Vi har sålt vårt torp!
Böl, pust och ah.
Vi har sålt vårt torp på Gotland. Berättade för mina Patreons i helgen, men nu är det dags att go officiell I guess.
Det gör hemskt ont, för den där platsen kapslar in mina barns alla somrar, glädjen att få skapa en egen trädgård (odla, bygga, greja, fixa), njutet av middagar under äppelträdet, vänner på besök och pja, känslan av vårt första … hus. Om det något detta torp, trädgården och platsen gjort så är det att skapa begär. Efter mer. Insikten att jag vill leva så här mer än ett par veckor per år.
I det stora hela så känns också så himla bra på så många plan.
Att få ihop livet igen, men också att vi har sålt till ett par som ämnar bo där året runt. Det var vår dröm, vilket vi tidigt sa till mäklaren. I en budgivning där det stod mellan några som skulle bo där permanent eller några som skulle – liksom vi – använda det delar under året, så skulle vi lätt välja permanetisarna. För den där vackra platsen är värd att njutas av året om, och huset mår ju bra av att bebos. Och tror grannarna, bygden och ön kommer gilla att ha fler året-runt-boende.
Det känns också himla bra att vi kunde sälja, trots att vi liksom inte riktigt lagt ut torpet officiellt. Torpet har legat som kommande, utan satta visningsdatum. Detta för att läget är som det … är.
Vi ville ju inte locka folk till ön genom att basunera ut visningsdatum (torpet har ju fått ett par klick på Hemnet så att säga), så vår fantastiska mäklare har ordnat med digitala och privata visningar för de som kontaktat henne (eller mig) och som varit på ön (eller kunnat skicka någon).
Vi lägger kontraktet på lådan i dag, och sedan ska vi börja ta tag i följande projekt. Att hitta ett boende i Värmland. Kanske mitt livs största gir. Mer om framtiden, drömhuset och drömmarna kommer i ett Patreon-låst inlägg senare i veckan.
Tills dess behöver vi fundera lite kring hur vi lägger upp sommaren.
Vi behöver rensa torpet, sälja av saker, packa och ordna med flytt. Så vi kommer behöva åka till Gotland. Detta är väl vad som klassas som en “nödvändig resa” I guess. Men vi avvaktar ett par veckor och försöker komma på ett rimligt, vettigt upplägg.
Sedan har jag lite nytt om rosa bussen. Men mer om det inom kort.
