Det bästa med en tidlös garderob är att jag ständigt återupptäcker gamla favoritplagg. Som den här svarta H&M-klänningen som inhandlades innan Dackefejden (läs: säkert sju-åtta år sedan) och som jag bär i stort sett varje dag nuförtiden. Med olika färg på strumpbyxorna Klänningen har allt jag älskar: Rätta längden, båtringning, trekvartsärm och markerad midja.
Piffar upp allt det svarta med min juvelfärgade vintagekappa (inhandlad på Beyond retro i Brighton). Och senapsgula strumpbyxor så klart.
Skorna är mina nya favoriter. Från Nokian footwear.
Upp ur sängen, på med blå klänning, kofta och så vinterkappan på det. Och sedan i väg för att träffa Volangen och gå på pressvisningar.
Det är något visst med att bära färg i gråaste november, som att shotta vitamindrinkar genom ögon.
Och här är den. Vecka 25:s gravidmage.
En stolt liten kula som lever rullan om kvällarna. Särskilt mycket nu när radion är avstängd (jag) eftersom John är bortrest.
I söndags tog jag på min vinterkappa och gav mig ut på promenad i Aspudden. Det går inte så fort med foglossningen going on, men stört härligt att få komma ut efter dagar av regn och rusk.
Fick insupa det sista av hösten och fick en dos skog också. Det behöver en lantis som jag med jämna mellanrum.
Höstskor och knallöv.
Konfetti-höst. På vägen föll jag pladask för en hundvalp som bara var 6 veckor gammal. Det var det gulligaste jag någonsin sett. Katt-ladyn i mig kapitulerade totalt.
Med varmt valphjärta och skymmande himmel smet jag därefter in hos min kompis Lina i Örnsberg, åt scones och babblade.
Spenderar en helg på Vintagemässan och säljer slut på alla böcker vi har!
Och förälskar mig i de gula heart-skorna från Swedish hasbeens (och träffar deras döhärliga Fia Haak för första gången (vars fötter det är på bilden)).
Skickar uit biljetter till releasefesten för Vintageparty – som så klart har resetema.
Den 10 april firar jag Vintageparty-releasen på Vurma tillsammans med en hel hög härliga människor. Dels personer som är med i boken, hjälpt till att göra den möjlig på något vis, men också finfina ärtor som vi bjuder in bara för att vi gillar dem.
Kvällen till ära bär jag en eiffeltornshatt.
När jag var hemma i Värmland över jul gjorde jag den traditionsenliga turen till Gengåvan i Karlstad. Gengåvan är en enorm secondhandbutik som har både kläder, möbler och små pinaler. Allt överskott går till bistånd. Flott som tusan och dessutom kan kan ramla över riktiga kap. Under årens lopp har jag fyndat en Emma-fåtölj för en spottstyver, många 1950-talsklänningar, byxor, kjolar, tyger, tavlor, ja, till och med skor.
Denna gång ramlade jag över en petroliumblå kappa i perfekt modell. Välbevarad och tjusig. Kappkalaset gick på 145 kronor (och jag fick kappan som en julklapp av min kära mor. Tacktack!). När jag kom hem provande jag kappan, stack ner händerna i fickorna och svängde om. Där, i den ena fickan, låg en liten skatt. Nämligen en utnött reflex signerad Kvinnliga bilkåren i Karlstad. Tänka sig va? En äkta bilrock.
Piffar upp allt det svarta med min juvelfärgade vintagekappa (inhandlad på Beyond retro i Brighton). Och senapsgula strumpbyxor så klart.
