De där riktigt lata dagarna, när det inte finns någon som helst plan, är de dagarna jag gillar allra mest. Latdagar. Liggapåstranden-dagar. Tummapåpocket-dagar. Somnamittpådagen-dagar. Det är sådana dagar som man minns. För sinnena är så öppna att bilderna blir klara och skarpa. Man har tid att ställa in skärpan.
Allt annat, resandet, äventyret och kringflackandet, är strössel på hela livskompotten. Men om jag inte skulle ha de där lata dagarna, ja, då skulle jag nog inte minnas annat än att jag vaknade om mornarna. Knappt det. Och det blir inte mycket till livsbiografi över det livet i så fall.
Just därför ska de där lata dagarna på Sicilen få ett eget inlägg.
Den sista dagen på resan var just en sådan. Latdag.
Den började med frukost på terassen. Apelsinmarmeladsmörgåsar, vattenmelonklyftor, kaffe och tropisk yoghurt. Med denna utsikt som TV.

Efter frukost gick jag de få metrarna ner mot stranden.

Latdagsoutfit: Randig bikini från Gant, gulvitrutiga shorts från Beyond retro och nostalgiväska som jag köpte för en spottstyver inne i Sciacca.

Min kära man.

Väl nere på stranden vecklade jag ut min gamla Mauritius-handduk som min mamma köpt på loppis för ett sekel sedan. Lade ut dagens att kamrater: Audrey Hepburn, solglasögon från Monki och min plåtask som jag bär var jag än går. I den ligger åtta stycken tärningar. Mina superyatsy-tärningar. Sex stycken ska man ha, men man måste ju ha två i reserv.

Camp.

Dagens aktivitet. Jag, John och Lisa kastar frispee i havet.

Bild trehundrasextiotvå på John när han badar.

Lisa och Per gick upp och lagade lunch medan jag och John latade oss. Sedan kom de ner med en liten förrätt. Vattenmelon.

En sen lunch senare byttes det baddräkt, till min prickiga rosettbaddräkt från Asos.com, och därefter gick vi på eftermiddagspasset på stranden. Yatsy, eftermiddagslur och lite pocketbok.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!