Säg hej till vårt nya vrålåk till barnvagn, en Mothercare från 1960-talet. I väntan på att en Emmaljunga Mondial de Luxe ska komma ut på Blocket (hojt, hojt, har du en sådan här barnvagn som du vill bli av med? Inboxa mig!), gungar vi runt med denna stiliga sak och prejar tvillingvagnar av vägen (Majken loves it!).
Den gamla barnvagnen från Brio som vi hade förut gick sönder, men tack vare snälla Anna blev vi med vagn illa kvickt igen (tack!). *
Q: Hej Emma! Tack för en bra blogg, du är en sann inspiratör! Jag är en sådan där som sällan kommenterar utan läser varendaste dag i det fördolda. Men nu måste jag bara fråga om råd. Jag undrar om du har tips på bra ekologisk makeup? Vilket märke är bäst? Tack på förhand! A: Hej och tack för din fina ord. De värmer ska jag säga dig. Vad för sorts ekologisk makeup så är du är ute efter? Foundation, puder, mascara, eyeliner – eller kanske rubbet? Mitt bästa tips just nu är Une, men jag tänkte faktiskt testa mig igenom den ekologiska makeup-djungeln och betygsätta alla produkter. Vad tror du om det? Skulle du gilla?
Om tillräckligt många läsare tycker att det är intressant (själv så är jag superpeppad) med ett test av ekologisk makeup, så kirrar jag med nöje.
Stor kram emma
Q: Jag undrar något så enkelt som var dina dösnygga brillor kommer ifrån? Jag vill ha lika, eller så är det bara att du passar så bra i dom 🙂 Allt gott! Malin A: Hej Malin! Ja, låt oss bli glasögon-tvillingar! Mina glasögon kommer från Smarteyes. Och de bästa? De passar de flesta.
Jag köpte dem för en massa år sedan, men jag har sett att de finns i vissa butiker (utbudet skiljer sig åt mellan butikerna).
Stort lycka till!
Kram emma
Q: Hej Emma! Jag såg att er barnvagn gått sönder. Vad tråkigt. Ska ni köpa en ny, begagnad eller ska ni försöka laga den? Jag letar själv efter en fin barnvagn, gärna retroinspirerad, så jag är lite nyfiken. Anna A: Hej Anna! Ja, det var hemskt synd att vår retro Brio-barnvagn gick sönder. Men det var bara en tidsfråga. Hjulet har hängt med på nåder de senaste veckorna, och nu gav ekrarna upp och hjulet föll av. Vi ska försöka få tag i begagnade hjul, men det kräver lite detektivarbete. Samtidigt är vi fullkomligt beroende av en vagn, eftersom det innebär frihet och promenader (något den här post-gravida kroppen mår otroligt bra av). Plus att Majken ÄLSKAR att åka vagn, somnar på två sekunder och sover i timtals.
Vi höll på att slita vårt hår häromdagen, visste inte riktigt vad vi skulle göra (vi vill nämligen inte köpa en ny vagn), men nu har det löst sig. Som tur är. Medan vi reloadar Blocket efter the perfect begagnade vagnen i retrostil, som enligt mig (tusen tack för alla läsare som tipsade om denna goding) är en Emmaljunga Mondial de Luxe i färgen Paris (så klart), så får vi låna en gammal retrovagn av Anna som plåtade boken Vintageparty tillsammas Martina Ankarfyr. Så himla, himla snällt!
Så snart är friheten tillbaka, HURRA!
Q: Hej Emma! Jag ska snart ha barn (jag är i vecka 38) och är nyfiken på hur kroppen mår efter förlossningen? Du har ju skrivit lite om det, men hur mår du nu? För ni har det ju ändå gått ett par veckor Tacksam för svar. Lena A: Hej Lena! Grattis till graviditeten och en stor fanfar på allt spännande du har framför dig! Till en början kände jag mig som ett roadkill deluxe, hade ont i bäckenet och allmänt mörbultad. Konstigt vore annars, jag har ju skapat liv liksom.
Nu åtta veckor senare så känns det galet mycket bättre, men jag är fruktansvärt svag (note to my self: TRÄNA om du blir gravid igen) och lätt megamosig. Jag har fortfarande svårt att resa mig från sängen och soffan från liggande position, eftersom magmusklerna är ett minne blott. Men utöver avsaknaden av muskler så är alla krämpor borta. Däremot har jag mer att önska av den post-gravida degen som jag lever i just nu. Det bästa jag vet är att känna mig stark, och jag är allt annat än det just nu. Längtar efter att fylla ut degen med some pure muscles.
Drömmen just nu är att gå promenader med den där vagnen ovan och därefter få tag i en PT som är specialiserad på post-gravida kroppar. Jag är livrädd för att träna fel så att magmusklerna inte växer ihop eller att foglossningen kommer tillbaka. Så det står på att göra- och investeringslistan just nu! Stort lycka till med allt det fina som finns framför dig, gråt när du vill gråta och vila – mycket!
Stor kram emma
Q: Hej Emma! Undrar hur det gick med förlossningsfrisyren. Blev det Magaretaflätor? Kram AnnaCarin
A: Hej AnnaCarin! Hahaha, nä, det blev ju någon form av Britney-tofs ändå. När jag gjorde de där flätorna var jag SÅ redo att föda. Men det var inte Majken. Dagarna gick. Frisyren monterades ner och ersattes av en tofs. Och när värkarna kom så ville jag inte riiiiktigt räkna hem det, så tofsen fick vara kvar.
Men det var en fin vision.
Kram emma
Q: Jag är mitt uppe i en masteruppsatskarusell (kan bäst beskrivas som kronisk pms, men det hjälper inte med glass) och det är därför det enda min hjärna är intresserad av just nu. Därför undrar jag vad du skrev din uppsats om när du tog din examen? Sen undrar jag också var när och hur du började blogga, alltså från allra allra första början 🙂
Stor kram!
A: Åh, I hear ya! Min B-uppsats i samtidshistoria skrev jag om Du-reformen (när en började du:a sina medmänniskor istället för att doktorinnan dit och överstelöjtnant Nilsson dit). Satt djupt nere i microfilmsarkivet på Kungliga biblioteket med alla skäggisar och myste. Min C-uppsats skrev jag om kvinnor i försvaret. Det var ju så intressant att en höll på att smälla av. Men. Jag fick en rest på uppsatsen vid opponeringen. När jag hade åtgärdat den hade det precis hade kommit ut en ny bok på ämnet, och jag var tvungen att göra ytterligare rester + 10 nya djupintervjuer. I samma veva fick jag fast jobb som journalist, så då stod jag inför ett val. Fokusera 120% på mitt nya jobb eller jobba i hjäl mig med både uppsats och nytt jobb. Valde det första. Så uppsatsen blev aldrig klar (eller så blev den klar två gånger, det beror på hur en ser det). Liksom alla andra genier så har jag med andra ord inte tagit ut någon examen. Så kan det också vara här i livet, och en överlever det också =)
Min första blogg startade jag 2005, precis när jag hade börjat jobba som journalist. I yrkeslivet ska en ju vara lite av en kameleont som anpassar språk efter målgrupp och tidningstitel. Någonstans mitt i det där korrekta och mallade ville jag skapa en fristad, där jag fick använda mina hittepåord, leka med språket och vara personlig. Bloggen blev min fristad. I och med att jag skulle gifta mig 2009 startade jag en ny blogg som handlade om upptakten till mitt bröllopet, min vardag och budget- och miljösmarta vintagebröllop. När jag var färdiggift fortsatte jag att blogga, men mindre om bröllop och mer om allt det där andra: min vardag, miljö och vintage (något som såsmåningom utmynnade i emmasundh.com).
Tjing och STORT lycka till!
Emma
Dönö.
Vår barnvagn, en Brio -65 (eller vår Volvo 240 som vi kallar den), la av i dag. Kaputt. Slut. Trasig.
Ett hjul bestämde sig för att ge upp. Totalt.
Så i väntan på att vi dammsuger världen på ett nytt blir det till att köpa ny barnvagn.
BB-väskan är packad med after eight, tens-apparaten ligger på nattduksbordet, förlossningsbrevet är skrivet och jag är sjukt peppad på att föda fram den där cirkusen i magen. Se in i ett par alldeles nya ögon, se mina och Johns drag i ett potpurri av mjuk bebis och att få se fötterna IRL som just nu trycker på vänster sida på min mage.
Jag känner mig lugn. Trygg efter att ha läst på, gått profylaxkurs, gått på mödravårdsbesök stup i kvarten, sett barnet genom ultraljud hela tre gånger, googlat sönder internet och sitter på vetskapen om att taxin kan ta mig till Södra BB på ungefär 10 minuter. Jag vet om att jag blir omhändertagen och kommer ha superkompetenta barnmorskor vid min sida, är så enormt … lyxigt. Ja, det är precis vad det är. En lyx.
Men inte länge till om jag får bestämma.
För jag tycker att det ska vara självklarhet.
För så här är det:
Söndagen den 8 mars är inte bara Internationella kvinnodagen och beräknat födelsedatum för bebisen i min mage. Det är också dagen då vi kan påverka att den där “lyxen” blir något annat än just lyx. Varje kvinnas rättighet.
Den 8 mars är de nämligen dags förRFSU:s barnvagnsmarsch mot mödradödlighet på en rad platser runt om i Sverige. Det är en viktig marsch för att visa för politiker att kvinnors liv ska tas på allvar. Världen över.
Varför?
Varje dag dör 800 kvinnor på grund av graviditet. En kvinna varannan minut med andra ord. Det är inte okej. Endast hälften av alla kvinnor som föder barn runt om i världen har tillgång till mödrahälsovård och vård för nyfödda. Varför? Kvinnor världen över har låg status och knappt någon makt att bestämma över sina egna liv.
I Sverige – ett av världens mest jämställda land – är vi privilegierade. Jag som är född här har endast haft tur. En hel jäkla massa tur. Livslotteriet gjorde att jag föddes här, i ett av världens rikaste länder, och jag kan därmed lyxa till det med att förvänta mig att överleva en graviditet.
Jag märker ju själv hur lättvindigt jag ställer mig till den kommande förlossningen, att jag blir fartblind i bland. Jag och John har planerat sommaren, bebishörnan är inredd och en resa till Frankrike bokad. Jag ska “bara in och föda lite barn”, sedan är jag tillbaka igen. Jag har lyxen att planera och tänka så.
Men det kunde ha varit tvärtom.
I Sverige är risken 1 på 14100 att dö. I Kongo är den 1 på 13. Det skulle gå att förhindra cirka 90 procent av alla dödsfall genom bättre förlossningsvård, fler utbildade barnmorskor, preventivmedelsrådgivning, sexualupplysning och rätt till säkra aborter. Fast mest krävs det att frågan prioriteras av politiker.
Och frågan uppmärksammas genom just den här barnvagnsmarschen den 8 mars.
Hur? Fram med barnvagnen och gå med i barnvagnsmarschen. Mini Rodini har designat ett gult regnskydd som du får att sätta på din barnvagn. Tillsammans med andra gulklädda barnvagns-kaptener marscherar du gatorna fram och kan du visa att du inte tycker att det är okej att kvinnor dör som en följd av graviditet. Du kan visa att du inte tycker att det är okej att kvinnors liv är så lågt prioriterade bland världens ledare.
När och var? 8 mars. Barnvagnsmarschen arrangeras i en rad olika städer och på Barnvagnsmarschen.sekan du se tid och plats för just din stad.
Min kära hemstad Karlstad har en barnvagnsmarsch(hurra och stoltobert), men exempelvis Skellefteå (där John kommer ifrån) har ingen ännu. Saknar din stad en barnvagnsmarsch? Dra i gång en (du kan anmäla din barnvagnmarsch här).
På bilden ser du Cirkus Sundhs vrålåk nummer två. Vagnen står hemma i Värmland (köpte den via blocket) i väntan på den där bebisen i magen. I väntan på hösten, en framtid och en bebis som mår prima.
Bebisen i magen som jag har lyxen att föda fram på ett sjukhus, omgiven av utbildade barnmorskor och med efterföljande, fantastisk vård. Jag har lyxen att få drömma om hösten, den välmående bebisen och den där vagnen, för risken att jag dör under en förlossning är så liten. Till skillnad från i andra länder.
Gör skillnad. Gå i marschen. Det kommer jag att göra om Cirkus Sundh behagar vara ett februaribarn.
Oktober började med ett återupptäckt hårspänne som satte frisyrstilen för hela hösten.
Hösten kom i en rasande fart, jag åkte hem till Värmland och det var så där friskt kyligt som det bara är i oktober.
Det var dags att ta upp ekan ur sjön. Syrran fick paddla in ekan med en åra (den andra hade blivit snodd) och sedan lades den upp på land i väntan på vår.
Magen växte, vi gick på rutinultraljud och jag cyklade genom Midsommarkransen med den lyckligaste känslan. Att vi hade nått hit. Till hösten, med en växande mage. Det var mer än jag hoppats på.
Jobbade hemifrån en hel del och fångade några detaljer från vår lägenhet på bild.
Lille Chaplin fyllde ett år, vilket firades med barnkalas (och enorma mängder kakor) hemma hos Linda och David.
Fångade höstljuset i min bleka fejja innan det försvann. Hår och ansikte gick i samma ton minsann.
Gick med halvt öppna pennkjolar i brist på andra kläder. Fick ju krypa till trikå-korset till slut. Men ett bra tag knölade jag ner mig i mina vintage-kjolar.
Jag och John började sakta men säkert förbereda för den lilla bebisen genom att flytta om i lägenheten. Stora skåp fick ge plats för spjälsäng, Emma-fåtöljer fick nytta rum och alla mina vintagekläder fick åka långt in i garderoben. Bye, bye och på återseende.
Det blev november och jag sladdade in den finaste barnvagnen i vardagsrummet.
Vi hade en massa kurser på Vintagefabriken, bland annat en kurs i vintagefrisyrer med Miriam Parkman. Och så spånade vi fram en DRÖMKURS (om ni frågar mig). Om jag kommer vara där? You bet!
Skrev för glatta livet för en rad tidningar och magasin, bland annat gjorde jag ett jobb om frisyrens historia (från 1900-talet fram till i dag) för Aftonbladet Sofis mode.
Istället för promenader (som är lite som terapi för mig), bakade jag filmjölksbröd. Lika mycket terapi, och snällare mot fogarna.
Och det var inte det enda jag bakade jag kan säga. En hel plåt med mitt bästa (efter wienerbröd) – mockarutor eller kärleksmums. Åt av dem i dagar efteråt. De bästa dagarna jag haft på länge. One mockaruta a day, keeps the doctor away.
Fick världens roligaste uppdrag! Att illustrera en bloggheader till Majas manufaktur.
Jag och John röjde runt i vardagsrummet, satte upp en bokhylla över en hel vägg och stökade runt på vinden i timtals. Nu är det ordning på torpet kan jag lova.
Kylan kom och vinterkappan åkte på.
På vår innegård såg det ut så här.
Linda och jag drog runt på en massa pressvisningar, hängde i mina gamla kvarter på Knivsöder och drömde om våren.
En himla mysig dag träffade jag den här gullisen. Ja, inte bara då förstås.
Jag och mina Vintagefabriken-vapendragare Linda och Lollo sågs på Söder, botaniserade i tyger på Tygverket, fikande, babblade och planerade framtiden.
Köpte mig ett elegant hårspänne av en ännu elegantare fröken på Glitter.
Den sista helgen i november blev det dags för årets stora tradition. Bokstavsfest med tema F. Här har ni kvällens snyggaste enligt mig! En fisk!
Det blev december och jag spräckte ett par klänningar.
Fick galet mycket julfeeling och gick på Skansens julmarknad.
Hälsade spjälsängens första gäst välkommen. En ko-gåva från UnderbaraClara.
Dukade upp ett miljösmart julbord – tema pyssligt återbrukstänk – hos Uppsalahem.
Spenderade otaliga timmar i det här kuddhärjet.
Första snön kom. ÄNTLIGEN! Jag älskar snö.
Fast nåja, jag kan erkänna att det inte var lika roligt dagen därpå när jag skulle gå till Vintagefabriken över det halkigaste gatorna med en gravidmage som skymde mina steg.
Det sötaste bebiskläderna från Lille lova knits landade på hallmattan. Alltså det sötaste jag sett.
Köpte en gran och lade Johns julklapp under, övervakad av en loppisfyndad (extremt naggad) julbock. Vår förra katt Winston hade en crush på den där julbocken så den är lätt … besudlad.
Några dagar innan julafton for jag och John upp med “snabbtåget” till Umeå och åkte vidare till vintriga Skellefteå. Där firade vi jul hos Johns föräldrar, åkte pulka och åt en väldans massa god mat.
Världens bästa John utanför Nordanå. Året 2014 slutade så här. I nyårsstass och gravidmage.
Jag och superpysslarenLouise Lemming (alltså du ska se hennes hem, hennes bebishörna och inredning – MARVELLOUS!) gjorde ett jobb för pysseljobb tidigare i höstas. Nu kan du se resultatet i Amelia Vänta barn som finns ute i butik nu.
Där står min Royce-Rolls – en retro barnvagn med den sötaste mobilen, i bästa färgkombon.
I tidningen hittar du allt från pyssel till bebisen, bebisrummet och mycket, mycket mer.
Spring å köp vettja!
God lördagsmorgon!
Tänkte visa en himlans snjasig sak så här på morgonkvisten.
Det står nämligen ett vrålåk i mitt vardagsrum – stolt, fräsig och redo för rejs.
Ett stycke blå, retro barnvagn – med mycket gung i – från 1960-talet.
Jag hittade den på Blocket och fick den för 500 pix. Det är vad jag kallar ett kap.
Summan som jag och John är uppe i när det gäller barngrejer är just nu uppe i ungefär 1 000 kronor. Barnvagn för 500 spänn, ett skötbord som vi fick av en granne, en softlift som jag hittade på Erikshjälpen för 80 spänn, spjälsäng (också den från Blocket) 200 kronor och begagnade barnkläder och sängkläder för mellan 15-30 kronor styck från Myrorna, Emmaus och Tradera. Och så en massa saker som jag hittade i garderoben hemma hos mamma och pappa, som Emma minus trettio år har burit (cirka hundrafyrtio mössor av olika varianter).
Just nu är jag redigt i fixartagen. Vill fixa det mesta innan jul.
I början av nästa år (fram till det är dags för Cirkus Sundh att fortsätta sina konster utanför min mage) så ska jag hoppa på ett himla roligt projekt. Exakt vad är lite hemligt än så länge, men tids nog ska jag berätta …