Snart 100 patreons! Så vad sägs om att snacka mer om just detta: Patron och betalvägg! Hur det funkar, vad det innebär (för dig och för mig) och några nya insikter!
Hur funkar Patreon?
De flesta inlägg här på emmasundh.com är fria, men de inlägg som kräver mer arbetstid eller tangerar att vara mer privata än personliga, skyddar jag bakom en betalvägg.
Jag ska strax förklara varför.
Det finns tre nivåer av betalvägg. Brons, silver och guld. Vid bronsnivå får du lite mer än vanlis-bloggen. Bland annat får du ta del av mina måndags-check-ins (måste hitta på ett bättre namn känner jag nu). En sorts kik in i mitt huvud. Vad händer nu, vad grubblar jag över och vad kommer att hända i veckan.
På silver nivå får du lite mer än på bronsnivå. Exempelvis får du ta del av nyheter innan alla andra, DIY:s och extramaterial. På guldnivå får du ta del av det som tar mer arbetstid i anspråk, exempelvis videos och i veckan ska alla på silver- och guldnivå få komma hem till mig. Jojominsann, det ska bli rundvisning i lägenheten.
Patreon för mig
För mig har betalvägg via Patreon varit en stor jäkla gosig kram, en bubbla av värme och enorm trygghet. En safe spot där en kan tillåta sig att vara mer privat, lite mer rund i kanterna, gråta en skvätt och vara lite mer hejsanhoppsan. Inte så välstruken. Det är lite som att gå in i ett folkhav (post corona) och landa i bästisarnas famn. En vet å något sätt att de som är där, särskilt alla på Guld-nåvå, är de som vill fånga en när en faller. Som är bomullen att landa i. De vill väl. Och de gillar vad jag gör. Som en hejarklack och ett potentiellt bästis-bibliotek i ett! Och det är för dem (och IRL-bästisarna) som jag berättar nyheter först.
Tryggheten
Betalvägg via Patreon är en trygghet. Inga troll eller haters betalar för att hata. Få människor med skav i kroppen betalar för att leta fel, syna andra i sömmarna eller ge taskig kritik. Hoppas jag. Så har det varit hittills i alla fall.
Och att få ha ett yrke (och liv), där arbetsmiljön är vettig och trygg, där en kan få vara sig själv med fel och brister, där människor vill en väl, ger kritik i all välmening, hejar på i utvecklingen, är en förutsättning för att orka. Att få vara som en är, och att det är okej.
Jag har nära 20 000 följare på instagram. Jag får taskiga, tråkiga och icke väl menta kommentarer, DM:s och mejl var och varannan vecka. Jag får så klart fantastiska, underbara och helt överdjärvligt fina kommentarer långt mer ofta, men hade jag haft en “vanlig” arbetsplats där några inte ville mig väl och aktivt sökte upp mig för att störa sig på just mig, hade jag förmodligen ganska snabbt bytt jobb.
Men jag älskar mitt jobb och det ligger i mitt DNA att dokumentera. Har gjort det så länge jag kan minnas. Samtidigt har jag märkt att jag börjat bygga murar, snäva till mina ramar och bita mig i tungan. Alla som känner mig vet att jag är en människa utan murar. Inte ens en trottoarkant. Ja, vissa kallar det visst gränslös. Andra öppensinnad.
Men jag tycker om mig. Vill inte bli en söndertrasad, präktig person stött och blött i andras tyckande, som förväntas göra alla rätt, tänka smart vid första försöket. Jag vill inte vara en person som biter sig i tungan i rädsla att reta upp någon. Jag vill vara jag.
Det finns de som gillar att provocera. Som använder internet för det. Jag är inte en av dem. Så långt från dem.
Så därför blev det snart ett självklart val att ha en betalvägg. Ett sätt att ta vara på den personliga hållbarheten. Skydda skinnet, tjockheten på huden. Och skilja vetet från kornen. Ett vad tusan säger en? Ja, ni fattar.
Hade jag inte snackat klimat och hållbarhet, ämnen som jag tycker ska vara tillgängliga för alla (och som förvisso kan uppröra), hade jag stängt min Instagram och satt betalvägg för hela bloggen, men jag vill inte klimat och hållbarhet ska vara en fråga om klass. Därför är alla inlägg som berör just detta öppna, medan jag skyddar det lite mer privata, drömmarna, rummen, känslorna och planerna, bakom en betalvägg.
Hatten av för alla som har mångt fler följare än jag.
Vad får en egentligen?
Att använda betalvägg är också att höja värdet på det jag gör, och det jag delar med mig av. Någon blev skitarg när jag införde betalvägg, med kommentaren “Vad värdelöst att man ska betala för att läsa din dagbok!!????”. Vet inte hur många personers dagbok, liv och tankar var och en har tillgång till IRL, men i min värld är det inget jag skulle ta för givet. Jag skulle se det som ett enormt förtroende. Ett privilegium. Jag har delat med mig av mitt liv sedan 2005. Ni har varit med i bröllop, flytt, jobbyten, förvirring, missfall, barnlängtan, TVÅ barn och i tusentals små glimtar av mitt liv. Jag älskar att ha med er på resan! Ibland ballar jag ur, ibland ryter jag till mot omvärlden, ibland får jag för mig att flytta till slott. Det är som en biografi som skrivs på lite varje minut. En biografi där slutet inte är bestämt ännu. Där ni stundvis får vara med och bestämma innehållet, tycka och tänka om nästa kapitel. Jag är enormt tacksam för alla som är här, som läser, kommenterar och som följt mig länge. Som utvecklar mig, mina resonemang och mitt vett.
Samtidigt är jag skribent, fotograf och tydligen gör jag videos också. Saker som andra får betalt för att göra (skriva tidning, böcker, göra TV), men på internet där inga lagar finns, är allt gratis. Det är FANTASTISKT att alla kan ta del av så mycket, men i slutändan handlar det ju också om en personlig hållbarhet. Höja värdet (inte nödvändigtvis det monetära, men kanske insikten att någon faktiskt producerat det en konsumerar) på allt material som finns där på internet.
Förutsättning att fortsätta
Denna våren har ställt allt på ända, och jag har behövt jobba om min affärsmodell. Inget konstigt, jag tycker det ligger i vettet att se över vad tusan en håller på med, reflektera och kanske steppa upp det hållbara gamet once in a while. Men detta var ju lite mer chockartat så att säga. Särskilt med tanke på att jag gjorde en storstädning i företaget i fjol, för att städa utan det mest ohållbara.
Jag trodde jag var hyfsat safe, med många olika ben att stå på. Skriver böcker, jobbar som journalist, fotograferar, formger, föreläser, bloggar (där samarbeten har varit själva inkomstkällan) och arrangerar allt från Klimatfrukost till allsköns kollijox med klimatet i fokus.
Dessutom jobbar jag ideellt med både Klimatklubben och den årliga loppisen Kransenloppis (som på grund av rådande läge inte blev av i år).
Jag älskar att ha en bit ideellt, viktigt arbete i min mix, men det bygger ju på att det kommer in pengar från mina jobb. Det som drar in pengar till Aktiebolaget Stohetsvansinne (som Maria Soxbo brukar kalla mig) är framför allt samarbeten och föreläsningar. I och med corona-pandemin försvann ganska snabbt ett ben, föreläsningar och Klimatfrukost. De benen som byggde på att samlas.
Strax började det andra stadiga benet att darra. Samarbeten. Många företag frös sina marknadsbudgetar och drog tillbaka samarbeten. Om jag hade tummat på kvalitet och hållbarhet, och återgått till gamla konsumtions-triggande hjulspår, hade jag nog kunnat puttra på. Men jag är ju en värdedriven liten skit, vars samarbeten måste passera ett ganska bad ass nålsöga (även kallat min magkänsla).
Och jag vill samtidigt inte vara beroende av samarbeten, för jag vill inte hamna en situation där jag tummar på kvalitén när det gapar tomt på lönekontot. Snart växte tanken om betalvägg fram. Insåg ganska snart att detta var enda vettiga vägen om jag ska kunna fortsätta hålla en god kvalité och samtidigt pleas:a alla de som vill att jag gör färre samarbeten men vill att jag ska blogga mer!
Nytänding & energidrinkar
Förutom en trygg bubbla, är också Patreon-upplägget en slang av en jädra energidrink extra allt.
Det är SÅÅÅÅ kul att skapa material för Patreon, för jag kan eska tid för det. Min arbetstid är ju begränsad. Jag vet hur mycket pengar jag måste dra in för att gå runt , jag vet hur många timmar jag har på dygnet för att jobba. Timmarna ska fördelas mellan mejl, svara på kommentarer, kirra allsköns uppdrag, jobba ideellt och så klart: blogga. De blogginlägg som är betalda är så klart lättare att göra rent bord för och prioritera, eftersom de i slutändan ger lön och mat på bordet.
Men alla de andra blogginläggen? När ska de göras? Och hur ska jag ha tid att göra dem om jag vill ha FÄRRE samarbete? Genom betalväggen och ständigt ökade antal Patrons kan jag lägga mer tid på så väl fritt material som material bakom betalvägg. Just nu testar jag hur jag kan lägga upp mina dagar, se hur mycket tid jag kan lägga på bloggen jämfört med allt annat. Men just nu har jag en skön mix!
Tjena chefen!
Istället för att ett företag som jag samarbetar med berättar vad de vill ha i mina kanaler (pja, i samtal med mig så klart), så vill jag fråga er oftare: vad vill ni ha? Som nu, när en patreon ville ha mer inlägg i text, tänkte jag glatt “ska bli, chefen!”. För Patron är lite som min chef. Jag har lovat mina patrons något, och det är löften jag ämnar hålla. Jag har lovat dem ett visst antal blogginlägg, det ska vara måndags-checkins och i veckan blir det en rundvandring i mitt hem. Istället för att göra företag nöjda så vill jag göra mina läsare och patreons nöjda. Och mig själv då så klart. Men om inte det har framgått är jag mer än nöjd med detta upplägg. Den peng som betalväggen betalar ingen hyra direkt, för så stor är inte detta ben som darrigt försöker bli stadigt, men det är en del som jag värderar högt.
Det är på något vis också skönt och befriande att ha tydliga ramar. Att den här bloggen uppdateras så mycket, så frekvent och med så mycket energi, det har vi lite mig att tacka för, men framför allt de som ger mig jobb: mina patrons.
Tack chefen!
Och rent krasst, om någon hater försöker bli min chef kan jag kasta ut den från min bubbla. Det är också en otrolig lyx och en trygghet att kunna bestämma vem som ska få ta del av mitt liv.
Personlig hållbarhet om något.
Vore kul att höra vad ni tycker om betalväggen – både ni som inte är patreons och ni som är patreons! Gillar ni? Vad vill ni se mer av? Och vad skulle ni önska för material?
Loading Likes...
Jag är en av cheferna 😉
Jag ser inget konstigt att man får betala när man vill läsa vissa grejer, vill jag läsa en tidning måste jag ju betala för den. Allt som görs kostar tid, och tid är tyvärr pengar.
Jag tycker du har en Sund(h) (sorry för ordvitsen, född i Göteborg) röst i dagens internet- och samhällsklimat, för mig känns det bra i att stötta dig så den kan höras mer. Ska bli kul att se vart detta tar vägen.
Tack chefen! Och ÄÄÄÄÄÄLSKAR ordvitsar.
Ganska mycket skitsnack upplever jag, där du motsäger dig själv och inleder din text med att patreon handlar om trygghet och möjligheten att vara mer personlig. Självklart handlar det om pengar in the end of the day och det är väl förståeligt. Tycker dock att det är ett larvigt sätt att tjäna pengar, visa upp sitt hem eller ”gråta en skvätt” inför publik.
Pretentiöst.
Är det av välvilja du säger detta? Bara en nyfiken undran.
Det är inte motsatsen till välvilja i varje fall. Funderar över varför du ska dela privata saker om dig själv( dina ord) och sedan ta betalt för det, är det inte att sälja ut sig själv för pengar? Privata saker delat man väl till sina närmaste och inte till främlingar som betalar för det. Tycker det blir ytterst förvirrande. Förstår om du skriver ”tidningsartiklar” att du vill sälja dem och göra en förtjänst. Det är den första delen av din text som blir bisarr.
Du vill diskutera patreon, det är det jag gör.
Jag hör vad du säger, och tar det till mig.
Ta det inte till dig för mycket bara! <3
Många tycker sååååå olika kring detta. Men jag köper att det kanske känns konstigt. Å andra sidan är det ju en trygghet för mig att veta vilka som läser. Jag lockar ju – pga snackar klimat och känsliga grejer – till mig en del rätt obehagliga människor. Jag är van att vara öppen och frikostig kring mig själv och mitt liv, men ibland, när en gör det helt öppet så känns det lite olustigt numera. För jag vet inte vem som läser.
Jag betalar inte. Hade ditt liv intresserat mig mer hade jag troligen betalat. Tycker att det är rimligt att göra det för något man vill ha eller gärna läser. Din blogg är inte en av de jag skulle betala för, men jag tycker det är rimligt att andra vill göra det! Gratisinläggen läser jag ibland eftersom jag följer dig på Bloglovin, men har börjat hoppa över de rätt ofta nu med eftersom innehållet i de inte är så spännande. (rimligtvis pga de bästa innehållet hamnar bakom betalvägg)
Jag är heller ingen betalande läsare. Har inte följt dig så länge så jag har väl inte “fastnat”, hade kanske gjort det annars, jag vet inte. Fullt förståeligt att man inte vill jobba gratis, men jag föredrar fler reklaminlägg, dem kan man skrolla förbi om de inte intresserar en, precis som med andra inlägg som inte passar en. Nu tror jag tyvärr att jag kanske tar bort dig från min blogglista, för det är ju lite retligt att inte komma åt inläggen som läggs upp…
Ha det fint!
Gunilla
Är inte Patreon än, eftersom jag inte haft ett jobb sen November, och känner att pengarna bara bör användas till det “nödvändiga” (eh, inkluderar choklad, gott te och god mat, är trots allt privilegierad nog att ha pengar på sparkontot, men du förstår nog vad jag menar) tills jag har en inkomst igen. Den dagen betalar jag gärna!
Borde ju inte vara några problem alls. De som inte tycker att det är värt att betala borde ju inte heller vara upprörda över att de inte får läsa allt. Det finns ju liksom ingen brist på gratis saker att läsa på internet. Jag är inte patreon men jag har tänkt bli när jag får tummen ur. Trodde att det skulle vara mer guider och mindre personliga saker bakom betalväggen men förstår hur du tänker efter det här inlägget. Jag är dessutom nyfiken på en hel del av de rubriker till personliga inlägg jag sett hittills.
En intressant fråga i sammanhanget för min del är vad kostar det för mig??
Är det tillräckligt bra pris för att betala? Börjar bloggvärlden kosta för mycket de som läser så kommer den nog dö ut av sig själv. allt handlar om pengar vare sig man vill eller inte. Konsumera är det som samarbeten vill vare sig det är nytt eller begagnat. Hjulet måste rulla…Jag säger inget om att det är fel eller rätt att betala ,men som sagt…allt går att sälja bara det är till rätt pris för köparen.
Jag tycker tvärt om, finns det en blogg jag skulle betala för så är det din! Är dock föräldraledig förr tillfället och har inte möjlighet just nu, men framöver!
Tusan vad glad jag blir!
Hej!
Jag förstår ditt beslut angående betalvägg och kan se vilka klara fördelar det har för dig! Personligen hade jag hellre sett fler samarbeten och möjlighet att få läsa alla inlägg utan betalvägg. Det blir helt enkelt för dyrt att betala varje månad för att vara t.ex guldmedlem (som jag isåfall helst skulle vilja vara!:) Jag saknar i nuläget att läsa de mer personliga inläggen. Men som sagt, förstår att du gör som du gör. Tack för din blogg och särskilt engagemanget för klimatet!
Förstår helt och fullt, och önskar att jag hittar en väg som passar alla. Just nu testar jag detta, men kanske ser det annorlunda ut i framtiden.
Jag tycker att du tänker jätteklokt, Emma! Jag har ännu inte fått tummen ur att bli en patreon, men jag hoppas att det blir av när jag snart går på semester!
Först och främst vill jag tacka för ditt klimatengagemang, du är otroligt inspirerande och ger mig mycket energi i frågan! Angående betalvägg, all heder till dig som visar på vikten av att ha balans och en arbetsmiljö som fungerar för dig – superviktigt! Vi har nog, jag själv inkluderad, blivit bortskämda med att konsumera poddar och bloggar gratis (samtidigt som vi själva nog helst inte skulle arbeta gratis). Att som skapare vilja få betalt för sitt verk är rimligt och preferensen kring olika varianter av samarbeten och betalväggar kommer alltid att variera bland oss konsumenter. Mina fem cent är att du har utformat din hantering av betalvägg på ett väldigt bra sätt; den som inte vill vara patreon kan fortsatt ta del av ditt grymma klimatarbete och den som vill vara patreon har flera alternativ att välja mellan utefter vilja och förmåga. Jag skulle kunna ranta loss länge och väl om konsumtionssamhället, bajsmackekommentarer och att alltid ha ändan bak men det jag främst ville ha sagt med denna kommentar är tack för allt du gör och fortsätt finna arbetssätt som gynnar ditt välmående!
Alltså TACK Helena. Vad jag behövde den här kommentaren kände jag. För jag börjar bli lite trött på att få ont i magen så fort det ramlar in en kommentar.
+1
Jag förstår absolut ditt beslut. Och efter detta inlägg är det ännu mer tydligt. Mycket väl formulerat. Självklart ska du ha betalt för allt fint, bra, trevligt och viktigt du producerar! Men visst är det så att de flesta är vana att allt ska vara gratis på Internet. Så det kommer nog ta ett tag innan det slår igenom. Om några år kanske vi betalar för allt vi vill läsa. Precis som man gjort för alla tidningar man köpt tidigare :). All heder åt dig som har dina principer kvar! Kram
Jag är patreon, för vill såklart läsa de längre härliga reflekterande inläggen om flytt, livet osv. En enda grej jag känner är att jag skulle föredra bara en patreonnivå (men förstår såklart om det inte är möjligt att bara ha den lägsta) – skulle vara så skönt att inte behöva välja/fundera på nivå etc Är väl generellt trött på valfrihet i allt i livet o vill nog bara ha det så enkelt som möjligt o utan val… Dvs antingen är man med eller så inte (o inte olika mkt) trycker för övrigt att din blogg lyft så mkt sedan du började med patreon, går in här varje dag nu för att se om det kommit något nytt istället för 1-2 ggr i veckan som förut! ❤️
Jag har läst din blogg under flera år, men senaste tiden har det inte blivit lika ofta, kanske max en gång i veckan helt enkelt för att jag gör annat (!) än att sitta vid datorn (och har ingen smartphone). Så jag känner mig inte motiverad att betala för något jag inte skulle nyttja fullt ut, men tycker att det är ett jättebra upplägg ändå! Det hade varit tråkigt om allt försvann, så jag är jättenöjd och glad över att jag kan kika in här och hitta något spännande att läsa när andan faller på. Jag sörjer inte över det jag inte kan se, eftersom det andra också är bra och “du”. Jag bara scrollar förbi och låtsas som ingenting. Och om även det fria materialet blir bättre av detta är det ju bara att tacka och ta emot. Kör på!
Jag har inte heller gått med i patreon och kommer sannolikt inte göra det heller. Jag har alltid älskat din blogg men har inte möjlighet eller någon direkt lust att betala för att läsa bloggar på nätet-hur bra och inspirerande de än är. Låter kanske lite hårt men jag tror vi alla har blivit bortskämda med tiden av att det alltid funnits tillgängligt gratis och nu när bloggar minskar och andra sociala medier ökar så tror jag nog inte att hela betala för att läsa bloggar blir något långvarigt. Bloggarna är för beroende av sina läsare. Vill inte låta hård men så är sanningen. Har dock alltid uppskattat din inspirerande blogg och läst den sedan starten. Förstår dock att du bör få betalt för den tid du lägger ner i arbete. Kram
Tack för dina tankar! Jag tänker att jag testar detta nu, så får jag utvärdera senare. Detta är ett sätt att fortsätta. Alternativet just nu är ju att lägga ner, och skaffa mig ett annat jobb, eftersom lönen måste in någonstans i från.
Som sagt, ett test. Om det inte funkar får jag komma på något annat sätt. Kram emma
Tack för att du tog sig tid att förklara hur du tänkt med Patreon, det var inte så tydligt i tidigare i lägg upplevde jag. Bra att du kan få en stabilare inkomst, men jag kommer sakna att inte få följa med på dina äventyr, eftersom mixen mellan klimat, framtidsplaner och äventyr med familjen var en fantastiskt bra balans för en blogg.
En tanke jag hade var att jag tror att du skulle vinna på att lägga upp informationen om pris, nivåer och vad man får för innehåll nånstans här på din webbplats, på så sätt blir det enklare för oss läsare att fatta beslut. Lite som när en går till en frisörs hemsida och enkelt kan hitta prisinformation och vad som ingår i de olika paketen?
Jag blev nämligen nyfiken för några veckor sedan och klickade på ett ”bli patreon för att läsa inlägget” men fann ingen information om pris utan att behöva skaffa ett konto på patreon först. Där tog det stopp för mig, och kan tänka mig att andra kanske gjort likadant?
Blev ju lite långt detta, men hoppas det kan vara till hjälp. Annars är det ju bara att scrolla förbi 🙂
Ha det!
Tack snälla för dina tankar. Och tror att jag – efter lite eftertanke – ska gå mer åt extramaterial och DIY i patreon.
Och bli tydligare så klart.
Och se detta som ett test. Ett nytt sätt att tänka. Det kanske inte alls funkar, men var tvungen att testa. Vi får se var jag landar, men hoppas jag hittar någon väg där jag fortsätta blogga. Kram Emma
Jag tycker att du tänker sunt kring detta, klart att du ska ha betalt för ditt arbete. Jag tycker dock att det är jobbigt att läsa att du också behöver ha en betalvägg för att slippa få ont i magen av alla otrevliga kommentarer. Jag tänker mycket på varför det blivit så otroligt otrevlig stämning i olika bloggars kommentarsflöden. Alltifrån den här mästrande, pekpinniga tonen som ska vara i “all välmening” till rena rama hotfulla och taskiga påhopp. Kommentarerna har blivit det sämsta med bloggarna. Läste dagens kommentarer i Elsa Billgrens blogg för en stund sen och kom på mig med att önska att hon stänger av kommentarsfunktionen över sommaren