Precis nedanför vårt hotell i Paia sträckte en underbar sandstrand ut sig som en båge. Jag och John gjorde nya avtryck i den släta sanden, medan havet fylldes med surfare med solblekta, rufsiga kalufser.

Vi slog oss ner i sanden, blundade och pustade ut.

Med jämna mellanrum var jag tvungen att svalka mig i havet. Det forsade in vågor in mot strandkanten. De såg så harmlösa ut, men fällde mig i en handvändning. Vips så gjorde jag en tre-fyra kullerbyttor ner i plurret.

Invigde min nya solhatt som jag köpt inne på secondhandbutiken Savers för en spottstyver.

Och underhöll John från strandkanten, med en nätt liten show. Skojsiliskojs, spexilispex.

Efter en hel dag på stranden i Paia cabbade vi ner, torkade håret i vinddraget och begav oss mot andra sidan ön.

Vi kom fram i skymningen, lagom till solnedgången.

Vi checkade in i på ett gammalt 1970-talshotell. Om Sue Ellen hade semestrat inkognito på Maui hade hon definitivt bott över på detta hotell.

När vi hade ställt in väskorna på rummet gick vi till stranden för att se solnedgången.

Kryssade mellan vadande i havet, sandstränder och vita stenar.

John.

Till ljudet av skvalpande vågor såg vi solen gå ner vid horisonten. Det blev fullständigt kolsvart och sedan försökte vi ta oss hem. Det var svårt kan man lugnt säga.

Uppdatering: Det här var alltså det enda “hej från maui” som jag lyckades åstadkomma efter tre timmars bloggförsök från uselt wifi. Nu däremot. Nu är jag i wifi-land (aka modernt hotell).

Bye bye Honolulu! Nu har vi lämnat pastellhotell, palmvajande boulevarder och Johns havkonferens för sköna Maui. En helt magisk ö med stränder, en vulkan, fantastisk regnskog och dammig öken. Här kommer vi stanna ett par dagar, roadtrippa runt ön, testa olika hotell, stränder och restauranger.

Vi ses i vågorna!

Vinden ven mellan hotellkomplexen hela natten och när jag klev ner på Honolulus regndränkta gator virvlade det runt enorma, knalliga löv i hettan.

Det var fuktigt, kvavt och frodigt. Det doftade sommarregn.

Tog mig en tur genom det här hotellet, som bara i sig är som ett litet museum. Ett rosa slott precis vid stranden. Flådigt och vackert, och så där Elvis-aktigt som man vill att det ska vara.

Sportar Hawaii-uniform i tropikerna. Ps. Jag har hittat en till Hawaii-skjorta nu! Vill ni se?

Så kom regnet igen. Fullkomligt öste ner och jag satte mig här. Det här mina vänner är ett shoppingcenter i Honolulu som – så klart (det är ju så avslappnat här) – har viloplatser på terassen. Bara att ta sig en tupplur under parasollet.

Och som i en handvändning var regnet borta och solen sken igenom de stora träden.

Letade mig ner till stranden.

Och mötte upp John.

Morgonkaffe.

Här spenderade jag sedan hela eftermiddagen, men bok (är helt fast i “Nycklen” just nu), melonpaus och topp i plurret.

Kring eftermiddagen knallade vi hem till hotellet, förbi rosa, turkosa, ljusblå, runda och startrek-inspirerade hotell. Fint som snus.