God morgon skärtorsdag och hemmastök.
Tar fram duk, sätter påskris i vas (eller påskgris som ett av barnen trodde att det var, och blev besviken när det inte var en gris) och ska färga ägg. Tror jag ska färga med lök och gurkmeja. Såg så många fina ägg under hashtagen #hemmapåsk på instagram. Alltså inspirationen där alltså!
Tycker @josfinfint gjorde så fint påskris med torkade blommor, och ville också ha färg. Så jag gjorde pappersblommor av lite skrynkligt silkespapper som låg inknölat i ett skåp.
Klippte till rundlar, två-tre stycken …
Och snurrade ihop så här.
Virade lite mässingstråd runt och fäste i de här körsbärsgrenarna. I väntan på blommor.
Med trädgården och alla stockrosorna som jag kämpat med. Så fint att någon annan får njuta av verket nu.
Det blå vardagsrummet. Katt ingår ej.
Med den maffigaste av kakelugnar. Visst är den vacker?
Kök med öppna hyllor. Mitt bästa. Och porslinsho.
De vackra detaljerna. Pärlspont, krokar och gammal dörr i kimröksblått.
Det gröna sovrummet. Där en sover som en stock och vaknar upp med morgonsolen som liksom dansar in i rummet, strilat genom en vacker lind utanför.
Övervåningen som är som en sommaräg året runt. Här sover en med öppet fönster och hör svalorna utanför. Bästa ljudet om du frågar mig.
Och alla syrénbuskar, hägg, kaprifol, rosor, äppelträd, päronträd, körsbärsträd. Listan kan göras lång. Ja, förutom trädgårdslandet och jordgubbslandet, alla smultron och röda vinbär.
Och ängen som förra året bjöd på vallmo, blåklint och prästkrage.
Och bussen. Den rosa bussen är ett kapitel för sig. ÄLSKAR den. Djupt. Kanske för att den är så unik och jag vet att jag aldrig någonsin kommer att få tag i en likadan.
Världens finaste plats. Under det stora äppelträdet.
Och den bördiga jorden! Bara en sån sak.
Det gör ont, men det känns ändå fint att lämna över torpet när det är i så fint skick, och vi liksom kollat av ALLT.
Det är väl det bästa med att vara en orolig själ, en lämnar inget åt slumpen. Källaren är fixad, taket har många år kvar att ge (enligt firman som kollade över det i somras), vi har bytt knutbrädor, låtit sätta upp hängrännor, gjort en kamin brukbar igen (nu fungerar de alla), låtit bygga världsfint skafferi och två rum på övervåningen. Bytt ut ytterdörrarna så det inte drar rakt igenom torpet (de förra dörrarna kommer med torpet givetvis om någon vill bygga en glasveranda eller nått) och vi har låtit sätta in nya fönster med kulturglas på övervåningen.
Och så har vi prunkat till trädgården å det grövsta.
Lyllo den som tar över detta <3 Det är en ljuvlig plats, ett snällt torp och himla goa grannar!
Känslan av att för första gången se asken och de fyra böckerna IRL, och bli så himlastormande förälskad. Den känslan är svårslagen! Bokkvartetten (skriven av mig, Maria Soxbo och Johanna Nilsson, redaktör:ad av grymma Erika Palmquist och formgiven skickliga Lisa Bengtsson på Novellix) är inte bara viktig, utan så – excuse my värmländska – jäkla fin!
Nu kan jag visa upp allt detta härligt, och samtidigt berätta att asken med böckerna nu finnas att förbeställa hosNovellix.
Hoppas ni kommer tycka om den denna bokkvartett lika mycket som jag!
Asken innehåller böckerna
Men Kina då?! – 25 snabba klimatsvar på tal
Rättvisekompassen – 32 sidor om klimat, makt, kön och klass
Vad håller vi med på med? – 7 sätt att vända världen klimaträtt
1-tons-dieten – 12 månader till ett klimatsmartare liv
Vad en gör när världen är upp-och-ner, en hade en plan om att sälja torp och inte kan åka till ön? Pja, tackar historiska emma för att jag filmade en hel massa förra sommaren. Inte med någon snygg-kamera tyvärr, men hyfsat städat och så där härligt som vårt torp är.
Enda problemet med att en tittat på mängder av filmklipp från torpet och Gotland?
Ja, en vill inte sälja.
Måste skriva en lista på varför en försäljning var en bra idé tror jag.
Till våren skulle vi sålt vårt torp på Gotland. Vi får se hur det blir med den saken. Värdslig sak i sammanhanget kan tyckas. En sak är klar. Den dagen vi säljer kommer jag fungera som vattenreservoar för alla Gotlands lantbruk med mina tårar. Synd att de är så salta.
Jag älskar den där platsen. Torpet. Den rosa bussen. Trädgården. Omgivningarna. Stränderna. Ljuset. De kalkvita, dammiga vägarna. Alla prunkande, levande oaser av kreativa idéer. Alla loppisar, vintagebutiker. Det finns så mycket att älska. Men som jag skrivit innan så går liksom inte livet ihop. Geografiskt och känslomässigt.
Jag hoppas innerligt att vi hittar rätt köpare till torpet. Någon som vill ta över vår påbörjade kärlekshistoria.
Men vad drömmer vi om då?
Vad händer nu? Eller sen?
Vi hade en gaaaaanska långsiktig plan tills för några veckor sedan. Eller snarare dröm. Planer är svåra att ha i tider som denna.
“Planen” var att sälja torpet och istället styra om till Värmland. Drömmen var och är att hitta ett gammalt hus i närheten av mina föräldrar, där jag själv är uppvuxen. På landet, en bit från Karlstad i Värmland.
Kanske vill jag åt min egen barndom. Kanske var jag inte klar. Uppvuxen på landet, intill ängarna, i ett hus med knarriga golv och med middagen växande runt knuten.
Drömmen är att hitta ett gammalt hus som vi kan rusta upp över tid (om behovet finns), och som i sinom tid kan bli ett permanentboende. Vi drömmer om en stor tomt, likt den på Gotland, där vi kan anlägga en trädgård och bygga det där växthuset på. Fortsätta drömmarna. Helst av allt skulle jag vilja skära ut torpet på Gotland, med rosa buss och rubbet och bara frakta till Värmland. För jag vill ha det livet – året om.
Vad är det för hus vi letar efter då?
Tyvärr har vi kärat ner oss i ett hus, ett stenkast från mina föräldrar. Ett hus jag drömt om i hela min barndom (som vi fick gå in i för lite mer än ett år sedan). Ett litet, tiny problem bara. Huset är inte till salu. Än. Men kanske, eventuellt i framtiden. Eller kanske … inte.
Men så är väl drömmar. Svåra att greppa och omvandla till verklighet, och fina som tusan. Och riktigt bra stoff för dagdrömmar. Något en behöver i tider som dessa, särskilt när en inte kan åka till Värmland och besöka de vänner och äldre som står en nära.
Kanske får vi försöka styra om drömmarna en aning. Kanske hittar vi något annat hus.
Eller fortsätter att hoppas.
Vi får se. Just nu är allt en enda röra, för ingenting blev som jag hoppats.
Reloadar Hemnet, kastar ut krokar och hör av mig till gamla bekanta i bygden.
Kanske, kanske nappar det till slut.
Men jag känner att jag vill hem. En känsla som pyrt i mig under det senaste året, men som på något sätt blev oundviklig i höstas. Jag vill hem.
Hem till Värmland. Nu mera än någonsin.
Innan vintern övergick i kaos jobbade jag hemifrån för att hinna med så mycket det bara gick. Jag hann ju inte ens blogga allt som hände, därav kommer ett februarisvep. Aningen annan feeling nu kan tilläggas.
Vi var i slutproduktion av “Klimatasken – stora förändringar i litet format“. Och jag hade för mitt liv inte kunnat tro att detta skulle bli standard.
Jag såsade hemma i randig tröja, glasögon och knut på huvudet. Jag förberedde försäljning av torp och bokade in föreläsningar på löpande band. Det var high life.
Fick sällskap av kattkollegan, som allt som oftast ligger just här. I Bodils säng, och njuter av lugnet innan stormen (barnen kommer hem från förskolan). Han söker sig förvisso till kaoset, vill vara prick i mitten av allt härj, så han behöver nog vila. Ingen är så tålmodig som denna katt.
Bytte hemma-sås mot fotografering hos min kompis Emily Dahl, på mitt före detta kontor på Metargatan.
Hängde på bokmöte hos Novellix tillsammans med Maria och Johanna, planerade sluttampen av bokskriveriet. Tänk ändå, att kvartetten böcker blev klara ändå. På rekordtid också. Om vi skrev “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” snabbt (ett par veckor), så tog denna bokproduktion priset. En månad.
Värsta bästa teamet!
Min kompis Fatima kom på besök till Stockholm, vi möttes upp på restaurang tillsammans med ett helt hav av fina vänner. Och en bebis.
Detta är URGULLIGA Artur, min kompis Lollos lilla bebis.
Vi bestämde att vi skulle ses om prick en månad igen. I mars. Och göra om allt. Så ovetandes vi var om situationen. För en månad senare var jag snuvig, en lite skitgrej pre-corona. Som en betongkloss mellan mig och det sociala livet post-corona. Blev inte mycket med det där efterlängtade hänget, men hoppas att vi kan damma av traditionen (som så snabbt fick ett snöpligt slut) till hösten.
Fikade med Therese Zätterqvist som jag tycker om så mycket. Vi fnurrade på vad vi skulle kunna hitta på tillsammans. Jag gillar ju att samarbeta med olika människor (om inte det har framgått).
Noll procent ensamseglare.
Åkte på utflykt med kidsen till Naturhistoriska, gick på Cosmonova och härjade loss vid Bergianska. Det var sportlov och SVINMYCKET folk precis överallt.
Plåtade samarbeten gjorde jag också. Och liksom …
… ballade. Inte i närheten av karantän-urballning: klipp till gårdagen då jag och John jobbade hemifrån och fann oss själva dansa hambo.
Ändå skyst solhatt, right?
Så ovetande om att allt bara skulle rasa några dagar senare. Men färgglad vad jag i alla fall!
Och appråpå det så har en del frågat om det blir något våruppror i år? Kanske är det just precis nu vi behöver en klick färg, eller vad säger ni?
Fy tusan för den här våren alltså.
Följer nyheterna och det känns som snaran dras åt på något vis. Fallen ökar, sjukvården kämpar och allt fler aktörer ropar på hjälp. Mitt i denna soppa händer det en hel del fina saker. Som att min favoritpodd Mannheimer/Skäringerhar samlat in 610 000 kronor för att hjälpa vården på olika sätt. Pom och Flora som samlar in pengar för att serva sjukvården med mat. Och alla individer som drar i gång grymma initiativ för att rädda viktiga aktörer.
Fråga oss vad vi vill ha kvar när vi är ute ur krisen? Är det ohållbara aktörer som gynnar en priviligerad klick, eller ska vi satsa på att stödja de aktörer som gynnar många?
Kanske läge att gå med i STF, Svenska turistföreningen, för att kunna njuta av det bästa och vackraste av Sverige. Österlen, Stockholms skärgård, Abisko, Gotland. Listan kan göras lång av fantastiska platser. Men STF hotas att gå omkull. Och jag tänker att STF hade varit en gaaaanska viktig aktör i det där hållbara samhället som vi behöver skapa för att undvika en annan, ännu större kris. Vi behöver gräva där vi står, upptäcka och njuta av allt som finns runt knuten. Istället för att dra till Nya Zeeland för att njuta av den fantastiska naturen – som ju påminner om Norges (som bräckt Nya Zeeland på topplistor) – så kanske vi ska titta lite mer runt omkring oss?
Right?
Skansen är ett annat exempel, som också hotas av konkurs.
Jag älskar ju Skansen som ni vet. Det är en bit av historien, en otrolig kunskapsbank, kulturarv och ett vattenhål för byggnadsvårdsintresserade. Det är en bilfri plats i stan, där barnen kan springa omkring, och vara … just det: barn. Andas frisk luft, lära sig om historien och kanske få en inbyggd förståelse för tidigare generationers kamp.
En sorts solidaritet. Värt ett besök från alla Sveriges hörn i allmänhet, och av alla stockholmare i synnerhet.
Spana in Facebookgruppen som startats för att rädda Skansen.
Har du tips på aktörer som vi vill ha kvar efter corona-krisen? Som kommer gynna en omställning? Eller förenkla? Men som just nu går på knäna? Kommentera och tipsa andra vettja.
Märkliga tider att släppa fyra små böcker om klimatet kan tänkas? Mitt i en corona-kris som fyller varenda liten tillstymmelse till andrum.
Eller så är det exakt rätt tid.
För kanske är det nu vi råkat komma åt reset-knappen och kalibrerat om hela vår världsbild. Och nu måste börja om från början. Skapa nytt. Fast bättre. Villkora en framtid.
Nej, det var inte så här en omställning skulle gå till. Det är nog de flesta överens om. Det var inte via förlorade liv, varsel, utpumpad sjukvård och ekonomisk kris. Det var genom en omställning i tanke, beteende, normer – och handling.
För snart sju månader sedan kraschlandade boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” – en karamell på 189 sidor som ger en crash course i klimat, utmaningar och möjligheter. Boken har sedan september tryckts upp i fyra upplagor, blivit ljudbok, talbok, punktskrift och studiematerial för ABF. Men varken jag, Maria eller Johanna var klara där. Långt ifrån.
Vi ville fortsätta skriva, utveckla alla de där tankarna som inte fick plats i “Gör skillnad”, paketera om klimatfrågan och vända och vrida på varenda infallsvinkel. Snacka rättvisa, normer, privilegier, klass, makt och möjligheter.
Ge snabba svar på tal – i fickformat. Skriva en hel bok om rättvisa.
Snacka normer – och måla upp hur en värld skulle kunna se ut. Visa var på horisonten vi ska fästa blicken. Och en rapp fyll-i-bok som vände upp-och-ner på tankarna och skulle vara vara följeslagare i omställningen ett år framåt i tiden. 2020 var (är) trots allt året då vi skulle (ska) ha gjort stora förändringar i vårt sätt att leva – för att kunna ducka och hantera en kris långt mer krisig än corona-krisen. Denna bok är svaret på “hur” omställningen ska gå till.
Denna bild är ett montage.
Allt detta fantastiska, viktiga och storhets-tuppande har landat i “Klimatasken – stora förändringar i litet format” som släpps på Novellix i april. Fyra små, kärnfulla böcker om klimatet. Födda för att göra skillnad.
Vi har fortfarande inte fått hålla i böckerna eller asken själva, för de trycks upp just i detta nu (därav detta montage). Men “Klimatasken – stora förändringar i litet format” (innehållande alla fyra böckerna) finns att förbeställa från och med den 8 april, och innehåller fyra böcker:
Men Kina då?! – 25 snabba klimatsvar på tal
En argumentationsbok med svar på tal på vanliga frågor och påstående som dyker upp i klimatsamtalen eller “Måste alla bli veganer”. Eller klassikern ”Veganer äter soja, då skövlas ju regnskogen!” En rapp svar på klimattal som passar i bakfickan, redo att hivas fram när klimatsnacket viner om öronen.
Rättvisekompassen – 32 sidor om klimat, makt, kön och klass
Klimatet är vår tids största rättvisefråga, och denna bok var bara tvungen att skrivas. Här snackar vi klimat, makt, kön och klass. Och privilegier. Om du ska läsa en bok det här året, låt det vara denna.
Vad håller vi med på med? – 7 sätt att vända världen klimaträttVi drivs ju av en hel massa ohållbara normer. Vi kopplar ihop semester med takeoff och landning (snabbaste vägen mot njutning), vi tar bilen till gymmet tre kilometer bort för att springa en mil, det är vanlisbeteende att njuta jordgubbar i januari och vi köper nytt så fort ett litet hål har yppat sig i tröjan. Men tänk om vi vände på normerna? Gjorde annorlunda. Vad skulle vinningarna vara? Detta är en bok om vinningar i klimatomställningen.
1-tons-dieten – 12 månader till ett klimatsmartare liv
Jag trodde aldrig att jag skulle skriva en bantningsbok. Men detta är en fyll-i-bok som tar dig (och kanske ett gäng vänner) mot ett koldioxidbantat liv. Detta är 2020 års viktigaste bokklubb, eller (digitala i corona-tider) middagshäng som månadsvis inspirerar till att vända och vrida på världens alla utmaningar och möjligheter.
Det här är boken JAG vill ha. Så fort jag har den i min hand ska jag hojta ut bland mina kompisar att nu vankas det middagsklubb med smarr och viktigheter i kikaren.
Hej söndag!
Jag kom helt av mig i Q&A:andet på grund av den märkliga tid vi lever i, men nu så, nu har jag svarat på ett helt gäng frågor! Trevlig läsning!
Q: Har själv på gång att skriva ett inlägg kring hur man i familjen gör för att få med barnen i det miljömedvetna tänket och hur man introducerar det åt dem utan att det blir för jobbigt eller svårt. Kan du ge tips på hur ni har gjort eller generellt hur man kan tänka? Fina Christina A: Hej! Nu har ju jag små barn, så jag tar tillfället i akt att forma dem så gott jag kan medan det finns tid. Vi äter vegetariskt och veganskt, och ett barn har själv valt att inte äta kött. Det är ett fritt val för dem, men hemma hos oss äter vi i stort sett bara vegetariskt och vegansk. Vi försöker äta i säsong, föra över någon form av respekt för mat för att minska matsvinn och förstå att exotisk frukt något exklusivt. Ett av barnen drömmer om att ha ett banan-kalas när hon fyller år, hahaha. Höjden av lyx! Vi läser böcker som den här, putsar skor, pratar om att ta hand om saker så de håller och pratar om vad som är bra för naturen. Och vad som är ganska så jäkla skitkasst – bilar, flyg, kött, matsvinn och tända lampor i dagsljus. Jag drabbas tyvärr av roadrage varje morgon till förskolan, framför allt för att jag tycker folk kör för snabbt, och liksom chansar på att de inte ska köra av mitt barn skorna när hon sparkar sig över övergångsstället på sin sparkcykel. Folk är för stressade, och i stress fattas dåliga beslut. Jag är den som knackar på fönsterrutan på alla triljoner bilar som står på tomgång varje morgon. Ja, det har icke undgått mina barn att jag ogillar biltrafiken. Den pucken måste jag förövrigt ta tag i på något vis, för vill inte vara en arg mamma. Vill vara harmonisk. Någorlunda i alla fall.
Sedan försöker jag förklara för dem, och bjuda in dem till att vara med i omställningen. Visa dem elförbrukningen till exempel, men också visa dem alla platser en kan åka till på rälsvägsavstånd. Senast i går pratade jag och ett av barnen om att någon gång i livet åka till Monets trädgård i Frankrike. Med tåg. Också ge dem perspektiv, inte hela tiden föda det kortsiktiga belöningssystemet, utan visa hur en riktigt lääääängta efter saker. På ett härligt sätt. Typ så.
Vill inte att de ska få en chock när vi måste ställa om, så känns som en fin grej att ge dem. Grunden i ett hållbart liv, och visa att det livet är ganska gött.
Kram emma
Q: Ganska random fråga kanske men tror du det skulle se fel ut med en William Morris tapet i en nyproducerad lägenhet? Var ärlig! Lägenheten har ganska hög takhöjd och höga fönster men är annars ganska fyrkantig och enkel med vanligt parkettgolv. Inredningen i övrigt är ganska tidlös vintage (typ Lilla Åland Stolar, stringhyllor osv) blandat med moderna stilrena möbler och många naturmaterial. Tapeten jag älskar och skulle vilja ha är Willow Bough men tänker att det kanske mest bara blir malplacerat? Fellow Kransen-bo A: Jag säger kör! Det är en klassisk tapet som stilmässigt håller länge och skulle passa utmärkt i en nyproducerad lägenhet! Och som någon skrev i kommentarsfältet här: Tänker att det i första hand inte är stilen, utan att bege sig med saker en tycker om, som skapar hem-känslan.
Kram emma
Q: Har också hårfrågor! Tycker att du har så tjusigt, friskt och glansigt barr och undrar dels vilken grön frisör du hittat och vilka produkter som skapar mästerverket? Kristin A: Äsch då! Jag tvättar håret väldigt sällan, en gång i veckan på sin höjd. Om det börjar se hängigt ut fräschar jag upp med majsmjöl, alltså hemmagjort torrschampo! Dammar till och gör håret som nytt! Just nu använder jag det här schampot, men ska ge mig på hårdtvålschampo när det tar slut. Annars använder jag inget annat. Jo, lite random leftover-mousse om jag lockar håret. Borstar ut med min bästa vän: svinhårdsborste. Men när jag är på torpet ska jag ta hem mina papiljotter och börja sov-locka. Så mycket snällare mot håret än värme.
Har också testat att göra hemmagjord hårinpackning av olika slag, av det som finns i skafferiet. För övrigt bra grej att göra när en ändå är hemma. Tips, tips!
Kram emma
Q: Kul! Två frågor: – hur gör ni på sommaren med barn och sol? Jag tycker det är så svårt med vissa råd (typ vara inne mellan 11-15, håll er i skuggan, bär heltäckande o s v ). Jag blir så nojig och känner mig så hemsk så fort barnen är i solen och tänker att de kommer få massa hundrelaterade sjukdomar p g a mig. Och solkräm är ju inte heller så najs innehållsförteckning alltid… – hur gör ni med importerad mat? Jag försöker verkligen äta svensk mat i första hand och verkligen tänka över mina val när maten är importerad. Men frukt, banan och avokad i smoothies t e x, hur gör man utan dem? Även om vi också försöker köpa eko så känns ju frakten ändå rätt kass. A: Halloj! Här kommer svar! Alltså vi är inte superduper-noga, men försöker att ta en plats i skuggan på stranden, sätta parasoll över sandslottsbygget, introducera innelek när solen är som starkast, åker till stranden efter lunch och jobbar mycket med kojbyggen av filtar och jox mitt på dagen. På Gotland har vi ju mängder av träd som ger skugga, och ett portabelt parasoll som hänger med. En kan ju göra så gott en kan, men ungarna klär ju ändå av sig nakna och solbadar när en tittar bort. Solkräm använder vi mest i början av säsongen, och försöker välja bland de vettigaste. Men pja, det är ett gissel. Hattar och parasoll, stora klänningar alternativt tajts och T-shirt och kojbyggen är mina bästa tips.
Gällande importerad mat så är det en vane-sak skulle jag säga. Jag trodde aldrig att jag skulle skippa importerad mat, men vips, här står jag. Jag köper sådant som är i säsong, i Sverige. Det blir mycket morötter (kidsen älskar morötter), potatis och rotfrukter i ugn och blev sjukt sugen på vitkålssallad häromdagen. På fruktfronten är det svenska äpplen och frysta bär som gäller för vår del. Vi njuter fortfarande av vindruvorna vi plockade på Gotland i höstas!
Bananer äter vi när vi räddar mat, typ om en kan köpa en påse bananer för rädda dem från svinn. Då blir det fest i byn, hehehe.
Men mest är det en vanesak. Jag var en avokad-apelsin-clementin-junkie förut, men har vant mig av vid tanken att ha det varje dag. Däremot ska tilläggas att frakten är en ganska liten del av det totala klimatavtrycket hos importerad frukt och grönt. Däremot så tycker jag att det skaver i mig att köpa tomater som odlats i växthus som värmts upp av smutsig kolkraft. Eller än värre: flugits in (som färska bär, sockerrör och sparris gör). Särskilt när det finns prima, svensk mat i säsong.
Det känns helt enkelt härligare att vara en säsongare som längtar, uppskattar och njuter av en viss typ av mat. Så sätt att leva. Radikal sett hur jag såg mig själv förut, men numera vana.
När en handlar mat kan en välja sin fajt tänker jag: Är det ekologiskt och giftfritt en vill ha, det som gynnar biologiskt mångfald? Är det svenkproducerar för att skippa frakten och gynna svenska bönder? Eller är det att stoppa matsvinnet? Eller alltihopa?
Helst alltihopa så klart, men önskar att det fanns smarriga säuongsbutiker med extremt närodlad och bra mat, och som hade noll matsvinn.
Kram emma
Q: Hur vårdar du o John er relation? Är ni alltid sams eller bråkar ni också? Hur gör ni för att vara fina i vardagen mot varandra? Så svårt ibland tycker jag, det här med en relation, mitt i småbarnsåren.. ständigt lite trötta, får inte riktigt till några samtal, känner inte sådär jättemkt lust (säkert pga ständig trötthet..) osv.. Hur gör man liksom? För att greja livet o relationen? Vi har inga föräldrar nära som kan vara barnvakt sådär spontant.. Kram! Anna A: Hej Anna! Pja, vettetusan om vi vårdar vår relation aktivt, gulp. Det borde vi sannerligen göra. Gå på dejt, bara jag och John. Tror vi vardagsvårdar vår relation, men är ganska dåliga på att åka i väg, gå på restaurang, bo över på hotell eller dra på en weekend. Kanske för att vi har begränsat med barnvaktsmöjligheter. Blir att vi kommer i väg några få gånger per år. En gång på sommaren, på någons födelsedag och när vi har bokstavsfest.
I det stora hela tror jag att både jag och John är ganska känsliga för skav, vilket gör att vi båda två är ganska snabba på att försöka snacka och reda ut när det uppstår tjafs, eller när vi inte är i synk.
Jag skulle inte säga att vi bråkar, skriker och härjar, men vi tjafsar. I perioder blir det mycket tjafs, ofta i relation till att det är härjigt med barnen, vi är trötta eller det är stressigt på andra fronter. När det är mycket i huvudet, och en bannar att den andra inte kan läsa ens tankar. När en kanske hade behövt det, för att orden inte riktigt räcker till. Det ÄR kämpigt med två barn i nära ålder, och det bästa jag vet är att vi försöker skratta åt skiten. Orka titta upp och möta varandras blickar och försöka skratta när det är som kämpigast. Lyfter blicken och andans i stället för att höra sin eskalerande röst. Det går inte alltid. Men ibland. Och som jag älskar när vi känns som en team, är i symbios och liksom hinner se varandra. På riktigt ser varandra. Mellan tröstande, städande, middagstid, lekande och totalt kaos.
Kanske är det mitt bästa. Att skrattat. För är det något jag vill ha gjort i livet mitt, så är det väl trots allt det.
Kram emma
Q:1. Vill ni ha fler barn? 2. Ser du er flytta till hus permanent inom tre år? I vilket område skulle det vara i så fall, runt Stockholm eller annan landsända? 3. Hur gör ni med skärmtid med barnen, och är ni föräldrar överens i den frågan? 4. Var letar du inspo till vardagsmatlagning? 5. Har ni mer släkt i Karlstad än din mor & far? 6. Vart är John född och bor hans släkt kvar där? Martina A: Vad många spännande frågor! Här kommer svaren!
1. Nja. Just nu räcker det gott med två vildar, men ja, jag skulle nog vilja ha ett barn till, om det var möjligt. John not so much. Och kanske inte klimatet heller, haha. Men vi får se.
2. Ja, skulle jag säga. I så fall Värmland, där vi har många vänner, men samtidigt på rälsvägs avstånd till de flesta som har en plats i vårt hjärta.
3. Ja, vi är hyfsat överens. Jag kanske är mer slapp i frågan, men jag märker kidsen lätt bli på dåligt humör när de suttit framför skärmen för länge. Vi kör lite morgon-TV efter frukost mot att de klär på sig (eller blir påklädda) och sedan får de kika på lite TV på kvällen, när det är dags att klä på sig pyjamas. De älskar att spela spel på våra mobiler, men det får de bara göra när vi typ reser med tåg, det är totat kaos och en behöver tänka klara tankar i ett par minuter. Eller vi behöver borsta ur trassligt hår eller klippa topparna. Det är vårt knark.
4. Hos vänner, genom matkassar och utifrån vad jag har hemma. Testar mig fram. Men det ska sägas: det är mest John som står för vardagsmatlagningen hemma. Jag matplanerar och sätter upp menyer, John lagar!
5. Yep, längs med den lilla grusvägen där mitt barndomshem ligger bor min moster, min kusin äger huset intill mina föräldrar och någon kilometer bort bor min mormor, och även min andra moster. Och inne i Karlstad har jag alla mina vänner kvar från tiden jag bodde där.
6. John är uppvuxen i Skellefteå, men hans föräldrar bor numera i Solna i närheten av Johns syster. Hans andra syster bor i Kanada.
Q: Här kommer en till fråga från mig:) Vilken är din bästa maträtt att svänga ihop hemma?? Alltid bra med lite tips! Ellen A: Hej Ellen. Åh, just nu är det mest John som lagar mat hemma hos oss. Han hämtar kidsen och då lekar jag med dem medan han lagar mat (varvar härjet). Men får jag välja så lagar jag makaronipudding med soltorkade tomater och vegokorv, eftersom barnen (och min inre 7-åring) blir så glad då.
