Det här kommer bli höstens uniform! Med rutig kappa över axlarna (jag har fyndat en på Myrorna som är helt perfekt. Ni ska få se den innom kort). Hur ser din höstuniform ut?
Blommig klänning från vintagebutiken Tidens melodi, väska från Asos.com och ballerinaskor från Deichmann.
Loading Likes...
För det 23:e året i rad bar det av till Tjörn på Västkusten. Det är en liten sommartradition som inte går att tumma på. Det är så fiffigt för Karlstads kommun äger en gammal barnkoloni i närheten av Kyrkesund. Om man jobbar inom Karlstads kommun kan man hyra rum i de gamla husen. Rummen är inredda någon gång i mitten av förra seklet. I varje rum står ett praktiskt virrvarrbord från Perstorp, en tikbyrå och en gammal retrostol. Himla flott om du frågar mig.
Tillsammans med min mamma Märta, syster Ellen, min svåger Christer och John gör vi till sport att göra exakt samma sak år efter år. Morgondoppet är obligatoriskt. Doppar man sig varje morgon tilldelas man det prestigefyllda priset “Stora Märten”.
Just denna dag åkte vi till en ny badplats. John doppade sig gång på gång och torkade sedan saltet ur ögonen.
Det blåste hårda vindar vid badplatsen och min klänning stod rakt ut.
Efter doppet åkte hela sällskapet till Skärhamn. Det är också en tradition.
Där ska man äta något saltdoppat på Akvarellmuseet. Vi satt ute i blåsten på bryggan. Det blåser ju som aldrig förr i Johns hår som ni ser.
Utsikten. Ateljéerna som man kan hyra.
Saltstänka mamma.
De har dagens fångst och massa annat gott så klart.
På Akvarellmuseet finns en underbar liten shop där man kan köpa fina akvarellmålningar i form av planscher, vykort eller pussel.
När jag var yngre var det här min bästa plats på hela jorden. Tjörn. När alla klottrade boyband-namn och tonårsförälskelser i kollegeblocken stod det “Tjörn 4-ever” på mina blad.
Det är nog en kärlek som är livslång tror jag. För jag ska banne mig hit varje år tills jag blir en gammal skrutt.
Loading Likes...
Nu trippar de här loppisfyndade skorna i väg till Vintagefabriken! Äntligen!
Jag är helt pirrig i magen.
Dagen till ära bär jag min kontorsbrosch. En liten telefon.
Och min rosa klänning från Beyond retro och ett gammalt blomdiadem.
Loading Likes...
Världens bästa, kreativa kollektiv – Vintagefabriken – puttrar som aldrig förr. Till hösten ska jag och mina kompanjoner Volang-Linda och Vintageprylar dra i gång en rad spännande projekt och söder därmed efter en praktikant eller assistent som vill vara med på denna spännande resa!
Du kan läsa mer om tjänsten på Vintagefabriken.se.
Hoppas vi ses i höst!
I senaste numret av Amelia hittar ni mig, sittandes i tyllklänning i mitt kök. Det är mitt absoluta rum i lägenheten – fyllt till bredden med loppisfynd, hemmapysslade pinaler och retromöbler. Och inte att förglömma – shackrutigt golv!
I Amelia berättar jag om köket, hur jag tänker kring inredning och listar mina absoluta favoritprylar.
Spring och köpt vettja!
Om du vill se fler bilder från just mitt kök kan du göra det här: Mitt kök – loppisfynd och rutigt golv.
Loading Likes...
Här kommer fortsättningen av Garden partyt.
Trädgården låg så stilla i tung dimma. Som efter en blodig strid. För strid hade det banne mig varit. Jag mot regnskuren. 1-0.
Potatisblasten hängde av vattentygnden efter regnskuren, stuprören plinkade sin plåtsång och daggliknande droppar trillade ner på fötterna.
Regnet var över och gästerna slog sig ner till bords i trädgården. Det bjöds på vin, örtbröd och olika matpajer som Linda, Lollo, Frida och Lisa hade hjälp mig att laga. Kantarellpajer, kyklingpajer, chevrépajer och västerbottenostpajer och gud vet vad.
Volang-Linda och min vän Sara. Det var ett kärt återseende att få träffa Sara. Vi ses inte så mycket nuförtiden, men oj vad vi har gjort upptåg tillsammans. Något som är speciellt med just oss är att vi är hejare på att skriva låtar tillsammans. Högst oseriösa låtar ska tilläggas.
Här satt vi sedan, under den regnlättade himlen, och skrålade och skrattade.
Tal hölls och jag fick till och med en sång! En alldeles egen sång. Tyvärr blev jag alldeles för paff för att föreviga detta på något vis, men det var magiskt. Det var Frida, Lisa, Lollo, Linda och Fatima som framförde mästerverket.
John höll också tal och sa att han ville leva med mig i resten av sitt liv. Känns ju liksom ändå bra får man ju säga.
Solen kikade fram i dimman när det vankade solnedgång. Det var så vackert. Tänk va, jag som hade gjort mig redo för mitt livs första festkatastrof och så blev det så här istället. Och det var dessutom bara början …
Lisa vid bordet i sin fina hatt.
Under tivolibelysning.
Min kusins man, Toby, ropade efter sina barn “stay away from the lady with tha matches” och himlen färgades i regnbågens alla färger sekunderna efteråt. Mamma hade skjutit några fler bomber och använde visst saftmajan som underlag.
Carin fann den där på brottsplatsen. Fullkomligt demolerad.
Saftmajan fick stå i skämselhörnet, medan musiken höjdes, Fatima och Lollo började lufttrumma till “Mmmbop” och dansgolvet puttrade i gång med en rasande fart. Vi dansade som om det var den sista dagen i våra liv. Skrek, vrålade och hoppade så att svettpärlorna blev halsband.
Jag hade träningsvärk i två dagar efteråt.
Vid 2-snåret öppnade frisersalongen “Snagg it” på verandan. Tre män skulle vakna upp dagen därpå med helt nya frisyrer.
Vid klockan 06.00 är dansgolvet fortfarande i gång. Vi går “spider pig” med Mick i taket och dansar macarena. Lollo hämtar luft på verandan, medan jag bestämmer mig för att gå till sängs. Helt slut.
Detta är det sista jag ser innan jag går och lägger mig. Fatima och Lollo sjunger Whitney Houston på verandan. Episkt. Magiskt. En riktigt hejdundrandes brakfest.
Loading Likes...
För en vecka sedan, närmare bestämt den 3 augusti, firade jag 30,5 år med dunder och brak. I ordens rätta mening.
För en gång skull ville jag ha ett simpel fest utan något speciellt tema. En sommarfest helt enkelt.
Jag bjöd in till ett garden party i mitt barndomsghems-trädgård i Värmland. En hel hop vänner tackade ja och till råga på allt skulle det bli 29 grader och sol … ett tag i alla fall. Nja. Riktigt så blev det inte. Dagen innan berättade nämligen SMHI att det vankades regn och åska istället. Klass 1-varning och hela fadderuttan. Jag som hade sett framför mig långbord under skymningshimlen började svettas om min bleka panna …
Dagen innan hade Lollo plockat hallon i trädgården och vi hade sett en magisk solnedgång. Det var precis så där jag hade tänkt att den 3 augusti skulle se ut.
Långbord blev det, men under ett stort tält som jag fick låna av några fina grannar i bygden (tack Pyttan och Peter!). Kulörta lyktor, trädgårdsmöbler, udda porslin och stallyktor dukades fram i trädgården i väntan på regnet. Det blev mörkare och mörkare …
En timme innan festen skulle börja fullkomligt öste regnet ner. Det mullrande och blåste. Jag fick peppande sms av min vän Fatima som hade fixat barnvakt redan i januari “inget regn kan stoppa oss!”. Det är få saker som kan nedslå mig, men jag måste erkänna att de där mörka molnen gjorde mig lite orolig. Jag började googla åsknedslag och tält, samtidigt som jag bytte om.
När jag kom ut på verandan, ombytt och klar, möttes jag av ett gäng vänner och … fint väder. Magiskt!
Min vän Mick. Tydligt med fixat-fint-väder-minen.
Klockan slog 18 och gästerna anlände i en strid ström in i den nydoppade trädgården. Det luktade sommarregn, det drippades och droppades från bad och tak och vi skålade i bubblande champagne.
Lisa i blommig 1940-talsklänning och en hatt som hon fått av min mamma.
Hasse, David, Fredrik och Carin.
I fuktigt hår och min tyllklänning från FN.92.
Marie och Hasse. Så strålande med den fina gravidmagen.
Och så jag förstås.
Per, Hasse och Lollo.
De två personer som kanske känner mig bäst, min parner in love, John, och min storasyster Ellen hade gjort en tipspromenad. Om mig. 20 frågor om mina hemligheter. De frågade om det var okej, och jag – mitt uppe i regnoron – viftade och sa “kör, bara kör”.
Tommie, Chrille och David chockades svårt.
Gästerna irrade omkring i trädgården som virriga höns.
Medan jag försökte undvika att avslöja några svar.
Gästerna lämnade sina svar till min syster, de rättades och sedan skulle vinnarna utses. Jag kan avslöja att den pirriga kvinnan bakom mig i bild, Fatima, var med i det vinnande laget tillsammans med Frida. De hade 19 rätt av 20 (och på den 20:e frågan hade de ett rättare svar än facit). Men så har jag ju känt dem i hur många år som helst också.
Vinnarlaget fick applåder och en mycket otippad – och för mig okänd – vinst: Middag med mig där jag lovar att berätta ytterligare hemligheter. Hrm. Fatima och Frida var mycket nöjda.
Därefter höll jag ett litet tal, tackade all gäster som kommit till min blixrande, dundrande fest och precis när jag skulle be alla att sätta sig till bords …
… blev jag avbruten. Av en bomb. Min mamma älskar fyrverkerier och tar varje tillfälle i akt att smälla av en riktig kalasare. Det kan till exempel vara när någon sover för länge (=bomb), när någon fyller år (= bomb) eller när man minst anar det (=bomb).
To be continued.
Loading Likes...
För ungefär en vecka sedan firade jag … jul. Jominsann. Jag och mina Vintagefabriken-kollegor, Vintageprylar och Volang-Linda skapade julmagi tillsammans med fotografen Jessica Silversaga i vardagsrummet hemma hos mina föräldrar i Värmland. Vi flyttade soffor och bord till ett hörn av rummet (ni kan bland annat se kaoset i Silversagas blogg), klädde granen, slog in paket, pysslade och fixade för att sedan äta lunch i sommarsolen ute på verandan. Vilda konstraster. Jag och Lollo nynnade julsånger för att komma i stämning, medan vi bunkrade upp julklappar kring granen och drog varmt sommarhår från nacken.
Här får ni en liten tjuvtitt på vad vi sysslade med. Ett stycke vintagejul som kommer att synas i ett magasin senare i höst/vinter. Kan knappt bärga mig! Bjuder på några helt magiska pyssel som jag tror ni kommer att älska …
Loading Likes...
Vissa dagar på Gotland cyklar vi på utflykter. Svingar upp oss själva på cyklarna och ger oss i väg.
Ser oss omkring, går på loppisar och stannar för att fotografera ängar.
Allt för att jag ska minnas ljuden av syrsor och vinden, lukten av torr äng och nybadad hud.
Mick.
Här kommer jag med fullpackad loppiscykel. Hittade en fantastisk loppis där där allt kostade två, fem eller tjugo kronor. Jag köpte tyger för fem kronor styck, en skål för två kronor och ett Finans-spel från 1940-talet för en tjuga.
På en annan loppis hittarJohn en picknickkoffert! Den dinglar på styret resten av cykelturen.
Jag tar det sista doppet i min sprillans nya Damella-baddräkt. Hoppar så klart. Det enda botemedlet mot badkrukor.
Dagen därpå vinkar jag adjö till Katthammarsvik för det här året och beger mig till Visby. Per cykel. Fem mil. Cyklar i hällregn, solsken och motvind.
Stannar då och då för att ta kort på vackra hus. Som den här gamla tågstationen i Dalhem.
Som har toaletter för gentlemän.
Svischar förbi de sista fina husen (ja, bilden är tagen i farten) och beger mig sedan mot Stockholm. Snipp, snapp, snut, så var Gotlandstrippen slut.
Loading Likes...
Att puttra runt på landsvägarna på Gotland, med Beatles poppandes ur stereon, ja, det är banne mig livet. Ängar som swischar förbi och min kompis Max som berättar om det är havre, råg, vete eller korn genom att sjunga en ramsa som han lärde sig i lågstadiet. Därefter konstatera att “Eller var det råg först och vete sedan?”. Nåväl.
John kör med den rutiga kepsen på sned och ena armbågen ut genom fönstret. Så måste man köra försäkrar han. Jag trängs med Mick och Erik i baksätet och tjuter till när vi åker i ett gupp. Dels för att det pirrar i magen, men – med desto större sannorlikhet – också för att frisyren plattas till av det prickiga innertaket. Det går inte fort – men det går. Ibland.
När vi stannat måste vi rulla i gång bilen genom att putta på – något som alltid väcker beundran … eller kanske nostalgiskt medlidande.
Här har vi alltså stannat. Stiligt framför “P”:et. Här ska handlas picknick-mat för halva månadsslanten. Baguette, ostar och läsk läggs därefter in i baksätet. John sätter sig i förarsätet och vi andra puttar på. Brum, så hoppar bubblan i gång.
Och vi puttar igen. Närmare bestämt till fyren i När. Mick visade mig och John denna fyr för två år sedan. Nu var det dags för ett välbehövligt återbesök. Det är ju trots allt den finaste fyr jag vet. Randig och allt.
John fotograferar. Han älskar fyrar.
Runt fyren traskar ett gäng kor. Jag försöker bekanta mig med dem genom att sjunga en locksång, men lyckas föga.
John.
Vi dukar upp picknicken, nafsar i oss och spelar ett parti yatsy.
Hänget med gänget. John, Erik, Mick och så Max som man inte ser. Han ligger gömd i ett av buskagen visst.
Mick.
Just här satt vi och picknickade för två år sedan, men var platsen … upptagen. Ett gäng kor hade haft bajsfest och skändat denna heliga picknickmark.
Randig partner.
Och så jag förstås. I sommaruniformen.
Platsen där fyren ligger kan vara en av de vackraste platser jag vet. Alldeles kal, med vita kalkvägar, lila blommor i vägkanten och så Östersjön som guppar alldeles i närheten.
Kärlekskrankar.
Efter en eftermiddag vid fyren bestämmer vi oss för att åka hem. Mick, Max och Erik går i förväg till bilen och när jag och John kommer fram är det … tomt.
Korna är borta och bara bubblan står kvar. Efter ett tag hör vi ett romande från kohagen …
Jag vet inte om ni ser det här, men detta kära ni, är mina vänner. De agerar boskap på slätten.
Jag och John baxar in boskapet i bilen (efter vi har puttat på och fått i gång bilen) och brummar i väg.
Det ryker om oss när vi fräser fram på vägen.
Vi anländer till Katthammarsvik och möter upp resten av gänget som hunnit bli rejält badsugna. Kastar ner en Portal, badkläder och badhandduk i cykelkorgen och rullar ner till piren.
Det blir kvällsbad.
John nydoppad.
Emlan på piren.
John, Mick, Erik och Max bjuder också på några väl valda konstsimsakter, men det får jag tyvärr ingen bild på. Badade och klara beger vi oss hemåt.
Förbi Katthamra gård …
… som ser ut så här …
… och alla vackra husen. Jag är helt tokig i hus. Just de där gamla som man bara vill ta hand om. Jag vet inte hur många gånger jag googlade “studera byggnadsvård” under min Gotlands-semester, men många var det kan jag lova.
Loading Likes...