När jag var hemma i Karlstad över jul så hittade jag en underbar liten sak på en secondhandbutik. Ett gammalt – helt komplett – Monopol-spel. Det kostade 30 spänn. Trettio svenska kronor. Det är vad jag kallar kap.
When I was in my hometown Karlstad (in the middle of Sweden) over Christmas, I found a wonderful little thing at a thrift store. An old – totally complete – Monopoly game. It cost 30 bucks. Thirty Swedish kronor. That’s like 4 dollar. Kinda nice! And I just love the print on the street-cards.
Snart ska jag visa mängder av bilder från nyårsafton som firades med dunder och brak hemma hos Volang-Linda. Men först en liten kik på vad jag bar kvällen till ära.
Det var nämligen dags att inviga min drömklänning – inköpt på Lyckliga gatan i Midsommarkransen av min kära make John. En present som jag fick en grådaskig söndag i november.
Svängde upp en rosett i håret. Kände att det var läge för något flott!
Pricken över i:et var ett gammalt halsband som legat i byrålådan alldeles för länge. Inköpt på Glitter för ungefär tre år sedan när jag, Lojsan och Lisa hade en Breakfast at Tiffany’s-fest.
Soon, I will show you pictures from New Year’s Eve. But first: What I wore on this wonderful evening! First, the dress from vintage store Lyckliga gatan in Midsommarkransen (Stockholm). It’s the perfect vintage dress. My husband gave it to me a grey sunday in November. Love it! The necklace comes from the boutique Glitter. I bought it thee years ago when me and my friend Lisa and Lollo organized a Breakfast at Tiffany’s-party.
När jag var hemma i Värmland över jul gjorde jag den traditionsenliga turen till Gengåvan i Karlstad. Gengåvan är en enorm secondhandbutik som har både kläder, möbler och små pinaler. Allt överskott går till bistånd. Flott som tusan och dessutom kan kan ramla över riktiga kap. Under årens lopp har jag fyndat en Emma-fåtölj för en spottstyver, många 1950-talsklänningar, byxor, kjolar, tyger, tavlor, ja, till och med skor.
Denna gång ramlade jag över en petroliumblå kappa i perfekt modell. Välbevarad och tjusig. Kappkalaset gick på 145 kronor (och jag fick kappan som en julklapp av min kära mor. Tacktack!). När jag kom hem provande jag kappan, stack ner händerna i fickorna och svängde om. Där, i den ena fickan, låg en liten skatt. Nämligen en utnött reflex signerad Kvinnliga bilkåren i Karlstad. Tänka sig va? En äkta bilrock.
Ett skepp kommer lastat … med ett skepp. Jojomänsan. Jag har ju glömt att visa en ny förträfflig sak som har flyttat in till Midsommarkransen.
Jag och John har nämligen en ny (enorm) pinal hemma i form av ett skepp. En och en halv meter är det minsann.
John har önskat sig ett skepp i flera år och för ett par månader sedan ropade vi in ett ganska stort skepp på en nätauktion.
Då hade vi ingen aning om exakt hur stort skeppet var. Men det blev vi snart varse om. Nåväl, nu står denna pjäs i vårt vardagsrum och äger. Skepp o hoj, inrednings-skoj!
Ahoy! Say hello to our new ship! We bought this old ship on an auction on the internet a few months ago. We knew it was big, but not exactly HOW big …
Denna godssak i vintageklännings-modell har flyttat hem till mig. Jag köpte den på underbara Tidens melodisom hade en naggande god pop-up-butik på vintagemässan Little Vintage Lover Fair som huserade på Telefonplan förra helgen. Vad tycks? My new vintage dress from Tidens melodi. I bought it at Vintage Fair Little Vintage Lover Fair. I just love it!
Förra lördagen bjöd jag in några kreativa fröknar på lussefika och inspirationsmöte! Jag hade preppat med anteckningsblock, lussebullar, kaffe, pepparkakor och julmust i massor.
Madeleine, som driver bloggen Bonjour Vintage, hade kommit upp till stan.
En samling vintagefröknar. Och så Volangen bakom kameran. Tillsammans traskade vi bort till Telefonplan som ligger ett stenkast från Midsommarkransen. Där vankades det nämligen vintagemässa. Little Vintage Lover Fair hade flyttat in i Midsommargården över helgen, radat upp klänningar, koffertar, väskor och stickade tröjor.
Ann, som driver den underbara butiken Tidens melodii Karlstad, var där. Lika snygg i håret som alltid, och lika många vackra klänningar som vanligt. Speciellt en … som jag inte riktigt kunde motstå …
Jag snurrande runt inne på Little Vintage Lover Fair hur länge som helst. Bläddrade bland kläderna, tog en fikapaus, träffade underbara vintagefröknar, kramades och fortsatte sedan att bläddra.
Vackra Mon Cherie-Linnea var där. Jag tycker att hon ska komma till Stockholm. Så det så. Apprå på Linnea så ska jag visa vidunderligt vackra bilder på henne. Kommer strax. Tills dess: Skepp å hoj!
Jag har en ny käresta här hemma i Sagostaden, nämligen en förträffligt vacker Emma-fåtölj. Jag ropade in den på en auktion för ett tag sedan – kostade bara några få hundralappar. Det är vad jag kallar kap!
Just nu står fåtöljen inne i köket, men jag planerar att flytta om i lägenheten och hitta den perfekta platsen för denna vackra pjäs. Så typiskt mig att falla för vackra ting och sedan inte ha en aning om var jag ska ha dem …
Vid närmare eftertanke får det nog bli sovrummet. Tror att den kommer göra sig tillsammans med alla pompoms och pasteller.
Kurar hemma i dag tillsammans med artiklar, intervjuer och planering. På mitt fabulösa kontor. Alltså i mitt kök. Ljuva livet som frilansjournalist. Lyssnar på bästa Musikhjälpen och skriver så att jag får träningsvärk i fingrarna.
Titta vad jag hittade på en secondhand-butik i Skellefteå i helgen. En Pippi Långstrump-tröja! Jag fick punga ut 30 kronor (!) ur portmonnän för denna stickade barndomsdröm. Nästan skämtsamt billigt!
Förra söndagen, när jag kom hem från Uppsala-trippen, låg John sjuk i sängen. Han hade varit krasslig hela helgen, stackarn. Bredvid honom, på fåtöljen i sovrummet, stod ett stort paket.
Till mig.
John sa att han hade saknat mig så, och log sedan det bredaste leende som sett söndagens ljus, samtidigt som jag öppnade paketet. Omsorgsfullt inslagen i papper låg den där. Drömklänningen. Ni vet den där som jag gick och drog i på Lyckliga gatan för ett par veckor sedan. Då var jag så rysligt pank. Det fanns liksom inte en chans i världen att denna flotta klänning skulle få följa med mig hem. Tills den där partymannen, min älskade John, hade släpat sig till Lyckliga gatan. Sjuk och dan. Halt och lytt. Nästan i alla fall. Steppat in i butiken och sagt något i stil med “min flickvän har varit här och hittat sin drömklänning”. Elin, den fantastiska ägarinnan av Lyckliga gatan, visste exakt vilken klänning det var, och hjälpte den stackars sjuklingen.
Och nu är den min! Den finaste klänningen. Från den bästa butiken. Köpt av den underbaraste av underbara.
