Vi klarade det!

Vi klarade det!
På knappa månaden lyckades vi rodda ihop boken! Ja, förutom ett kapitel som vi skrev innan jul för att känna på formen, språket och drivet.
Efter lite julledighet drog vi i gång maskineriet för full fart i början av januari. Och nu, en månad senare, har vi skrivit ihop tretton kapitel, nära 300 000 tecken, intervjuat experter och forskare, läst rapporter, telefonerat alla möjliga instanser på jakt efter fakta. Jag ar käkat så mycket ostbågar medan jag suttit i sängen och skrivit om kvällarna, och John har så snällt suttit bredvid, servat med kaffe när ögonen kippat och hållit mig sällskap sent in på natten. Det är då det går som snabbast för mig att skriva.
Och i dag, strax innan 13-snåret, mejlade vi bokmanuset till vår förläggare Michaela.

Det saknas några intervjuer, vi har ett slutkapitel kvar, men i det stora hela är vi klara. Vår förläggare sa sig vara väldigt imponerad över vår insats, och ordinerade oss några dagars vila och fir efter detta maraton, och nog behövs det alltid.

Jag har så ont i mina händer, mina axlar och skulderblad. Men det har varit så himla roligt och jag har lärt mig så sjukt mycket om detta ämne. Lätt värt det! Och det fina med att samarbeta med Maria och Johanna som jag hyser så mycket respekt för. Trots att vi klämt ur oss 300 000 tecken så har det varit så lättjobbat. Vi är samspelta som tusan och den här boken har manglats ut med ömsom skratt och ömsom allvar bakom kulisserna. För det är ett tungt ämne. Men shit alltså. Dessa människor. Maria är som en jädra skrivmaskin (har på riktigt aldrig sett någon fullkomligt ösa ur sig text i den takten) och Johanna som besitter så mycket kunskap om korsen och tvärsen, och dessutom verkat känna halva landet. Och jag, men mina påhittade ord och fäbless plirig text.

Det är en ynnest att få skriva den här boken, för jag brinner verkligen för det här. Klimat, hållbarhet och hur vi ska vända den här skutan. Det är få ämnen som får mig att vilja läsa till sista punkten. Men det här ämnet är ett sådant.

Och, jag ska försöka att inte bli sentimental här, men det hade banne mig inte blivit någon bok utan er läsare här på bloggen. För genom åren har ni hjälpt mig att ställa in skärpan på mina klimatglasögon. Puffat mig i rätt riktning, delat med er av klokheter och hållit mig om ryggen.

TACK!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Loading Likes...

Detta inlägg har 4 kommentarer

  1. Linda

    Wow! Fantastisk bra jobbat, heja er! Ser fram mot att få boken i min hand när den är klar! Den här vill man ju för allt i världen inte missa att läsa!

    1. emmasundh

      Åh, vad glad jag blir!

  2. Malin Eriksson

    Ser fram emot att få läsa boken framöver!

    1. emmasundh

      Hehehe, jag med!

Lämna ett svar