I torsdags, direkt efter att jag och Maria hade kirrat #klimatfrukost, så satte jag mig på tåget väster ut tillsammans med John och kidsen. Hem till Värmland, mina föräldrar, skogen och …
Dimman över de bekanta ängarna. Där nere, vid dimman, gick en skumpig traktorväg rakt över åkern förr. På den tiden var det inte så noga med saker å ting, så jag och alla grannbarnen åkte flakmoppe över ängen ner till sjön. Äldsta barnet körde, alla andra satt på flaket. Jag var yngst, så mig höll de i. Vissa cyklade.
Nu finns ingen genväg till sjön längre. Bara åker. Och dimma.
Det hade precis regnat när vi kom fram till mitt barndomshem. Trädgården droppade och det var helt tyst. Det var så friskt i luften att jag sprang ut i bara stads-pennkjolen och ropade på ungarna att ANDAS FÖR SJUTTON GUBBAR! KÄNN!
Det blev fredag och det betydde jobbdag för mig. Det här med att förena nytta med nöje (läs: ta med familjen var jag än åker på bokturné) har blivit lite av höstens grej. Just denna fredag höll jag en föreläsning i Mitt i City-gallerian i Karlstad om klimat, återbruk och hållbar inredning. Min kompis Fatima, hennes lilla bebis och hennes underbara mamma Annika satt i publiken, så jag passade på att krama lite på dem innan jag började babbla loss.
Efter föreläsningen signerade jag böcker och sedan gick jag loss i Återbruksstudion som var en popup-pysselhörna som Karlstad kommun kirrat. Där kunde en pyssla med gammalt skräp.
Detta skräp hittade jag i de stora lådorna!
Gardintofs till årets julklappsinslagning, Kockums-fat till höstens äpplen och kakformar som ska få jobbet som julgransdekoration. Och en massa annat bör som jag ska gå loss på!
Någons skräp är annans skatt!
Det blev lördag, och jag jäktade ut alla morgonmänniskor. Jag ville nämligen ut i skogen å plocka svamp!
Och som vi plockade! Trattkantareller, kantareller och taggsvamp!
Skogsmundering! Stickad kofta, ullhalsduk, manchesterbyxor (ÄLSKAR manchesterbyxor!) och kängor.
Detta blev min förmiddagsskörd. På vägen hem från skogen stannade vi till …
Hos min moster!
Bästa stället! Här finns höns, gunga, mysig katt och ett varmt hem. Här hängde jag massor när jag var barn. Jag brukade knacka på min moster och fråga vad hon gjorde, och om en fick vara med. Hon lärde mig att baka bullar och städa! Jag tyckte om att vara där, i hennes sällskap, så att städa var liksom lite som en lyx.
Mina ungar älskar också att vara där.
Det tar gaaanska lång tid att locka hem barnen för lunch kan jag säga.
Efter lunch tog vi en repa till i skogen. Och detta blev eftermiddasgskörden.
Därefter hände något helt sjukt. Vi satte oss hela gänget – mamma, pappa, jag, John och barnen – runt köksbordet och rensade svamp. Tillsammans. Barnen också. Vi drack vin och snackade, och det var så jädra mysigt.
Detta vill jag göra om! Helst nu!
Loading Likes...