God morgon!
Medan jag sakta (med betoning på S A K T A) vaknar upp, så har jag en liten fredagsfir-nyhet till er.
Under min graviditet (som i mångt och mycket spenderats i sängen på grund av allehanda krämpor så har jag dammsugit internet. Vid något tillfälle sa jag till John att nu var Internet slut. Jag hade upptäckt alla hörn, skrymslen och vrår. Klartt!
En extra noggrant undersökt vrå av internet blev (obviously) den för ekologiska barngrejer. Eftersom jag inte kunnat gå så har jag klickat hem allt från leksaker, täcken, nappar, barnkläder, amningsbehåar till nappflaskor, våtservetter och termosar för mjölkersättning från ål majti internetz. Det har bunkrats upp med ekologiskt kan man lugnt säga.
En favorit blev snabbt personliga, urgulliga och bra:iga Ekotjusigt.se, därför har jag fixat en rabattkod som ger alla Emmasvintage.se-läsare 30% rabatt.
Bra va?
För att ta del av erbjudandet: Ange EMMASVINTAGE när du handlar.
Erbjudandet gäller till och med 31 mars 2015.
Ekologiskt for the winn och trevlig fredagsshopping gullisar!
Ja, jag erkänner.
Det behövs varken intervention eller ett allvarligt samtal om mitt kraftigt tilltagande Tradera-missbruk.
Jag är fullt medveten om att jag fullständigt har ballat ur.
Skyller på mitt sängliggande läge. Och det faktum att gamla kläder är så satans söta.
Ett stycke bebismössa, en kofta och ett par tossor, som säkerligen har jobbats på i timtals, för 80 kunga-kronor.
Häromdagen kom min fina vän Malin – som driver märket Bekkebråten Mini – över med ett paket och ett kort. Inuti paket låg den här skönheten. En liten kofta i senapsgult och grönt som hon sparat i väntan på bebisen.
Malin är så otroligt uppmärksam och minns de där små detaljerna. Som att jag inte kunde slita blicken från den här koftan till exempel.
Eller som när hon hittade tusensköna-ringarna som jag hade virat medan jag satt och gömde mig i en bod under brinnande Röda vita rosen-lek midsommarafton 2008. Jag hade tänkt att fria till John med de där ringarna, men fegade ur. Friade gjorde jag allt, men många timmar senare, efter ett nattdopp (och en kvälls berusning) och med ringar av gräs som jag virade runt Johns finger. Men Malin, hon tittade de där slängda tusensköna-ringarna i boden, förstod allt och gav dem till oss dagen därpå.
Numera linger just de där tusensköna-ringarna i två askar med halskedja …
Oktober började med ett återupptäckt hårspänne som satte frisyrstilen för hela hösten.
Hösten kom i en rasande fart, jag åkte hem till Värmland och det var så där friskt kyligt som det bara är i oktober.
Det var dags att ta upp ekan ur sjön. Syrran fick paddla in ekan med en åra (den andra hade blivit snodd) och sedan lades den upp på land i väntan på vår.
Magen växte, vi gick på rutinultraljud och jag cyklade genom Midsommarkransen med den lyckligaste känslan. Att vi hade nått hit. Till hösten, med en växande mage. Det var mer än jag hoppats på.
Jobbade hemifrån en hel del och fångade några detaljer från vår lägenhet på bild.
Lille Chaplin fyllde ett år, vilket firades med barnkalas (och enorma mängder kakor) hemma hos Linda och David.
Fångade höstljuset i min bleka fejja innan det försvann. Hår och ansikte gick i samma ton minsann.
Gick med halvt öppna pennkjolar i brist på andra kläder. Fick ju krypa till trikå-korset till slut. Men ett bra tag knölade jag ner mig i mina vintage-kjolar.
Jag och John började sakta men säkert förbereda för den lilla bebisen genom att flytta om i lägenheten. Stora skåp fick ge plats för spjälsäng, Emma-fåtöljer fick nytta rum och alla mina vintagekläder fick åka långt in i garderoben. Bye, bye och på återseende.
Det blev november och jag sladdade in den finaste barnvagnen i vardagsrummet.
Vi hade en massa kurser på Vintagefabriken, bland annat en kurs i vintagefrisyrer med Miriam Parkman. Och så spånade vi fram en DRÖMKURS (om ni frågar mig). Om jag kommer vara där? You bet!
Skrev för glatta livet för en rad tidningar och magasin, bland annat gjorde jag ett jobb om frisyrens historia (från 1900-talet fram till i dag) för Aftonbladet Sofis mode.
Istället för promenader (som är lite som terapi för mig), bakade jag filmjölksbröd. Lika mycket terapi, och snällare mot fogarna.
Och det var inte det enda jag bakade jag kan säga. En hel plåt med mitt bästa (efter wienerbröd) – mockarutor eller kärleksmums. Åt av dem i dagar efteråt. De bästa dagarna jag haft på länge. One mockaruta a day, keeps the doctor away.
Fick världens roligaste uppdrag! Att illustrera en bloggheader till Majas manufaktur.
Jag och John röjde runt i vardagsrummet, satte upp en bokhylla över en hel vägg och stökade runt på vinden i timtals. Nu är det ordning på torpet kan jag lova.
Kylan kom och vinterkappan åkte på.
På vår innegård såg det ut så här.
Linda och jag drog runt på en massa pressvisningar, hängde i mina gamla kvarter på Knivsöder och drömde om våren.
En himla mysig dag träffade jag den här gullisen. Ja, inte bara då förstås.
Jag och mina Vintagefabriken-vapendragare Linda och Lollo sågs på Söder, botaniserade i tyger på Tygverket, fikande, babblade och planerade framtiden.
Köpte mig ett elegant hårspänne av en ännu elegantare fröken på Glitter.
Den sista helgen i november blev det dags för årets stora tradition. Bokstavsfest med tema F. Här har ni kvällens snyggaste enligt mig! En fisk!
Det blev december och jag spräckte ett par klänningar.
Fick galet mycket julfeeling och gick på Skansens julmarknad.
Hälsade spjälsängens första gäst välkommen. En ko-gåva från UnderbaraClara.
Dukade upp ett miljösmart julbord – tema pyssligt återbrukstänk – hos Uppsalahem.
Spenderade otaliga timmar i det här kuddhärjet.
Första snön kom. ÄNTLIGEN! Jag älskar snö.
Fast nåja, jag kan erkänna att det inte var lika roligt dagen därpå när jag skulle gå till Vintagefabriken över det halkigaste gatorna med en gravidmage som skymde mina steg.
Det sötaste bebiskläderna från Lille lova knits landade på hallmattan. Alltså det sötaste jag sett.
Köpte en gran och lade Johns julklapp under, övervakad av en loppisfyndad (extremt naggad) julbock. Vår förra katt Winston hade en crush på den där julbocken så den är lätt … besudlad.
Några dagar innan julafton for jag och John upp med “snabbtåget” till Umeå och åkte vidare till vintriga Skellefteå. Där firade vi jul hos Johns föräldrar, åkte pulka och åt en väldans massa god mat.
Världens bästa John utanför Nordanå. Året 2014 slutade så här. I nyårsstass och gravidmage.
Är du nyfiken på vad jag fick i julklapp månne?
Jag och min familj hade bestämt att inte ge några julklappar i år, och i stället unna oss någonting (en upplevelse, resa eller spa) tillsammans. Men det ramlade visst in några julklappar ändå …
De här spännande böckerna fick jag från Weyler förlag som kom med ett urgulligt, personligt bud.
Så himla peppad på att läsa dessa. Den första,“Vasakärven och järnröret – Om den långa bruna skuggan från Lund” handlar om nazismens framväxt i Lund under 1930-talet och hur man kan dra paralleller till dagens främlingsfientlighet. Den andra boken, “Kalmars jägarinnor” skulle ha kunnat handla om mig och mitt gäng under gymnasietiden i Karlstad, medan den tredje, “Lucke och Lull”, handlar om Bonnier-familjen.
Hemma hos Johns familj fick jag en hel drös med underbara julklappar. Baby-olja, barnkläder, presentkort på spa-behandling för gravida på vackra Centralbadet och av John fick jag en hudkräm. Som han hade gjort själv!? Han vill inte att jag ska smörja in kroppen min med massa kemikalier, så han bestämde sig för att blanda ihop en egen kräm, av naturliga ingredienser, med recept från Evelinas ekologiska.
Finaste presenten!
Och så boken! Årets nobelpristagare i litteratur, Patrick Modiano, har skrivit denna “De yttre boulevarderna” som utspelar sig i Frankrike, under ockupationstiden. Låter som min kopp te, eller hur?
Den kom på posten som en julgåva från mitt förlag, Norstedts.
Fint som snus – alltihopa.
Häromdagen ramlade ett vadderat kuvert in genom brevinkastet. Alltså jul-pepps-sprittande-känslorna skjuter just nu i höjden. Hemlig-paket försvinner illa kvickt, medan grå räkningar ligger och samlar damm. Men just det här paketet var varken hemligt eller grått.
Det var från underbara Lille Lova Knits, och innehöll det sötaste lilla bebis-setet till Cirkus Sundh. En mössa med tofs och en playsuit (bak-och-fram ska tilläggas).
Har du sett något sötare?
Nu ska jag bara vänta ett par veckor, sedan ska jag stoppa ner en liten bebis däri.
Stördaste tanke tänkt i dag.
I fredags svängde jag och John runt Söder, gick i secondhand-butiker, köpte Liberty-tyg till bebisfilten, drack kaffe på Victoria och köpte nybakat bröd från Fabrique.
På vår lilla tur ramlade vi över en hög med underbara barnkläder som vi bara var tvungna att köpa med oss hem.
Som den här lilla sailorkappan som kommer passa utmärkt på lilla Sailor Surfer Cirkus om sisådär två år. Under tiden får den nog hänga här, på garderoben.
Sjömanskrage och mässingsknappar. Allt ett barn behöver här i världen.
Den här söta lilla koftan köpte vi också. 30 riksdaler fick vi punga ut.
Och ett stycke rosa bebisset, bestående av en stickad body och en kofta.
A: Hej Caroline! Jag älskar också att läsa andras kärlekshistorier, jag kan gotta mig i dem i timtals. En av de finaste storys jag vet handlar om en nära väns farmor som jobbade på kondis. Varje dag kom en ung karl in och beställde ett glas mjölk – bara för att han skulle få en skymt av denna stiliga fröken. Och där började deras kärlekshistoria. Jag tycker om de där historierna, för kärleken kan liksom stiga in genom dörren, be om ett glas mjölk – när man minst anar det.
Mannen i mitt liv är John. När jag träffade honom så föll allt på plats, han var min pusselbit. Min själsfrände. Här kan du läsa om vår minst sagt speciella kärlekshistoria. Hoppas du gillar.
Stor kram emma
Q: Hej Emma! Missade denna frågestund och satsar på nästa med en kanske känslig fråga men för mig ett verkligt etiskt dilemma när det kommer till graviditet, jag är själv 31 och vill gärna ha barn snart och undrar helt enkelt hur du ställer dig till kub-testet och dess underlag för ev. beslut att fortsätta sin graviditet? jag tycker det är mycket skrämmande att människor väljer att ta bort ett barn som visar sig ha downs syndrom, samtidigt vet jag inte hur jag själv skulle reagera om jag väl stod in för det beslutet själv vilket jag skäms för och vilket gör att jag helst bara skulle vilja undvika att ta det för att ha det beslutet i mina händer. Elin A: Hej Elin! Tack för en viktig och intressant fråga. Jag och John stod inför valet att göra KUB-test och valde att tacka nej. Alla har olika skäl till att göra KUB, så jag kan bara utgå från mig själv i denna fråga. Och jag kan inte annat än att hålla med dig.
Jag och John fick missfall för ett år sedan och det dröjde innan vi blev gravida igen. Att då – när vi fått vänta så länge – ta bort ett barn på grund av “dåliga odds” fanns – och finns – inte i vår tankevärld. Vårt första “barn” sållades ut automatiskt genom missfall. Kroppen tog hand om det som ändå inte var livsdugligt. Där gör kroppen och naturen ett val.
Jag vill inte sitta med den makten att bestämma vad som är livsdugligt och inte i mina händer, jag vill få det barn som det var tänkt att jag ska få. Och jag kommer älska det no matter what.
Jag är en orolig själ och om jag känner mig själv rätt så skulle ett KUB-test gjort mig trillioner mycket mer orolig än vad jag är i dag. Och då är jag ändå rejält orolig. Men här är alla olika så klart.
Vill passa på att tipsa om ett himla bra inlägg om fosterdiagnostik som UnderbaraClara gjorde för ett tag sedan. Läs!
Stor kram emma
Q: Hur tänker ni kring namn? Vill ni ha klassiska/släktnamn, nya, mer moderna namn? Jag är själv 16 år som började på gymnasiet (samhälle) för bara 5 veckor sedan, har du några tips inför mina kommande tre år?
Så kul med frågestund! Emmy A: Åh, hej Emmy, och vad spännande att du börjat gymnasiet (nu var det ju några veckor redan, men jag hoppas att du trivs). Gymnasiet var helt klart min bästa tid! Jag flyttade hemifrån, hade mitt första förhållande och så åkte jag med den vilda känslo-berg-och-dal-banan. Hjärtekrossad och dödskär om vartannat. Och så hade jag så förbannat roligt. Under den här tiden så träffade även några av mina allra närmast vänner. En drös skeva underbarisar. Och den kärlekshistorien kommer att hålla livet ut tror jag bestämt. Så mitt första råd är att njuta, ha roligt och häng med folk. Och plugga så klart, fast det ingår ju liksom.
Så var det ju det här med namn också. Vi har inte kommit vidare värst långt i processen. Vi vill ha namn som vi har en anknytning till på ett eller annat sätt. Vi får se vad det blir. Än så länge har vi bara en drös pöjknamn, så vi har lite att jobba på här om en säger så.
Stor kram och lycka till
emma
Q: Hur går det med Sockan? Han skulle ju få ett nytt hem! Stella A: Åh, Sockan. Jag har så mycket längt i kroppen efter hans lurviga kattamage alltså. Denna gosboll till katt bor kvar hos mina föräldrar i Värmland tills vidare. På test. Det är optimalt på en del sätt (jag får fortsätta att ha honom i mitt liv), men jag är också inställd på att om det inte fungerar med allergier så får vi hitta ett nytt hem. Det känns som att jag får ha honom i mitt liv lite på låns. Det är skönt och smärtsamt på samma gång. Men mest skönt. Det viktiga är ju att alla mår bra.
Mest av allt är jag glad över att han trivs. När han var innekatt trodde jag att han var en komplicerad katt, men han var ju bara på fel ställe …
Kram emma
Q: Hej Emma! Måste få börja med att säga att du är alldeles underbar, interners största glädjekälla! Och sen har jag lite frågor gällande Vintagefabriken:
1. När har ni öppet, jag tycker att jag har letat så flitigt på eran hemsida men inte hittat något som besvarar denna fråga. Antagligen så är det jag som är otekniskt men vill så gärna besöka er lilla fabrik snart så jag frågar här. När har ni öppet?
2. När man går in på er hemsida så har ni ett antal (gudomliga) klänningar, men när jag sett bilder från butiken innefrån så ser ni ut att ha betydligt mer till försäljning. Säljer ni ”endast” det som finna på hemsidan eller finns det mer i butiken? Tacksam för svar! Nyfiken i en strut
A: Hej Nyfiken i en strut. Vad gullig du är! Dina ord värmer. Av allt jag vill vara här i världen så slår nog “interners största glädjekälla” det mesta tror jag. De orden ska jag rama in, sätta upp på väggen och titta på när jag tvivlar.
Så till Vintagefabriken.
1. Du är så välkommen så! Numera – när vi har webbshop – har vi öppet varje lördag mellan klockan 11-16 och även kvällsöppet någon gång ibland. Tiderna kan variera, men vi är flitiga på att uppdatera vår Insta med senaste nytt, så kika där. Om du är nyfiken på när vi har kvällsöppet så kan du signa upp dig på vårt nyhetsbrev, där vi informerar om senaste nytt – rakt ner i mejlboxen.
2. Vi har ett hav av klänningar i butiken, och några få godbitar i shoppen. Vi hinner helt enkelt inte med att plåta av alla klänningar innan de säljs i shoppen. Så om du vill ha klänningshav så kom till butiken. Där har vi även massor av barnkläder, brudklänningar (en masse!) och fina asccessoarer.
Varmt välkommen och hoppas vi ses!
Q: Har du några tips på bra frisörer i Stockholm som friserar till inte alls för höga priser? Ditt hår är ju helt fantastiskt! Kram A: Tusen tack! Det är den eminenta Sarah Wing, Retroella, som fixar mitt hår. Och hon är också mitt bästa tips. Prisvärd, skicklig och enormt trevlig!
Lycka till med klippet!
Q: Hej Emma! Blev SÅ glad när jag läste att ni väntar barn! Fantastiskt! Jag tänker att du är väldigt miljömedveten och försöker tänka på det här med kemikalier och så och undrar därför hur du tänker med ditt hår under graviditeten? Kommer du fortsätta bleka eller leva med utväxt? Sofia A: Vad glad jag blir att du blir glad. Ja, alltså jag är ju väldigt orolig men hoppas att det ska gå bra. Jag har slutat att bleka mitt hår helt (som jag gjorde förut) och nu gör jag skonsammare slingvarianter i stället. Det känns inte så där superduper bra att syssla med kemikalier när man är gravid kan jag ju ärligt säga och där är min frisör helt med mig.
Nu har jag en rejäl utväxt och ska till Sarah Wing på tisdag för att råda mot på barret. Vi får se vad det blir. Antagligen kommer jag sakta men säkert att gå mer mot min naturliga hårfärg. Vi får se hur det blir. To be continued.
Kram emma
Q: Hej Emma! Jag har liksom du genomgått missfall, men är nu gravid (en månad efter dig tror jag). Jag blir lite ledsen över vissa kommentarer på din blogg. De som säger ojoj, vad tidigt du köper ditten och vad skaffar datten. Jag vågar själv inte hoppas att den här graviditeten kommer gå bra, även om jag är i vecka 19 (på grund av tidigare missfall), men behöver inte andra som tvivlar min graviditet. Jag har fått så många “oj, så du har redan köpt en spjälsäng” av nära och kära runt omkring mig och blir bara ledsen. Jag vill ju bara hoppas att allt ska gå bra liksom. Hur känner du? Anna
A: Hej Anna. Och stort grattis till graviteten. Det gör mig så glad att göra, även om jag inte känner dig. Det känns som vi är en liten klubb här på bloggen som alla ska ha barn 2015. Många med samma erfarenheter som du och jag. Det gör mig stark.
Du anar inte hur mycket jag känner igen mig i dina ord. Jag skäms ganska ofta över mina handlingar eller att jag räknar hem den här graviditeten innan barnet är ute, för folk har så mycket åsikter. Det kan vara allt från att jag berättade på bloggen “redan i vecka 13” till att “oj, har du redan köpt kläder”. För mig är det viktigt att tänka positivt, att den här graviditeten kommer gå bra. Att jag liksom du fick missfall påverkar inte våra nuvarande graviditet, annat än att vi vet vad vi kan gå miste om.
Det skulle varken ge mig eller barnet något gott om jag bara gick runt och förberedde mig på att allt skulle gå åt pipsvängen. Jag vill ju njuta. Gå bananas på barnkläder, köpa barnvagn så fort jag bara kan, för det fick jag inte sist. Och sedan vill jag köpa allt begagnat … vilket kräver tid.
Jag oroar mig tillräckligt redan, men lite av oron släpper när jag fixar sådan där praktiska saker som just kläder, spjälsäng, skötbord och barnvagn. Det blir verkligt. Och lite som terapi. Som en enorm hoppfullhet i en liten kofta. Att det här händer verkligen nu.
Mitt råd till dig är att strunta i andras tyck. Du gör det som är bäst för dig, om det så är att vänta med allt fix till vecka 38 (om du mår bra av det), berätta för hela världen att du är gravid i vecka 7 (om du mår bra av det) eller köpa en spjälsäng i vecka 19. Ingen har rätt att tycka något om dig och ditt liv. Du gör som du vill. Kom i håg det.
Stor kram, massor av pepp och lycka till
emma
Ps. Bjussar på en bild på mig själv som spädis med strumpor på händerna. Man tager vad man haver.
God lördagsmorgon!
Tänkte visa en himlans snjasig sak så här på morgonkvisten.
Det står nämligen ett vrålåk i mitt vardagsrum – stolt, fräsig och redo för rejs.
Ett stycke blå, retro barnvagn – med mycket gung i – från 1960-talet.
Jag hittade den på Blocket och fick den för 500 pix. Det är vad jag kallar ett kap.
Summan som jag och John är uppe i när det gäller barngrejer är just nu uppe i ungefär 1 000 kronor. Barnvagn för 500 spänn, ett skötbord som vi fick av en granne, en softlift som jag hittade på Erikshjälpen för 80 spänn, spjälsäng (också den från Blocket) 200 kronor och begagnade barnkläder och sängkläder för mellan 15-30 kronor styck från Myrorna, Emmaus och Tradera. Och så en massa saker som jag hittade i garderoben hemma hos mamma och pappa, som Emma minus trettio år har burit (cirka hundrafyrtio mössor av olika varianter).
Just nu är jag redigt i fixartagen. Vill fixa det mesta innan jul.
I början av nästa år (fram till det är dags för Cirkus Sundh att fortsätta sina konster utanför min mage) så ska jag hoppa på ett himla roligt projekt. Exakt vad är lite hemligt än så länge, men tids nog ska jag berätta …
Klickade hem en solgul sailorsuit från Breedbaby på Etsy för ett par veckor sedan. Klart att barnet i magen – som jag för dagen kallar Sailor Sundh – ska ha en sjömansdräkt. Annars är en ju ingen Sundh.
Och det finaste i segelsången är att den är vintage – och aldrig använd. Det senare ska vi råda bot på i vår tycker jag.
A: Hej Caroline! Jag älskar också att läsa andras kärlekshistorier, jag kan gotta mig i dem i timtals. En av de finaste storys jag vet handlar om en nära väns farmor som jobbade på kondis. Varje dag kom en ung karl in och beställde ett glas mjölk – bara för att han skulle få en skymt av denna stiliga fröken. Och där började deras kärlekshistoria. Jag tycker om de där historierna, för kärleken kan liksom stiga in genom dörren, be om ett glas mjölk – när man minst anar det.
Mannen i mitt liv är John. När jag träffade honom så föll allt på plats, han var min pusselbit. Min själsfrände. Här kan du läsa om vår minst sagt speciella kärlekshistoria. Hoppas du gillar.
Stor kram emma