Från arkivet-djupdyk till en lucka med något vackert, nämligen lucka 10 i Emily Dahls julkalender (läs hur du deltar i “berätta om”-kalendern här).
10. Berätta om någonting som du tycker är alldeles särskilt vackert.
Något som är alldeles underbart vackert, så där nästan överlyxigt få-förunnat-fint, är att jag har samma fantastiska vänner nu som för 15 år sedan. Några riktiga godingar har tillkommit genom åren, som Lollo, Linda, Lisa och Frida (som jag varit vänner med i tio år!). Men annars är det samma personer som såg mig ta mina första stabblande, skitnödig-nervösa steg in på Tingvallagymnasiet i Karlstad.
Tillsammans har vi övervunnit livet. Och som vi har levt. Vi har torkat varandras tårar, kissat på oss av skratt, dansat dåliga gator fram, tröstsnott blommor ur rabatter, sagt att-den-där-snubben-var-ändå-bara-skit, vi har undersökt 7Elevens öppettider grundligt, funnits där när ensamheten varit som ett stort sugande hål, stafetthånglat med gängliga snubbar, lyssnat när resten av världen varit döv. Vi har bråkat – och återvänt med famnar av längtan tillbaka. Vi har levt. Och vi har gjort det tillsammans.
Det är något som jag tycker är extra vackert. Att vänskap kan vara så enormt stark.
För mig har de här personerna betytt världen. Utan dem skulle jag vara hälften av den person jag är i dag.
Tillsammans är man inte stark. Man blir stark.
Loading Likes...
Vad fint <3
Vad fint skrivet! Jag har också några barndomsvänner. Det är härligt med vänner som man känner så väl. Där det inte spelar någon roll hur längesen det var man hördes för man förblir nära vänner ändå. Även om jag är långt bort är de alltid nära mig.
http://livetskryddor.com/
Du är fantastisk, inifrån och ut! Skål för resten av livet!
Vad härligt! Jag har också några sådana vänner som har hängt med länge i livet och de är guld värda.