Så här vackert är det just nu på min innergård. Rosa körsbärsträd som blommar i kapp och knoppar som exploderar som popcorn. Jag kan vara lätt partisk, men jag tror minsann att jag bor intill Stockholms vackraste innergård.
Mintfärgade sekelskifteshus och körsbärsträd. Kan det bli bättre? Kan ni tänka er att man ville riva detta på 1960-talet? Hujedamig.
Loading Likes...
För några dagar sedan fyllde min lilla kompis Isolde två år. Tänka sig va? Ni som har följt bloggen länge minns säkert när hon låg i min kära vän Fatimas mage, när jag och några kompisar anordnade en babyshower i “Äntligen hemma”-modell (vi stormade in, målade spjälsäng, satte upp vimplar i taket och gjorde tavlor av tapeter) och när hon till slut kom till världen. Lilla Isolde.
Och för några dagar sedan fyllde hon två år. Det firades med ett litet kalas i parken. Alla tanter och farbröder var där för att fira sin allra minsta kompis.
Fatima hade gjort mini-kladdkakor till kalaset. Flaggan i topp!
Här sitter Isolde i knät på sin far.
Öppnar noggrant alla paket.
Av ett gäng (däribland jag) fick hon en sailorklänning. Förstås. Hon har tidigare fått en sailorkostym av mig. Jag är så förutsägbar.
Fatima och minstingen Livia.
Sedan satt vi på picknick-filten, drack saft och åt kladdkaka. Vissa var tröttare än andra.
Volang-Linda visade hur en blåste såpbubblor och jag sprang runt som en yr höna efter en ballong-helikopter till tonerna av Isoldes skratt.
Loading Likes...
Jag ligger efter lite med uppdateringen. Anledningen är ytterst angenäm. Butiken Vintagefabriken (som jag är delägare i) går som tåget. men nu så.
Tänkte att jag skulle visa några bilder från när jag var i Värmland för två veckor sedan. Jag och John åkte hem till mina föräldrar på landet för att vila upp oss, gå på loppisar och leta efter möbler i mammas gömmor.
Hemma i Värmland står mitt barnrum kvar. Med blåblommiga tapeter, gamla möbler och lådor med fotografier från förr. Bilden ovan föreställer mig och min storasyster. Jag är farbrorn i vitt hår till vänster.
Där står den gamla fåtöljen som jag som barn tyckte var så gruvligt ful, men som jag nu älskar.
Utsikt från grusvägen där jag bor. Min kusin bor i gården som syns till vänster.
Katten Sockan var med oss till Värmland. Han hittade tusen favoritställen. I solen.
Eller i sängen.
Ute i trädgården stack blåsippor opp.
Det var varmt vid södergaveln på vårt hus, så där dukade vi upp till lunch. Mamma, pappa, John och jag. Nässelsoppa med ägg och hårdbrödmackor med smält ost. Och persilja. Alltid persilja. Om ni ser min mamma, med saxen i ena handen och persiljan i den andra, ja, då har ni sett henne i hennes rätta element. Så ser hon nämligen allt som oftast ut. Redo att klippa några tag över valfri maträtt.
Bilden är tagen från andra våningen.
I går var jag på den stora premiären av “The Great Gatsby”. Klädkoden var 1920-tals och i vanlig ordning gick jag all in. Så här såg jag ut i torsdags morse – innan jag gick till Retroella och fick riktiga fingerwaves i håret – när jag testade min outfit.
Håraccessoaren gjorde jag av ett svart sidenband, ett par fjädrar och en brosch.
Den fantastiska vintageklänningen, halsbandet och clipsen fick jag låna av min kära vän Lisa (som har ett hav av 1920-talsglamour i sin garderob).
Loading Likes...
Pjuu. I dag har jag ägnat hela morgonen åt att plåta loss alla fina saker i Vintagefabriken-butiken. Ett angenämt uppdrag om ni frågar mig.
Det är verkligen himmelen att få omges av både kära vänner och vackra saker. Att vi sedan har som mission att skapa världens bästa arbetsplats gör ju inte saken sämre om man säger så …
Drömväskan.
Gröna glasflaskor en masse.
Blombord i stringmodell.
Små söta mini-glaskannor och vaser.
Kakburk i tre våningar.
Swedish Hasbeens.
Och – sist men inte minst – mitt favoritporslin från Superliving.
Loading Likes...
Jag och min kära vän och kollega Volang tog en liten promenad på lunchen. Traskade lummiga Midsommarkransen-stigar fram, under mitt paraply och tittade på alla knoppar som håller på att spricka ut i blom. Snart kommer det stå syrénbuskar här. Och blommor i vartenda hörn.
Det känns lite som att bo på landet, fast i stan. Passar en lantis som jag alldeles perfekt.
Rosett-tröja som jag fått från min mor, paraply från Beyond retro och klänning (med fickor!) från Maria Westerlind.
Loading Likes...
I förra veckan kunde ni se mängder av bilder från Vintagefabrikens butiksöppning. Nu har flera av våra gäster lagt upp finfina bilder på sina bloggar, däribland Elsa Billgren och Isabelle Pedersen. Jag tänkte visa ett urval av deras fina bilder. Resten av bilderna hittar du så klart på deras bloggar. Spana in vattja.
Fler bilder hittar du hos Emily Dahl, Elsa Lisa Larson och Min mormors vind.
Loading Likes...
Regnet öser ner i Midsommarkransen. Håret har lagt sig platt redan innan jag ens kommit ut och jag har sprungit runt i lägenheten på jakt efter något passande att bära denna grå tisdag. Först provade jag en sailorsuit, därefter en blommig klänning, en cirkusdräkt och en bortglömd (livad) pennkjol. Sedan hittade jag den. Jag brukar alltid säga att jag klär mig för att höja mitt humör, men inte ens cirkusdräkten klarade av detta uppdrag i dag.
Så det fick bli rosett-tröjan som jag har fått av min mamma Märta. Världens bästa mamma.
Loading Likes...
Regnet smattrar utanför fönstret. Ner på Midsommarkrans-plåttaken. Himlen gråter. Och det gör jag med.
I dag är en tung dag.
Det har hänt saker som är svåra att greppa just nu. Det gäller inte mig, utan någon jag håller av. Mycket.
Eftersom det är så svårt att greppa kommer jag inte prata så mycket mer om dem just nu. Hoppas ni förstår. Det får bli sen.
Bakom leende ögon, skrattade rosa läppar och uppsatt hår så finns något tungt. Något som bränner i hjärtat. Svider.
Ni kommer säkert inte märka av det där tunga, svidande i bloggen, annat än det här inlägget. För jag vill ha det så. Så jag berättar i det här inlägget, att det finns något tungt som jag bär på, och att världen inte bara är enkel och vacker. Utan orättvis och dum ibland.
Just nu är det tungt. Men snart blir det nog ljusare, och just den där ljusare känslan vill jag hålla hårt om. Därför kommer jag inte skriva mer om detta. För nu.
Nu ska vi få se något riktigt vackert. En underbart vacker … kassaapparat.
Min kära mamma Märta hade sett ut den finaste kassaapparaten, i den finaste färgen, i en av de bästa antikbutikerna, med den trevligaste dalmasen.
Det kunde inte bli mera rätt. Denna stiliga sak står numera på kassadisken på Vintagefabriken. Och varje gång någon handlar får man dra i spaken och då säger det “pling”. Det känns lite som att leka affär.
Inte direkt godkänd av Skatteverket, men naggande god i alla fall.
