Nu vet jag inte riktigt vad som hände. Vaknade upp i morse, kollade bilderna på datorn och kände mig så trött på mitt eget bildspråk. Så jag stängde ner mitt älskade Photoshop och öppnade ett annat redigeringsprogram.  Lightroom. Det är kanske tionde gånger jag ger mig på Lightroom, men hinner aldrig lära mig. Men nu testar jag. Igen.
Ny kostym! Tycker ni om?
I samma veva så tänkte jag visa bilder från några dagar i Värmland. Där hälsade vi på vår katt som fortfarande är där på semester.

Lugnet på grusvägen, jobbarbyxor och halsduk.

Min inre lantis njuter.

Spenderade dagarna med att spana på nya tomten, bekanta mig nya vyer (trots att de bara är några futtiga meter från där jag är uppvuxen) och leta efter svamp.

Bodils favoritplats är uppe hos min moster Katarina, som blir vår näste granne när tomten blir vår. Även tuppen Martin blir granne.

Om vi ska ha höns? Det kan ni hoppa upp och slå ihop era piffiga skinkor på att vi ska ha!

Vi bodde i vanlig ordning i gästrummet, som ligger 20 meter från mitt barndomshem. Eftersom barnen inte kunde gå in i mina föräldrar hus så blev trädgården vardagsrum.

Ut i skogen och kom hem med det här. Två korgar taggsvamp!

Radade upp vad jag hittat i Arvika. Ringblomssalva, tvål och läppbalsam från KaliFlower Organics  och linsåpa från Wermlands linkompani– allt producerat u Värmland.

Pep i väg till Stockholm för en föreläsning och anlände ett dygn senare till Karlstad, och gick bland alla trähus längs älven. Så vackra. Ser fram emot att möta hösten här känner jag.

Solstolarna längs älven stod fortfarande kvar. Allt är så annorlunda här nu. Annorlunda från när jag bodde här. Och lite bättre.

Traskade förbi residenset, som är en viktig pusselbit i min släkthistoria. Min morfars far var landshövding här, och när min mormor (som kom från Arvika) skulle studera i Karlstad blev hon inneboende här. Familjerna kände varandra. Min mormor blev störtförälskade i landshövdingens son, Gudmund, och pja, det ENA LEDDE TILL DET ANDRA så att säga. Mormor blev gravid endast 17 år gammal och det hela blev en stor skandal i Värmland. Att Arvika-prostens döttra och landshövdingens son hade något i görningen. Det ordandes snabbt med ett bröllop och så började de sitt liv – med lantbruk – i gården bredvid mitt barndomshem.

Efter att jag hade sightseeing:at runt i Karlstad så mötte jag upp John och barnen och drog till Mariebergskogen. Det är som ett mini-skansen. När jag var liten så fanns det ett litet tivoli där också.
Så himla fint.
I Mariebergskogen mötte jag upp mina kompisar Sara, Carro och Pär och alla kidsen. Det lektes, grillades korv och så tittade vi på alla djuren som finns där.

När vi inte utflykt:ade oss så roade vi oss med att plocka de sista lupinerna på ängen.

Och jag varvade allt detta med jobb. En kväll for jag till Säffle för att föreläsa om klimatet, i fullt lånade kläder. Insåg en timme innan jag skulle åka att jag inte hade några “jobbkläder” med mig. Det fanns bara blåställ och färgstänkiga jeans i garderoben. Så jag fick låna skor och brallor av mamma. Tur att vi har samma storlek kan jag säga, annars hade det varit en snygg entré i Säffle.

Efter turen till Säffle var det dags att vinka hej så till mamma, pappa, mitt barndomshem och alla höstfärger …

… Och bege oss hemåt till Stockholm.

Vardagen vevas igång pö om pö, jag greppar perspektiven, rensar datorn och jag inser vilket kaos det varit det senaste året. Med ett crescendo i våras. Beslutet av sälja torpet på Gotland, de fyra böckerna som jag, Maria och Johanna skrev i vintras, corona-pandemin, alla jobb som försvann, min yrkeseroll som jag behövde uppfinna på nytt, vrida och anpassa. Lägg till samhällets pressade situation, den ohållbara situationen inom vården och så veckorna av vabb.
En vår som försvann i oro, kaos och vabb. Och känsla av att tappa tiden. Jag som skulle ta vara på tiden med en anhörig hade aldrig förutspått en pandemi.

Sen kom en efterlängtad sommar, där vi lämnade torpet och började gira mot nästa hamn. Även om träden var gröna och blommorna prunkande, så var världsläget detsamma. Pressen, oron. Samtidigt en sommar av livskris för många (hand upp!), funderingar och framtidsångest. Försök till att över-smarta pandemin och försöka komma på hur hösten kommer se ut. Vad kommer att hända? Hur kommer våra samhällen se ut efter den här pandemin? Och var ville en själv vara. Så många tankar att det svämmar över.

Min vår fångade jag på bild, men eftersom tiden rann mig ur händerna, stannade bilderna på datorn. Så jag tänkte att vi kunde kika på hur det såg ut? Och detta inlägg är liksom också en påminnelse till mig om hur förändringen såg ut. Vad var det som hände egentligen?

Vi var hemma i lägenheten i veckor, med sjuka barn. Duschade för syn skull och bodde i pyjamas och kimono.

Nattlinne hela dagen, med raggsockor som accessoar.

Hade hundra bilder på kameran från årets bokstavsfest i februari, men det kändes märkligt att visa bilder från en fest när världen var upp-och-ner.

Bestämde oss för att flytta om. Alltså BYTA rum med barnen.

Vi kom så här långt.

… tills vi insåg att detta blir inte bra alltså, hahaha.

Sydde med Amanda, med Harry innanför koftan, på innergården!

Använde upp den sista flaskan schampoo och gav mig in i det här livet istället.

Våren kom. Jag såg den knappt mellan vabbandet.

Sedan blommade tulpanerna på innergården och barnen slutade snora, så gick vi ut.

Det var städat och totalt kaos hemma, om vartannat. En hade tid att både städa och stöka så att säga.

Firade John som fyllde år.

Överraskade med picknick i parken! Hade egentligen tänkt fest, men det får bli ett annat år.

Det köptes gulliga barnklänningar redo för kalas, men några kalas blev det ju inte. Och pja, en började ju inse att barnen har andra preferenser som innehåller Pokemons och regnbågar.

Vi cyklade på utflykter till Söder, gick på små upptäcktsfärder och …

Lekparkerna var stängda till viss del, för att undvika smittspridning, så vi tittade på utsikter istället.

Pippi fyllde 75 år och vi längtade efter att åka till Astrid Lindgrens värld. Biljetter och boende var bokat sedan länge, och hoppet levde kvar ända fram till sommaren. Men nästa sommar, då!

Våren övergick till försommar, vi började fundera på boende, bokade fotograf för att plåta av lägenheten och kikade också på ett slott i Värmland. Stora drömmar!

Mellan varven volontärade jag på förklädesfabriken för att göra skyddsutrustning till sjukvården.

Pysslade brickor och kände DIY-ådran rycka.

Sedan packade vi ihop för att ta oss till torpet. En sista gång.

Vilket minne poppar upp när du tänker på våren 2020? Var var den största förändringen?

Eftersom sommaren kantades av att packa torp så har jag börjat ägna mig åt … slow bloggning. 100% efterkonstruktion, men ganska gött när jag tänker på det. Mellan nu-uppdateringar så kommer jag pö om pö kila in med glimtar från sommaren. Som den här dagen i Visby, som var som vaniljglass med kolasås på.

Jag bar sommarens favoritklänning från Lyckliga gården och mina lagade skor, som Skomakeri Framåt hade fixat till.

Vi fikade på Café Amalia, tillsammans med våra Visby-vänner. Så mysigt ställe, med bord på två sidor av en gata. En kunde sitta här …

Eller här! Eler inomhus.

Konceptet: Frukost hela dagen!

Det var en kylig dag så vi satt inne och mös. Inte mig emot.

Efteråt kikade jag in på Akantus, för det är tradition.

Sådant här jox är ju jag svag för.

Och pja, gungstolar, korgstolar och annat mys.

Det var ganska mycket folk inne i Visby så vi letade oss till lugnare delar och hamnade i Botaniska! Och det fantastiska lusthuset som ligger på en höjd. Världens vackraste plats!

Innan vi pep hem så hann vi med att springa i gångarna i en av alla ruiner och leka medeltid. Det osar ju medeltidsvecka lång väg om våra barn, så det är ju bara att förbereda sig.
Världsfin dag var det i alla fall.

Min plan denna vecka var att moffla bloggen full av inlägg från sommaren. Nu när jag har tid och inte är mitt uppe i en flytt skulle jag visa min sommar. Men efter en utmattande vår, där all tid gick till att vabba och försöka forma om mitt jobb (eftersom alla uppdrag försvann), är jag mer än taggad på att förändra, påverka och engagera mig.

Har ju knappt jobbat fyra dagar och har redan mejlat företag, börjat skriva på debattartiklar, suttit i möten och tagit kontakt med andra för att ta armkrok. Och jädrar i berget. Hade glömt vilken kick engagemang ger! Känner mig helt pirrig.

Nåväl. Nu ska jag alldeles strax visa en alldeles ljuvlig dag från i somras, sedan ska jag pipa till Värmland över helgen. Det blir fint dä!

Vad ska du göra i helgen?

Hej på er och den första jobbveckan.
Min fräken mitt på näsan sitter där den ska, mitt hår har växt som tusan i sommar och nu är det snart min helt naturliga hårfärg. Jag har helt slutat gå till frisör, och klipper mig med kökssaxen, hehehe. Men jag har ju liksom inte heller så mycket frisyr, desto mer hår! Och jädrar i berget vad tjockt det var bakom alla blonderingar.

Har även en ny klänning. Eller ny och ny. Den är så klart begagnad. Älskar sommarens trend med ballongärm och vidd i kjolen, en trend som klaffar ganska bra med min stil i övrigt,  men vill inte konsumera nyproducerat. Jag tänker snarare att jag är trendens nästa anhalt, dit ett plagg kommer när de fräser ut på begagnatmarknaden. Ja, just den här trenden alltså. Min stil brukar klaffa med rådande trender ungefär var tredje, femte år, haha.

Jag följer ju inte trender, utan kör min stil år ute och år in. Men lägger till begagnade kryddor då och då. Tänker ganska mycket på just det här just nu. Trender, mode, begagnathandel och om en bidrar till normen att köpa ett nytt plagg i veckan (vilket vi svenskar gör) genom faktiskt visa att det finns ett andrahandsvärde. Det är SÅ KLART bra att kläderna används, och har flera ägare. Men det är skillnad på att köpa vintagekläder som är över 70 år gamla, och en H&M-klänning från senaste Conscious Collection. Som någon använt en gång. Eller inte alls.
Ett nytt begagnat plagg har ju trots allt inte det där försvinnande lilla klimatavtrycket som jag vill åt. Och kanske bidrar jag till och med till slitet och slänget?
För även om jag konsumerar begagnat, så vill jag ju inte bidra till att det fortsätter konsumeras 1 plagg i veckan, som sedan – LÄTT SOM EN PLÄTT – kan säljas vidare. Nu konsumerar jag ju inte mode så där supermycket (utan lockas mer av tanken att sy upp några få plagg som passar mig. I gamla tyger), men gillar ju att nöta hur jag påverkar andra. Hur jag beter mig.

Givetvis är det bättre att köpa begagnat – alla gånger. Men om vi fortsätter att shoppa 1 plagg i veckan, fast begagnat, så kanske flödet av grejer in i centrifugen av mode fortsätter? Kanske rättfärdigar vi ny-köp eftersom vi shoppat så mycket begagnat? Eller sålt vidare?
Eftersom vi människor är så duktiga på att mata det kortsiktiga belöningssystemet?
Kanske känns det bra (eller lite bättre) att shoppa nytt, eftersom det är enkelt att sälja vidare om vi tröttnar efter en vecka?
Vi pratar ju ofta om att handla mer begagnat, men då pratar en ju alltså i relation till nyinköp. Inte att en vinner pris om en köper 14 kilo begagnat OCH fortsätter köpa 14 kilo nyproducerat (vilket är vad vi svenskar faktiskt gör). Vi kanske ska köpa 7 kilo begagnat. Bara.

Hur tänker ni?

God morgon!
Hoppas ni har en fin juli! Jag sitter fortfarande vid frukostbordet, sippar kaffe och vevar sakta igång dagen. Barnen tittar på sommarlov på TV, John sitter och skissar drömmar och snart är det väl dags för en second breakfast. Innan jag drar av morgonrocken så tänkte jag visa bilder från en utflykt jag gjorde för några veckor sedan, när jag och familjen elbilade västerut, till Lyckliga gården. De har fått det så fint där, med en disk, där en också kan köpa lunch och kaffe.

Och Elin! Bästa Elin! Har ju hängt i hennes butik sedan det var Lyckliga gatan i Midsommarkransen. Lyckliga gatan blev Lyckliga gården på Gotland. Rimligt.

Finns så mycket fint på Lyckliga gården. Allt från stora skåp till stegar och porslin.

Och lampor.

Avdelningen saker jag ska ha i nästa hem: kökssoffa!

När jag tittat runt ett tag sa Elin “och så har vi ju kattungar också”. Eh, VA? Jojo!

I hönshuset fanns de här kattungarna! Som en soppa av gos.

Här finns också världens finaste hushus, med tavlor på väggarna.

Det fanns kattungar ÖVERALLT! Hej dröm!

Och höns!

Vi fikade, och snart insåg vi att fyra timmar hade spenderats med kattungar och titt bland allt det fina.

Lyckliga gården har också en ny del, i ladan! Med massa fina grejer …

Och café! Perfekt för regniga, blåsiga dagar.

Efter ett halvt liv vinkade vi hejdå till Lyckliga gården, Majken och Bodils nya kompisar (både kattungar och barn) och allt det fina. Stuvade in ett par fynd i bilen …

Och behöll den här klänningen på. Så vansinnigt glad över denna klänning, som fick bli det traditionsenliga klännings-köpet från Lyckliga gården. Denna variant är en gammal Laura Ashley-klänning med puffärm. En 80-talsklänning, som passade oerhört bra in (trots sin ringa ålder) i min vintagegarderob bland de äldre donnorna.

Hur söta var kattungarna?

Vår katt Jumanji lever härligt torparliv, och spenderar dagarna utomhus, klättrar i träd och sitter på span på någon fluga en timme eller två.
Varje kväll kommer han in, får pälsen genomsökt (hej fästingar) av John och sedan lägger han sig till rätta på sin favoritplats, i en gammal dockvagn som står i vardagsrummet.
Dockvagnen har vi fått ärva av våra kompisar Mallan och Jens. Och nog är det en hit alltid.

Detta är liksom Jumanjis specialitet. Så fort det rullas fram en dockvagn eller barnvagn passar han på.
Gulligt!

Den här onsdagen alltså. Har hängt i trädgården, legat i hängmattan, sått rädisor, sallad och spenat, fått hjälp av kidsen att dra upp ogräs (i ungefär fem sekunder). Så sent ute med odlingarna, pga rådande världsläge, men kanske, kanske att vi hinner ta en bit sallad innan vi lämnar torpet i augusti. Längtar som en TOK efter sallad, eftersom jag försöker äta i säsong.
Tog upp potatis i hopp om storvinst, men svettgrävde fram tre, sketna ena. Men SOM JAG NJÖT till lunch, då jag åt upp sillrester från midsommar och klippte den sista gräslöken över gräddfilen.

Mitt i allt detta så ringde John och la ett bud på en tomt i Värmland. Hjälp! Vet inte om ägaren till tomten är intresserad, men lite svettigt … och spännande.

Klappade katt mellan varven.

Och så klippte jag ner kattmyntan så den kan blomma en gång till i sommar. Gör så ont att kapa, men kommer bli fint … sen.

Vad har du gjort i dag?