Rosa bussen har hittat ett nytt hem!

Så kom dagen då min rosa buss hittade ett nytt hem. Det var en lååååååång process vill jag lova.

Att bestämma sig för att sälja torpet var ett svårt beslut. Att bestämma sig för att göra sig av med bussen var om något ett ÄNNU svårare beslut, eftersom jag tvärsäkert vet att jag aldrig kommer att stöta på en rosa buss från 1960-talet igen. Så det kändes så fint när det stod klart att Lyckliga gården skulle ta över den. Elin, som driver Lyckliga gården, känner jag sedan länge, och jag visste att bussen skulle få det bra där.
Efter att luskat och dragit i bogeringsmöjligheter hela långa sommaren (tydligen var det fler människor på ön än vi i somras, och det fanns så klart mer akuta problem att ta tag i än att flytta en buss) stod det klart att det inte gick att bogsera till Lyckliga gården. TILL Lyckliga gården skulle funka, men sista biten var den aning riskabel så att säga.

Så lagom till att flyttlasset kommit fram til Värmland så var vi tillbaka på ruta ett. Och nu var vi inte längre på ön. Så det har varit knepigt, minst sagt. Sedan la jag upp ett inlägg på Instagram och det bara ramlade in erbjudanden, bud och härliga personer som ville ta sig an denna godbit. Jag blev så himla glad över att det fanns ett sådant intresse för denna buss som jag kommit att älska så mycket, trots att den sett sina bästa dagar. Jag hade gärna sett bussen på flera ställen, men så en kväll ramlade ett mejl in från Jessica. En person som jobbade på mitt stammiscafé, som alltid mötte mig med ett leende, och som jag sprang in i varje sommar på Gotland. Ni vet, en sådan där person som en gillar på stubinen.

Jessica driver en loppis på östra Gotland som heter Skatan & Ruth, i närheten av platsen där jag började mina Gotlands-somrar tack vare en drös med vänner. Så det kändes givet. Jessica skulle få bussen.
Så tidigare veckan, precis innan jag ska börja föreläsa i Säffle får ett mejl från Jessica där hon visar bilder på när bussen bogserades. Så fint! Jag blev så himla glad och sjöng hela vägen hem från Säffle.
Där kommer den ha det bra. Och det bästa är att Jessica sagt att jag får komma förbi och klappa på den om jag har vägarna förbi Gotland.
Det har varit svårt att lämna Gotland, alla vänner där och platser som betytt så mycket. Stigar där mina barn tagit sina första steg. På ängar där jag fick första värkarna när jag väntade Bodil. Och så mycket lycka.
Det känns ändå fint att kunna återvända till något där på ön som får stå symbol för alla de där viktiga åren. Och kunna visa barnen att bussen – som de älskar – får älskas dubbelt upp och igen och igen.
Det känns fint tycker jag.

Loading Likes...

Vildvuxet torp, värmebölja och kvällspromenader i juni

Den här sommaren var ju lite upp-och-ner. Min vanliga lunk – jobba järnet under vinter och våren, jobba aningen lite mindre i juni, vara “ledig” (med det menar jag att endast blogga) i juli och mjukstarta i augusti – vändes upp-och-ner på grund av pandemin. Alla jobb försvann i slutet av mars, april gick åt till vabb och att svara på avbokningar. Maj och juni handlade om att försöka återuppfinna mig själv och dra igång @planbpodden. Juli, när jag skulle vara ledig, började jobben droppa in och i augusti flyttade vi ur torpet.
Så ja, det är kanske inte konstigt att det känns som att kameran är full av bilder som aldrig nådde bloggen.
Så nu lever jag om sommaren genom denna kanal istället.

För första gången i torphistorien var vi självförsörjande på gräslök. Det växte och växte och jag åt som en tok tillsammans med färskpotatis och annat smarr. Detta måste vara min favoritblomma, jämte nepeta, solhatt, pion och kaprifol.

Trädgården på torpet var vildvuxen …

Och de första veckorna i juli gick både jag och John runt med lie. Morgonpigga John gick upp i gryningen när en SKA slå gräs, medan jag tog kvällspasset. Svettig in i bara knävecken sjönk jag ner i trädgårdsstolen efteråt, drack en öl och såg solnedgången. Vi ägde så mycket mark att det lätt skulle varit som ett månadskort på gymmet.
Förr i tiden samlades en ju i gryningen för slåttern och jag kan så gå igång på den tanken. Jag gillar ju att umgås och kan på riktigt inte tänka mig en göttigare start på en försommardag. Vem har jag blivit?

Trädgården vid torpet prunkade, jag rensade ogräs och sörjde samtidigt att jag inte skulle se höstens blommor blomma här. Tänk ändå, att denna perennrabatt inte fanns när vi flyttade in. Det var bara gräsmatta här.
Hoppas de nya ägarna tycker om den lika mycket som jag.

Det blev regn och rusk i juni, och det var så mysigt. Vi satt och kurande inne i köket med tända ljus och fika.

Katten låg i fönstret och njöt av svamlet.

En så tydlig day off.

Trädgårdslandet var fortfarande igenväxt och gången likaså. Den var sned efter vinterns stormar och humlen hade knappt växt en meter. Jag undrar just hur det ser ut nu.

Vallmorabatten hade jag glömt att jag anlagt. En sådan fantastisk överraskning när en anlände.

Höstsådd – bästa grejen! För jag glömmer alltid vad jag sätter och så blir det en liten överraskning. På nästa ställe ska jag sååååå föra bok på allt jag pillar ner.

 

Fyllde ögonen med det här och försökte lära mig den där sången med rörelser om hur en ser skillnad på de olika sädesslagen. Uppväxt på landet och jag kan med näppe skilja dem åt.

Jag badade. Gör alltid bomben. Det liksom passar med min natur på något vis.

Fyllde pallkragarna med gräs och satte små fröer trots att det var tok för sent.

 

Värmeböljan kom.

Vi åt lunch i skuggan av äppelträdet …

 

Åkte och badade gjorde vi också.

… På vägen hem besökte vi Berså.

Där det blev fika i vanlig ordning.

Och en kik in deras café. Så fint.

Att ta ett kvällsdopp i badkaret var kutym.
Och vissa dagar doppade jag huvudet däri och satte en blöt handduk på huvudet.
Det var så varmt, så varmt.

Nästan varje kväll ville Bodil gå till kossorna. Hon vill ha fyra stycken när vi flyttar ut på landet.

Vi åkte förbi våra kompisar i Visby och möttes denna fantastiska skylt.
Vill tapetsera den på ögonlocket och aldrig glömma.
Plockade som bara den!

De bor nära havet så vi gick ner för att bada.

Gjorde flädersaft av all fläder.

Och stökade mest av allt på torpet. Lekte med barnen, rensade torp och försökte få styr på allt.
Ska snart visa hur juli såg ut, och så njuter vi sommar så mycket vi bara kan (och så länge jag är sjuk, hehehe).

Loading Likes...

Loppis fredag 31/7 och lördag 1/8

God morgon!
Nu kommer det lite information om helgens loppis! Jag har rensat ut möbler, små pinaler, cyklar och allsköns kollijox, och imorgon smygstartar vi med en liten eftermiddagsloppis i trädgården (SMHI bestämde öppettiderna), mellan 14-17.
På lördag slår vi på stora loppistrumman, då även mina kompisar Mallan och Plåthuset-Therese säljer av grejer.
Då kör vi 11-15!

För att det ska vara så corona-säkert som det bara går så kommer jag dela in trädgården i olika sektioner. Är det för mycket folk, vänta gärna, så kan vi ta ansvar tillsammans.
Håll avståndet och varmt välkomna!

Och just ja, adressen!
Dalhem Siggur 369 (vidungevägen).
Parkering sker vid den rosa bussen, så kan vi visa hänsyn till alla goa grannar.

Fredag: 14-17
Lördag: 11-15

Hoppas vi ses!

Loading Likes...

Två enkelsängar säljes!

9 dagar kvar på torpet. Och jag rensar som bara tusan inför helgens loppis.

Och något som måste säljas inför flytten är två stycken enkelsängar. De har stått på övervåningen på torpet, det som är vårt gästrum, så de har bara använts sporadiskt och sällan. Med andra ord som nya!

Sängarna är från IKEA, modell Snarum, madrass + bäddmadrass (+ sängben), medium fast, Talgje, 80×200 cm. Megasköna!
Nypris: 1395 kr.
Säljes för 600 spänn styck, eller båda för 1000 kr.

Mejla sundh.emma@gmail.com vid intresse!

Loading Likes...

En favoritplats.

Något av det bästa med den här platsen är kvällspromenderna med barnvagnen. Barnen är ju egentligen för stora för dubbelvagnen, men det är något visst att komma ut, lunka fram, se sig om och snickilisnacka om ditten och datten.
Se solnedgången, höra alla ljuden när vinden mojnat.
När en bor i lägenhet så är det ju inte superofta en ser världen utanför past midnight tillsammans. Så detta är en lyx, helt klart.

Lite som kor på grönbete.

Som sagt.

Och detta kan ju helt klart kategoriseras under fliken platser jag kommer att sakna.
Men ser fram emot andra platser att upptäcka i dess ställe. Var vi nu hamnar.
Det kommer att bli bra.

Loading Likes...

Torpet på Gotland blev inkörsporten till tyngre droger

När vi kom till torpet för sisådär två veckor sedan såg det ut så här. Hela trädgårdslandet och alla pallkragar var överväxta med vallmo. Så vackert! Och så här har de fått stå tills de blommat ut. Jag har dragit upp ogräs och vallmoplantor i takt med att de vissnat, och sått lite pö om pö. Och snart har jag tagit över trädgårdslandet.
Jag vet, jag vet, vi ska flytta härifrån, men jag vill maxa odlingarna en sista gång. För vem vet när jag får odla i min egen trädgård igen? Förhoppningsvis snart, men framtiden är ju högst oviss.
Det känns ändå fint på något vis att odla här en sista gång, och lämna en prunkande välkomstpresent till nästa ägare som tar över i augusti.

Det var ju just det här – livet på landet, få svettas i trädgården (istället för på gym), gräva, rensa ogräs, odla egen mat och kunna ta vara på det som finns i trädgården – som var spiken i kistan för stadslivet. Nog för att vi har den mest underbara innergården, där det odlas för fullt. Men jag har ju insett att min inre lantis vill ut. Behöver ängarna och lugnet. Det är så här jag är uppväxt, och det är så jag vill att mina barn ska växa upp.

Torpet på Gotland blev inkörsporten till tyngre droger så att säga, hehehe. Vi insåg att vi ville leva det här livet året om. Få mer balans. Istället för att rå-rensa, hets-odla och knappt kunna ta hand om allt som trädgården gav innan vi skulle bege oss hemåt, så vill vi njuta varje dag istället. Kunna göra ett projekt i februari istället för att längta flera månader om året för att maxnjuta några få veckor.
Hitta mer balans.
Men en kan väl åka till Gotland februari också kanske någon tänker. Och det är klart en kan det, men dels är det ju detta med färjan som inte är så tipptopp (än så länge). Så jag vill använda den så lite det bara går. Och om ett år börjar Majken i skolan och då blir det skolplikt för hela slanten. Detta fria liv, som jag och John har kunnat forma genom att vi kunnat jobba varsomhelst, där vi kunnat vara flera veckor på torpet i september, oktober och april och maj, det är liksom över. Från och med nästa år är det lov och långhelger som gäller. Lov när alla andra åker, trycket är högt och priserna höga. Rent krasst skulle vi kunna utnyttja torpet mindre än vad vi gör i dag, men betala … mer.

Så för att få mer att detta livet så har vi bestämt oss för att ha ETT boende på landet. Sedan kan en hitta på spännande äventyr på loven istället.
Det känns i min hjärna mer balanserat, och passar mig som person lite bättre.

Lite mindre av det här, hahaha! Ett totalt överväxt trädgårdsland.
Hur tänker ni kring det här med balansen?
Har ni hittat en magisk formel som passar just dig? Vi är ju alla olika, så olika liv passar ju olika människor. Men skulle vara kul att höra. Så, berätta gärna!

Loading Likes...

Var ska en börja?

Den 15 augusti ska vi lämna över torpet i nya händer. Vi har träffat de nya ägarna, som kommer att bo här på heltid. Kan inte tänka mig något bättre! Att de dessutom tycker om återbruk och inte har planer på att renovera bort all charm det lugnar mitt hjärta. Och det var så fint att visa runt och säga att här kommer det komma stockrosor, här någonstans, under fyrahundra kilo äng finns ett jordgubbsland.
Det 49 dagar kvar. Vi kommer förmodligen att lämna tidigare, eftersom det är mycket som ska klaffa. Flyttlass till Värmland, och där måste vi också ta emot lasset när det kommer.
Men på den sista tiden här på torpet ska vi försöka njuta järnet, fira Bodils födelsedag (tänk att hon föddes här på Gotland, och hennes första tid i livet var i det här torpet!), göra utflykter med elbilen, förhoppningsvis smaka en sista skörd från trädgårdslandet … och så ska vi packa. Men var börjar en?
Ska en leva på som vanligt och packa järnet de sista dagarna, packa lite hela tiden? Vi har rensat en hel del i torpet, men har inte ens kollat vad vi har i förrådet och på loftet. Jag ser sjukt mycket fram emot att rensa förrådet, men det måste nog dröja ett par dagar eftersom det råder värmebölja. Men sen!
49 dagar låter så mycket. Ska en leva i flyttkaos eller njuta av allt det fina till sista stund?

Loading Likes...

Framme på Gotland!

Det är ju minst sagt en gnutta förvildat, men nu är vi i alla fall här. På torpet på Gotland, i den överväxta trädgården.
Här för några veckors rensa-packa-bada-flytta. Och njuta. En sista sommar.
Det gör ont, men det kommer bli bra. Början på något nytt.

Trädgården är som en djungel, och jag och John turas om att gå runt med lie.

Vårt lilla torp (några veckor till). Och perennrabatten! Tänk att det bara var gräsmatta här när vi köpte torpet. Det har hänt en del om en säger.

Det rosa bussen (som förmodligen har hittat ett hem (ej mitt)), och övervuxna pallkragar. Ett hav av vallmo har letat sin in och det är så vackert. Jag brukar ha sallad, kryddor och kål i pallkragarna, men i år får vallmon stå här, jämte lite sallad och kryddor.

Det finaste träd jag vet. Vårt äppelträd som fungerar som lekplats åt kidsen dagtid …

När barnen gått och lagt sig tar katten Jumanji vid.

 

Detta! Älskar hur naturen tar över!
Så himla glad och tacksam för att jag får spendera några sista veckor här, innan allt det här blir någon annans. I veckan ska vi fixa flyttkartonger och börja rensa. I mitten av juli kanske jag ställer till med en loppis. Vi får se! Men alltså landet, som jag älskar lugnet, ljuden, dofterna och att gå runt och dra upp ogräs, pilla med någon växt och försöka fånga vartenda ögonblick.

Loading Likes...

Äntligen! Pirr och gulp!

På söndag, pretty much imorgon, drar jag mot Gotland, till torpet och trädgården. Förmodligen en totalt igenvuxen trädgård, och ett torp som jag längtat så fasansfullt mycket efter.
Det är också sista sommaren där, och nu börjar det kännas verkligt. Och göra ont.
Vi ska kasta oss ut i något nytt, okänt. Det kommer bli bra, men omvälvande.
I veckan som kommer piper de nya ägarna förbi och det ska bli så fint att träffa dem, berätta om alla fantastiska ställen, alla snälla grannar och fråga vilka grejer de vill ha kvar.
Tänk att de ska bo i torpet på heltid! Lyllos!

Därefter börjar operation tömma torpet. Rensa, tömma, sälja, packa, städa. Och njuta en gnutta.
Eller en hel del. En sista sommar på torpet. Garanterat inte den sista på Gotland.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny