I mars packade jag väskan med färg och drog till Hawaii tillsammans med John. Han skulle dit på konferens, medan jag passade på att byta frilanskontor mot strand.
Första veckan spenderade vi i Honolulu. Dagarna spenderades med att upptäckte staden, skriva artiklar i skuggan, pimpla paraplydrinkar och bada. Helt okej arbetsförhållanden.
Efter en vecka i Honolulu begav vi oss till Maui för några latdagar. Semester på riktigt med andra ord.
Det var så himla härligt att hänga bara vi, käka ananas, bada bland valarna (okej, lite överdrivet, men de var banne mig inte långt i från), läsa böcker, försöka uttala alla ortnamn och bara babbla.
Det här var lucka 6 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här. Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:
Efter några dagars Maui-fläng så kom till slut den sista dagen i paradiset. Böl.
Vi bestämde oss för att spendera de sista palbeklädda timmarna i lilla byn Napil på Mauis nordöstra kust. På vägen dit svängde vi förbi en fruktmarknad som fanns längs med vägen. Där hittade vi en fashionabel ananashatt! Ärtigt värre, eller hur?
På marknaden såldes nyplockad frukt från Maui. Det är annat än svenska äpplen kan jag säga.
Intill fruktmarknaden fanns även en fruktbil, där en kunde köpa sig juice och smoothies.
Så här ser det ut lite varstans på Maui. Ananasförsäljning, kokosnötsstånd, fruktbilar och bananmarknader. Vi kan kalla det Mauis svar på korvkiosken.
Med bakluckan full i frukt och med mangos framför ögonen åkte vi norr ut.
Väl framme i Napili åkte kläderna av och jag slängde på mig Maui-uniformen igen.
Och så gick vi ner till stranden.
Där låg vi sedan hela långa dagen och spanade efter valar. Och vi såg HUR många som helst. Det ni ser mitt i den här bilden (till vänster om supparen) är en val som precis slängt sig upp ovanför ytan och snärtat till med bakfenan. Jag fick inte med det graciösa hoppet, men väl vattenplasket efteråt. Det var en bjässe kan jag lova.
När kvällen kom festade vi till på den här. Ananasen alltså.
Sedan var det dags att packa ihop väskan, vika ihop Hawaii-skjotan och säga hej då till Maui. Vilken resa!
Efter en 25 timmar lång resa är jag nu tillbaka i Stockholm, med major jetlag. Jag vaknar klockan halv fyra på morgonen – pigg som en mört – och stupar vid 19-snåret. Sockan är tillbaka efter sin semester hos underbara Isabelle och bikinis, hawaii-skjortor och shorts byts ut mot basker, cape och långa handskar.
Det är svårt att tänka sig att denna kropp höll på att förgås av att bara stå i hettan för mindre än tre dagar sedan. Att kofta var för varmt och att tanken på strumpbyxor gjorde mig svimfärdig.
Men det fina är att i Stockholm är det vår. Det är ljust, krokusarna har ploppat upp ur marken och vi har allt det där härliga varför oss. Alltså bikinis, Hawaii-skortor och shorts.
Lila basker från Vintagefabriken, grön vintagecape från Beyond retro (om jag inte minns fel), grön cardigan från Emmy design, mintgrön kjol från H&M, gröna strumpbyxor från H&M och mockaskor från Roots.
Med badkläder, bok och solcréme i väskan ger jag och John oss i väg på upptäcktsfärd på hawaiigator vi aldrig varit på förut. Där, nedanför frodiga berg och snåriga stigar, hittar vi en strand där det bara var vi och ett gäng surfare.
Jag kliver i vågorna och väntar på att de ska doppa mig. De gör de så småningom. Med ett splash är jag helt doppad, med klibbigt salt i ögonen och i håret.
Bad-John.
Saltdoppad från topp till tå i kvällssolen.
Vi äter vattenmelon, läser böcker och kisar för att se surfarna glida på vågorna ute på havet.
När solen skymmer åker Hawaii-skjortan på och vi åker hem, köper bamse-stora pizzor på vägen och ser på två avsnitt av “House of cards”.
Hawaii-skjorta och Magnum P.I.-brillor på. Det är bara en baseballkeps, en mustasch, en sportbil och en hårig bringa som saknas. Sedan är jag kittad och klar att bli Tom Selleck.
Hawaii-skjortan hittade jag på en secondhandbutik på Maui för fem år sedan, och imorgon ska jag leta efter ännu en. Har nosat upp en rad vintage- och secondhandbutiker som jag ska bläddra igenom. Men tills dess få denna duga.
Här börjar jag min morgon. Med morgonrpromenad mellan rosa, turkosa och gula hus som minner som svunna tider.
Och en liten tur längs stranden innan förmiddagsjobbet framför datorn. Jag jobbar i en rasande fart, allt för att jag så fort som möjligt ska få komma ut i igen.
När bilder till ett jobb är lämnade, ett blogginlägg skrivet och mejlboxen tom drar jag ner till en ananansdoftande juicebar. Härinne serveras smoothies, färskpressad juice och frukt från Hawaii.
Jag beställer en acai bowl (stört gott och stört nyttigt) och smaskar i mig rubbet nere på stranden. Där hänger jag sedan – uppslukad av min bok – tills solen börjar svalna.
På hotellet ligger de här på kylning.
Byter Hawaii-skjorta mot min favoritklänning, möter upp John och kapsylar upp en wave.
Tar på min finaste skorna från Swedish hasbeens, tar John under armen och går ut från hotellet.
Det börjar skymma på Honolulus gator och vi flyr tutande bilar för ett kvällsbesök i Waialae.
Aloha! Efter en 22 timmar lång resa (pjuu) har jag och John äntligen landat i underbara Honolulu. Jag var förbredd på en myllrande, svettig, avgasfylld och exploaterad stad, men Honolulu är inte alls som jag föreställt mig. Det är otroligt vackert på ett retro Mallis-vis om ni förstår vad jag menar. Rosa hotell, vajande palmer, långa stränder, prunkade trädgårdar, glidande beachbike-rastafaris, jeepar med surfbrädor på taken och trevliga parasoll-snubbar med spegelglasögon. En barfotastad invirad i kulörta blommor. Precis så där som man vill att Honolulu ska vara.
Här ska vi vara i en vecka. Därefter lutar det åt att vi åker över till Maui, där bananer och mangos växer mitt i städerna och vattenfallen porlar inne i regnskogen.
Just precis nu spenderar vi emellertid lata dagar i Honolulu, med bikinis och badlakan i korgväskan.
Dagens utsikt.
Och med en John i, plus två Maj tais.
Havet framför, palmer (och jag) bakom.
Amerikanska barn beundrar min klänning, framgrävda solglasögon skyddar liten vinterpupill och jag längtar efter skugga. När jag går där i Sverige med vinterkappan åtdragen kan jag för mitt liv inte minnas om det här med skugga var något eftersträvansvärt. Och om man överhuvudtaget kan gå utan kofta utan att frysa ihjäl. Någonsin. Det kan man.
Fotograferar vackra, japanska turister i prickig tyll.
Sportar beachen.
Moi i min nya bikini (som förhoppningsvis kommer finnas på Vintagefabrikeninom kort), under parasollet.
Dagens gåta. VAD ÄR DET HÄR?
Monsters jam goes beach.
Det är perfekt varmt. Så där varmt att man vill bada, men hela tiden med en svalkande bris.
Visst blir man sugen?
I en korsning står det här praktfulla trädet. De kan bli enorma. När jag var på Maui för en massa år sedan hittade jag ett träd som sträckte sig runt ett helt kvarter …
Vintage Honolulu.
Efter bad, parasollhäng och Maj tais vandrade vi hemåt, mot hotellet.
Försökte uttala alla gatorna namn. Gick så där.
Här bor vi just nu. I ett hotell med turkosa balkonger!
Väl hemma på hotellet gick vi upp på taket. Där, ovanför den 12:e våningen, dolde sig nämligen en swimmingpool med utsikt över hela Honolulu.
Och där, till höger, ser ni våra bad-kollegor.
Vi spenderade resten av kvällen precis här. Ovanför taken.
