Varje morgon startar jag här.
På mitt lilla torpar-kontor.
Medan kidsen tittar på morgon-TV och leker med John så går jag igenom mejlskördar, roddar Klimatklubben, har Skype-möten, korrar bok och styr upp en sjukt spännande grej som jag har på gång med Maria och Johanna.
Jag brukar köra ett par timmars jobb, och lagom till 10-fikat (standard i vår familj) släpper jag jobbet. Då skiner någon unge på mig att koooooomma, komma, komma och då får en ge upp det här med förmiddagsjobb en aning.
Det är ju lite knepigt att förklara för at barn varför mamma måste stirra in i sin dator ett par timmar varje dag istället för att studsa studsmatta och leka kurragömma. Men nu har jag förklarat för Majken att jag jobbar för att kunna tjäna ihop pengar så vi kan gå på Kneippbyn i sommar. Majken har lovat att leta pengar också, så förhoppningvis får vi ihop till ett besök, hahaha.
Bra morot ändå. För alla inblandade.
Så här såg det ut igår, innan snön drog in över Gotland.
Ända sedan vi kom hit har jag och John jobbat med att rensa ogräs i trädgårdslandet. Det tar sin lilla tid. Vi hade täckt tradgårdsalandet så fint med presenningar för att ogräset inte skulle må så gott, men de hade korvat ihop sig eller blåst i väg under stormen i vintras. Så nu blir det till att rensa ogräs i dagarna sju. Men vi är snart klara!
Ska bara invänta att köldknäppen valsar över, sedan ska vi odla så det står härliga till.
Mellan varven tar vi pauser och kikar ut över vår stökiga trädgård. Lite så här ser det ut när vi arbetar. Tusen projekt! Om kvällen städar vi undan alltsammans för att dra fram det igen dagen därpå.
Bästa platsen för en paus? Den rosa bussen så klart!
Efter middagen strilar ljuset in i vardagsrummet så vackert. Det här är nog för övrigt min nya favoritvy. Jag fick ju hjälp av er läsare på Instagram att välja vilka motiv jag skulle ha över soffan och är så nöjd. TACK!
Innan jag tar kväll (läs: börjar jobba) borrar jag ner fejset i den här lurvbollen, lägger barn och försöker gnugga ögonen pigga innan det är dags att “gå till jobbet”.
Nog för att jag alltid har undrat hur torpet ser ut i vinterskrud. Jag var bara inte beredd på att se vintern på Gotland den 4 maj, precis innan häggen skulle blomma. Yep, det snöar så som bara den över torpet just nu.
Vi har täckt över alla odlingar så gott det går, men får se hur allt klarar sig. Som tur är har vi inte satt något i trädgårdslandet ännu. Pjuu. Det ska väntas -2 i natt nämligen. Hurvas!
Förra året var bi här exakt samma period och då var det 22 grader varmt, och vi gick runt i shorts. Om jag har packat fel? Ja.
Just precis nu sitter jag inne i vardagsrummet och hör vinden vina utanför fönstret. Det har varit ett riktigt regnrusk här i dag, med undantag för en timme på den sena eftermiddagen då jag knäppte de här två bilderna i vardagsrummet.
Den här dagen känns lite som en vecka, hahaha. John jobbade på förmiddagen så då hade jag barnansvar. Det ritades, målades, bakades scones och byggdes lego, och hundra konflikthanteringar och besvikelser mellan varven. Jag älskar de där ungarna över allt annat, men de vet verkligen hur en gör en dag … intressant. Lagom till förmiddagsfikat hade John jobbat klart, så då byttes vi av. John tog hand om barnen och jag jobbade … i trädgårdslandet. Operations ogräsrensning i regnet. Det var sjukt mysigt att stå där i regnkappa och rensa.
Och i dag har det skett något stort. Jag har köpte en begagnad kamera för att jag ska kunna vlogga! En riktig vlogg-kamera!
Skulle ni gilla att de klipp där jag visar trädgården och alla projekt?
Wiii!
Här är den! Förvisso ett photoshop-montage som jag har sladdat ihop eftersom någon riktig bok inte finns ännu. Men omslaget är ÄNTLIGEN satt av vår fenomenala formgivare Kristin Lidström och manuset mals för fulla muggar.
Den 10 september släpps boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” på Norstedts förlag, skriven av Johanna Nilsson, Maria Soxbo och jag själv.
Jag får lite svindel när jag tänker på det här. Frustrationen och rädslan över det där luddiga klimathotet som surrat omkring som ett orosmoln över våra huvuden i åratal. Något som vi vetat om, men kanske inte varit förmögna att förstå.
Så kom den torra sommaren. Skogsbränder jämte skördar som slog fel. Full panik och insikt på många plan. Det gick inte att ducka längre, hur en än försökte att kravla ihop sig efter akrobat-konstens alla regler. Jag var ju en lågt hängde frukt eftersom jag är ovig since forever och aldrig någonsin nått marken med handflatorna om jag vikt mig dubbelt.
Efter sommaren hände allt i ett huj. Det började klimat-paniks-bubbla i kommentarsfält, jag och Maria Soxbo skrev en debattartikel om klimatet och sedan teamade vi upp med Johanna Nilsson för att göra något mer. En konversation mellan mig och en läsare här på bloggen utmynnade i en tanke om klimatklubbar. Jag, Maria och Johanna knådade till tanken och den 8 oktober 2018 startade vi Klimatklubben. En klubb som i dag samlar tusentals människor och sprider kunskap om klimatet, sätter press. Ömsom förbryllar och fängslar både beslutsfattare och företag. En klubb som resulterade i boken “Gör skillnad”.
Tusentals ensamma röster i kommentarsfält och sociala medier har under de senaste året ropat på hjälp för att nå bredare snabbare: “Gör något”. Så vi gjorde något från vår pallkant av internet. Vi skrev en bok som heter “Gör skillnad” där vi tar oss an klimatfrågorna, snackar med experter, försöker förstå oss på hur vi funkar och grottar ner oss i hur vi kan göra skillnad för klimatet. Och i samma veva puttar vi tillbaka uppmaningen, tillsammans med lite verktyg. För vi alla kan trots allt göra något, vi behöver bara veta vad – och hur.
Jag har lärt mig så fruktansvärt mycket av den här resan – både genom Klimatklubben och bok-skriveriet. Dels om klimathotet och utmaningarna förstås, men jag har också lärt mig hur fantastiskt det är när tre hjärnor möts (eller tusentals som i Klimatklubben) och hur lätt och snabbt det går, att det finns så enormt mycket att vinna på att ställa om och att det i mångt och mycket inte handlar om att försaka utan att bara tänka annorlunda.
Jag är så enormt pirrig att få visa er omslaget till “Gör skillnad”, för vilken resa det varit. Mycket tack vare er. För jo, utan er och alla engagerade i Klimatklubben hade det inte blivit någon bok. Ni har ifrågasatt, peppat och puffat mig i rätt riktning. Jag har växt en meter av den här resan tror jag, och hoppas att alla som läser den känner detsamma <3
Snacka om att fullkomliggöra ett torp <3
Det här är kattens nya favoritplats – uppe på kylskåpet med rigoröst med utsikt över matbordet och kökarbetet. Han letar sig ner i bland för att söka sig till en bit mat, gosa eller titta efter grannkatten genom fönstret, annars ligger han här.
Ja, en kanske skulle ha lagat drivhusskåpet eller rensat ogräs i trädgårdslandet. Men nej, nej. Emma Sundh gräver en ny rabatt för sommarblommor – mitt i gräsmattan. Jojomänsan!
Jag tänker att jag pö om pö ska göra som en gång runt huset med perenner och sommarblommor. Majken har redan bestämt vilka vilka blommor som ska sås här, så ska vi bara hiva ner med gödsel och jord här. Sedan blir det blommande rabatt!
Hej på er!
ÄNTLIGEN är vi här! Som vi har längtat!
Nu irrar vi runt som yra höns och vill göra allt vi drömt om i månader – helst på en sekund.
Jag har dragit fram krukor som det ska planteras i, hängmattor som ska hängas upp och börjat måla staket. Allt på en gång.
Vi ska vara här i två veckor, så det är ju inte dirket någon stress.
Under vintern har en takpanna flugit av huset. Vi har ju eternittak (eh!?), men som tur är höll takpannan så inget har gått sönder. Pjuuu. Ska försöka lägga tillbaka den så försiktigt jag bara kan.
Mitt drivhusskåp som jag byggde i höstas hade blåst omkull i vinterstomen, och en glasskiva krossats. Dammit.
En liten takplatta och ett drivhusskåp känns som en vinst efter den där stormen Alfrida måste jag säga. Trodde att halva taket skulle vara plockepinn, men har det stått här i hundra år så kan det nog stå där 100 till (om en tar hand om det!).
Vad vill du se från torpet?
Önska inlägg så ska jag fixa medan jag är här (så gott jag hinner).
Om ett par minuter piper vi i väg! Mot torpet, Gotland och två veckors trädgårdsarbete, kompis-häng, DIY-fix och projekt, hehehe.
Äntligen! Har längtat i månader, men nu ska vi öppna upp torpet!
Wiii!
Min fönster börjar växa igen av odlingar! Och I love it! Särskilt passionsblomman som ringlar sig runt fönstret! Och gurkan!
Ekodlingen och sticklingarna från fikonträdet på hyllan. Så glad att jag satte upp en hylla i fönstret, för det gjorde verkligen mycket för både odlingarna och harmonin i fönstret.
