Nu är det dags för en kik i min kattelefonen igen. Ett stycke Instaweek kommer lastat – med rosettfrisyr, strömavbrott och en vintagemässa.
Om du även vill följa mig på Instagram, ja, då heter jag kort och gott emmasundh där. Numera kan man ju också följa mig via Instagram.com/emmasundh – så himla fiffigt!
Måndag. Temperaturen sjönk och det var rysligt kallt utanför täcket. När jag väl kom upp ur sängen festade jag till denna veckostart med en rosettfrisyr.
Jag satt hemma och jobbade hela långa måndagen. Tills radion tystande och lamporna slocknade. Strömavbrott. Story of my barndom. Jag tycker att det är hemskt mysigt med strömavbrott. För att inte tala om nyttigt – man inser snabbt hur beroende man är av just el. Tisdag. Jag hade feber och var hemma. Visade upp min fina plåtburk som ser ut som en radio. Där förvarar jag mina företagskvitton. Blir liksom lite roligare att bokföra om man får öppna denna burk varje gång. Tror jag ska lägga i några godisar också, så blir det ännu roligare.
Onsdag. Totalt snökaos och jag var dunderförkyld. Jag klippte ihop en liten film om snökaoset från sjuksängen. Torsdag. Mådde tusen gånger bättre och hoppade in och jobbade på Damernas Värld. Jag vikarierade för min vikarie. Det var rysligt roligt att jobba med min baby Damernas.se igen och träffa alla fina DV-kollegor.
På torsdagskvällen svidade jag om till feststass och trippade genom snön till Norstedts julfest tillsammans med mina kompanjoner Volang och Vintageprylar.
Fredag. Jobbade på Damernas Värld. På kvällen skulle jag på lajbans fest, men fick vända i dörren, för min förkylning sa bestämt nej. Lördag.Bonjourvintage, Vintageprylar, Volang och Silversagan kom över till mig på lussefika och spännande möte. Efter mötet gick vi till Little Vintage Lover Fair vid Telefonplan.
Söndag. Lataste dagen i världshistorien. Låg i sängen till halv ett, åt frukost i flera omgångar och tittade på “Hart of Dixie”. På kvällen visade jag upp massor av bilder från min och Johns lägenhet, och det var jag så klart tvungen att instagramma.
En av de vanligaste frågor jag får här på bloggen är: “Hur gör du din frisyr?” och “kan inte du visa hur du applicerar din eyeliner?”. Jojomänsan, har jag svarat. Det är klart jag kan, filmer kommer snart. Och ni har fått vänta, vänta och åter vänta. Förlåt för det.
Nu Ä N T L I G E N har jag haft tid att plita ihop ett par filmer. Snart kommer ni kunna se hur jag gör mina snurror, hur jag målar eyeliner och gör rosettfrisyren (som jag visade på Instagram i går). Bra va?
Filmerna kommer upp inom kort här på blögga.
Q: Vilken är din absoluta favoritårstid och varför?
Amelie A: Jag tycker om alla årstider. Eller så här, jag tycker alla årstider har sin charm. Älskar våren när fåglarna kommer, det luktar jord och knopprarna brister. Hänförs av sommarens ljumma nätter, den totala friheten och ljuva picknickar. Hösten tycker jag fasligt mycket om, för då är naturen så vacker och man myser in och startar en hel massa klubbar. Filmklubbar, middagsklubbar och pysselklubbar. Vintermyset kan jag liksom inte heller vara utan. Knaster under skorna, åka spark ute på landet och det där Kajsa Kavatiga, Astrid Lindgren-myset. Men om jag får välja bort en årstid så får det nog bli våren. Trots att våren är vacker och att jag tycker om den, så är jag lite vemodigt inställd till den vårchock som jag ofta drabbas av. Jag kläcks ut ur vinterbubblan och är som en dagslända som vill fånga livet varje sekund. Om jag får livskriser så inträffar de med högsta sannolikhet under våren. Nog för att de är viktiga och lärorika, men fasen så jobbiga. Så jag väljer bort våren, men behåller alla andra årstider …
Q: Om du – mot all förmodan – köper nya kläder. Var handlar du då?
Lill A: Hej Lill. Vilket vackert namn du har! Jag brukar handla mycket från allehanda nätshoppar. Etsy.com,Asos.com, Modcloth.com och Joythestore är några favoriter som jag återkommer till. Sedan är det klart att jag handlar på H&M, Monki och de andra rävarna ibland. Om du är på jakt efter nyproducerade kläder och accessoarer som andas 1950-talsmode är Maria Westerlind, Jumperfabriken coh Swedish hasbeens att föredra. Just nu har jag spanat in mig på en alldeles underbar sömmerska som eventuellt ska sy upp en klänning åt mig, i sann 1950-talsstil. Hoppas!
Ps. Den prickiga klänningen på bilden kommer från Joythestore.
Q: Hur många mobilskal har du egentligen?
Nyfiken A: Hahaha, ja, jag har ett par stycken. Några kaninier och en katt. Just nu har jag en vit kanin. Alltså ett skal med öron och svans. Hur klarade man sig utan öron på mobilen undrar jag?
Q: Varför slutade du på Damernas Värld och hur i h-vete vågade du bli frilansjournalist? Jag jobbar själv i mediabranschen och drömmer om att frilansa, men är rädd för den ekonomiska situationen. Jag vet att många på Bonnier tidskrifter fick erbjudande om avgångsvederlag. Fick du det och var det därför du slutade? Förstår om du inte vill svara, men är nyfiken. Kan du ta det lugnt med pengar på kontot? Hur är det att vara frilans och saknar du att ha ett fast jobb?
Anonym A: Det är mycket riktigt att anställda på Bonnier tidskrifter fick erbjudande om avgångsvederalag. Alltså: ett par löner in på kontot. Riktigt göttigt. Men på frågan om jag fick något avgångsvederlag så är svaret nej. Jag sökte, men fick inte. Om jag hade fått det hade jag kunnat ta det ganska lugnt (vilket jag visserligen betvivlar att jag gjort), men å andra sidan hade jag inte kunnat frilansa med samma frihet som jag kan nu.
Anledningen till att jag slutade på Damernas Värld var att jag fick erbjudande att komma till Leilas förlag, och eftersom jag har jobbat på Bonnier Tidskifter i sju år, så tänkte jag att det var dags att testa vingarna. Testa något annat. Något nytt. Kanske för att inse att jobbet på Damernas värld var det bästa jobbet man kunde tänka sig, kanske för att upptäcka nya sidor hos mig själv. Nya kompetenser.
Det var verkligen inget lätt beslut. Det ska gudarna veta. Jag trivdes så enormt bra på Damernas Värld. Både med mina underbara kollegor och min härliga, humoristiska och kunniga chef, Martina Bonnier. Så det var svårt. Jag började till och med gråta när jag sa upp mig. Tänka sig va. Tårarna rann hejdlöst, eyelinern ramlade ner några meter och där satt jag – i fåtöljen inne på Martinas kontor – snörvlande med fingrarna som misslyckad tårfördämning. Jag brukar inte vara särskilt gråtmild ska tilläggas.
Sedan började jag jobba på Leilas. I samma veva började det hektiska slutarbetet med boken Vintageparty. Jag insåg ganska snabbt att jag var tvungen att välja väg, för min tid gick inte ihop. Att börja nytt jobb kan ju bara krävande nog, och nu hade jag en bok på mina axlar också.
Jag valde mig själv och min bok. Jag hade nog aldrig valt att bli frilans bara så där. Det hade jag nog inte vågat. Men nu var jag liksom så illa tvungen, eftersom det var det snällaste mot mig själv just då. Tiden räckte inte till för båda jobben. Det var ohållbart att jobba dygnet runt som jag hade gjort så länge. Det var en sak när jag jag jobbade på DV, det jobbet skulle jag kunna gjort i sömnen. Inte för att det var lätt, för det ska gudarna veta att det absolut inte var, utan för att jag hade sådant otrolig rutin. Jag levt tidnings- och webbproduktion i flera år.
Nu har jag kastat mig ut i något ovisst. Spännande, extremt läskigt … och fattigt. Som den obotliga optimist jag är så tror jag att det är bra för mig. Att utmana mig själv och även uppskatta de kronor jag har. Känna den där pirrande kvävt-glädje-skrik som bubblar upp när jag har lyckats sälja in ett jobb till en tidning. Det där pirrande bubblet har jag nog inte känt lika starkt sedan DN På stan tipsade om min Skevblogg 2005 eller när jag fick min första text publicerad några månader därefter. Tror även att det var viktigt för mig att välja en väg. Aktivt välja en väg. För om sanningen ska fram så har jag inte sökt ett jobb sedan 2005, utan blivit headhuntad till alla jobb jag haft. Det är klart att det är världens lyx att många tycker att jag är grym på det jag gör, men känslan av att “glida med” har varit något jag har funderat mycket på. Ofta i samband med tankar som: Vad vill jag? Vad skulle jag göra om jag fick göra precis vad jag vill? Vad skulle jag göra om jag hade mer tid? Hur skulle det påverka mig och hur skulle jag vara som människa?
En annan sak som spelade in i frilansbeslutet var att varenda kotte i min närhet peppade mig att bli frilans. Den enda som tvivlade på mig – det var jag.
Nu blev det dags att bevisa att jag minsann kan. Inte för någon annan, utan för mig själv. För hur bra jag än är, hur många utmärkelser jag än får, hur mycket pepp som kollegor och vänner strösslar över mig, hur fina ni bloggläsare än är, så kan jag liksom inte ta in det.
För det finns ingen som har så höga krav på mig, ingen som är så kritisk mot mig och pressar mig så hårt – som jag.
Jag tvivlar enormt mycket på mig själv. Och så kan vi ju inte ha det.
Frilanslivet passar nog mig ganska bra just nu. Jag utmanar mig själv varje dag. Som den trygghetssökande människa jag är har jag lite svårt att sova på grund av viss pengastress, men jag tror någonstans att även det är bra för mig. Lära mig att ta det lite mer piano. Bli lite mer cool. Ta dagen som den kommer. Lära mig landa i mig själv och min styrka. Lära mig att INTE jobba dygnet runt. Lära mig att lägga mig ner på soffan, inte göra någonting, och känna att “fan vad jag är bra”. Det är en utmaning.
Just nu närmar jag mig slutet av jobbet med boken, vardagen börjar sakta men säkert ta sin naturliga form och jag börjar landa efter det senaste halvårets tokjobb.
Jag börjar få tid. När jag tänker efter så är jag hemskt nöjd med tillvaron. Skralt i kassan, men hemskt nöjd.
På frågan om jag saknar ett fast jobb, så är svaret både ja och nej. Skulle rätt företag eller tidning höra av sig och erbjuda mig ett förtjusande, fast jobb, så skulle jag nog inte tacka nej. För jag gillar ju så att jobba med andra människor, hugga tag i projekt och utveckla varumärken. Men som sagt, just nu är jag hemskt nöjd som det är.
Q: Kan du inte berätta om hur du fixar ditt hår så fint? Gärna tips på vilka produkter du använder! Tack för din glädjespridare till blogg som lyser upp mitt mörka Norrland varje dag.
Kram!
Ingrid A: Nämen tänk att få vara en glädjesprida, vilken ära! Jo serru, jag använder en rad produkter till mitt hår. Eftersom mitt hår tenderar att bli gult (inte en fin färg på mig kan jag lova), tvättar jag håret med någon form av silverschampoo. Två favoriter är Björn Axèns shampoo cool silver och L’Oréal Silver Shampoo. Jag använder silverschampoo vid varje tvätt. Därefter applicerar jag alltid en inpackning. Min absoluta favorit är Revlon Nutri Color Creme 1002 White Platinum. Om jag inte använder inpackning blir mitt hår torrt och trassligt. När jag är färdigtvagad torkar jag håret med en handduk så att det slutar att droppa. I handdukstorkat hår applicerar jag sedan hårolja, närmare bestämt Moroccan oil, och en ärta av värmeskydd. Sedan torkar jag håret med min superduper-hårtork från OBH Nordica Björn Axén (Tools 5195) och borstar igenom det med en mjuk hårborste.
Q: Du har ju jämt så urtjusig frisyr! Hur sjuttsingen gör du dina krullor( eller vad man ska kalla dem), jag får inte till det. Tack för en finfin blogg med massor av inspiration, och lycka till med frilansningen!
Linnea A: Tacklilitack! Nästa vecka ska jag spela in ett litet klipp hur jag fixar mitt hår, så håll utkik!
Q: Hej söta Emma:) Jag blev Såå nyfiken, rättare sagt, ännumer nyfiken på er bok! Har ni något datum för när den släpps? Den ska garanterat stå i min bokhylla i varje fall:) tack för att du verkar så himlans go och för din inspirerande blogg:)
Ida A: Du anar inte hur fantastiskt glad jag blir! För den fina komplimangen – men framför allt: För att du är pepp på boken! Bubbelskrik! Boken Vintageparty, som jag skriver och stylar tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo släpps i mars 2013. Inom kort kommer du kunna förbeställa boken via bloggen. Ska bli superduper-spännande!
Q: Hej Emma! Jag vet att många bloggarna kanske ogillar den här frågan och svarar något i stil med “bra” men bara för att jag är otroligt nyfiken så tänkte jag fråga hur mycket pengar du tjänar på bloggen?
R A: Jag har fått flera erbjudanden om att flytta min blogg mot betalning. Några skambud, och några riktigt bra. Men det har inte känts rätt, så jag har valt att starta upp den egna portalen emmasundh.com. Kontantan av detta (och att bloggen bara funnits här en månad) är att jag i skrivande stund inte tjänar ett korvöre på bloggen. Men jag har en plan … var så säker.
Q: Vad äter du till frukost?
Ina A: På vardagarna består min frukost av kaffe, smörgås och blodgrapesjuice. På helgerna ballar jag ur lite mer med ägg, smoothie, yoghurt, croissant och allehanda godsaker. Egentligen borde man vända på det, för jag tror man behöver mer skämma-bort på en vardag än på en helg.
Q: HUR lyckas/orkar du fixa håret varje dag? 🙂 Det är väldigt fint!
Och gärna något tips om favorit weekend getaways med shopping och fint område och hotel, du verkar hittat rätt så ofta! 🙂
Ullis A: Tack, det var fint sagt. Ja, hur orkar jag? Faktum är att frisyren jag bär är min snabbfrisyr.
Hemligheten bakom en snygg vintagefrisyr är att inte tvätta håret var och varannan dag. Vips så har du sparat timmar av arbete. Jag tvättar håret ungefär en gång i veckan. I det nytvättade håret applicerar jag hårolja och värmeskydd. Därefter torkar jag håret med hårtork, för att sedan locka hela håret. Denna procedur – och speciellt lockarna – är grunden för den kommande veckans alla frisyrer. Själva snurrorna, som gör att frisyren ser avancerad ut, tar de facto bara ett par minuter att få till. Snurror är lättare att göra i lockigt hår, annars far hårtestarna omkring och är svåra och hantera.
Jag sover med hårnät, vilket gör att frisyren håller sig ganska bra. Man kan ju också ha håret i en hårsnodd, men den tenderar att lämna märken på håret. Då är hårnät mycket bättre. Varje morgon kammar jag igenom håret med en hårborste med svinborst och ser hur lockarna mår. Är de helt borta bättrar jag på med en snabblockning, annars så låter jag det vara.
Vill du spara ännu mer tid kan du locka med en plattång – det är verkligen en snabbfix!
Angående weekends är Paris – så klart – en favorit, men även London, Köpenhamn och Brighton är klara favoriter. Den senare av dem, Brighton, tycker jag verkligen att du ska besöka. Bo på Lansdowne Place Hotel & Spa, häng på North laines och besök alla deras underbara vintagebutiker …
Q: Du tar så fina bilder på dig själv, där bredvid den gula stolen. Hur gör du? Självutlösare? Krånglar med skärpan? John som fotar? Eller något annat? Tack för en fin blogg och megakul med boken!
Anna Maria A: Tackilitack, och vad roligt att du är pepp på boken! Jag tar bilderna själv med hjälp av självutlösare eller fjärrkontroll. Tar lite tid så klart, men det både smidigt och skoj.
Q: Hej Emma!:)
Jag inspireras verkligen av din blogg och hur du är som person! Du är jättesöt och ditt hår och klädsel är toppen! Jag undrar var du köper dina kläder? Eller om du gör en del själv? De känns så personliga och unika. Kram du är toppen!!
Nikki A: Nikki, vilka fina ord. De flesta av mina kläder kommer från Beyond retro, Myrorna, Stadsmissionen, Gengåvan i Karlstad, Etsy.com och mindre vintagebutiker som Judit secondhand och Old touch. En del kläder har jag sytt själv, från scratch, medan jag har sytt om andra för att de ska passa min kropp bättre.
Till dessa vintagepärlor adderar jag nyproducerade plagg från exempelvis H&M, Monki, Asos.com och Jumperfabriken. Men det mesta jag bär är vintage-, secondhand- eller loppisfynd.
När jag pluggade till jounalist (och hade det skralt i portmonnän) sydde jag nästan alla kläder själv, men i takt med att tiden sinade så sydde jag mindre. Nu, när jag är frilans, har jag stora planer på att börja sy mer frekvent. Om jag får tag i ett frilanskontor (jagar frenetiskt), så ska symaskinen stå jämte laptopen. Min chef (alltså jag) ska ha både friskvårds-, pyssel och sömnadstimmar som man (jag) kan ta ut. För välmåendes skull.
Q: Skulle du kunna skapa en spotifylista med alla dina absoluta favoriter? Är så sugen på att få höra vad du lyssnar på
Linnea A: Klart jag kan. Varning, du kommer inte få något grepp om mig. Alls. Här kommer en kort musikhistoria, the emma sundh version. När jag var liten, alltså riktigt liten, lyssnade jag på Monica Zetterlund, Beatles, Stevie Wonder och Lars Gullin. Min far och jag jammade mycket jazz, bossanova och visor tillsammans. Han spelade gitarr, jag sjöng. Han var en smart jävel, för han sa ofta att “Emma, den här tänkte jag att du skulle sjunga i dag”. I efterhand har han berättat att han gav mig några av de svåraste jazzstyckena för att se hur jag tog mig an dem. Eftersom jag inte fattade att det var svårt, så sjöng jag bara.
När jag kom upp i högstadiet var jag ju svinmesig som lyssnade på jazz. Det gick inte hem, så jag började lyssna på pop (fast när ingen hörde så lyssnade jag på både jazz och 1970-talsdisco ). Sedan blev det indiepop, och då kunde man liksom inte lyssna på något annat än just indiepop. Hängde på Metropolis, Baba sonic, rökte, tränade på att ha dålig hållning och hånglade med långa män i randiga tröjor. Rimmade illa med 1970-talsdisco om man säger så. När ingen såg och hörde lyssnade jag på fet hiphop och drömde hemlighetsfullt om att slänga Conversen och börja dansa street. Slängde emellertid aldrig Conversen, men tar varje chans att dansa i dem till allehanda, icke-indie-musik. Gotta love it.
Numera är jag helt och hållet oprentetiös när det kommer till musik. Jag kan inte vara prentienös, för det går inte ihop med min historia.
Här hittar du min påbörjade liste emmasvintage. Jag börjar bygga upp den så smått här, så fyller jag på efter hand. God lyssning!
Q: Om du var tvungen att färga håret en helt annan färg, alltså riktigt rejäl skillnad, vad skulle det vara för färg då? Och om du skulle skriva en bok nummer två – skulle det vara typ samma stil eller en roman?
Haha, vilka härligt oseriösa frågor det blev, men allt i livet måste väl inte vara på största allvar jämt heller?
Stella A: Jag håller helt med dig! Svår fråga det där med håret. Jag har ju haft alla möjliga hårfärger. Cendré, rött, lila, brunt, orange och svart. Alla epoker har haft sin hårfärg. Om jag skulle färga håret skulle jag gå mot honungsfärgad cendré. Tycker att det är så otroligt vackert på alla andra, vilket i och för sig inte betyder att det skulle passa mig.
Eftersom jag tenderar att bli lite skär i huden så kan jag inte ha för röda toner i håret, vilket gör att jag inte passar så bra i de hårtonerna som jag tycker är vackra på andra. Typiskt.
Och OM jag skulle skriva en bok nummer två så skulle den vara ganska lik Vintageparty. Fast med ett annat ämne så klart. Eller en fortsättning. Vem vet! Vintage skulle det i alla fall handla om, eftersom det är mitt ämne. Det är vintage som är mitt stora intresse och det är där min största kunskap finns.
Ända sedan jag var sju äpplen hög har jag även velat skriva en barnbok. Så det ska jag göra innan jag dör.
Q: Om du var tvungen att välja, skulle du välja att vara blind eller döv?
Ida A: Hmmm. Jag skulle nog välja att vara döv. Mest för att jag har svårare för vissa ljud än vad jag har för vissa syner.
Q: Du har så fina plancher och bilder på väggarna, Var i Stockholm kan man hitta fina lite mer franska vintage motiv?
Anna A: Tack! De flesta motiv jag har på väggen är loppisfyndade notblad, affischer som jag hittat i Paris och även en hel del hemmasnickrade konstverk. Om du vill hitta franska vintage-movtiv så skulle jag kolla på nätet, exempelvis på Etsy.com. De har gamla Paris-kartor, reklamaffischer och gud vet vad. Ska jag rekommendera en butik i Stockholm så får det nog bli Metallinramningar på Sveavägen 82. De har många vackra vintagemotiv. Lycka till!
Denna torsdagsmorgon började med att jag traskade i väg till Retroella för att få håret kapat. Resultatet får ni se i morgon!
Det är verkligen en lyx att få gå och klippa sig hos Retroella. Vi babblar i hundratjugo, bollar idéer på roliga projekt och smider vintageplaner.
“Jag vet ingen som har ett sådant förhållande till sin frisör som du”, sa min kille John för ett par veckor sedan. Men så har man ju också världens härligaste frisör också.
Dagen till ära har jag på mig min juvelfärgade kappa från Beyond retro i Brighton, långa skinnhandskar från H&M, väska från See by Chloé, klänning från Jumperfabriken och skor som jag fyndade på Gengåvan i Karlstad för en spottstyver (helt oanvända!).
Är du nyfiken på vad min bok handlar om? Ni vet den jag skriver tillsammans med mina kompajoner, vapendragare och tillika vänner Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo?
Tänkte att jag skulle berätta det i morgon. Någon som är peppad?
I går var jag hemma hela långa dagen, med ett enda uppdrag: Släppa in lite vår i mitt hem. Ett spännande uppdrag med tanke på att första snön anlände i Stockholm i går kväll.
Jag rullade upp mitt hår till min sedvanliga frisyr, tog fram mina pastelligaste och sommarblommigaste vintageklänningar, putsade och fejade i lägenheten och välkomnade sedan världens underbaraste team för ett stycke plåtning. Min och Johns Midsommarkransen-pärla ska nämligen få vara med i tidningen Älskade hem i vår.
Så här såg jag ut dagen till ära. Blommig vintageklänning från Vintagemässa Bakåt Framåt, vita strumpbyxor från Asos.com och mina älskade bolltofflor från H&M.
Fotograf var den eminenta och fantastiska Jessica Silversagasom här står böjd över kameran för att fotografera mitt kök.
Härliga chefredaktören för Älskade hem, Lina Hansson, var också på plats. Medan jag strosade runt i min blommiga klänning kvittrade dessa tu fram den bästa sortens inredningspepp. Resultatet får du se i ett kommande nummer av Älskade hem.
I vanlig nyveckas-ordning tänkte jag vara lite nostalgisk och visa vad jag gjorde förra veckan. Alla bilder ni ser här kommer från min Instagram (där kan du så klart också följa mig, genom att söka på emmasundh).
Måndagen började med att jag var sjuk. Huvudvärk och uschlig till tusen. Det fick bli sängen för min del både måndag och tisdag.
På onsdag deklarerade jag mig själv frisk och började med att skrämma mig själv genom att ha Iphonekameran vänd åt del hål. Vet inte hur många gånger det har hänt mig. Och vacker det är man banne mig inte. Firade min friskhet med ballerinaskor och med att visa upp den nya vardagsrumsmattan. Ni ska så klart få se en bättre bild än den där. Mattan är ett riktigt kap. Det är min kära fyndarmake som kom bärandes på den där enorma mattan en solig eftermiddag. Han hade köpt den av en antikhandlare för 300 bagare!
När det vankades torsdag sprang jag på massor av möten, tog kort i Bonnier-hissen och tittade på hösten en smula.
Fredagen firades in med en fika med den eminenta Emily Dahl. På kvällen hängde jag med John och fixade i lägenheten. Vår fina lya ska nämligen få vara med i en tidning, så den behövde väldigt mycket kärlek. På lördagsmorgonen pep jag i väg till Retroella och fick landningsbanan (utväxten) fixad. Tack gode gud för Retroella säger jag bara.
Och resten av helgen kan sammanfattas si så här: På lördagen hjälpte jag Volang-Linda och David att flytta in i en underbar lägenhet på Kungsholmen. På kvällen röjde jag i lägenheten inför fotograferingen. Och på söndagen städade jag skafferiet. Gick knappt utanför dörren. Ska bli ändring på dessa fixar-helger snart. Lovar.
Min kära man John kom inspringande i lägenheten med ett fång rosa rosor i går kväll. Till mig, där jag stod i randig sjukdoms-pyjamas, frisyr på sned, mönstrade mockasiner och påsar under ögonen, lika stora som välfyllda ICA-kassar. Det var banne mig ingen vacker syn ska gudarna veta.
Borrade ner näsan i rosorna, dukade fram middag och finglas.
Den där mannen för mig helt snurrig i bollen minst sagt. Kär. Sockerdrickig i varendaste ven. Lycklig. Min John är världens bästa. Inte bara för att han ger mig rosor så klart, utan för att han gör mig till en bättre människa. Påminner mig om vem jag är, vill vara. Dessutom är han kan vara kommuns peppigaste person.
Rosa rosor.
Detta är för övrigt mina nya, fyndade glas. Klickade hem ett helt gäng på Tradera för nästan inga pengar alls. Jag har varit på jakt efter sådana här glas i flera år, men det var först nu de blev mina.
