Här står jag nu. Vårupprorisk med stukad, svullen fot. Men trots att det ser ut som hell när jag går/hoppar/drar mig fram, så har jag bestämt mig för att ta mig till jobbet. På ett eller annat sätt.
Inser att jag kommer bli exakt som min mormor Ulla, som är ute och plockar svamp i skogen – med illa tilltyglad lårbenshals och en rullator. Kommer hem med flera liter svamp och spöar skiten ur alla alerta svampplockare. Samma mormor som trots sina 90+ tar spaken ner för den branta backen till postlådan, svänger så ena meden lättar från marken i svängen framför forsen. Tvärnitar och hämtar posten. Hur hon tar sig upp är fortfarande ett mysterium.
Precis så kommer jag bli. Precis sådan är jag.
Envisast i kommun.
Loading Likes...
Haha “Hur hon tar sig upp är fortfarande ett mysterium.” Gjorde hela min dag! Vilken supermormor <3
Åh, fineste mormoren! Tipper at du blir like fantastisk som mormor, en gang.
Jeg er for øvrig veldig inspirert av våropprøret – og jeg tror det virker! To pastellkjoledager, og nå skinner solen for harde livet her! 😉
God bedring med foten din, håper du snart blir god igjen.
Å det där lät precis som min mormor var! Envis som tusan, nu har jag tagit över för henne <3
//Linnéa
http://www.thewildrose.se
super fin kjol, färgen var ju helt perfekt ljusblå. hoppas din fot blir bättre kram Anna
Vilken härlig förebild din mormor tycks vara! Blir glad själv…
Jag har också stukat foten! REJÄLT! Första gången jag stutsar på kryckor. Har ingen balans i vanliga fall. Så jag har bestämt att denna gången ska jag ta det lugnt! Vill att det ska läka ordentligt denna gång. Har stukat foten många gånger. Krasat och grejat men aldrig tuppat av! Nu ska ledband och annat få läka! Men svårt för oss envisa!