Lucka nummer 6 i Emily Dahls julkalender (läs hur du deltar i “berätta om”-kalendern här) innehåller en alldeles speciell person.
I dag är nämligen uppdraget att …
Berätta om en person som inspirerar dig.

Det finna speciellt en person – förutom Anne på Grönkulla då – som har inspirerat mig genom hela min uppväxt – och fortfarande inspirerar. Monica Zetterlund.
Jag kom i kontakt med denna lady när jag var sju äpplen hög. Min gitarrspelande pappa skippade barnsångerna och gick direkt på … Monica Zetterlund. Tillsammans jammade vi “Underbart är kort”, “När min vän”, “Trubbel” och “Sista jäntan”. Den sistnämnda är ju ganska så fräck, men jag var för liten för att förstå vad texterna handlade om. Det var melodierna jag älskade.
Samtidigt öppnade pappa och mamma upp en helt ny värld för mig, signerat Svenska Ord, med Hasse, Tage och Monica. Tillsammans möljde vi igenom “Sven hund”, “Gröna hund”, “Spader, Madame” och “Äppelkriget” och jag fascinerades så av denna humoristiska blondin med ett jävlar anamma.
Monica Zetterlund var en sådan människa jag ville bli. Snäll, fräck, rolig och rivig. Som ett lingonris i ett cocktailglas.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!