Jag ska måla den här hösten i de vackraste färger och i den gladaste steppen. Bära de flottaste huvudbonaderna, de piffigaste strumpbyxorna och de flottaste skorna. Snurra upp håret i glädjefulla loopar, strecka på en fet eyeliner och göra ceriserosa pussmärken på dimmiga fönsterrutor.
Små triviala ting som för stunden målar svartvitt till färg.
Translation!
I’ll paint this fall in the most beautiful colors and in the happiest steppe. Wearing the fanciest headgear, the sassy best pantyhose and most elegant shoes. Twist my hair into joyful loops, stretch on a bold eyeliner and make cerise pink kiss marks on foggy windows. Little trivial things that nowadays turn black and white into color.
Så här såg det ut i morse när jag traskade ut i Midsommarkransen. Snöflingor stora som tennisbollar singlade ner från himlen i en rasande takt. Det är när sådana här små snöoväder drar in som man uppskattar hattar med brätte. Denna hatt är visserligen nyproducerad (från H&M faktiskt), men modellen är gammal som gatan.
Tellus bio i Midsommarkransen – finaste biografen i stan!
Snowflakes big as tennis balls falling from the sky in Midsommarkransen today. Days like that you appreciate hats with brim. This particular hat is new (from H&M), but the model is old. To my lovely little hat I wear a faux fur collar from Rules by Mary and a coat that I bought at a secondhand store a few weeks ago.
När jag var hemma i Värmland över jul gjorde jag den traditionsenliga turen till Gengåvan i Karlstad. Gengåvan är en enorm secondhandbutik som har både kläder, möbler och små pinaler. Allt överskott går till bistånd. Flott som tusan och dessutom kan kan ramla över riktiga kap. Under årens lopp har jag fyndat en Emma-fåtölj för en spottstyver, många 1950-talsklänningar, byxor, kjolar, tyger, tavlor, ja, till och med skor.
Denna gång ramlade jag över en petroliumblå kappa i perfekt modell. Välbevarad och tjusig. Kappkalaset gick på 145 kronor (och jag fick kappan som en julklapp av min kära mor. Tacktack!). När jag kom hem provande jag kappan, stack ner händerna i fickorna och svängde om. Där, i den ena fickan, låg en liten skatt. Nämligen en utnött reflex signerad Kvinnliga bilkåren i Karlstad. Tänka sig va? En äkta bilrock.
Ny vecka. För att kicka i gång den här veckan tänkte jag att vi skulle göra en nostalgisk kortversion av förra veckan – sett ur min telefon. Alla bilder kommer från min Instagram. Om du vill följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.
Sailorstart på veckan! Rotade fram glitter, julgranskulor och kristyr och köpte en liten gran.
Fredag. Fortsatte pysslet med ett par 50’s ladys. På eftermiddagen tog jag och John tåget till Värmland – hem till mitt barndomshem. Där åkte tjocksockorna på! Ps. Spana in mammas fina, shackrutiga golv. Fint va?
Lördag. Tog den sedvanliga turen in till Karlstad för att gå på Gengåvan och några andra loppisar. Love it! Fyndade bland annat ett gammalt Monopol för 30 spänn.
Hemkommen med alla loppisfynd (ska visa upp dem alla här på bloggen inom kort) myste jag ner i min stickade Pippi-tröja som matchade ypperligt med lingontapeten hemma.
Söndag och sista dagen på promenadtävlingen jag är med i. Gick långpromenad till lanthandeln tillsammans med John. Bloggade om lilla julafton och hör och häpna – vann promenadtävlingen!
2 december. Den andra luckan i Emily Dahl-kalenderninnehåller en bild på mig hemma. Bilden är tagen av den eminenta Silversagan, för tidningen Älskade hem (numret där du kan se min och Johns lya i kommer ut i butik i vår). Här sitter jag i mitt vardagsrum, omgiven av koffertar, fåtöljer och pinaler. Loppisfynd, auktionsfynd och en och annan egenihopknåpad grej. Det enda som är nyinköpt är soffan. Och det är också den enda möbel jag inte riktigt gillar. Den är praktisk. Det är inte jag. Men vi kan se det som en del i mitt förflutna. Jag har ju faktiskt jobbat på IKEA Kungens Kurva samtidigt som jag pluggade till journalist.
Drömmer om en rosa eller vinröd Carl Malmstens-soffa, modell Samsas, och ännu fler Emma-fåtöljer.
Detta ser du: Flitigt använd kakelugn. På kakelugnen ser du en minisamling av tändsticksaskar. Några har jag hittat på loppis, andra har jag fått i små fina paket av er bloggläsare. Emma-fåtölj, fyndad på Gengåvan i Karlstad för en spottstyver, oljelampa som jag och John hittade på en loppis på Gotland, soffa från IKEA, grå fåtölj från Myrorna i Ropsten, trearmad lampa från Tradera (just ja, lampskärmarna är också nya, inhandlade på Elektriska Svea på Hornsgatan), tavlor gjorda av egna fotografier, upphittade tidningar, vykort och loppisfyndade notblad. Plus en fin tavla som jag och John har fått av min mormor Ulla i bröllopspresent. Alla ramar är loppisfynd. Skolplansch med örn som är en julklapp från John till mig, svart koffert från Myrorna i Skärholmen, vit koffert som är upphittad och en matta som John köpte för 300 spänn på en antikbutik i Midsommarkransen. Kuddarna är antingen secondhand-köp eller sydda av moi.
Q: Vad äter du till frukost?
Ina A: På vardagarna består min frukost av kaffe, smörgås och blodgrapesjuice. På helgerna ballar jag ur lite mer med ägg, smoothie, yoghurt, croissant och allehanda godsaker. Egentligen borde man vända på det, för jag tror man behöver mer skämma-bort på en vardag än på en helg.
Q: HUR lyckas/orkar du fixa håret varje dag? 🙂 Det är väldigt fint!
Och gärna något tips om favorit weekend getaways med shopping och fint område och hotel, du verkar hittat rätt så ofta! 🙂
Ullis A: Tack, det var fint sagt. Ja, hur orkar jag? Faktum är att frisyren jag bär är min snabbfrisyr.
Hemligheten bakom en snygg vintagefrisyr är att inte tvätta håret var och varannan dag. Vips så har du sparat timmar av arbete. Jag tvättar håret ungefär en gång i veckan. I det nytvättade håret applicerar jag hårolja och värmeskydd. Därefter torkar jag håret med hårtork, för att sedan locka hela håret. Denna procedur – och speciellt lockarna – är grunden för den kommande veckans alla frisyrer. Själva snurrorna, som gör att frisyren ser avancerad ut, tar de facto bara ett par minuter att få till. Snurror är lättare att göra i lockigt hår, annars far hårtestarna omkring och är svåra och hantera.
Jag sover med hårnät, vilket gör att frisyren håller sig ganska bra. Man kan ju också ha håret i en hårsnodd, men den tenderar att lämna märken på håret. Då är hårnät mycket bättre. Varje morgon kammar jag igenom håret med en hårborste med svinborst och ser hur lockarna mår. Är de helt borta bättrar jag på med en snabblockning, annars så låter jag det vara.
Vill du spara ännu mer tid kan du locka med en plattång – det är verkligen en snabbfix!
Angående weekends är Paris – så klart – en favorit, men även London, Köpenhamn och Brighton är klara favoriter. Den senare av dem, Brighton, tycker jag verkligen att du ska besöka. Bo på Lansdowne Place Hotel & Spa, häng på North laines och besök alla deras underbara vintagebutiker …
Q: Du tar så fina bilder på dig själv, där bredvid den gula stolen. Hur gör du? Självutlösare? Krånglar med skärpan? John som fotar? Eller något annat? Tack för en fin blogg och megakul med boken!
Anna Maria A: Tackilitack, och vad roligt att du är pepp på boken! Jag tar bilderna själv med hjälp av självutlösare eller fjärrkontroll. Tar lite tid så klart, men det både smidigt och skoj.
Q: Hej Emma!:)
Jag inspireras verkligen av din blogg och hur du är som person! Du är jättesöt och ditt hår och klädsel är toppen! Jag undrar var du köper dina kläder? Eller om du gör en del själv? De känns så personliga och unika. Kram du är toppen!!
Nikki A: Nikki, vilka fina ord. De flesta av mina kläder kommer från Beyond retro, Myrorna, Stadsmissionen, Gengåvan i Karlstad, Etsy.com och mindre vintagebutiker som Judit secondhand och Old touch. En del kläder har jag sytt själv, från scratch, medan jag har sytt om andra för att de ska passa min kropp bättre.
Till dessa vintagepärlor adderar jag nyproducerade plagg från exempelvis H&M, Monki, Asos.com och Jumperfabriken. Men det mesta jag bär är vintage-, secondhand- eller loppisfynd.
När jag pluggade till jounalist (och hade det skralt i portmonnän) sydde jag nästan alla kläder själv, men i takt med att tiden sinade så sydde jag mindre. Nu, när jag är frilans, har jag stora planer på att börja sy mer frekvent. Om jag får tag i ett frilanskontor (jagar frenetiskt), så ska symaskinen stå jämte laptopen. Min chef (alltså jag) ska ha både friskvårds-, pyssel och sömnadstimmar som man (jag) kan ta ut. För välmåendes skull.
Q: Skulle du kunna skapa en spotifylista med alla dina absoluta favoriter? Är så sugen på att få höra vad du lyssnar på
Linnea A: Klart jag kan. Varning, du kommer inte få något grepp om mig. Alls. Här kommer en kort musikhistoria, the emma sundh version. När jag var liten, alltså riktigt liten, lyssnade jag på Monica Zetterlund, Beatles, Stevie Wonder och Lars Gullin. Min far och jag jammade mycket jazz, bossanova och visor tillsammans. Han spelade gitarr, jag sjöng. Han var en smart jävel, för han sa ofta att “Emma, den här tänkte jag att du skulle sjunga i dag”. I efterhand har han berättat att han gav mig några av de svåraste jazzstyckena för att se hur jag tog mig an dem. Eftersom jag inte fattade att det var svårt, så sjöng jag bara.
När jag kom upp i högstadiet var jag ju svinmesig som lyssnade på jazz. Det gick inte hem, så jag började lyssna på pop (fast när ingen hörde så lyssnade jag på både jazz och 1970-talsdisco ). Sedan blev det indiepop, och då kunde man liksom inte lyssna på något annat än just indiepop. Hängde på Metropolis, Baba sonic, rökte, tränade på att ha dålig hållning och hånglade med långa män i randiga tröjor. Rimmade illa med 1970-talsdisco om man säger så. När ingen såg och hörde lyssnade jag på fet hiphop och drömde hemlighetsfullt om att slänga Conversen och börja dansa street. Slängde emellertid aldrig Conversen, men tar varje chans att dansa i dem till allehanda, icke-indie-musik. Gotta love it.
Numera är jag helt och hållet oprentetiös när det kommer till musik. Jag kan inte vara prentienös, för det går inte ihop med min historia.
Här hittar du min påbörjade liste emmasvintage. Jag börjar bygga upp den så smått här, så fyller jag på efter hand. God lyssning!
Q: Om du var tvungen att färga håret en helt annan färg, alltså riktigt rejäl skillnad, vad skulle det vara för färg då? Och om du skulle skriva en bok nummer två – skulle det vara typ samma stil eller en roman?
Haha, vilka härligt oseriösa frågor det blev, men allt i livet måste väl inte vara på största allvar jämt heller?
Stella A: Jag håller helt med dig! Svår fråga det där med håret. Jag har ju haft alla möjliga hårfärger. Cendré, rött, lila, brunt, orange och svart. Alla epoker har haft sin hårfärg. Om jag skulle färga håret skulle jag gå mot honungsfärgad cendré. Tycker att det är så otroligt vackert på alla andra, vilket i och för sig inte betyder att det skulle passa mig.
Eftersom jag tenderar att bli lite skär i huden så kan jag inte ha för röda toner i håret, vilket gör att jag inte passar så bra i de hårtonerna som jag tycker är vackra på andra. Typiskt.
Och OM jag skulle skriva en bok nummer två så skulle den vara ganska lik Vintageparty. Fast med ett annat ämne så klart. Eller en fortsättning. Vem vet! Vintage skulle det i alla fall handla om, eftersom det är mitt ämne. Det är vintage som är mitt stora intresse och det är där min största kunskap finns.
Ända sedan jag var sju äpplen hög har jag även velat skriva en barnbok. Så det ska jag göra innan jag dör.
Q: Om du var tvungen att välja, skulle du välja att vara blind eller döv?
Ida A: Hmmm. Jag skulle nog välja att vara döv. Mest för att jag har svårare för vissa ljud än vad jag har för vissa syner.
Q: Du har så fina plancher och bilder på väggarna, Var i Stockholm kan man hitta fina lite mer franska vintage motiv?
Anna A: Tack! De flesta motiv jag har på väggen är loppisfyndade notblad, affischer som jag hittat i Paris och även en hel del hemmasnickrade konstverk. Om du vill hitta franska vintage-movtiv så skulle jag kolla på nätet, exempelvis på Etsy.com. De har gamla Paris-kartor, reklamaffischer och gud vet vad. Ska jag rekommendera en butik i Stockholm så får det nog bli Metallinramningar på Sveavägen 82. De har många vackra vintagemotiv. Lycka till!
I förra veckan fick ni ställa frågor till mig och nu tänkte jag svara på den första bunten. Jag tar dem i turordning, så ingen glöms bort. Om du missade frågestunden så och gärna vill ställa en fråga, mejla mig på emma@emmasundh.com eller kommentera i kommentarsfältet nedan. Fler svar på frågor kommer senare i veckan!
Q: Äger du ett par mjukisbyxor eller liknande? Eller vad tar du på dig i de stunder när vi andra dödliga skulle ta på oss mjukisarna?
Emma A: Klart jag gör! Det skulle vara oerhört obekvämt att inta söndagssoffan i en tajt 1950-talsklänning. Min melodi är pyjamasbrallor. Såsar runt i dem så ofta jag bara kan. Äger även en fleecedress med byxor och tröja. Den är så ful att klockorna stannar, med dödströtta fickor som hänger utanför och är oformlig som fasen. Men den är så skön att man liksom småsomnar när man tar den på sig. Morgonrock och tofflor är en annan favorit som jag släpar omkring i på mornar, kvällar och helger. Det blonda svallet är då ofta uppsatt i den klassiska “sovtofsen”.
Och bara för att klargöra en sak: Jag är gjord av bonnigt kött och blod, fylld av känslor, både jobbiga och fina, är bräcklig och stark om vartannat. Med andra ord: Jag är högst dödlig.
Q: Jag blir lite störd på dig och din blogg. Den är matad med pasteller, 1950-talsklänningar, kakelugnar, leenden och blonda lockar. Blir störd på det där perfekta livet. Är du sådär? Eller finns det en Emma utanför bloggen? A: Åh, jag hoppas innerligt att du inte ska bli störd på mig och min blogg. Det är inte min vilja. Långt i från.
Som jag med jämna mellanrum skriver här på bloggen så är detta några procent av mitt liv, den del jag väljer att visa upp. Tills för några veckor sedan har jag bloggat vid sidan av mitt jobb (som ofta krävt 150% av min uppmärksamhet), vilket gör att det inte funnits oceaner av tid att pilla sig in under ytan.
Sedan är det så klart en gränsdragning jag i mångt och mycket gjort, som jag både hyllas och avskys för. Det sistnämnda gör mig väldigt ont. Jag har i största allmänhet svårt att ta att hantera att människor – som aldrig har träffat mig – inte tycker om mig. Det smärtar. Jag har valt att dela med mig av några procent av mitt liv. En värld där jag får vara glad, tänker framåt och “nostalgerar” över sådant som är vackert. Sedan pågår det ju en hel massa skit bakom allt det där också, precis som det gör hos alla människor. Men den världen är svårare att berätta om. Det vore ju konstigt om min värld bara var regnbågsfärgad, medan resten av världens befolkning hade gråa tisdagar. Jaghar också grå tisdagar, enda skillnaden är att jag inte låter den övermanna mig. Jag väljer att se den grå tisdagen som något vackert, acceptera att de finns och försöker sedan hantera dem. På mitt sätt.
Som jag skrev förut så jag av bonnigt kött och blod, en högst verklig människa, som framför allt tampas med mycket oro och många känslor. Det är svårare att skriva om jobbiga saker, för de innefattar ofta andra människor. När jag krisar så handlar det nästan alltid om att jag krisar i någon form av relation. Jag kanske bråkar med John, det skaver i hjärtat över något som en bekant har sagt, jag har en kris med en vän, har råkat sårat min syster eller gjort bort mig för någon kollega. Om jag skulle skriva om sådana kriser här skulle jag mangla ut människor här som inte bett om det. Människor som betyder så ofantligt mycket för mig, som jag är rädd om. Och det skulle absolut inte hjälpa situationen. Inte heller mig. Med jämna mellanrum skriver jag om saker jag tänker på, ur mitt perspektiv. Utan att nämna några namn. Men även det kan göra ont för människor i min närhet, så jag tar det lite piano och försöker känna mig fram. Det är många svåra avvägningar hela tiden.
Det kan vara oerhört svårt att göra rätt många gånger. Jag kan inte tillfredställa alla, men om jag måste välja att tillfredställa någon, så måste jag välja mina nära och kära. Att inte berätta om all skit i hörnen helt enkelt. Jag berättar istället om den kärlek som finns mellan oss, vad jag älskar med dem och höjer upp det som inspirerar mig, det jag beundrar och älskar. Det är så jag väljer att se på världen och på människorna runt omkring mig. Men: Det finns skit i hörnen.
När det gäller pastellerna, 1950-talsklänningarna och kakelugnen så är det ett intresse. Jag är en nörd, som väljer ut mina kläder, inredning och nyanser med största omsorg. Det kan – skrattretande nog – ta mig ett år att hitta ett durkslag. För att jag vill hitta det perfekta. Det handlar inte om att jag vill att allt i min omgivning ska vara perfekt, utan det handlar om ett miljö- och hållbarhetstänk. Nog för att det låter krångligt, men när jag ska köpa exempelvis ett durkslag så köper jag inte första bästa, utan jag väljer något som jag kan ha livet ut. Och det kan ta ett tag att hitta just den där prylen …
När det gäller “ett perfekt liv” så tror jag inte att de givna ingredienserna är pasteller, 1950-talsklänningar och kakelugn … Det är inte det som gör mig lycklig i alla fall, utan något helt annat.
Emma Sundh utanför bloggen, och även i bloggen hoppas jag, är en obotlig optimist, som försöker – trots att det ibland är oerhört svårt – se livet från den ljusa sidan. En spexande värmlänning, med svängig dialekt, flängiga armar och allt som ofta är ironisk. Drar pappa-skämt, är pillemarisk och kan vara rejält grov i munnen. Samtidigt en orolig själ med en djup bekymmersrynka. Jag är oerhört lösningsinriktad, vilket både är bra och dåligt, och jag ser alltid möjligheter där andra ser hinder. Ibland är det dåligt. Ibland behöver man bara lyssna och krama. Det kan jag vara dålig på, för jag vill hitta en lösning. Nu.
Min vanligaste fras är “jag har en idé” och jag hittar ofta på egna ord. Jag roar mig själv, men roar helst andra. Kan ha en häftigt temperament, men det kommer nästan bara fram med min familj. Ofta tänker jag mer på andra än mig själv, är snabbare på att hitta fel hos mig själv än hos andra och dömer hellre mig själv än människor omkring mig. Är inte alltid snäll mot mig själv, utan kan pressa mig till bristningsgränsen. Men min kropp är ofta desto snällare och säger ifrån när det blir för mycket.
Eftersom jag flyttade hemifrån när jag var 16 år har jag lärt mig att ta hand om mig själv, och kan vara uruslig att be om hjälp. Ta andras tid. Vara till besvär. Vara skyldig någon en tjänst. Även om jag behöver det. När jag är ledsen berättar jag det sällan, eller med svårighet, för de som står mig nära, utan håller det inom mig. Vill gärna lösa världsproblemen själv. Det är helt idiotiskt, för vem har någonsin lyckats lösa ett världsproblem själv? Jag jobbar på att bli bättre på att öppna mig när jag mår dåligt, men det är svårt.
Vill helst av allt vara snäll, och skulle aldrig (ALDRIG) armbåga mig fram för min egen vinnings skull. Tror på att snällhet vinner i längden.
Q: Hm… om du fick vara någon annan för en dag, vem skulle du vara och varför? 🙂
Carin A: Oj, vilken svår fråga. Jag skulle vilja vara min man John. Först och främst för att han är underbar, snäll och fantastiskt smart, men skulle också för att jag vill kunna uppleva hans sätt att se på livet. Känna hur det känns att vakna pigg klockan 06:00 exempelvis. Kan inte riktigt tänka mig in i den känslan, morgontrött som jag är. Skulle vilja känna hans känslor. Och sedan skulle jag vilja veta hur det var att leva med Emma Sundh – det tredje världskriget.
Q: Är nyinflyttad (värmlänning) och skulle jättegärna se lite tips om loppisar och andra roliga butiker 🙂 A: Åh, så spännande! Mina bästa ställen i Värmland är Tidens melodi, Gengåvan, Solareturen, Antik och kuriosa på Kasernhöjden och Hammarö auktionsverk. På dessa ställen kan du göra kanonfynd! Lycka till.
Q: Kan du inte lägga ut en måla rutigt golv-guide? Hade varit sååå uppskattat! Annars en lite roligare fråga; kommer du ha något nyårslöfte? Vad isf? A: Absolut! Skriver opp det på att göra-listan på stört. Angående nyårslöfte så blir det nog något i stil med att laga mer mat. Och träna mer. Jag tenderar nämligen att prioritera bort just träning när jag mest behöver det. Som nu exempelvis. När jag har suttit framför datorn hela dagen, har lite ont i ryggen och skulle behöva en paus …
Q: Vilken är din finaste klänning? A: Oj, vad svårt. Det är nog en ny vintagepärla som jag kommer visa upp här i bloggen senare i veckan. Den är himmelskt vacker. Annars är detta en rad favoriter:
I vanlig ordning tänkte jag att vi skulle kika på veckan som gått, nostalgiker som jag är. Alla bilder kommer från min flotta Instagram. Vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.
Måndag. Gjorde luftiga pincurls i håret (i brist på locktång) och tog fram min kaninmobil. Bloggade om min tjusiga, nya fåtölj i vardagsrummet gjorde jag också. Fint som snus.
Tisdag. Kände mig jazzigt snajsig i brogueskor från Asos.com.
Onsdag. Regnet öste ner på Midsommarkransens plåttak. Trippade till jobbet och blev hemskt känslosam. Det var nämligen min sista dag på DV-redaktionen. Jag blev bjuden på Beijing-lunch av världens bästa Carin och Anna, och på eftermiddagen bjöds det på glass, jordgubbar och hej då-kramar. Fina ord var bara förnamnet. Jag satt kvar till sent på kvällen och innan jag pep i väg på nya äventyr skrev jag hemliga lappar till alla på redaktionen. På lapparna skrev jag små hälsningar, kärleksförklaringar och tack.
Sent på onsdagskvällen vinkade jag sedan hej då till mitt Bonnier. Vink, vink. Det blev torsdag och jag var ledig. Strosade runt i extravaganta tofflor.
Gick en liten torsdagpromenad i Midsommarkransen, sprang in på Lyckliga gatan och hälsade på den grymt trevliga ägarinnan. Där, mitt framför mig, hängde ett stycke drömklänning. Helt underbar. På grund av en enorm portion Chicken Karai gick emellertid inte blixtlåset igen. Det kanske den inte hade gjort ändå, men jag skyller gärna på en stackars oskyldig indisk rätt i detta fall. Och på tomt portmonnä. Åh, det smärtade att gå från Lyckliga gatan kan jag säga. Det blev fredag och jag packade väskan och necessären.
Virade min stora halsduk ett par varv runt halsen, sa adjö till min fyndade pjäs (visst är den fin?) och satte mig på tåget till mitt älskade Värmland. Behövde åka dit och ladda ett par batterier.
Lördag. Traditionsenligt besökte jag Gengåvan i Karlstad. Hittade en fantastisk brudklänning i spets för 500 spänn. Nu kan det ju vara så att man redan är gift, men vad fasen. Som den klänningssamlare jag är kunde jag så klart inte motstå denna godbit. Sugen på att se fler bilder på den månne?
På kvällskvisten spelade jag, John och min syster Ellen monopol. I min familj betyder det personlighetsförändring. Själva spelet brukar sluta med att spelet kastas all världens väg. Jag förvandlades – i vanlig ordning – till en odräglig överklassdam – och vann. Mohahaha.
Söndag. Kryssade mellan plommon, äpplen och fallna löv och gick en lång höstpromenad. Andades alldeles frisk luft och trivdes som katten.
Och appråpå katten. Ni vet Winston, som vi var hoppin-mussematte för i ett och ett halv år, han klev fram ur buskarna när vi kom tillbaka från promenaden. Han bor i Värmland nu och stormtrivs. När han hörde mig och John kom han framgalopperande och tokgosade oss. Jag lade mig på mage på marken och sedan fick jag en kattdos som jag kan leva länge på.
På söndagskvällen var det dags att packa ner brudklänningen och fara tillbaka till Stockholm.