Den här underbara klänningen hittade jag på Beyond
retro i Zinkensdamm. Tunn som en sommargardin och sval som attan.
När den hängde på galgen på Beyond hade klänningen något så
spännande som kardborrenand i ryggen. Troligen hade dragkedjan
gått sönder – som den ofta gör på gamla kläder – och så hade någon
fiffat till det hela genom att tråckla dig ett kardborreband
istället. I sann Chippendale-stil. När jag kom hem sprätte jag bort
karborrebandet och sydde dit en riktig dragkedja. Vips, så hade
klänningen gått från stripper-snabb till gedigen och välsittande.
Rensade datorn och ramlade över en opublicerad bild från i vintras. Iklädd en underbar 1950-tals-brudklänning i spets.
Jag hittade den på en av alla loppisrundor jag varit på och föll pladask. Det kändes som klänningen var helt oanvänd. Kanske aldrig buren. Kanske aldrig gift. Kanske brutalt bortglömd.
Kanske alltid hängandes på någon dragig vind i ventan på pompa och ståt, champagne och konfetti.
Hade jag inte redan varit gift hade jag behållit den och gift mig tusen gånger om. Bara för att ge den liv igen. Men istället så valde jag att sälja den i Vintagefabriken, närmare bestämt till en lycklig blivande brud. Så nu ska den få gå på fest trots allt.
Hoppas den får ta igen alla år på detta bröllop!
Måndag och ny vecka. Det betyder en summering av den förra. Till min hjälp har jag ett par bilder från min Instagram. Vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.
Vecka 23 började med ett besök hos Polisen. Jag skulle nämligen säga adjö till den mörkhåriga ladyn som frontat mitt pass sedan 2003. Så här såg jag alltså ut då. För exakt 10 år sedan. Jag var 20 år, hade bott i Stockholm i ett år, hade mörkt hår i en fläta på sidan. En snedbena som var uppsatt med hårnål om dagen och släpptes ut till en indie-rullgardin om kvällen. Skrammliga örhängen hade jag i öronen och en massa sjalar runt halsen. Det skulle man ha.
Veckan lunkade på och jag instagrammade en underbar smaragdgrön klänning. Jag hade köpt den till mig själv, men jag fyllde liksom inte ut den i tuttarna så jag gav den till butiken istället. Den kommer hitta sin rätta ägare, just den rätta ägaren var tyvärr inte jag.
En kväll for jag till Östermalm och hälsade på en man vid namn Bengt.
Bengt var en ytterst trevlig man som hade läst om mig i Dagens Nyheter och nu ville skänka mig en Singer-symaskin och gamla mönster från 1950- och 1960-talen. Alltså Bengt. I love you.
Onsdag morgon spenderades på ett tak inne i Stockholm. Närmare bestämt på World trade center. Anledningen till detta besök var ingen mindre än Emma Wiklund som lanserade sin första doft. Den heter Rue de Varenne och är inspirerad av kvarteren där hon hade sin första egna bostad. I Paris. Underbart! Tycker verkligen om Emma så himla mycket. Hon är så varm och härlig varendaste gång man träffar henne.
När jag kom tillbaka till kontoret slog värmen till. Och jag som bar byxor och täta skor. Inte okej. Så jag testade en fantastisk blommig klänning från Vintagefabriken som jag sneglat på … Och köpte den! Kunde inte motstå.
6 juni. Min och Johns bröllopsdag. Ett himla bra datum, för vi kommer alltid vara lediga denna dag så att vi kan göra det vi alltid gör: Picknick under det här trädet.
Det är faktiskt samma träd som är med i kapitlet Picknickparty i boken Vintageparty (och just detta kapitel plåtades – fanfar – den 6 juni 2012).
Jag och John slöade i skuggan, drack champagne, småpratade och höll om varandra. På eftermiddagen anslöt några av våra vänner för brännboll och rosévin.
Fredagen kom och det stod Trädgården under bron på agendan. Äntligen! En sommar är inte komplett utan Trädgården.
När lördagens seglade in åkte jag och John på en miniroadtrip till Sigtuna. Där hade vi nämligen aldrig varit. En liten stad som är söt som socker. Vi kom lagom tills allt stängde, vilket var himla skönt, då fick vi nämligen alla gator för oss själva.
Och jag passade på att inviga min nya klänning och blå ballerinaskor.
Besökte några loppisar på vägen och köpte bland annat en ny bil. Visst är den himlans fin?
Nu ni! Det är ju många av er som undrar … hur jag låter. Här kommer svaret.
För några veckor sedan intervjuades jag av “Tidsmaskinen” om frisyrer under 1940-, 1950- och 1960-talen. Här kan ni lyssna på avsnittet: Tidsmaskinen: Om frisyrer och hattbruk
Förrförra helgen var jag uppe i Umeå en sväng. Det vankades nämligen fest. Disputationsfest. Min svärmor, Gunilla, gick nämligen och blev medicine doktor. Det skulle så klart firas med pompa och ståt. På Rex festvåning i Umeå.
Det var himlans fint på Rex. Orientaliska mattor, guldspeglar, kristallkronor och enorma fönster.
Jag invigde min lila klänning som jag köpte på Old touch för tusen år sedan. Den har hängt i garderoben – helt orörd – i väntan på det perfekta festtillfället. Och det kom nu.
Jag var toastmaster på festen tillsammans med John. Och var även ansvarig för att utforma menyerna. Det blev en meny med en pion på – svärmors favoritblomma.
Här har vi henne. Doktorn. Vi kan hädanefter kalla henne Doktor Larsson tycker jag.
Det bjöds på buffé, desserter, tal, sång och spex. Jag var så himla imponerad av alla gäster – de hade specialskrivit sånger till Doktor Larsson, spelat in filmer och förberett hur länge som helst. Men så har jag världens snällaste svärmor också.
Efter middagen blev det dans. Jag och John svängde runt i Lindy tills vi blev helt och hållet slut. Andfådda och svettiga i pannan. Pjuu.
Sedan vilade John kungligt, för att därefter säga tack och hej. Pustade ut och traskade hem till hotellet.
Förra sommaren besökte jag och John underbara Brighton – ett paradis för dig som gillar vintage. Om du är nyfiken på the best of the best från Brighton kan du spana in nya numret av Damernas Värld där jag har skrivit den ultimata Brighton-guiden!
I dag hänger jag på Vintagefabriken. Ungefär precis här. Jag har nämligen plåtat av några av alla klänningar, kappor, shorts, byxor, koffertar, glas (och gud vet vad) till Vintagefabriken.se.
Mellan plåtar varven trippar jag runt i min nya topp som jag fyndat på loppis i Värmland. 40 spänn kostade den. Jag tycker att den ser ut som blåbär och hallon i grädde. Med socker på. Bär denna goda topp tillsammans med mina vintageshorts från Ralph Lauren, vita strumpbyxor och blå ballerinaskor (som man kan skutta i (kriterie ett bland mina skor)).
Den här underbara plåtburken hittade jag på en backluckesloppis i Värmland för två veckor sedan. Jag föll pladask. Nu ska jag ställa den på bästa plats i köket hemma hos mig. Om jag någon gång tröttnar på den (vilket jag inte tror att jag kommer att göra), så måste jag nog sälja den … i Storbritannien. Tycker ni inte det?
Pjuu. I dag har jag ägnat hela morgonen åt att plåta loss alla fina saker i Vintagefabriken-butiken. Ett angenämt uppdrag om ni frågar mig.
Det är verkligen himmelen att få omges av både kära vänner och vackra saker. Att vi sedan har som mission att skapa världens bästa arbetsplats gör ju inte saken sämre om man säger så …
Drömväskan.
Gröna glasflaskor en masse.
Blombord i stringmodell.
Små söta mini-glaskannor och vaser.
Kakburk i tre våningar.
Swedish Hasbeens.
Och – sist men inte minst – mitt favoritporslin från Superliving.
I förra veckan kunde ni se mängder av bilder från Vintagefabrikens butiksöppning. Nu har flera av våra gäster lagt upp finfina bilder på sina bloggar, däribland Elsa Billgren och Isabelle Pedersen. Jag tänkte visa ett urval av deras fina bilder. Resten av bilderna hittar du så klart på deras bloggar. Spana in vattja.
