Q: Mer om husplanerna! Har du gjort moodboard? Färg och materialval rent estetiskt. Hur drömmer ni om ert framtida hus? Hur känns det att ta farväl av gotlandstorpet? Kändes det rätt att sälja?
A: Halloj! Om vi börjar med torpet på Gotland så är det hundra procent tudelat. Jag kan få hugg i magen när jag tänker på torpet, de vackra solnedgångarna, den rosa bussen och den levande landsbygden. Alla människor. Pirret i magen (men också oron) inför att spendera en hel sommar där, göttet när grannen på sin klingande gotländska sa “makalöst” och hugget i go-magen när en ser de vackra, vitdammande vägarna. Ahh. Om det inte blivit Värmland så hade det blivit Gotland – alla gånger.
Samtidigt känns det enormt fint att vara i Värmland. Det är exotiskt, prunkande, som en djungel, och nya som gamla värdefulla kretsar. Jag tänker att alla känslorna får samexistera, och Gotland finns ju kvar. Genom att sälja kan jag ju upptäcka mer av Sverige, men också av Gotland. Och även kunna  semestera på det bästa sätt jag vet: tillsammans med vänner. Hyra något stort hus, hälsa på och verkligen umgås.
Jag älskar Gotland, men det låg lite geografiskt knasigt för oss och det var en drös med vänner som aldrig kunde komma och hälsa på. Dels för att vissa kompisar har jobb med ganska tajt framförhållning, vilket blev svårt när båtplatserna tog slut i ett nafs, men också för att det kunde vara fullkomligt svindyrt att åka under högsäsong. Och jag vill ju att alla ska ha möjlighet att hälsa på. Till Värmland är det lättare att färdas om en säger, och rälsen gör att det går i ett kick.

Moodboard till huset gjorde jag för ett par månaden sedan.  Här kan du läsa och kika på bilder. Och jag har en massa drömmar kopplat till huset. Att få se alla årstiderna, söka värme i höstrusket, spela sällskapsspel på punschverandan och alltid ha en öppen, välkomnande dörr. Till oss ska alla alltid vara välkomna. Som en annan Zorn. Och att bygga ett hus med gamla tekniker, med hjälp av lokala material och expertis. Vi har ju inte ens börjat bygga än, men shit Maj-Britt så många fantastiska, goa, glada och inspirerande människor jag träffat.
Kram emma

Q: Jag är nyfiken på omställningen till 45 kvadrat! Funkar det bra? Hur tar hela familjen det? Hur har ni löst smart förvaring? Vad funkar över förväntan och vad längtar ni mest efter i nya huset?
A: Överraskande skulle jag sammanfatta det med. Det fungerar HUR bra som helst! Det är mysigt som tusan, trots att vi har noll förvaring och det är tok-stökigt mest hela tiden. Det känns högtidligt och fint att få bo i den gamla verkstaden där en som barn har spikat, borrat och hittat på sattyg. Lärdomen är väl att det inte behöver vara så himla … fixat. Här är jag mer förlåtande, medan jag i stan ville ha rediga lösningar. Tids nog ska vi bygga en garderob i sovrummet, men det får bli sen. Just nu är det fullt fokus på att få ner frön i jorden, bygga hönshus och lukta på liljekonvaljer. Det gäller ju att prioritera va!
Kram emma

Q: Jag vill också veta mer om boendet! Hur går era tankar kring inredning, reparationer och praktiska lösningar när det bara är tänkt att vara ett tillfälligt boende? Lägger ni tid på att försöka skapa ett hem där eller sparar ni energin till det nya? Vad är viktigast med ert nuvarande boende?
Så många frågor…!
A: I början låg fokus på att få i ordning hyfsat, och vi har lite småfix som vi skulle vilja göra så småningom. En garderob i sovrummet exempelvis. Det behöver vi. Just nu delar vi sovrum med en bergvärmepump och en frys, hahaha. Men planen är att flytta frysen (även om det är väldigt behändigt när kollar SVTplay  i sängen och är sugen på glass),  och bygga en garderob av pärlspont. Och så vill jag måla barnens våningsäng och bygga ett litet förvaringsskåp av ett gammalt fönster i köket/hallen (en går alltså rakt in från trädgården in i köket). Viktigast i vårt nuvarande hem? Ja, men det är kanske att det är mysigt, och myset är ju lätt att få till på 45 kvadrat om en säger. Och, jo, en sak till: Att barnen har varit med och skapat hemmet. De har valt färg i köket, målat väggar, lagt lergolv och varit delaktiga. Det är liksom VÅRT hem.
Kram emma

Q: Instämmer med Linas kommentar! Vill gärna höra mer om boendet, dels lösningarna för att bo mindre, dels allmänt hur ni inrett (om det inte känns för privat att visa).
A: Alltså vilken otroligt ödmjuk och fin kommentar <3 Jag tänkte visa er runt här pö om pö. Förr visade jag mycket av barnens rum, men jag tänker att de ska få ha sitt stök i fred. Och sitt privatliv. Men en kik tar vi tycker jag, sedan får de vara i fred <3
Lösningarna då? Jag vet inte om vi har så bra lösningar? Vi har ju tjoffat ihop två boenden till ett, sålt av massor, magasinerat typ rubbet från lägenheten och bor med möblerna som vi hade på torpet och ett ihopplock från uthusen. Ändå tur att det var ett litet torp om en säger, men mycket förvaras just nu. Dels i ett garage, i uthus och i min mosters uthus. Och så en bastu som vi använder som förråd. Det är många nödlösningar, men det funkar.
Planen är att inte köpa något nytt till det här boendet utan återbruka, återbruka, återbruka. Och det har gått finemang! Allt fåra köksstommar, våningsäng, krokar till hyllor är pre-älskade. Nu när en har gett sig in på stigen vill en ju inte avbryta trippen genom att köpa nytt tänker jag. Och samma sak ska det vara med nya boendet. Det är därför vi har sparat så mycket.
Kram emma

Q: Det nya huset; ska ni hamra och spika själva eller anlitar ni folk till det?
A: Både och! Vi kommer att anlita fantastiska människor till vårt bygge. Dels som kommer att hjälpa oss med grunden (hej stenar!), men också som har erfarenhet av att bygga och är taggade på projektet. Ganska tidigt hittade vi Jocke som är timmerman och driver Enkelstugan, har klimat-och byggnadsvårds-hjärtat på rätt plats. Pang-person som kommer hjälpa oss och lotsa oss genom detta projekt.
Kram emma

Q: Sen ser jag gärna ett inlägg om “landet-stilen” som du nämnt i ett tidigare inlägg. Tycker det är spännande hur ens stil, som jag ofta innan tänkt är helt beroende av ens personlighet, faktiskt kan ändras beroende på vart man bor och vilka behov man har. Jag växte upp på landet och hade ofta klänning eller kjol eftersom bästa vännen bodde bara huset bort eller så tog jag bussen. (Hade kanske klätt mig mer praktiskt om jag engagerade mig mer i familjens husskötsel och trädgård i och för sig…) Men nu när jag bor i en stad och cyklar/går överallt har jag märkt att jag hellre klär mig i mjuka byxor eller träningskläder som är sköna att röra sig i. (Är inget fan av att cykla i klänning tyvärr.)
A: Ja, landet-stilen måste få ta mer plats känner jag. För den skiljer sig ganska mycket från hur jag klädde mig i stan. Jag ägde ju knappt ett par strumpor, eftersom jag endast gick i stumpbyxor. Eller alltså, jag gick inte ENDAST i strumpbyxor. Det hade emellertid varit en syn. Plagg jag sällan använder nu för tiden: pennkjol, brougeskor och kappa.
Plagg jag bor i: Bralla, boots och stor, stickad tröja.
Plagg jag KOMMER att bo i: Shorts och stövlar. Samt lös-å-ledig-klänning. En klänning som en också han använda som nattlinne. Ni hör ju – jag vill helst gå i samma kläder dag som natt.
Kram emma

Q: Ja jag vill läsa mera om landet-stilen! Flyttade själv förra året från innerstad till utkant av stad vid skogen. Vill fortfarande känna mig småchic men samtidigt mera praktisk och smidig, hur gör man?
A: Varvar? Måste ändå säga att jag älskar det rejäla! Och sedan är det en fröjd att kliva ur jordiga brallor, duscha, lukta tvål och klä sig i klänning när en piper in till stan. Jag gillar mixen!
Kram emma

Q: OH! Får man beställa ett separat inlägg om pergola, tack på förhand?! Vi ska (antagligen) kirra en pergola i sommar och då vill man ju S Å K L A R T ha inspo till en hållbar och stilig variant. Om du har tid såklart, ingen stress. KRAM
A: JA! Snart ska jag visa det färdiga resultatet – gjord av hassel!
Kram emma

Q: Känns så ytligt, men hur ser din stil ut i vår? Älskar din stil och skulle gärna se mer styling?
A: Min stil i vår kommer att vara 100% pre-älskad. Träskor, uppvikt bralla och en stor kofta över det.
Kram

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!