5 funderingar en tisdag

God kväll på er!
Ligger nedbäddad i sängen, med laptopen på benen och pustar ut efter den 10 dagen med febrigt barn. Eller pustar och pustar, det är John som tagit större delen av vabberiet eftersom jag haft massa möten och inbokade antaganden.
Men vi pusslar med timmarna för att få dagarna att gå ihop.

Ringde 1177 häromdagen, och möttes av ett “det är många som ringer nu”.
Inte riktigt läge att komma å släpa med febrigt barn
på hyfsat gott humör i Corona-tider om en säger.
Nåväl.
Eftersom jag aningen begränsad arbetstid just nu, med vabb-pusslandet, så har jag samlat ihop en pytte-lista på undringar, funderingar, tips, viktiga, bra, fina och
allmänt goa saker som jag tänker på just nu. Högt och lågt.

1. Små böcker.
Har jag sagt att de fyra små böckerna som jag, Maria och Johanna slitet
med har skickats till tryck?  Jag är så sjukt jädra stolt över denna kvartett böcker.
De kommer bli fina, men förhoppningsvis viktiga.
Ringa in den 15 april i almanackan, då släpps fyra skitviktiga böcker om klimatet.

2. Hållbart, hojt!
Missa för guds skull inte Hållbara svepet som Maria Soxbo står bakom. Tycker så mycket om att få senaste nyheterna inom klimat och hållbarhet serverat av en skarp hjärna, och detta är just det. Missa inte! Bästa svepet i influencervärlden tycker jag!

3. På söndag fyller mitt barn FEM år.
Alltså vad hände? Var tog tiden vägen? Vill stoppa tiden.
Leva om allt en gång till.
Älskade, älskade barn.


4. Ett hållbart liv.

I över 10 år har jag bloggat. Inte varje dag, men nästan. Sommar, som vinter, höst och vår. Semester, ledighet, vardag, morgon och kväll. Året runt. I ett allt mer uppsnurrat samhälle så funderar jag på att börja dra ner på takten, eller kanske pressen på mig själv. Kanske ska jag inte blogga varje dag, utan kanske varannan? Eller vara ledig på helgerna? Satsa på tre-fyra inlägg istället för att känna pressen på fjorton inlägg (och sedan landa på tre när livet kommer emellan). För bloggar en så ofta ska en ju ha något att säga. Och jag vill inte säga något med en pryl (easy way to go annars). Jag vill inte att mina kanaler ska bli ett ohållbart uppdaterande av liv, en jakt på “nya” ting och nästa grej (fast de är ju alltid gamla här, hahah) och en ständigt förändrings-hets. Att jag ska känna press på att förändra så att jag har något att säga? Frågan är vad ni gillar allra mest med mina kanaler?
Är det bilder från mitt hem, mina loppade outfits, DIY, trädgård, listor eller mina texter om klimatet?
Är det för mycket av något? För lite av något annat? Klimatet kommer jag fortsätta skriva om, för ju närmare deadline vi närmar oss, desto högre kommer jag att ropa. Men allt det andra?
Och till sist: en hållbar framtid inrymmer ju även en personlig hållbarhet, inte sant?

5. Det politiska läget.
Alltså VAD HÄNDER? Eller snarare, varför händer inget? I dag
inleds förhandlingarna i Mark- och miljödomstolen om Preemraff i Lysekil. All förståelse kring alla jobbtillfällen i Lysekil, men om ett Preemraff gör att vi inte når våra klimatmål då är vi ju rätt fucked. Inte planeten då. För planeten klarar sig alltid, men vi är ju på väg mot temperaturer som mänskligheten aldrig tidigare har uppnått. Det är mänskligheten som ligger illa till.
En ganska kortsiktig lösning på en jobbfråga kan tänkas.

Sen tänker jag ju väldigt mycket på min egen framtid. Men det får ett eget inlägg.

Loading Likes...

Detta inlägg har 14 kommentarer

  1. Hej Emma! Jag gillar din blogg precis som den är (för guds skull, blogga inte mer sällan!). Din röst behövs idag. Någon som visar på allvaret kring klimatet, men samtidigt upplevs som ”vanlig” småbarnsmamma som får jonglerar för att få livet att gå ihop. Allvar möter humor, vardag möter stora frågor. Fin balans! Sen är jag personligen intresserad kring hur du tänker kring framtiden, landet kontra stan… Jag står själv i ett vägskäl där jag å ena sidan bildat familj på västkusten men har en eskalerande längtan efter mitt barndoms Dalarna… Hur ska en göra liksom?! Kan mannen övertalas till en flytt? Är det realistiskt? Måste man bo nära en storstad för att kunna lyckas i livet (och vad innebär det att ”lyckas”?). Låååång kommentar, sorry för det. Ville egentligen bara heja på allt bra du gör och allt fint och härligt och viktigt som du förmedlar. Tack!

    1. Hej Anna! Hahaha, åh, vad fint att du gillar bloggen. Det värmer så ska du veta.
      Och kul att höra vad du gillar. Jag sitter ju mest och kör på känsla, vad jag själv gillar. Men vissa dagar ifrågasätter jag vad tusan jag håller på med, hahaha. Andra dagar känns livet som vaniljglass med kolasås.
      Angående framtiden kommer ett inlägg om det inom kort. Kram emma

  2. Hej Emma!
    Jag älskar dina texter framför allt såklart om klimatet men också om barnjonglerande, drömmar och funderade. Det är sjukt inspirerande!
    Go Värmland! Kram och ha en fin onsdag!

    1. Men åh, tack! Vad fint att få en hint om vad du gillar <3

  3. Gillar din blandning, men uppskattar inlägg med odling och miljö mest, det är väl det jag själv mest går igång på hehe… vad gäller bloggtakten så är jag en person som hellre ser lite färre inlägg, tänker särskilt nu som man kan hänga med i andra kanaler som t.ex. instagram, där det gärna får komma lite kortare glimtar. Men det viktiga, som alltid, är ju att du tycker att det funkar!

    1. Tusan vad fint att få lite koll! Och jag gillar nog också odling och miljö mest, hehehe. Kram emma

  4. Hej! Håller med första kommentaren och vill också gärna höra mera om framtidsplaner och drömmar. Eftersom du har samarbetat med Kockums tar jag upp detta med dig, jag skulle gärna läsa mera om emaljerade föremål och när de blir skadliga att använda. Gamla har ju ofta nån skavank, måste de kasseras helt eller kan man kanske använda silen/durkslaget även om det är en liten skada när maten inte är i kontakt med materialet så länge? Kan man fixa till dessa på något sätt (kanske ett tips till Kockums om en tjänst de skulle kunna erbjuda)?

    1. Tack för input, och sjukt bra fråga! Ska kolla upp!

    2. Hej Maria! Jag har fått svar från Kockums: Så länge inte maten kommer i kontakt med det trasiga i emaljen så är det ingen fara, Det som är mest riskfyllt är om själva skadan är i kastrullen och man lagar mat i den. Då kan bly/kadium lösas ut från stålet, emaljen och färgen. Och det är framförallt kombinationen av sura och basiska livsmedel, som sura frukter, rabarber, bär juicer, ättika, kött, kyckling och alkohol. Sen kan en del av de gamla produkterna även innehålla skadliga ämnen i själva stålkärnan och där är det också väldigt viktigt att inte det kommer i kontakt med maten. Om hon vill ha mer information så får hon gärna höra av sig till vår kundtjänst på kundservice@kockumsjernverk.se så kan vi hjälpa henne.
      Tyvärr så finns det inget sätt att laga skadade emaljerade produkter, eftersom emaljen penslas på själva stålytan och bakas i en ugn på upp till 900 grader. Skulle man renovera en skada eller reparera och lägga på ytterligare en yta av emalj så skulle den första ytan spricka och gå sönder. Måste bara tillägga att inga av våra nya produkter innehåller några giftiga ämnen.

  5. Där sätter du huvudet på spiken! Det är just mänskligheten som inte klarar sig medan planeten fortsätter (i en annan skepnad). Läser ekologi på universitetet och det är skrämmande vilken liten del av forskningen som blir allmänt uppmärksammad och hur lite som görs jämfört med vad som måste göras..

    1. Verkligen!

  6. Hej! Mer om klimatet och smarta funderingar om detta stora ämne högt som lågt. Och hellre färre inlägg men mer välkurerade än en bild på din kopp kaffe 🙂
    All kärlek!
    Karin

    1. Hahaha, tack snälla!

  7. Din blogg är superskön som den är! Men jag kommer läsa även om du släpper inlägg mer sällan. Känn efter vad du orkar! Jag gillar som sagt alla inlägg! Älskar fortfarande outfitspics och det är ju särskilt kul att se olika outfits med få plagg. Hur man klär upp och klär net och förändrar med små medel och med de plagg mn har. Ska jag vara ärlig är jag något av en klädbov, men har nu hittat tillbaka till min favoritstil som äntligen är modern igen (voluminösa, flickiga, utställda och färgglada bomullsklänningar som döljer badringen) och intalar mig att jag hamstrar nu tills det androgyna tar över butikerna igen och jag inte kommer vilja köpa ett skvatt. Men det är ju ett villhöver som jag och många fler borde skärpa sig med!

Kommentera

Stäng meny