Wiiii!
Nu går det ÄNTLIGEN att förbeställa boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” hos Adlibris och Bokus (som släpps den 2 september).
Med hjälp av den här boken – som jag skrivit tillsammans med Husligheter-Maria och Slow fashion-Johanna – så hoppas vi ta oss an klimatfrågan på ett rappt och inspirerande sätt. Att boken pillar ner nya tankar, tweekar en vana åt ett annat håll eller ställer in skärpan på klimatglasögonen. Det har den verkligen gjort för mig.
Jag älskar den här boken djupt, för den har gett mig så många nya infallsvinklar. Jag har insett att klimatfrågan inte handlar om att vi ska försaka en massa, utan att vi ska T Ä N K A annorlunda. Se vinningarna att ställa om.
Till vår hjälp har vi haft forskare, psykologer och inspiratörer. Och kraften som finns i Klimatklubben – tusentals hjärnor med olika erfarenheter och utgångspunkter. Tack för er!
I boken manglas ämnen som bostad, pengar, jobb, konsumtion, beteende och mode genom ett par välslipade klimatglasögon. Och mitt favoritkapitel: “prata om det”, som handlar om hur vi bäst pratar om klimatet. För det behöver vi verkligen göra. Vi är trots allt flockmänniskor – vi gör som alla andra gör.
Tar alla grannar en charter på jullovet, pja, då är vi en lågt hängde frukt att göra detsamma.
Vi snackar behov, begär och en hel massa ohållbara normer – och hur vi kan vända dem. Shit alltså vad jag älskar att snacka normer. Hur vi styrs av dem. Jag har blivit så ofantligt medveten om vilka normer jag är ett lätt byte för, oh maj.
Hoppas du tycker om den här boken lika mycket som jag (och min katt Jumanji)! Och när du läst klart den, tveka inte att ge den vidare.
Igår rivstartades klimatsnacks-säsongen igång med en fantastisk klimatfrukost på tema inredning – mitt under pulserande Formex!
Precis innan jobbuniformen drogs av tillförmån för semestersjok i juni, frågade Formex om jag, Johanna och Maria ville team:a upp under deras nyinstiftade hållbarhetsdag. Snacka klimat och inredning!
Eh, JA! Givet! Som Maria så fint beskrev det: “så klart vi skulle hålla en klimatfrukost om inredning! Att få belysa inredningsbranschens utmaningar och leda in elefanten inte bara i rummet utan också upp på scenen var en chans vi inte ville missa.”
Vi lever trots allt i en värld av vill-höver, sociala medier som skapar begär och ständiga ny-släpp av kollektioner. Spillans plädar, nyanser och trender. Och snabbt går det. Begär och behov går hand i hand. Så hur ska vi förhålla oss till det här? Hur kan inredning bli hållbart? KAN inredning bli hållbart? Hur konsumerar vi? Vad är hållbart? Och hur kan vi som jobbar med sociala medier ta oss an ämnet? Hur kan vi påverka?
Foto: Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo
Innan Formex-mässans svängdörrar började rulla, öppnade vi upp en liten springa för den här spännande klimatfrukosten. Det serverades klimatklokt från Formex (tack!) och det fullkomligt drällde in personer som jag genuint tycker så mycket om.
Hela konceptet klimatfrukost alltså, jag kan inte tala mig varm nog om det: Käka god frukost, träffa så fantastiska människor och samtidigt lyssna till suveränt sympatiska panelsamtal.
Så otroligt glad över alla som kom! Inspirerande Erika Åberg(hej idol!) exempelvis och Linda som tog tåget hit. Så många bra människor på en och samma plats.
Vid 09:30 slog sig gästerna ner framför scenen, och min Klimatklubben-kollega Maria Soxbo satte igång samtalet. Med i panelen satt Frida Ramstedt, Trendenser, Sebastian Welling, team manager på IVL Svenska Miljöinstitutet, Tero Marjamäki, pressansvarig på Blocket och Ulrika Sjövall, design manager på Ellos.
Hela samtalet livesändes på Klimatklubbens instagram, så alla kunde följda detta viktiga.
Och pjaaa, alla paneldeltagande var rörande överens. Vi konsumerar för mycket och använder för kort stund. Visste du förresten att inredning är den konsumtionskategori vi missbedömer mest? Vi svenskar tror att vi har minskat vår konsumtion av inredning och prylar med 3,5% sedan 2010. I själva verket har den ökat med 20,4% (enligt Konsumtionsrapporten 2018). Pöh.
Vi borde konsumera färre saker, välja material med omsorg (plast åldras ju sällan med värdighet exempelvis), ta hand om våra saker och ha en plan för den dagen då vi tröttnat prylarna. Var ska de ta vägen? Kan materialen separeras och återvinnas?
Vi måste bli mer kräsna, handla långsiktigt och ställa krav på företag helt enkelt. Men också fundera på vad vi köper och varför. Blir vi lyckligare?
Trendenser-Frida är helt övertygad om att vi kommer se andra statusmarkörer och andra värden: “Vi håller på att bygga kulisser för vårt liv och vi sätter normen för alla som följer oss. De ser våra härliga frukostar, de fantastiska vardagsrummen och vi skapar ju så mycket begär hos våra läsare och följare. Vi löser inte behoven utan vi skapar nya begär. Där har vi alla ett jättestort ansvar att ifrågasätta vad vi visar, och VARFÖR vi gör det vi gör. VARFÖR köper jag den där stolen…? Vi behöver vara mycket mer kritiska mot oss själva!”.
Jag blev mäkta imponerad av Ellos och deras sympatiska Ulrika, som var så transparenta och ärliga med sina utmaningar. Ellos jobbar på att bli mer hållbara och att ändra våra normer kring konsumtion. De har exempelvis tagit in en hel del begagnat i sitt sortiment, sett över material och även börjat höja priserna för att kunderna inte ska överkonsumera. Ska bli spännande att följa deras resa och omställning.
När panelsamtalet var slut satt alla kvar på sina stolar, och det skapades små babblande kluster i lokalen. Det flög idéer och tankar hejvilt, och det var så fantastiskt mottagande. “När blir nästa klimatfrukost, jag MÅSTE få komma!”. Jag är att så många tycker om det här konceptet lika mycket som jag.
Foto: Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo
Foto: Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo
Efteråt passade vi också på att visa upp vår bok “Gör skillnad” – rykande färsk från tryckeriet! Vore ju skam att ha den liggande hemma när den är så aktuell, right?
“Gör skillnad” var ju dessutom vad vi alla gjorde bara genom att dyka upp. Vi initiativtagare till #klimatfrukost har nämligen bestämt oss för att köpa ett träd för varje gäst som dyker upp på våra klimatfrukostar. Vi hoppas kunna anlägga en hel skog! En klimatfrukost-skog.
Så överlycklig över alla gäster som kom! Som de här till exempel, som ett piller för god stämning. Mrs Mighetto-duon Anna och Malin, här med Fru vintage.
Stort tack till Blocket och Ellos som gjorde den här frukosten möjlig, och till en fantastisk panel och till alla gäster! Heja ny skog, kunskap och härliga sammanhang att ställa in skärpan på klimatglasögonen!
Och slutligen: tack Formex för att ni lyfter frågan!
Upp ur sängen, på med blå klänning, kofta och så vinterkappan på det. Och sedan i väg för att träffa Volangen och gå på pressvisningar.
Det är något visst med att bära färg i gråaste november, som att shotta vitamindrinkar genom ögon.
Och här är den. Vecka 25:s gravidmage.
En stolt liten kula som lever rullan om kvällarna. Särskilt mycket nu när radion är avstängd (jag) eftersom John är bortrest.
Efter sju månaders jobb – dag som natt – åker boken Vintagefrisyrer äntligen till tryck. Pjuuu. Det här med att skriva en bok per år, mjaa, det är ju hemskt roligt. Men som vi har slitit, jag, bästa frisören Retroella-Sarah, underbara fotografen Martina Ankarfyr, den skickliga formgivaren Katy Kimbelloch Norstedts-gänget.
Nu är det bara en lång väntan till i mars 2014 när boken släpps. Medan sidorna trycks i en rasande takt under julen ska jag äta vegetarisk Janssons frestelse och moffla i mig Aladdin (men lämna alla likörer, trillingnöten och den där vita i mitten). Och så ska jag ligga lite så där som jag gör på bilden. Fast på soffan. Inte i fören på en båt vid Långholmen, som tur är.
Det började med kulörta ögonskuggor, cerise läppstift och låtsascigaretter med folieglöd på Dallas-kontoret (pappas arbetsrum). Jag (vid tidpunkten sju öppen hög) och min syster (några äpplen högre) var utklädda till vampiga damer som fyllde i (pappas) blanketter, svärtade fingrarna med karbonpapper och målade tipex på alla stämplar. Det var just här – i Sue Ellen-karaktär – som jag tog mina första trevande sminkstrykningar. Min boss, en bestämd dam, med taskig peruk, 1970-talsglasögon och sju storlekar för stora high heels uppslängda på skrivbordkanten var min coach i mammas badrumsskåp. Min syster.
Jag såg fördjävligt ut, och skulle nog så göra i ett par år. Det var innan jag började använda smink och frisyrer för att framhäva mina karaktärsdrag … istället för att gömma mig bakom tjockt crémepuder och tonårshyns bästa vän – indieluggen.
Om detta – och att jag använder smink för att uttrycka det tivoli som pågår inom mig – berättar jag om Beauty Insider på Rodeo.net. Där avslöjar jag även mina mina skönhetsfavoriter och berättar varför mina grannar är de snyggaste jag vet. Spana in vettja!
Psst. Den skickliga och stört trevliga fotografen Christian Gustavsson kom hem till mig i söndags kväll – med fantastiska Isabelle Pederson – och tog dessa fina bilder. Sväng förbi deras bloggar efter ni läst Beauty Insider vettja. Bra människor med bra bloggar.
It started with colored eye shadows, pink lipstick and fake cigarettes with foil glow for the Dallas office (dad’s home office) . I ( at the time about five years old) and my sister (three years older) dressed as vamp ladies who filled in (dads) forms, blackened fingers with carbon paper and painted Tipex on all stamps. It was here – in the Sue Ellen character – I took my first tentative makeup steps. My boss, a certain lady, with shitty wig, 1970s glasses and seven sizes too big high heels on the edge of the desk was my coach in mother’s bathroom cabinet. My sister . I looked … like hell, and would probably do so for some years. That was before I started using makeup and hairstyles to accentuate my trait of character … Instead of hiding behind thick foundations and the skin of a fourteen year old’s best friend – indie bangs .
You can read about this – my history of makeup and hair – on the Beauty Insider at Rodeo.net. Here I reveal my beauty favorites and tell you why my neighbors are the most good looking. Check it out!
Psst. The skilled and nice photographer Christian Gustavsson came to my home on Sunday night – with fantastic Isabelle Pederson – and took these great photos Swing past their blogs after you read Beauty Insider. Good people with good blogs.
Jag ska måla den här hösten i de vackraste färger och i den gladaste steppen. Bära de flottaste huvudbonaderna, de piffigaste strumpbyxorna och de flottaste skorna. Snurra upp håret i glädjefulla loopar, strecka på en fet eyeliner och göra ceriserosa pussmärken på dimmiga fönsterrutor.
Små triviala ting som för stunden målar svartvitt till färg.
Translation!
I’ll paint this fall in the most beautiful colors and in the happiest steppe. Wearing the fanciest headgear, the sassy best pantyhose and most elegant shoes. Twist my hair into joyful loops, stretch on a bold eyeliner and make cerise pink kiss marks on foggy windows. Little trivial things that nowadays turn black and white into color.
Det var love at first sight. En ljust grön vintageklänning i skir tyll.
Hittade denna godbit hos danska FN92på Vintagemässan i Malmö för två veckor. Underbara Pia Storm hejade på och sa att det var en typisk Emma Sundh-klänning. Jag är bredd att hålla med.
Denna danska tylldröm ska jag bära vid ett mycket speciellt tillfälle. Kanske på min födelsedagsfest i augusti?
Måndag och ny vecka. Det betyder en summering av den förra. Till min hjälp har jag ett par bilder från min Instagram. Vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.
Vecka 23 började med ett besök hos Polisen. Jag skulle nämligen säga adjö till den mörkhåriga ladyn som frontat mitt pass sedan 2003. Så här såg jag alltså ut då. För exakt 10 år sedan. Jag var 20 år, hade bott i Stockholm i ett år, hade mörkt hår i en fläta på sidan. En snedbena som var uppsatt med hårnål om dagen och släpptes ut till en indie-rullgardin om kvällen. Skrammliga örhängen hade jag i öronen och en massa sjalar runt halsen. Det skulle man ha.
Veckan lunkade på och jag instagrammade en underbar smaragdgrön klänning. Jag hade köpt den till mig själv, men jag fyllde liksom inte ut den i tuttarna så jag gav den till butiken istället. Den kommer hitta sin rätta ägare, just den rätta ägaren var tyvärr inte jag.
En kväll for jag till Östermalm och hälsade på en man vid namn Bengt.
Bengt var en ytterst trevlig man som hade läst om mig i Dagens Nyheter och nu ville skänka mig en Singer-symaskin och gamla mönster från 1950- och 1960-talen. Alltså Bengt. I love you.
Onsdag morgon spenderades på ett tak inne i Stockholm. Närmare bestämt på World trade center. Anledningen till detta besök var ingen mindre än Emma Wiklund som lanserade sin första doft. Den heter Rue de Varenne och är inspirerad av kvarteren där hon hade sin första egna bostad. I Paris. Underbart! Tycker verkligen om Emma så himla mycket. Hon är så varm och härlig varendaste gång man träffar henne.
När jag kom tillbaka till kontoret slog värmen till. Och jag som bar byxor och täta skor. Inte okej. Så jag testade en fantastisk blommig klänning från Vintagefabriken som jag sneglat på … Och köpte den! Kunde inte motstå.
6 juni. Min och Johns bröllopsdag. Ett himla bra datum, för vi kommer alltid vara lediga denna dag så att vi kan göra det vi alltid gör: Picknick under det här trädet.
Det är faktiskt samma träd som är med i kapitlet Picknickparty i boken Vintageparty (och just detta kapitel plåtades – fanfar – den 6 juni 2012).
Jag och John slöade i skuggan, drack champagne, småpratade och höll om varandra. På eftermiddagen anslöt några av våra vänner för brännboll och rosévin.
Fredagen kom och det stod Trädgården under bron på agendan. Äntligen! En sommar är inte komplett utan Trädgården.
När lördagens seglade in åkte jag och John på en miniroadtrip till Sigtuna. Där hade vi nämligen aldrig varit. En liten stad som är söt som socker. Vi kom lagom tills allt stängde, vilket var himla skönt, då fick vi nämligen alla gator för oss själva.
Och jag passade på att inviga min nya klänning och blå ballerinaskor.
Besökte några loppisar på vägen och köpte bland annat en ny bil. Visst är den himlans fin?
Nu ni! Det är ju många av er som undrar … hur jag låter. Här kommer svaret.
För några veckor sedan intervjuades jag av “Tidsmaskinen” om frisyrer under 1940-, 1950- och 1960-talen. Här kan ni lyssna på avsnittet: Tidsmaskinen: Om frisyrer och hattbruk
Nämen titta vem som är med i nya numret av den snygga tidningen Icon! Moi!
Icon – som enligt mig är en av de bästa tidningarna på marknaden just nu – intervjuar en rad bloggare om vad bloggen har betytt för deras karriär. Spana in vettja.
