Min kära man, tillika filmnörden, John har som några av er vet en liten bio-klubb som kallas “Bio på Bio”. Namnet kommer från att vi bor ovanför en gammal biograf. Närmare bestämt vackra Tellus Bio.
När det är dags för “Bio på Bio” tar John fram projektorn, ger en presentation av kvällens film och så visar han utvalda filmer från olika decennier. Popcorn ingår.
Som den filmfantast han är har han länge varit på jakt efter ett par vinröda biostolar. För vad är en bioklubb utan biostolar? Nä, just det.
Han har letat efter de perfekta stolarna sedan Gustav Vasa föddes ungefär, och för ett tag sedan dök de upp på Blocket. John ilade i väg och skeppade hem dessa två stolar på fem röda. Dessa biostolar har stått på den gamla Filmstaden i Solna, och kanske är det så att Greta Garbo och Ingrid Bergman har suttit i just dessa stolar? Vi kan i alla fall låtsas det …
Min kära man John kom inspringande i lägenheten med ett fång rosa rosor i går kväll. Till mig, där jag stod i randig sjukdoms-pyjamas, frisyr på sned, mönstrade mockasiner och påsar under ögonen, lika stora som välfyllda ICA-kassar. Det var banne mig ingen vacker syn ska gudarna veta.
Borrade ner näsan i rosorna, dukade fram middag och finglas.
Den där mannen för mig helt snurrig i bollen minst sagt. Kär. Sockerdrickig i varendaste ven. Lycklig. Min John är världens bästa. Inte bara för att han ger mig rosor så klart, utan för att han gör mig till en bättre människa. Påminner mig om vem jag är, vill vara. Dessutom är han kan vara kommuns peppigaste person.
Rosa rosor.
Detta är för övrigt mina nya, fyndade glas. Klickade hem ett helt gäng på Tradera för nästan inga pengar alls. Jag har varit på jakt efter sådana här glas i flera år, men det var först nu de blev mina.
I Midsommarkransen, där jag bor, finns en himla flott antikaffär vid namn Lyckliga gatan. Lika flott som butiken är, lika trevlig och härlig är dess ägarinna. Jag var på besök på Lyckliga gatan för ett par dagar sedan, och kunde inte riktigt slita mig. Där fanns nämligen mängder av saker som tenderar att trigga mitt hjärta. Som ett stycke vintageklänning exempelvis. Har du vägarna förbi Skvallertorget i Kransen, missa inte denna underbara pärla.
Jag som fullkomligt älskar harlequinmönster hade svårt att sluta fingra på denna skönhet.
För att inte tala om denna. Jag föll pladask för denna vintageklänning i 1950-talsmodell. Men den var aningens för liten, så den fick hänga kvar. Tror minsann att den fick följa med Lyckliga gatan till Vintagemässa, där den säkerligen hittade sin rätta ägare. Lyllos den som passade i klänningen!
Därinne fanns massor av glas i olika färger och vackra kristallglas.
Mjölbehållare.
Plåtaskar.
Ett underbart tåg.
Och massor av gamla tidningar. Vad sägs om den här? Motboken borta! Starkölet kommer. Ingen snaps före 15.
