Det har gått 15 veckor sedan vi lämnade Stockholm och flyttade in i vår gamla verkstad gone home. Ett litet kyffe på 45 kvadrat som rymmer kök, sovrum och badrum, en liten toalett och en dusch.

De första veckorna var kantades av nyfikenhet, fix med det nya hemmet och upptäcktsfärder. Sen åkte vi tillbaka till Stockholm för att packa ihop det sista och då kom det stora tvivlet. Vad har vi gjort? Det var en berg-och-dal-bana där en rycktes mellan liv som inte blev, som valdes bort, vänner, förväntningar, rädsla för det nya, otillräcklighet och tomhet. En bit sorg.

Nu då? Femton veckor in i nya livet?
Jag ångrar inte flytten, men jag ångrar att jag inte flyttade … tidigare.
För som jag trivs.
Jag vaknar till fågelkvitter utanför fönstret, jag kan vädra (!) om andan faller på och gå ut i bara pyjamas om jag får feeling.
Jag mår så bra av att kunna titta ut över åkrarna och se solnedgångarnas alla skiftningar. Gå ut och greja titt som tätt, skotta snö utanför mamma och pappas dörr vintertid, sopa av trappan eller ta in posten åt dem på morgonkvisten.
Låta barnen springa fritt, och låta vardagen vara onoga.  Någon spelar trumpet till morgonkaffet, en annan kanske härjar på mot nattkröken, en tredje råkar springa ut utan bralla. Jag har fått perspektiv på så många saker. Insikten att det här passar mig. Staden har OCKSÅ passat mig, men måste säga att jag är så glad över att vi gjorde den här flytten.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!