Bonjour Johanna i Kulla

mars

Som många av er vet så är jag ju en jubel-lantis i exil i Stockholm. Lantisen i mig växer med en och fyrtio varje dag, liksom längtan till ängsvidder, faluröda hus och regnsmatter-verandor. I väntan på ett eget sådant kapitel i mitt liv så följer jag en rad bloggare som lever min dröm.
En sådan är Johanna i Kulla som bor med sin bonde i en Bullerby-idyll, med två ungar, en prunkande trädgård och tjugo pyssel i ena handen.

Nu kan jag, Bonjour Madeleine, Isabelle Pedersen och Emmy Lundström – vi som driver nätverket Bonjour blogs – stolt välkomna Johanna in i vår gemenskap.
Hurra!
Inom kort kommer ni klicka er vidare till Johanna från min högerspalt, och förhoppningsvis hittar vi på en massa roliga samarbeten och skoj i bloggosfären.
Tillsammans är man stark.

DSC_2442editedDSC_2026edited      br_d3 l_rdag

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Loading Likes...

Detta inlägg har 3 kommentarer

  1. Maja

    Åh vad roligt! Fina Johanna!
    Ni är grymma allihopa!

  2. Jenny

    Kul med tillskott! Var inne och kikade och ska inte döma eftersom jag inte följt den länge men reagerade lite på hur tydligt barnen var klädda efter könsstereotypiska färger, hur pojken fick följa med sin pappa ut i gården medan flickan fick stanna hemma och pyssla osv. Men som sagt, läste bara några få inlägg och det kanske inte alls är den bilden av barnen som stämmer. Men det gjorde bara att jag fick mig en tankeställare.

    1. Johanna i Kulla

      Hej Jenny!
      Såg din kommentar här och ville bara svara lite snabbt. Jag har skrivit lite om ämnet här tidigare http://www.johannaikulla.se/2014/09/om-virkade-sma-vaskor-och-jamstalldhet.html , och det här är något jag verkligen funderar mycket på. Men först och främst har jag två barn. Två helt olika individer med väldigt olika intressen. Båda har från början varit lika mycket med sin pappa ute och åkt maskiner. Men när Edith blivit större har hon helt enkelt inte velat lika ofta som Sixten. Han längtar och tjatar hela tiden om att få vara med då maskiner är det bästa han vet. Edith är väldigt lik mig och älskar att pyssla. Jag tycker det vore värre att försöka få dem att sluta göra det de älskar. Nästan som att det vore fult att älska rosa och pyssla bara för att hon råkar vara tjej. Hon är sån. Såklart uppmuntrar vi barnen att testa andra grejer än sånt de oftast gör, men mest tycker jag de ska få bestämma själva. Som jag och deras pappa gör. Ha en fin kväll!

Lämna ett svar