Något av det bästa med september är det här. Att få kura hemma, duka upp med allt gott en har hemma på skrynklig strunt-samma-duk, mumsa nybakat bröd och frossa i säsongens smarr.
Äpplen (från innergården), plommon och lyxiga sällsynt-blåbär.
Min brunch är ofta superenkel. Nybakat bröd, franska ostar, marmelad, kaffe, ägg, frukt, bär och granola. Frukost möter kväll.
Granola med blåbär och ekologisk, turkisk yoghurt. Klockan 22.00 varje kväll mumsar jag i mig en liten kopp av det här (till TV-serien Younger).
Det finns inget som jag tycker bättre om att bjuda på än just en anspråkslös plock-i-hop-brunch. Alla hittar något, en behöver inte tänka i hundratvå olika rätter (plus dryck) och det ser superlyxigt ut, men egentligen bara är upplagd på fina fat.
Halloj!
Nu kommer en liten efterlysning här.
Jag drömmer om en rosa soffa till vardagsrummet. Alldeles lagom smutsrosa och dekadent. Gärna med frans, i tapetserarstil och begagnad så klart. En pjäs, men inte allt för rokoko:ig. En ska ju ändå kunna spendera en fredagskväll i den utan ryggbesvär.
Cirka 200 cm på längden (högst 210).
Har du sett någon på loppis eller secondhand? Har i dina gömmor?
Hojta!
Alternativet är att jag tapetserar om min 500-kronors Blocket-fynd, men tänkte att jag börjar så här.
Kram på er och hoppas ni har en fin helg.
God morgon och tusen tack för alla fantastiska frågor som ramlat in i kommentarsfälten den senaste tiden. Jag ska svara på dem alla så klart, men börjar med en radda av frågor som ramlade in när jag skrev om mina klimatmål för hösten 2018.
Tack alla ni som kommenterar, frågar och gör avtryck!
Q: Så imponerad o intresserad av det här du skriver att det enda ni slänger i soppåsen är blöjor! TELL ME MORE. Det är ju drömmen, men känns så ouppnåeligt, hur gör ni??? För det första – när du skriver soppåsen, menar du bara brännbart då? Så ni har kompost l grovsopor o så som oss andra (hur kommer man annars runt alla förpackningar????) eller menar du sopor överhuvudtaget? Och även om du ”bara” menar brännbart – hur har ni gjort? Använder ni aldrig en pappersnäsduk, en tops…? Vill veta alla tips och tricks!!! Maya A: Halloj! Källsortering och sopor – jag blir på riktigt helt till mig av att prata om det. Min bästa sport! När jag skriver om soppåsen så menar jag alltså brännbart. Sådant som inte kan källsorteras, vilket i vårt fall är blöjor (fasar ut sista blöjanvändaren nu). Och kuvert (vilket jag glömde skriva i inlägget). Kanske någon mer grej då och då, men vi försöker undvika att köpa sånt som råkar hamna där. Vi har ju lyxen att bo en bostadsrättsförening med stort soprum där vi kan kan sortera det mesta. Vi har också bruna påsar (vilket alla bostadshus borde ha tycker jag) där vi kan sortera matavfall som görs om till biogas. Alla förpackningar källsorterar vi. Mjölkförpackningar, smörförpackningar, crème fraise-burkar, brödpåsar, papper, glasflaskor – allt! Potatisskal, äggskal, kaffesump, äppelskruttar och matrester (helst inga) går till bruna biogaspåsen. När vi snyter näsan så kan vi lägga pappret i bruna påsen. Och vi använder komposterbara tops och tandborstar. Biogas-påsarna tar inte allt komposterbart är viktigt att komma i håg, så vissa saker (som komposterbara tops och tandborstar) komposterar vi på torpet i vår varmkompost. Där kan vi även kompostera snytpapper, om det är oblekt. Vi passar alltså på att byta tandborste och göra stortvagningen just där. När jag bodde i Hornstull i lägenhet fanns sluten kompost på vår innergård. Den näringsrika jorden från komposten användes till de prunkande rabatten.
Det går alldeles utmärkt att ha kompost i stan, om komposten är råttsäkrad.
Kram Emma
Q: Hej Emma! Har med inspo från dig tänkt att höstens projekt får bli att minimera vår sopslängningsranson, vi har dock också ett blöjbarn men ändå 🙂 Undrar lite hur ni gjort för att enbart ha blöjor ni slänger? Vi slänger matkompost i kommunens bruna papperspåsar, men även i vanliga soporna blir det en del grejer. Ex mjukplast, hur gör ni med det, finns ingenstans det går att återvunna enkelt där vi bor, tar ni med till tippen? Och kuvert, står på pappersbyttorna att kuvert ej får slängas där, hur gör ni med det? Tack för en fin blogg och bra miljöpepp /Esther A: Halloj! Det är så roligt att inlägget om mina klimatmål och sophanteringen gav så många kommentarer! Just kuvert slänger vi i brännbart, men får i ärlighetens namn inte så mycket kuvert nu får tiden. Har de flesta betalningar på autogiro eller som elektroniska räkningar. Det finns ju återvinningsbara kuvert, men de kan ändå inte gå med återvinningen. Så störig grej att det över huvudtaget tillverkas och får säljas kuvert som inte går att återvinna. Enligt Naturskyddsföreningen är det i och för sig en så pass liten procent av vårt avfall, men ändå. Hade känts bra i miljöhjärtat.
Mjukplast slänger vi i återvinningen (plastförpackningar). Det enda som inte ska slängas där är ju exempelvis tandborstar av plast och leksaker av plast. Ett enkelt sätt att komma runt det är ju att inte köpa tandborstar och leksaker av plast tänker jag.
Stor kram och tack för din fråga
Emma
Q: Oh, har ett önskeinlägg! Hur för du för att minska badrumsavfall? (typ tops och bomulösrondeller mm) Jag har virkat rondeller av restgarn men de funkar bäst för rengöring. För att ta bort smink kring ögonen är det knivigare. Finns rondeller att köpa, men om man inte vill köpa nytt… Hur gör man då? Hoppas du kan ge tips och köra något bra diy Annika A: Hej Annika! Och tack för din fråga! Jag är egentligen fel person att fråga för jag använder ytterst få tofs (och de jag använder komposterar jag i varmkompost) och använder inte bomullsrondeller över huvudtaget. Jag har en ekologisk ansiktsrengöring i mousse-form som rengör rubbet, hehehe.
Men jag är övertygad om att du kan få massor av tips i kommentarsfältet. Och jag ska absolut skriva ett inlägg om det klimatsmarta badrummet! Tack för tips!
Stor kram emma
Q: Skulle också vilja sluta flyga. Privat är det inga problem men inom jobbet är det oftast en flygresa per år till konferenser. Kan man säga nej till det? :S Louise A: Hej Louise! Knivig fråga och så klart inte helt enkel. En kanske inte kan säga nej, men en kan ifrågasätta tycker jag. Ta upp frågan. Behövs en flygresa? Kan vi tänka annorlunda? Hur tänker vi kring miljön? Hur ska jag kunna leva enligt FN:s hållbarhetsmål om jag förväntas flyga i jobbet? Typ så. Många företag ligger i framkant kring klimatmål och Skype:ar i högre grad än flyger. OM det absolut krävs flygresor så kanske arbetsplatsen kan minska sina utsläpp på andra poster. Jag tycker Mini Rodiniär ett föredöme, eftersom de serverar vegansk mat till sina anställda och hjälper till att fiska upp plast ur havet (som de senare gör badkläder av). Alla kan dra sitt strå till stacken. Kanske kan en räkna ut hur mycket arbetsplatsen släpper ut och sätta upp klimatmål för varje år i en strävan att minska utsläppen. Det skulle jag peppa min arbetsplats att göra om jag hade en. Nu råkar ju jag vara min egen chef, så jag har oerhört bra gehör för mina miljöidéer =)
Stor kram emma
Q: Heja! Har liknande mål och som geografilärare känns det som att det viktigaste jag kan göra är att peppa mina elever att tänka mer kring hållbar utveckling. Nr 10 på din lista är ju verkligen en utmaning! Vore kul med uppdateringar om hur det går sen. Linnea A: Åh, vilket viktigt jobb du har! Heja dig! Angående exotiska frukter och importerade grönsaker så är det mest ett mindset tänker jag. Så fort en börjat tänka i banorna av att utesluta, så tänker en helt plötsligt annorlunda. För att förenkla det här med säsongsbetonat så tänkte jag att höstens vegetariska matklubb ska ha just detta tema. Vad tror du om det? Kram Emma
Q: Hur/när du blev miljömedveten? Sofia A: Hej Sofia! Jag blir miljömedveten hela tiden skulle jag säga. Jag ser allt skarpare för varje dag som går och upptäcker hela tiden nya sätt att minska mina utsläpp. Saker som för fem år sedan kändes helt normalt trots att jag kallade mig klimatsmart – typ flyga till Maui och shoppa ny garderob varje säsong – känns helt befängda i dag. Och så kommer det säkert vara om ett år också när jag ser tillbaka på vad jag gjorde för ett år sedan. Men jag försöker bli långsiktigare i mitt tänk och inte falla i groparna. Jag har gjort ganska heavy utsläpp under min livstid (har ju trots allt varit på Hawaii två gånger och åkt till Paris typ varje år i fem år), men känner nu att klimat-glasögonen sitter ganska stabilt. Och jag ser skapare och skarpare. Min triggar är den där skämskudden som jag har inför mina barn som ska leva med skiten. Som jag bidragit till. MINA utsläpp. Och nu pratar jag inte om fredags-fisen i soffan utan framför allt alla flygresor jag gjort (vilket är mina absolut största utsläpp). Mycket av skärpan i mina glasögon har jag från mina föräldrar skulle jag säga. Jag är uppvuxen på landet, där det mesta tas tillvara från trädgården och där kemikalier tidigt var en bov. Vi flög inte under hela min uppväxt (min första flygresa gjorde jag som 18-åring när jag åkte till Kos med alla mina kompisar (preskriberad resa)). Min mamma älskar gamla grejer, precis som jag, så jag är liksom uppvuxen med inpräntande kvalitets-haranger. Så tack för det mamma och pappa. Sedan hade jag ju lite svårt att förvalta den där kunskapen in my 20’s, men jag är på rätt spår igen. JÄTTELÅNGT svar på en kort fråga. Kram Emma
Q: Hej Emma!
Tycker så mycket om din fina blogg! Tack för allt du delar med dig av – både stort och smått. Så generöst! Älskar dessutom ditt sätt att skriva.
Det jag undrar över är hur du hanterar din klimatångest (om du har sådan)? Du har säkert skrivit om det tidigare men skulle gärna läsa dina tankar om det igen. Den här extremt varma och torra sommaren har iallafall bidragit till ökad oro hos mig och säkert (förhoppningsvis?) hos många andra. Jag kan redan känna mig oroad över hur nästa sommar ska bli och får lite panik vid tanken på fortsatta extremvarma somrar. Hur ska en hantera sin ångest och oro? Det är förstås sunt att känna viss oro eftersom det är en allvarlig fråga, men ibland upplever jag att oron tar energi och glädje från nuet. Jag försöker göra det jag kan. Jag äter till exempel inget kött och har inte gjort på många år. Min man och mina barn äter också vegetariskt. Vi flyger inte på semester och jag försöker tänka på vad och hur mycket jag konsumerar. Det finns förstås mycket mer jag skulle kunna göra – köra bil mer sällan till exempel.
Men, det som stressar mig är att det inte räcker med det jag eller vi som individer gör. Det krävs ju större förändringar globalt. Dessa förändringar kan inte jag påverka eller besluta över. Åh, vad det stessar mig! Vissa forskare menar ju att klimatmålen i Parisavtalet inte kommer nås och det talas om fenomenet hothouse earth vilket kan få katastrofala följder för hela jorden. Ibland känns det helt enkelt redan kört och det gör mig så tyngd och sorgsen.
Försöker tänka positivt emellanåt. Det finns många innovatörer som försöker hitta klimatsmarta lösningar och det forskas mycket på klimatområdet. Men så faller jag ner i hålet av oro, rädsla och maktlöshet igen. Hur hanterar du din oro? Och hur kan vi rädda klimatet? (Ingen enkel fråga…)
Kram! Malin
A: Hej Malin! Jag är med dig i känsla och tankar. Min klimatångest går i skov. Ibland kan jag inte sova, vrider och vänder på mig och ibland är jag bara peppad på att vända hela skutan. I den senare state of mind är jag i nu. Jag vill GÖRA saker. Ut och föreläsa, skriva just sådana här blogginlägg, pressa politikerna, ifrågasätta företag, minimera mina utsläpp och även vara obekväm i sociala sammanhang. Jag måste göra något, för då minskar min klimatångest. Men jag måste göra det smart, inte skuldbelägga eller peka åt någon annan. Jag måste peka mot mig själv och faktiskt se att jag gör skillnad. JAG gör något.
Fick en idé häromdagen om att kanske använda min blogg för att folk ska hitta andra klimathjältar i sitt närområde. Nya vänner. Kanske kan vi starta klimat-klubbar runt om i landet och tillsammans göra stordåd? Vad tror du om det?
Stor kram emma
God morgon!
Eftersom jag inte lämnar barnen på förskolan i dag så har jag krupit tillbaka till sängen efter frukost. Iklädd pyjamas tänkte jag bränna några jobbtimmar här innan det är dags för dagens första möte. Och vilket möte sen! Jag ska träffa Kransenloppis-gänget för nu har vi minsann fått ännu en idé! Wiii!
Dagens första uppdrag från säng-kontoret blir att visa upp en dag från förra veckans torphäng. Mornarna började med tjock dimma. Lagom till att vi hade kommit ut i trädgården efter frukost hade dimman dragit bort även åkrar och fårhagar.
Intill fårhagen har vi förresten satt upp armeringnät eftersom det ligger fyra hundra ton klätterrosor och kaprifol där. Vi grävde fram en rutten spaljé där, så någon tidigare ägare har haft planen att staga upp alla klättrande växter. Ska bli spännande att se om de hittar opp!
Lilla, lilla torpet.
Varje dag plockade vi lite äpplen eftersom vi hade en mustningstid på Halfvede musterisista dagen på torpet. Det var ju inte direkt svårt att fylla ett par papperskassar med de där dignande träden.
Plocka och äta samtidigt. Bästa!
Dagens skörd som fick ligga på vänt i den här trälådan som jag hittade slängd i Midsommarkransen.
Och det här! Sakta men säkert klättrar vår humle upp för vidjorna som jag satt som en gång intill trädgårdslandet. Den där humlen har knappt vägt två decimeter på hela sommaren, men nu så. Nästa sommar kanske den orkar sig hela vägen runt?
Nu ska vi bara sätta humle på alla vidjor och sedan sätta lavendel mellan vidjorna. Kan nog bli fint, eller vad tror ni.
Drog i gång ett litet DIY-projekt som jag har drömt om i ÅRATAL också. Ser ni vad det blir?
Nu då? Jojomänsan! Jag gjorde ett drivhusskåp av gamla fönster och överblivet virke.
Halloj!
I dag sitter jag på kontoret på Metargatan, planerar hur jag ska fixa till det (ÄNTLIGEN) och styr upp en massa jobb. Efter ett par sömniga, halvsovande veckor med noll energi känner jag att det liksom ryker om tangenterna, jobb manglas ut och dessutom var jag på synundersökning efter hundra år. Och bokat tandläkare och frisörtid (tack, för alla era tips på ekologiska frisörsalonger, nu har jag bokat en av de rekommenderade frisörerna. Ni är bäst!). Älskar när en har energi att bara riva av sådana där borde-göra-grejer.
En grej som verkligen sparkar igång mig är att se alla de där jobben som nu finns i tryck. Och när jag ramlade in på kontoret i morse så låg nya Amelia höst på skrivbordet. Det visade sig att jag och Emily hade gjort en hel drös jobb däri, som vi glömt bort.
Vi jobbar ju med så lång framförhållning (i förra veckan gjorde vi ett par jobb som går i tryck nästa sommar), så då glömmer en ju bort jobben och får återupptäcka dem igen.
Som det där spara och ta tillvara-jobbet som du ser här ovan …
Eller DIY-jobbet som vi gjorde i hallen i min förra lägenhet. Det var SÅ roligt att göra!
Det här jobbet tycker jag så mycket om!
Tema sällskapsspel! Och det gillar ju jag!
Dessutom visar jag hur en färgar tyg naturligt (blir såååå fin), klär om världens finaste möbel, gör en höstkrans och mycket, mycket mer.
Spring å köp vettja!
Den här tisdagen började med glasögon-provning (ska jag investera i ett par runda glasögon månne? Spana in ett par som jag gillar på Insta stories vettja), jobbrejs och alldeles strax ska jag måla hyllplan till bokhyllan i vardagsrummet/köket. Kanske hinner jag ta en bild på resultatet redan imorgon? Vi får se.
Under tiden jag målar tänkte jag att vi kunde kika på några bilder från Gotland. En helt vanlig vardag som började här. Intill perennrabatten som jag inte kan titta mig mätt på.
Efter fix på torpet så pep vi in till Visby för att handla mat och fixa ett par ärenden inför några jobb jag skulle göra.
Vi käkade lunch i septembersolen på Rum för resande som ligger mitt i smeten, mitt emot Akantus och nära H10.
Älskar deras uteservering!
Direkt efter lunchen så somnade barnen i vagnen och vi passade på att strosa de där gatorna som annars är fyllda med turister. Nu var det mest bara vi som haffade kameran vid varje gränd.
Kikade över grindar, in på innergårdar och förställde mig ett liv här och där. Hur det skulle vara.
Stannade till vid här, vid mitt favorit-rosa-hus och förevigade höstens uniform.
Kofta från Emmy design, pennkjol som jag sytt själv på Tygverkets pennkjolskurs och roströda strumpbyxor som legat i min strumpbyxelåda i en evighet.
När vi kom hem till torpet skulle vi egentligen åkt i väg för att plocka svamp med Plåthuset-Therese. Men vi var helt slut hela bunten så Therese kom hem till oss med barn och …
… underbart god äppelkaka istället. Så himla fint!
På eftermiddagen vinkade vi adjö till besökte, dansade ur det sista äppelkaka-sockret ur kroppen och förundrades över hur korta dagarna börjar bli. Solen som går ner strax efter äppelträdet numera.
Jag har haft bloggstrul hela helgen, men nu så verkar jag i alla fall kunna blogga från mobilen. Pöh!
Lite meckigare, men i alla fall något.
I fredags lämnade vi torpet för några veckor och sedan dess har jag jobbat med en grej som jag hoppas kommer göra något bra. Mer om det snart.
Men först valvaka och två bilder (av mååånga) som sammanfattar vår septembervecka på Gotland.
Äppelplock och höstkänslor.
Vi plockade massor av äpplen från träden, men lämnade mer än hälften så vi har kvar när vi kommer nästa gång.
Barnen hjälpte till. Och vissa dagar var det till och med lite kyligt i luften så en fick sno om sig en kofta och kapsla in sommarens frisyrtrassel i en basker.
Jobbade mig igenom förmiddagen, bytte tåg i Herrljunga, kom fram till Borås och sedan åkte jag buss till Svenljunga. De sista skälvande kilometrarna till Strömsfors tänkte jag ta med taxi. Inknödd mellan gymansieungdomar på bussen mot Svenljunga googlar jag taxi i Svenljunga. Slår mig för Stockholms-boende-pinsammhets-panna. Det finns inga taxibilar i Svenljunga. Så klart. Det gör det ju banne mig inte på min lilla ort i mitt barndoms Värmland heller.
Jag mitt nöt hade bara förutsatt att jag kunde slänga mig in i en taxi och åka de 9 minutrar som Google maps så fint hade visat.
Nöt!
Sandbergs kunde så klart hämta mig, men det skulle ta ett tag. Så vad gör en? Liftar så klart!
Jag ställde mig utanför Ica Kvantum och grabbade tag i första bästa trevliga kvinna som inte såg ut att ha ett mordvapen i bakluckan. Hittade Gerd. Hon skulle egentligen inte mot Strömsfors-hållet, men hade inget bättre för sig så hon skjutsade mig <3 och hon tyckte inte heller att jag såg ut som någon rånmördare så det var ju ändå dagens komplimang.
Nio ljuvliga minuter babbel och sightseeing senare var jag framme. Sa adjö till Gerd, tog en bild på henne till Insta stories efter att hon frågat sig om det var nödvändigt. Det var det kvittrade jag.
Klev av och förstod varför den här platsen är så omtalad.
Forsen i Strömsfors brusade och flöt så vackert förbi de gamla industrilokalerna där det en gång i tiden har tillverkats glas och tändsticksaskar.
Klev in och blev betagen. Och lite stressad. Det var så mycket vackert överallt att jag kände att jag liksom inte skulle ha tid att lägga ögonen på allt under det knappa dygnet jag skulle vara här.
I den stora salen hade Sandbergs dukat upp till middag extra allt.
Jag var lite rufsig, tufsigt och med glipande gylf. Vissa kallar det post-semester. Jag kallar det fashion statement.
Och Linda.
Jag, Linda och Lollo bodde i samma rum. Sån lyx!
Ps. Kolla soffan! Hej drömsoffa! Skulle vilja ha en exakt sådan här fast tresitsig. Det hade varit gøy.
Med ett glas bubbel i handen fick vi titta in i alla rummen på Villa Strömsfors. Den här verandan ville jag ta med mig hem. Men vettetusan var jag skulle ha den i Midsommarkransen … !?
Vi gick en trappa upp och fick se var vi skulle bo över natten. Vi passerade art nouveau:iga fönsterpartier,
vackra komoder.
blå badrum
Och en sådan stilmässig fullträff. Varenda detalj var som klippt och skuren.
Sedan gick vi in i köket och alltså herregud vad vackert. Precis så där skulle jag vilja ha det i mitt framtida drömhus (läs: öde stenhus på Gotland?).
Jag som gillar skafferier blev icke besviken.
Att åka i väg på sådana här äventyr är lite läskigt tycker jag. Eller så här. Jag är en social person som gillar människor, men det gäller ju också att en är upplagd för det. Känner att venerna ligger i linje, kläderna känns lena mot huden och ser alla människor som varma famnar. Jag trivs ofta som katten, men jag kanske inte var helt i fas under detta lilla äventyr. Men så glad att jag åkte ändå. För det bästa med att våga fast en kanske inte riktigt är i fas är ju att en träffar så många nya bekantskaper och ÄNDÅ överlever. Det här är exempelvis Ida som driver @Idwi.studio.
Efter bubbel, rundvandring och kik på nya kollektionen försvann vi upp på rummen och svidande om. Det blev en vit spetsklänning för min del.
Sedan skulle vi laga mat, med inspiration från tapetkollektionen.
Det gick lite så där. En paj som aldrig blev klar och en tårta som rasade mitt under Anna Kubels spatel, men herregud vad roligt det var.
En pangmiddag senare var klockan över midnatt och vi kröp till kojs.
Och vaknade upp här. Inte fy skam.
Gick ner till middagsbordet som hade förvandlats till frukostbord med Studio Elwa på.
Fotade några hörn med Sofia i, klippte till några tapetprover från den nya kollektionen och vinkade adjö till alla fina.
Och så swischade jag hemåt med SJ innanför rocken. Eller om det var min rock som satt på SJ. Hur som, jag kom hem med en hel massa tapeter. Nyfiken på mina favoriter?
God morgon!
Innan jag vevar i gång den här onsdagen på torpet, så måste jag skriva en lista. Efter måndagens blogginlägg om valet och klimatet så ville jag göra något konkret. Ja, förutom att rösta då förstås.
Så jag satte ihop en lista med mina klimatmål för hösten. Som jag ska försöka hålla.
Detta får bli ett test, inför the GRAND FINAL: mina klimatmål för 2019. Tanken är sedan att jag ska försöka bli bättre och bättre för varje år som går. Bli smartare, mer hållbar och bättra på mina utsläppssiffror. Jag får ju så mycket hjälp, tipsa och råd av er, så kanske kan vi hjälpas åt?
Minimera matsvinnet. Här kan jag bli bättre. Många halvätna mackor från kidsen lämnas vid frukostbordet. Men inte länge till.
Eftersträva nära-noll sopor (det betyder att vi måste shape:a upp gällande potträningen, för det är det enda vi slänger i soppåsen).
Klimat-tapas! Bjuda in vänner på man-tager-vad-en-haver-middagar! Som en knytis helt enkelt. Någon tar med ägg, någon kall potatis, en tredje grönsaker och en fjärde hembakat bröd. Tillsammans kan vi använda upp mat som håller på att bli dålig och skapa smarr!
Stryka! Börja med att stryka över bäst-före-datum och lukta med näsan istället.
Äta mer veganskt.
Äta mat efter säsong. Frossa i potatis, morötter och äpplen på hösten, gå loss bland rotfrukter under vintern och sedan njuta primörer i vår.
Äta gratis! Kanske bästa klimat-maten! Svamp, nässlor, äpplen, hallon, salmbär, fläder och päron. Det finns så mycket i naturen som går att äta.
Ta till vara på frukt och grönsaker från torpet. Frysa in, torka, sylta och safta.
Inte köpa importerade färskvaror som grönsaker eller exotisk frukt (exempelvis bananer och avokado).
December-stopp. Skippa att köpa nyproducerat under kommersens högtidsmånad: december.
Börja baka bröd (hit me med era bästa brödrecept!) istället för att köpa inplastade varianter som färdats långt.
Skippa plastpåsarna i affären, och alltid ha med mig flergångspåsar i väskan.
Jul, jul, strålande jul. Börja fnula på julklappar redan nu, så jag kan köpa begagnat eller göra själv.
Rösta med miljön i åtanke.
Avregistera mig på alla nyhetsbrev (som jag inte läser) som kommer i brevlådan och i mejlboxen.
Garderobs-lista. Göra en lista över barnens kläder (overaller, ullplagg, stövlar och kängor), så jag vet vad som saknas i kommande storlekar. Perfekt att ha med sig på loppis och secondhand. Alternativet? Panikköpa nya gummistövlar fast det finns ungefär tio stycken knappt använda runt knuten.
Släcka alla lampor i rum som ingen vistas i. Detta blir en utmaning för mig, eftersom jag är lätt disträ, mörkrädd och även en mys-junkie.
LOPPIS! Planera in minst en årlig loppis till, förutom #kransenloppis. Jag och gänget har redan en massa spännande planer, wiiii.
Påverka. Skriva minst en debattartikel på temat miljö, gå i klimatmarschen på lördag och hålla minst en guidande föreläsningar på tema hållbarhet, klimat och miljö. Tror ni att jag skulle klara det? Det låter törrt, men jag drömmer om att gästföreläsa om hållbarhet i vardagen. Hur en enkelt kan bli mer klimatsmart.
Våga ta miljödebatten även när det känns obekvämt.
Hej på er!
Just nu sitter jag och John i köket, med varsin laptop och försöker rodda jobb medan barnen sover. Det låter så oromantiskt, men jag tycker om att fixa och greja alldeles nära. Som att ha ensamtid, men sällskap. Jag i ett nötskal.
En social katt som ligger en bit ifrån, men alldeles tillräckligt nära för att få en klapp då och då.
Det är så mysigt att vara här. Nästan lite för mysigt. Både jag och John går nämligen på lågfart. Vi är trötta dagarna långa och vill mest av allt bara kura ihop oss med ongarna. Hålla om. De små är emellertid inte så taggade på det, så vi härjar runt i vanlig ordning.
Plockar äpplen, ritar, hoppar studsmatta, snickrar, pysslar och jobbar mellan varven.
I dag kom Emily till torpet. Majken har varit eld och lågor över att Emily är här. Så fint!
Jag och Emily har plåtat ett jobb idag och ska fortsätta med ännu fler jobb imorgon. Vi passar på att plåta sommarjobb inför nästa sommar medan det fortfarande är grönt ute, sedan kan allt gott hösta bort i en brun sörja. Och då ska jag lata mig och vila upp mig. Tjaaa, innan det är dags att ta tag i höstjobben.
Ps. Jag hittar inte min överföringssladd till kameran, så här kommer ett gäng bilder från mobilen istället.
