Det hat blivit lite av en tradition att varje lördag gå på återupptäcksfärd runt knuten. Gå gamla gator fram, damma av minnen och se Stockholm med nygamla ögon.
Förra lördagen gjorde vi precis det. Jag, John och Majken.
Vi gav oss ut, i väg och upp till de allra parisigaste vattenhål uppe på Mariaberget.
Lapade kulörter vid stans finaste port.
Iklädd Monki-solglasögon, Emmy-kofta, Beyond retro-klänning och gamla ballerinaskor.
Häruppe finns de pampigaste fasader undangömda.
Skakade fram på kullerstensgator och aktade mig för att stuka foten. Lite av min specialitet nämligen. Om vi säger så här: 1800-tals-jag hade garanterat varit halt och lytt. 
Dagen var helt oplanerad, så vi strövade omkring, kikade in i små butiker, köpte världsfina förvaringsboxar (ni kommer förstå när ni ser dem (bilder kommer senare), käkade lunch och drack kaffe.
Fick för oss att gå ner till Gamla stan. Förbi Expressen- och DN-reklamen …
Och in bland gränderna. 
Min mamma bodde häromkring på 60-talet, målade sitt kök i silver och brukar berätta när folk gick ner i morgonrock till Konsum.
Lite är fortfarande som förr här, minus den taggade telefonkatalogen på hyttdörren.
Och alla turister!
Medan John rattade vagnen, smattrade jag av en bild mitt i ett kliv och sedan vände jag på klacken och gick mot tunnelbanan.
Loading Likes...
Men vilken himla söt liten Majken du har. Dom där kinderna! (insert heart eye emoji)
Jag är beredd att hålla med, men är något partisk ska väl erkännas. Kram och tack för dina fina ord.
Hej fina Emma! Jag vill först tacka för en himla mysig blogg som gör mig glad varje gång jag kikar in här. Du är en stor inspirationskälla och verkar vara en så himla fin person.
Nu till en fråga, eller kanske mer en önskan om att få någon typ av råd. Det är såhär att jag och min sambo är i den här jobbiga vill verkligen ha barn-perioden och vi har försökt i flera månader men det vill liksom inte ta sig. Saken är den att jag blev gravid i slutet av förra året men det slutade med att jag i januari fick operera bort min ena äggledare pga utomkvedshavandeskap. Detta har gjort att det har blivit ännu jobbigare när månad efter månad går utan att det där efterlängtade plusset dyker upp. Jag vet inte riktigt vad jag vill uppnå genom att skriva här, men jag har läst om dina tankar och känslor efter ditt missfall och pressen från sig själv att snart bli gravid på nytt så tänkte att du kanske kunde sitta inne på något råd hur en klarar sig igenom något sånt här.
Vad gör en när allt känns hopplöst och bara kretsar kring att räkna dagar?
Åh, jag känner igen mig SÅ mycket. Du anar inte. Jag vill gärna svara längre på den här kommentaren, så jag tar upp den i bloggen (eftersom jag har fått några liknande frågor per mejl). Hoppas det känns okej för dig. Stora styrkekramar till dig!
Känns okej såklart. Verkligen tack för att du tar dig tid! Kram