Här kommer den.
Gravid-GIF:en!
Från vecka 12-ish till vecka 38. Ett stycke gravidmages utveckling från minifralla till gömd kalasballong. I vecka 12 kändes det fullkomligt overkligt att en bulan skulle bli boll, och numera (i vecka 39) så känns det konstigt att jag haft något annat än en stor magaccessoar där.
Loading Likes...
Med en stor preggohydda är det inte särskilt många vintagefynd som görs nowadays. Förutom bebiskläder … och sådana här saker. Jag är rysligt svag för gamla, tunna nattlinnen och de fungerar ju alldeles utmärkt även med gravidmage.
Det här vackra nattlinnet med blommor i ringningen och empireskärning hittade jag på Tidens melodi. Kunde inte ta ögonen från det och har en fin tanke om att jag ska strosa omkring i det veckan innan Cirkus kommer till världen.
Bara för att känna mig aningens flärdfull för en stund (och som elegant variation till kalasbyxan).
Och när jag går 05:00-tidiga morgonpromenader med barnvagnen i Värmland-vischan i sommar, ja, då tar jag det här och en stor kofta tänker jag mig.
Loading Likes...
Den där graciösa, eleganta gravidmagen från vecka 20-ish övergår sakta men säkert i “strandad val”-läge. Jag liksom flyter i land på olika ställen, ofta i sängen, och blir kvar. Tar mig inte upp.
När jag går känner mig som Iron man, och låter troligtvis likadant. Det börjar bli riktigt tungt med den lilla bebisen, som jag så omsorgsfullt har bäddat in i wienerbröd och pizza. Och det märks att hen tycker att det är trångt som attan därinne.
Efter en vecka med lugnaste bebisen i kommun (vi var tvungna att åka in till SÖS för kontroll efter att jag knappt känt av bebisen därinne på flera dagar (allt var fina fisken, och den lilla skrutten blinkade retsamt till oss på ultraljudet), pågår det någon inre misshandel av mina organ. Men ingen kan vara mer lättad mellan aj-skriken än jag.
Fortsätter kofta-pennkjols-konceptet. Tänker mig att det blir någon form av Ebbot-kaftan de sista veckorna (när jag har slutat jobba), så en får njuta medans en kan.
Fem veckor (snart fyra) kvar innan förlossning. Eh. He. He. He … eh.
Nio månaders förberedelse är tydligen inte nog för mig, kan fortfarande inte greppa att det liksom ska komma ett barn till världen. Som ska vara kvar.
Tror fortfarande att det bara är något jag ska ha till låns ett tag. Sedan lämna tillbaka till barnfabriken.
När ska poletten trilla ner egentligen?
Loading Likes...
Denna snöiga onsdag ska spenderas hemma vid datorn, med tonvis med jobb och omkringstrosande i nystädad lägenhet. Det finns bara två tillfällen då lägenheten är just så där piffad.
Inför fest eller inför plåtning.
Just i dag är det senare alternativet anledningen. Tidningen Mama var nämligen här på morgonkvisten och plåtade ett stycke gravidmage. Så nu sitter jag här – piffad till tänderna.
Magen växer så att det knakar kan jag lova. De där mysiga sparkarna som jag kände för några veckor sedan har övergått i invärtes misshandel. Alltså, smärtan när Cirkus gör ett av sina mer välspetsade trick!?
Och hela magen som flyttar sig från sida till sida, så att maten står en upp i halsen – ordagrant.
Men häftigt är det. Det är ett som är säkert.
Jag börjar sakta men säkert inse att det börjar närma sig. Åtta veckor kvar. Fick en smärre chock igår, när det kom över mig att barnet jag känner därinne SKA UT.
Eh, eh, eh. Hehehe … he.
Pärlbroderad kofta, inköpt på Lindex för något år sedan, skärp som jag tror att jag har snott av Lollo (förlåt, du ska få tillbaka det), lila kjol från Asos, vinröda strumpbyxor och – hör och häpna – innerskor. Yes, det är mitt nya måste. Får så fasligt ont i fötterna om jag går utan.
Kan lova att det är riktigt snajsigt till mjukisbyxor.
Nej.
Gott nytt år underbara!
Alltså jag är så peppad på 2015 så ni anar inte. Tror att det kan bli ungefär hur bra som helst. Det finns så galet mycket att se fram emot. En vår, bubblande känslor, en prunkande sommar, svalkande nattdopp och massor av oskrivna blad.
För mig personligen kommer 2015 innebära en nytt liv (OM UNGEFÄR NIO VECKOR, GAH!).
Ett sådant spännande år måste firas in storstilat. Så, hur bekvämt och praktiskt detta pennkjol-kofta-arrangemang än är (de enda kläderna jag kan ha) som jag kör på, så finns det en gräns. Den gick tydligen på nyårsafton.
En gång, EN GÅNG, ville jag känna mig lite snajsig. Bara för en kväll. Så jag bestämde mig för att leta reda på en klänning som min gravidmage kunde få bo i, som jag kan använda efter graviditeten och som känns festlig nog att fira in 2015 i. Inga dåliga kriterier. Men jag hitta’n!
Klänningen kommer från H&M och bärs här tillsammans med gammal halsband från Topshop, armband från Glitter, gravidstrumpbyxor från H&M och skor från Miss Selfridges.
Och just det, en gravidmage vecka 31.
Ja hörrni, nu börjar garderobens utbud tryta en aning. Skulle behöva en pennkjol i varje färg tror jag bestämt.
Har i alla fall skrapat fram en gammal H&M-blus, ett halsband från Paris, en pennkjol från Asos, strumpbyxor från Lindex och skor från Stadsmissionen.
Det blir väldigt mycket o-vintage-strech nowadays.
Och en gravidmage vecka 26 på det.
Nu är den lille krabaten därinne ungefär lika lång som en skollinjal.
Loading Likes...
Upp ur sängen, på med blå klänning, kofta och så vinterkappan på det. Och sedan i väg för att träffa Volangen och gå på pressvisningar.
Det är något visst med att bära färg i gråaste november, som att shotta vitamindrinkar genom ögon.
Och här är den. Vecka 25:s gravidmage.
En stolt liten kula som lever rullan om kvällarna. Särskilt mycket nu när radion är avstängd (jag) eftersom John är bortrest.
Okej, det här är officiellt sista dagen jag bär den här pennkjolen, för den går ju inte riktigt igen i ryggen. Fodret har rykt och knappen känns lite lätt ansträngd, så den får vara öppen. Men vad gör en inte för att kunna använda sina egna kläder in i det sista?
Kashmirtröja från Beyond retro, telefonbrosch fyndad på Tradera, rutig pennkjol från loppis, strumpbyxor från Lindex och skor från Stadsmissionen. 
Och så kalaskulan (eller kalaskuken som jag först råkade skriva), gravid i vecka 24. Jag känner mig just nu som en luris, för ena dagen gör sig fogarna påminda och jag liksom vaggar fram som en snigel på semester. Frustande och prustande. Och andra dagen går jag som om inget hade hänt, lätt och ledigt. Eller ja, någorlunda lätt och ledigt i alla fall.
Det är ju ingen akrobatik going on om en säger …
Loading Likes...
Ny vecka. Med väl tilltagen utväxt i håret, favorit-tröjan och festligt halsband. Ikväll ska vi nämligen ha shoppingkväll på Vintagefabriken och då vill en ju vara snajsig.
Fast jag får nog bara stå i profil, för pennkjolen är så tajt att den inte gick att knäppa i ryggen, utan har en klädsam glipa). Inte så noga tänker jag.
Och just ja, gravid i vecka 22. Nu är Cirkus Sundh ungefär 19 centimeter mellan huvud och stjärt. Lever rullan varje kväll. Jag och John kallar det Cirkus-TV när vi ligger i sängen och ser magen röra på sig. Inte mycket så klart, utan en litenliten minispark som gör att magen ändrar form för en sekund.
Kashmirtröja från Beyond retro, halsband från Topshop, rutig, loppisfyndad pennkjol, senapsgula strumpbyxor från H&M och vinröda skor från Stadsmissionen.
Kör eyeliner med dubbelvinge.
Loading Likes...
Längst in i ett dammigt hörn av min garderob – bakom utdragslådorna – hittade jag en bortglömd sak. En marinblå trikåkjol som jag sydde för en massa år sedan.
Denna skrynkliga sak visade sig passa min växande mage perfekt. Efter flera dagar med en nästintill obefintlig mage är den tillbaka – rund som en böll (alltså VAR har barnet gömt sig? I benet?).
Firar med SM i upphittade gamla kläder. Spetsblus från H&M, skärp från Myrorna, trikåkjol som JAG HAR SYTT SJÄLV (alltså så stolt, obviously), väska från Vintagefabriken, blå strumpbyxor från Lindex och skor från Swedish Hasbeens.
Och ett stycke 18-veckors gravidmage. 