Det är 55 dagar kvar tills boken Vintageparty släpps. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att den där dagen håller på att närma sig. Den 27 mars 2013 har liksom alltid varit så långt bort.
Det känns som att det var i går som jag, Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo satt i köket i min gamla lägenhet i Hornstull, drack kaffe och bestämde oss för att göra ett projekt tillsammans. Vi hade vi den tidpunkten ingen aning om att det projektet skulle vara en bok. Inte heller att vi alla skulle bli frilans, jobba så bra tillsammans, bli tajtare vänner och ha ännu fler spännande projekt på gång (jojo, det kommer mera). Under det ett och ett halv året som har gått sedan den där Hornstulls-fikan har så ofantligt mycket hänt.
Det har varit helt fantastiskt och fruktansvärt på en och samma gång. Vi bråkat som tusan, sett varandras dåliga sidor, gråtit floder och haft magknips-jobbiga telefonsamtal. Men vi har också skrattat så att vi fått träningsvärk i magmusklerna, stöttat varandra, styrkekramats och peppat till tusen. För mig är de där två vännerna (som jag faktiskt inte var så tajt med för ett och ett halvt år sedan) numera helt obytbara.
Den här resan har banne mig inte varit lätt, men jag skulle inte byta bort den mot allt smör i Småland. Inte Värmland heller för den delen. Och då ska till att jag älskar mitt Värmeland.
Vi har varit stressade, förvirrade och säkert retat gallfeber på våra gemensamma vänner (förlåt) när vi har dubbelbokat, tabbat och helt enkelt inte varit de vänner vi velat. Jag vill inte ens tänka på vilket socialt världskrig jag varit. Usch. Alltså, verkligen förlåt hörrni.
De flesta av våra vänner har ändå stått ut med att vi inte helt varit oss själva och mest suttit i vår vrå och jobbat. De har stöttat, burit kartonger, klappat våra trötta pannor, tröstat aldrig vidöppna tårkanaler, skickat uppmuntrande emojo-tecken och peppat när orken inte kommit som den brukat. Tack. Jag hade inte stått på båda benen utan er.
Och vi ska inte tala om John i det här läget. Herregud. Det får bli ett eget blogginlägg tror jag bestämt. Ett 10 000 tecken långt “tack, men förlåt”-inlägg om hur tacksam jag är för allt stöttande och hur ofantligt mycket jag skäms över att jag kanske inte varit den mysigaste och härligaste människan i kommun. John har haft ett förhållande med en laptop det senaste året. För jag har banne mig inte synts till. Suttit med näsan i tangentbordet, i ritblocket eller framför ett planeringsschema. Mmmm, måste varit helt underbart.
Och så ni. Alla bloggläsare. Just love you! Man loggar in och möts av så mycket pepp, fina ord och glada tillrop. Jag tror inte att ni anar om hur mycket det betyder för mig, men ni gör min dag. Om och om igen.
Nu är det 55 dagar tills boken släpps. Tänka sig va? Bakom varje sida kan ni tänka er ett skrattanfall eller en liten glädjetår. Fasen vad roligt vi haft!
Foto Martina Ankarfyr och Anna Larsson.
Loading Likes...
Jeg kan ikke vente lenger, jeg gleder meg så mye til å kjøpe boken i mars!
Ska bli så spännande att se den!
Otroligt fin bild på er förresten. =)
You are so cute girls!! Although I can’t understand this book as a foreigner reader, I give my best wishes to your upcoming book:)
Best best luck for it, if you share the book’s cover and some pages in this blog, it would be great, yay!
xoxo
Hurra! Gud vad roligt!! Kanske kan jag hitta inspiration till vårt kommande bröllop i den? 🙂 Kul!!
SÅÅÅ PEPP på när den kommer! Då vill jag ha 10 ex levererade till butiken, omedelbums tack!!
Ska bli jättekul att se, pepp pepp!
Oioioij! På min födelsedag! 😀
Det må være en helt utrolig følelse å skulle gi ut en bok! Jeg gleder meg på deres vegne!
Vackra, vackra, duktigt ni! Så spännande att se boken, och även att få veta vad det mer är för projekt ni har för er! 🙂
Kommer de gå att förhandsboka?