Hej på er!
Nu har jag gråtit ur tårkanalerna och börjar sakta komma igen.

Det har ju hänt en del sedan sist.
Hösten är här, varmkoftan har åkt på och jag bor numera i Sveriges femte bästa cykelstad (Karlstads kommun har klättrat från sjunde till femte plats på rankningen jämfört med förra året på grund av sina satsningar på cykel).
En blir ju enormt stolt över att bo i en kommun som satsar på framtidens lösningar. Och tar utmaningarna på allvar.

Just sådana där saker känns extra skönt under varmkoftan när vi står inför ett regeringsskifte där de partier med sämst rankad klimatpolitik – och flest klimatförnekare – ska ta över rodret.
Ambitionerna riskerar att sänkas – när de behövs som mest – och den där ledartröjan som Sverige stolterat med så länge känns som en gammal Boss-tischa från 80-talet.

Det pågår ett maraton mot omställning. Sverige var snabba i starten, men nu springer omvärlden om samtidigt som ett självgott Sverige lunkar på i tron om att snabb start automatiskt betyder guld.

Så jag hejar på kommunerna!

Det här med att koppla ner ett par dagar för att gråta ur tårkanaler och rodda med begravning. Och helt plötsligt står en i en helt annan värld. En värld som känns lite som en parodi. En kändis-klimatförnekare i riksdagen, en andre talman vars syn på evolutionen är lite tveksam, en diskussion om public service har blossat upp och på sociala medier regerar någon som heter SD-Monkan.

Känns som att jag är Jared Leto när pandemin slog till (han var på ett slient retreat i öknen och när han klev ut så var världen en annan).

Nu är det dags gira världen rätt, inte sant?

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!