I lördags fick jag och John ett litet lätt infall. Vi skulle egentligen bara möblera om i vardagsrummet, men helt plötsligt så slipade vi trägolv och målade för fulla muggar. Vitt.
Det var verkligen inte planen, vi har bara pratat lite löst om att måla golvet. Men ibland så behövs det liksom så lite för att man ska komma till skott. I lördags var en sådan dag.
Vardagsrumsgolvet var vackert och slitet innan, egentligen inget fel på det. Men jag är verkligen ett stort fan av ljusa golv, eftersom möblera syns desto bättre. Ni ska få se fler bilder när alla möbler har kommit på plats. Var så säker …
Att tvätt golvet, slipa och måla två omgångar tog en dag. Hur enkelt som helst. Fick visserligen lite träningsvärk i lår och rumpa (hur man nu målar golven med dem?), men det var ju helt klart värt det …
Den började med ett chilifinger i ögat, en skavande kontaktlins, ett skvasår, ett skyfall och en jobbig start på dagen.
Sedan vände nästan allt.
På eftermiddagen tog jag en brutalt sen lunch, tryckte i mig en Wasa knäckebröd och Yoggi (jag vet, världens sämsta lunch ever, men det fick duga) på tunnelbana, mötte jag upp Lollo i Gamla stan och gick på möte med vårt förlag Norstedts.
Där träffade vi en helt underbar människa som heter Kajsa. Vi pratade om vår kommande bok, drack kaffe och smidde storslagna planer.
Så många gånger som jag har pratat om denna bok, och jag tröttnar banne mig aldrig. Hoppas inte ni heller gör det. I mars 2013 smäller det! Peppen alltså.
Dagen till ära hade gjort mig extra piffig i en sailorklänning som jag bytt till mig från min kära vän Lisa. Den sitter som ett smäck, har den perfekta längden och ja, så påminner den så klart om min Lisa.
I Midsommarkransen, där jag bor, finns en himla flott antikaffär vid namn Lyckliga gatan. Lika flott som butiken är, lika trevlig och härlig är dess ägarinna. Jag var på besök på Lyckliga gatan för ett par dagar sedan, och kunde inte riktigt slita mig. Där fanns nämligen mängder av saker som tenderar att trigga mitt hjärta. Som ett stycke vintageklänning exempelvis. Har du vägarna förbi Skvallertorget i Kransen, missa inte denna underbara pärla.
Jag som fullkomligt älskar harlequinmönster hade svårt att sluta fingra på denna skönhet.
För att inte tala om denna. Jag föll pladask för denna vintageklänning i 1950-talsmodell. Men den var aningens för liten, så den fick hänga kvar. Tror minsann att den fick följa med Lyckliga gatan till Vintagemässa, där den säkerligen hittade sin rätta ägare. Lyllos den som passade i klänningen!
Därinne fanns massor av glas i olika färger och vackra kristallglas.
Mjölbehållare.
Plåtaskar.
Ett underbart tåg.
Och massor av gamla tidningar. Vad sägs om den här? Motboken borta! Starkölet kommer. Ingen snaps före 15.
Medan jag får ett infall och målar vardagsrumsgolvet (!) så tycker jag att ni ska spana in Beyonce Knowles syrra Solange Knowles, och hennes nya video “Losing you”. Det snyggcharmcoolaste jag sett på evigheter.
I vanlig ordning tänkte jag att vi skulle kika på veckan som gått, nostalgiker som jag är. Alla bilder kommer från min flotta Instagram. Vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.
Måndag. Gjorde luftiga pincurls i håret (i brist på locktång) och tog fram min kaninmobil. Bloggade om min tjusiga, nya fåtölj i vardagsrummet gjorde jag också. Fint som snus.
Tisdag. Kände mig jazzigt snajsig i brogueskor från Asos.com.
Onsdag. Regnet öste ner på Midsommarkransens plåttak. Trippade till jobbet och blev hemskt känslosam. Det var nämligen min sista dag på DV-redaktionen. Jag blev bjuden på Beijing-lunch av världens bästa Carin och Anna, och på eftermiddagen bjöds det på glass, jordgubbar och hej då-kramar. Fina ord var bara förnamnet. Jag satt kvar till sent på kvällen och innan jag pep i väg på nya äventyr skrev jag hemliga lappar till alla på redaktionen. På lapparna skrev jag små hälsningar, kärleksförklaringar och tack.
Sent på onsdagskvällen vinkade jag sedan hej då till mitt Bonnier. Vink, vink. Det blev torsdag och jag var ledig. Strosade runt i extravaganta tofflor.
Gick en liten torsdagpromenad i Midsommarkransen, sprang in på Lyckliga gatan och hälsade på den grymt trevliga ägarinnan. Där, mitt framför mig, hängde ett stycke drömklänning. Helt underbar. På grund av en enorm portion Chicken Karai gick emellertid inte blixtlåset igen. Det kanske den inte hade gjort ändå, men jag skyller gärna på en stackars oskyldig indisk rätt i detta fall. Och på tomt portmonnä. Åh, det smärtade att gå från Lyckliga gatan kan jag säga. Det blev fredag och jag packade väskan och necessären.
Virade min stora halsduk ett par varv runt halsen, sa adjö till min fyndade pjäs (visst är den fin?) och satte mig på tåget till mitt älskade Värmland. Behövde åka dit och ladda ett par batterier.
Lördag. Traditionsenligt besökte jag Gengåvan i Karlstad. Hittade en fantastisk brudklänning i spets för 500 spänn. Nu kan det ju vara så att man redan är gift, men vad fasen. Som den klänningssamlare jag är kunde jag så klart inte motstå denna godbit. Sugen på att se fler bilder på den månne?
På kvällskvisten spelade jag, John och min syster Ellen monopol. I min familj betyder det personlighetsförändring. Själva spelet brukar sluta med att spelet kastas all världens väg. Jag förvandlades – i vanlig ordning – till en odräglig överklassdam – och vann. Mohahaha.
Söndag. Kryssade mellan plommon, äpplen och fallna löv och gick en lång höstpromenad. Andades alldeles frisk luft och trivdes som katten.
Och appråpå katten. Ni vet Winston, som vi var hoppin-mussematte för i ett och ett halv år, han klev fram ur buskarna när vi kom tillbaka från promenaden. Han bor i Värmland nu och stormtrivs. När han hörde mig och John kom han framgalopperande och tokgosade oss. Jag lade mig på mage på marken och sedan fick jag en kattdos som jag kan leva länge på.
På söndagskvällen var det dags att packa ner brudklänningen och fara tillbaka till Stockholm.
