God kväll från ett stormigt Gotland.
Den här bilden tog jag i går när vi kom fram till torpet, vädrade ut vintern (inte en ena mus i sikte och inget förstört, men däremot en död fågel) och stökade in oss. Det var varmt, vi åt middag UTOMHUS och varje knopp i trädgården viskade om att jojomänsan, snart blir det explosion.
Och explosion blev det. Snabbare än vi trott. Fast på himlen ett dygn senare.
Det är full metal storm på Gotland, blixtar lyser upp hela himlen titt som tätt och åskan gör att fönsterna vibrerar. Barnen sover (än så länge) och jag sitter nedkrupen under ett täcke i vardagsrummet, huttrar och sippar prosecco.
Det är fasligt mysigt med renget som smattrar och samtidigt så sjukt läskigt. Vädrets makt och så lilla jag som sitter här i randig pyjamas med darrande litet kristallglas. Då är en inte så kaxig.
Herregud, nu åskade det så att hela huset gungade. Pöh! Vad är det med gotländska åskoväder? Mina värsta har jag upplevt här på ön.
Gillar du åska?
Nu ska jag krypa ner i sängen under ett varmt täcke och snusa ner bland Majken-lockar. Vi har haft gäster hela långa dagen, grillat och lekt dunkkurragömma så nu är jag helt kaputt.
Första dagen på två veckor här. Och jag förstår inte hur jag ska förmå mig att lämna denna plats.
Förresten. Jag ska så klart plåta en hel massa från torpet. Vad vill du se? Önska på så ska jag hiva fram kameran!
Kram
Loading Likes...
Jag älskar åskväder! Tycker det är jättehäftigt och är inte det minsta rädd. Kan inte ens förstå vad det är folk är rädda för. Att blixten ska slå ner? Men det är ju inte särskilt troligt. Eller är det det? Är det bara jag som är korkad? Mycket möjligt skulle jag nog vilja säga, men jag blir klart uppspelt när det åskar. Det är som en illusion av ett mera spännande och dramatiskt liv än min lilla välordnade, trygga, svenska tillvaro, och jag vill rida naken på en vit häst över stäppen med mitt långa röda hår smattrande för vinden. (Inte för att jag har långt rött hår, men för den delen har jag ju ingen vit häst heller…)
Jag gillar åska! En gång när jag var barn slog blixten ner i vår segelbåts mast, tur nog var vi tryggt på land i en stuga men jag minns den brinnande vimpeln som singlade ner i havet. Trots det är jag inte rädd men har grym respekt för åska.
Usch, jag blev åskrädd som liten efter ett oväder på Gotland. Jag stod vid en kyrka och blixten slog ned i kyrktornet. Kyrkklockan fick fnatt och vibrationerna fick hela marken att gunga. Det tog ca 20 år att hämta sig från detta.
Herregud, låter ju helt galet!
Åh jag vill se!
Har snöat in mig på mysiga bäddningar så ser gärna hur ni bäddat på torpet!