Det är så märkligt när ens tidigare hem läggs ut till försäljning, att en del av sin historia är sammanvävd med någon annans på något vis.
För ett tag sedan låg vår första lägenhet i Midsommarkransen ute till försäljning, och nu ligger Gotlands-torpet ute.
När vi sålde torpet så valde vi att sälja till några som ville bo där året om, och de rustade upp huset till året runt-standard, målade om, byggde uthus och när familjen växte valde de att sälja.
Slås av att det är lite annan takt på försäljningarna jämfört med Värmland. Här bor en kvar, medan en i Stockholm alltod var påväg någonstans i bostadskarriärens spår. Vi var inget undantag.
Nu hoppas jag att det där älskade torpet hittar sin rätta, långvariga ägare. Det är en fantastisk plats, en älskat hus och saknar Gotland helt orimligt mycket (och alla vänner där).
Tänker på att även vi satte våra spår på denna plats. Vi rustade upp staketet (så jävla dyrt minns jag att det var, pga vi lät ta fram nytt staket efter orginalformen och använde finaste kärnvirke för att det skulle hålla i generationer), anlade köksträdgård, planterade massor av äppelträd, byggde skafferi i köket, köpte ny kyl och frys, anlade perennrabatter, satte in nya ytterdörrar, bytte varmvattenberedare, fixade i ordning grunden som var vattenfylld (Gotlands allt vatten på fel plats) och gjorde i ordning övervåningen som bara var råvind.
Drömmer du om landet, frisk luft, äppelblom och odlingar? Att börja dagen med frukost under äppelträdet och spendera lata sommardagar med att cykla längs med fälten ner till sjön? Eller åka längdskidor och skridskor precis utanför huset? Njuta av alla dagar – året om?
Efter några korttidsuthyrningar hyr min kusin ut sin gård (som ligger ett stenkast från vårt husbygge) igen, och lika redo som huset är för nya hyresgäster – lika taggade är vi på fler grannar.
Gården – med anor från 1700-talet – ligger längs en lugn grusväg och med utsikt över ängar, sjöar och är omgiven av bärfylld skog och porlande bäckar.
Uppvärmningen av huset är effektiv (bergvärme) och senaste energideklarationen hamnade på ett A, så trots många kvadratmeter (450 m2) är detta ett resurseffektivt boende. Förutom effektiv uppvärmning, modernt elsystem, renoverade fönster (som håller värmen), så finns kamin och kakelugnar.
Boningshuset är varsamt renoverat med byggnadsvårdstekniker och inrymmer kök, middagssal, flera sovrum, badrum, bastu och ett bibliotek.
Intill huset finns en trädgård med äppelträd och goda möjligheter till odling och självförsörjning. Vattenförsörjningen är egen brunn samt via den stora dammen och en jordkällare erbjuder lagring av mat. Det finns även plats för en hage på tomten, om man skulle vilja det.
Till gården hör också ett magasin (som mest har använts för förvaring och fest de senaste åren) och även en lada och ett före detta stall.
Gården ligger ca två mil från Karlstad (15 minuter med bil), fem kilometer (20 minuter med cykel) från förskola, skola och mataffär och tre kilometer från närmsta busshållplats (10 minuter med cykel). Ett stenkast bort finns gårdsbutik och café, en sjö som bjuder på svalkande dopp och i den vackra ån som sligrar sig geom bygden kan man paddla kanot.
På gården finns plats för både drömmar, barnspring, fest, vardag, odlingar, självförsörjning, sommarsurr i solnedgången och gott om plats att ha vänner på besök. Här finns plats för alla.
Om du är intresserad av att veta mer, skriv gärna ett mejl till min kusin malinlanzer@gmail.com och berätta om vilka ni är och hur länge ni vill hyra, så skickar hon mer detaljerad information tillbaka.
Nämen det ÄR ju spännande att kika på hus, även om en ska bygga ett eget. Och nu finns ett stort hus till salu i Vårgårda – till priset av en etta i Stockholm.
Det står i beskrivningen att det är ett enfamiljshus på 15 rum, men varför inte starta ett generationsboende här? Kan VARMT rekommendera det! Eller ett kollektiv! Flerfamiljshus? Som en egen liten by.
Bilder: via Fastighetsbyrån Vårgårda/Herrljunga
Så många vackra fönster!
Det kliar i perennrabattsfingrar och byggnadsvård-nerven. Tänk att inte bara bo här, utan faktiskt att ta hand om detta vackra hus med öm hand. Greja.
Och kolla köket!
Pärlspont och gamla serveringsskåp. Dregel.
Precis ett sånt där badkar skulle jag vilja ha i vårt hus och så gamla radiatorer.
Vet ni hur mycket jag drömmer om en jordkällare?
MYCKET!
Och så alla rummen med välvda fönster.
Plast för alla, plus gäster …
Och så gemensamhetsrum dit en kan gå när en känner att den sociala katten måste få sitt. Tänk fest här!
Har ni sett detta vackra, gamla drömhus? Punchveranda! Spröjsade fönster! Kolla knutbrädorna! Detaljerna! Och det kan bli ditt. Köp en tomt ba – var som helst.
Ovanåkers kommun säljer det här huset – för flytt. Huset är välbevarat och har kulturhistoriska värden, och istället för att rivas så återbrukas det genom att säljas till någon som vill flytta det.
– Det är inte priset som är det viktiga, vi vill gärna sälja huset till någon som kan flytta det till en annan plats och renovera det. Om vi inte kan sälja huset måste vi tyvärr riva det och det vill vi undvika med tanke på byggnadens kulturella värden, säger planarkitekt Hanna Gäfvert.
Kanske är det detta hus du alltid har drömt om? Hade vi precis fått bygglov på ett halmbalshus hade jag lagt rabarber på detta på direkten.
Det har pretty much allt jag drömmer om.
Även om en så klart önskar att sådana här pärlor får stå kvar, så tycker jag att det borde finnas en lag som reglerar rivningar. Alltså att det alltid ska finnas möjlighet för medborgare att köpa hela eller delar av hus innan de rivs. Det finns ju alltid något att rädda!
I fredags förmiddag pep jag och John in till Karlstad en sväng för att följa upp ett supertips som vi fått från Evelina. Hon tipsade nämligen om att det fanns en hel massa fönster till försäljning hos Sola byggåterbruk– denna GENIALA grej som drivs av kommunen i Karlstad.
Vi hängde på låset, kikade in och hittade två gigantiska flaggfönster med karm. Så enormt vackra, och skulle bli perfekta som en del av våra kommande orangeri (även om vi var tvungna att hitta ytterligare fönster). Då insåg vi att det fanns ytterligare två flaggfönster i samma mått, samt ett stort fönster och två små. Som dessutom passade perfekt i mått för att skapa tre av fyra väggar till orangeriet.
Fönstren har suttit på en gammal skola i Väse vad jag förstår. Måste grotta vidare i detta.
Fönstren behöver en dos omvårdnad, men kommer bli HUR FINA som helst! Eller alltså de är redan vackra som tusan.
När jag var liten åkte vi hit om somrarna. Till Tomta i Dalsland.
Jag, min syster och alla kusinerna Kristin, Malin och Katrin. Här turades mamma och hennes systrar om att passa alla barnen medan jobb och semestrar skulle pusslas.
Jag var yngst i släkten, så jag släpades väl runt kan jag gissa.
Hela barnaskaran var som en organism som sprang runt, badade och gjorde hyss. Vi lekte med våra tremänningar Moa, Ulf, Håkan och Andreas som bodde på en gård ett stenkast därifrån och mormors systrar hade stugor lite längre bort. Det talades ofta om olika karaktärer i bygden som hade kilats in i släkten genom åren. Dönten och allt vad de hette.
Här i trakten, i Torrskogs kyrka, var min mormors far präst i början av 1900-talet. Den röda prosten Harald Hallén som sedermera blev riksdagsman för Socialdemokraterna.
Här på Tomta är minnena så starka. Jag som minns ganska lite från min barndom har fullkomligt glasklara minnen just härifrån. Hur jag drack saft ur speciella saftglas med sugrör av plast i spännande former, hur vi gjorde egen glass i formar (vilket betydde att avståndet till att få glass var extremt litet), känslan i badrummet när en stod och borstade tänderna. Minns doften från huset, smaken på tandkrämen, och hur en la blicken på de roliga krokarna på väggen i badrummet. Jag minns känslan av lugn när jag och mina kusiner satt och ritade medan regnet smattrade utanför och åskan dundrade. Hur vi spara in i den lilla lekstugan när regnet öste ner.
Jag minns att jag var för liten för att klättra upp på överslafen i visthusboden, och att de var höjden av mys just där. Jag minns de blommiga tapeterna i sovrummet, att det var här jag trampade i mitt livs första koblaja när vi sprang genom kohagarna. Minns hur vi kusiner recenserade hur det kändes när barfotafötterna klofsade i kobajset. Och att det var något en ville göra: trampa i koblaja. Sedan sprang vi ner till sjön och tvättade av det som fanns kvar på skitiga sommarfötter. Jag minns ängen ner mot badplatsen. Allt det vackra. Lugnet, skratten som ekade över sjön Lelång.
Trots att jag var liten när vi spenderade tid här så har jag så enormt starka minnen hit.
Jag har alltid varit intresserad och fascinerad av gamla hus, och när jag var sju äpplen hög så gick jag ut i den verkstad som jag nu bor i och började bygga en modell av ett drömhus.
En plywoodskiva till grund, spikar som visade var hästhagen (of course) skulle vara och så huset som så klart var Tomta. Och drömmen var just den här platsen.
I somras stod det klart att Tomta skulle säljas eftersom tiden inte finns att ta hand om denna pärla, och nu finns detta hus ute på Hemnet.
Hela kusin-skaran åkte dit i höstas, för alla har ett speciellt band hit. Jag skulle ha följt med, men hade ont i halsen och vågade inte ge mig av. Jag hoppas kunna pipa hit innan nästa ägare tar vid.
Känns fint på något sätt att detta hus ska få leva vidare hos någon annan. För det här huset ÄR speciellt. Helt fantastiskt om du frågar mig. Som att det byggdes med leenden och skratt back in the days. Hoppas att det hamnar i kärleksfulla händer. Kanske hos dig?
Tänk ändå, att jag som tittade på slott i Värmland och drömde om en putsad skola från 1921 med stora fönster och mängder av möjligheter, skulle köpa en tomt med … en liten stuga på?
Ja, jag förvånar mig själv. Helt klart. Men har också insett att jag är ganska bra på att tänka om. Okej, skolan kommer jag som sagt aldrig släppa, men kanske bra på att hitta alternativ. Och framför all: bra på att drömma, hahaha.
Här kommer några bilder från tomten som vi köpt (fåt tillgång till den om två veckor (blev framflyttat en vecka)).
Nu ska vi förvisso inte bo i den lilla stugan, utan planen är att rumstera om på tomten och bygga ett nytt hus på platsen.
Stugan kommer finnas kvar, fast kanske inte just precis där. Något annat skulle kännas som en skymf mot den tidigare ägaren. En vill ju förvalta historien om platsen på ett rimligt sätt tänker jag.
Men som sagt, någonstans mellan lönnar och hassel (mina favoritträd) så ska vi ge oss på att bygga ett halmbalshus. Om vi får bygglov. Ett så klimatsmart hus det bara går.
Så här ser stugan ut. Den ligger uppe på ett berg och är byggt i mitten av 1900-talet.
Marken som stugan ligger på har en gång tillhört min släkt. Och den förra ägaren hyrde marken i många, många år av min morfar, men på 1980-talet så fick hon köpa loss marken.
Tror det var i samma veva som all mark (och även släktgården) föll ur händerna på släkten. Long story, men nu har vi alltså köpt denna tomt.
När min mamma var liten (hon är born and raised i ett hus några meter härifrån) så satt hon här och knäckte hasselnötter på en sten. Detta var hennes – och hennes syskons – bästa lekplats.
Där finns också ett växthus som inhyser en gigantisk vinranka. Förhoppningen är så klart att förverkliga vår dröm om växthuset av begagnade fönster. Vi tog med alla gamla insamlade fönster i flytten, så vi har 32 stycken gamla fönster om jag inte minns fel, två dörrar och en ritning.
På tomten en hel massa småhus, och även ett lusthus. Om det inte blir punschveranda på det nybyggda huset, så kanske jag bygger om detta till ett inglasat lusthus. Eller sätter klematis kring varenda stolpe och låter det kapslas in i grönska. Vad tycker ni?
Reload:ar Hemnet och Blocket på jakt efter hus i Värmland och ramlar över en kyrkobyggnad i Lesjöfors för 175 000 kronor. Huset, som stått orört i tio år, är i behov av omvårdnad och jag hoppas så att det hamnar i rätt händer. Jag skulle så gärna vilja lägga rabarber på det, men det ligger lite fel till i förhållande till var jag har min släkt. Värmland är stort!
Hade det varit rivningshotat hade jag inte tvekat en sekund att köpa det, och kanske bygga upp det någon annanstans, för gah, hur kan en MOTSTÅ detta hus?
Kan inte titta mig mätt på det.
Nåväl, hoppas innerligt att någon med stora drömmar och ömsint hand tar sig an detta hus <3
Hej söndag!
Och vilken husdrömmar-vecka! Så mycket fina, gamla hus. STORA hus. Men de här inläggen är till för drömmarna, inte för verkligheten.
Inget i Värmland som jag kan lägga rabarber på, men hel hel massa annat fint för ögonen.
Hoppas så innerligt att de här vackra, gamla husen hamnar i omtänksamma händer, som värnar om det gamla och gillar att bevara och försiktigt renovera.
Ska vi spana in?
Foton via Länsförsäkringar Fastighetsförmedling (Jonas Bergenfeldt/Esoft).
Tänk en prunkande köksträdgård och en perennrabatten här! Ett par äppelträd och Sommar i p1.
Det här huset har så många vackra detaljer, som de här pardörrarna.
Och köket, med den gamla spisen. Skulle givetvis behålla spisen och därefter sätta in några vackra köksskåp där vid röret. Kika vad som finns under plastmattan och
Med så många vackra detaljer att det gör ont i bröstet. Kolla den perfekta lilla punchverandan, och staketet som liksom välkomnar en …
Uthus med dörrar med överljus. Älskar överljus. Bara detta hus tycker jag är helt underbart …
… och då har en ju inte ens varit inne i punschverandan.
Eller i själva lanthandeln! Jag tror ju big time på decentralisering (som många av er säkert förstått efter att ha läst Klimatasken) för att nå ett mer hållbart samhälle. Så tänk om någon kunde öppna upp en lanthandel här igen? Sälja lokalproducerat och låta köpmansdisken leva igen. .
Ge liv åt väggar, och ta hand om ett hus som stått öde länge.
Älskar, älskar gamla kök! Särskilt sådana där köksskåp som är till höger i bild.
Tänk en bänk framför fönstret där, eller en disko. Kunna titta ut, och se årstiderna passera.
Ja, det hittar vi utanför Skara! Så bahaglig färgsättning, så fina fönster och gillar dörren (och krattade grusgångar, det får mig att tänka på fest på landet). Denna sekelskiftesvilla är ute för 875 000.
Hej odlingsmöjligheter.
Och så här ska ett redigt uthus se ut! En liten hönsgård till höger där bara …
Det sista huset bara måste jag visa, för det är en gammal bank i Västervik. Och Västervik är en stad som jag verkligen gillar, så den bara var tvungen att få vara med.
