Adjö, good bye och auf wiedersehn oktober. Du var banne mig en fin månad. Med små franska byar, lövhögar, magnifika slott, Paris-boulevarder och en drink eller två.
Så här såg oktober ut genom iphone-lins och Instagram-filter. Vill du följa mig på Instagram? Jamen gör’t vettja. Där heter jag fiffigt nog @emmasundh.
Oktober började med en tågresa ner till Frankrike, till små byar och Majkens första möte med löv.
Vi varvade pampiga slottsfoajéer med öde boulevarder i sömniga byar.
Besökte Versailles gjorde vi också.
Klädde Majken i höstkofta och tittade på nötta husfasader i en by tom på befolkning.
Räknade vackra portar och tog en bild framför en …
Bytte landsbygd mot Paris, drinkar och häng med de bästa människor som finns.
Hade utsikt över taknockarna från vår Paris-lägenhet och insåg att vi i vår lilla familj är ganska lika ändå =O
Hängde i Luxembourg-trärdgården och fångade perfektion i Jardin du Palais-Royal.
Besökte Le Bon marché och fyllde ögonen med rosor.
Vaknade upp i varmt oktober-ljus och efter två veckors semester var det dags att säga au revoir till Frankrike för den här gången …
… För att åka hem till det här. Vintervikspromenader med retrovagnen.
Invigde mina Nokian footwear-skor och hämtade upp min sprillans nya kalender från Vintagefabriken. Redo för ett nytt år. Och en ny månad.
Tänkte fortsätta på 2013-hej-då:et, genom att plocka upp min lilla nostalgitripp genom månaderna. 2013 års sammanfattning – hittills – hittar du här:
– retronostalgiska rosettfrisyrs-januari – jazzande födelsedags-februari – virvlande Vintagefabriks-mars –boksläpps-april med nattlinnesfotografering – ett vårvackertmaj med nagg i kanten
– midsommardoppat, Paris-toppat juni.
– roadtrippat fransos-juli – med lite Italien på
– salta augusti med gryningsfester och guldskor
– höstlängtande dim-september
Med trång klänning, vita strumpbyxor och sommarfyndade skor traskar jag in i bitterljuva oktober. Det är fortfarande så där varmt ute, och jag liksom längtar efter att svepa stora kappor om mig och vira in knoppen i en halsduk.
Några dagar in i oktober sticker jag till London, tillsammans med några vänner. När den första drinken ska beställas in – redan på flygplatsen – droppar jag nyheten att det liksom inte blir så mycket ölsvepning för min del på den här resan. Jag är nämligen gravid.
Möts av ett skrik.
I London är det sensommarvackert och jag sitter fast med ena ögat i kamerans kikhål.
Fatima och jag bor tillsammans på hotellet, dansar framför spegeln varje kväll, undersöker min putande mage och klär oss i matchande skinnjackor.
Bär peplum och hemligheter.
Går på klubb.
Hamnar ständigt på efterkälken, men fångar varje vrå av vackra London.
Landar i Sverige med nytt hatt och ny höstjacka. All vintage så klart.
Jag ska precis ut för att fånga den vackra oktober-konfettin när jag och John får missfall. Jag är i 10:onde veckan av min graviditet. Tidigt, absolut. Men alla de där veckorna fyllde jag så noggrant med drömmar och förväntningar.
En vidunderligt vacker höstdag går de i krasch.
Gräver ner mig med den här lurvbollen och är ömsom tacksam för att det jobbiga är (nästintill) över (nåja, blöder i 18 dagar efteråt), ömsom ledsen för det som aldrig blev.
Vägrar att nedslås, så jag tar på mig min gladaste minibasker, mina dansande brogues-skor och en telefon-brosch och går till Vintagefabriken. Världens bästa ställe – med de underbaraste av kollegor. Tillsammans fyller vi spruckna drömmars tomrum och målar upp vackra visioner, tusenfalt med pepp och odlar tanken om att i morgon, då kanske tårarna känns lättare att hantera. Och dagen efter det kanske ännu lättare.
Och så blir det ju, även om det inte går över en natt. Jag fortsätter att sondera garderoben efter smilbandskreationer och finurliga små accessoarer. Det blir mitt lyckopiller.
Jag och John spenderar all vår tid hemma. Träffar knappt en kotte, men mår på något konstigt vis bra av det. Vi – som alltid har haft en karusell av människor omkring oss – låser in oss, målar möbler, äter långfrukostar, pratar och bearbetar. Det är fint.
Frankie Daily journal dimper ner på Vintagefabriken och jag nallar förväntansfullt ett exemplar. 2014 ska bli mitt år.
Fyller sidorna med nya förväntningar och gör storslagna planer. Mitt bästa.
Får fina presenter av omtänksamma läsare.
Listar mina bästa böcker och säljer vår matta. Det är utrensning på hög nivå hemma.
Måndag. Då tar vi en liten nostalgitripp genom förra veckan, sett ur min instagram. Vill du följa mig även där så heter jag emmasundh.
Veckan började med att löven föll och jag var med i Dagens Nyheter.
Bästa Isabelle Pederson peppade igång boktipsarvecka och jag blev utmanad av Emily Dahl att visa upp mina 4 bok-favoriter. Högt och lågt kan man ju lugnt konstatera. Min husgud “Anne på Grönkulla”, franska deckare (jag älskar deckare), Milan Kunderas “Varats olidliga lätthet” och “Cirkeln”. Hade jag inte lånat ut “Hungerspelen” så hade hela triologin fått vara med.
Veckan lunkade vidare och jag och John spenderade kvällarna med att fixa med vardagsrummet. Bar ner gamla fynd från vinden och sa adjö till vår orientaliska matta. Nya tider, mina vänner!
Det blev lördag och jag firade med finfrukost. En sådan där frukost som man måste äta i två omgångar för att det är så mycket mat.
Ni får lite av min måndag också. För just denna gråa oktober-dag landade den här skönheten på kontoret: Frankie magazine daily journal 2014. Vill ni ha en närmare titt månne?
Som den nostalgiker jag är så måste jag ju bara visa hur det såg ut på bloggen för exakt ett år sedan. Då fyllde Volang-Linda28 bast, vilket firades med brunch i hennes kök. Jag hade på min tvillingklänningen (jag och Lollo kallar den så eftersom vi har en varsin och ser ut som tvillingar när vi bär dem).
Bästa Volangen.
Jag kikar på en av presenterna hon fått, och blir så avundsjuk, så avundsjuk. Detta är en helt fantastik kalender från Frankie magazine. Illustrationer på var och varannan sida, snirkliga bokstäver och finurlig text.
