Den här veckan har spenderats ler-klädd! För här har det byggts väggar av lerflis, lerklinats och förberetts för strömbrytare och kontakter.
Så här såg det ut i början av veckan …
Och DÄR var det en vägg på plats!
Den första klara innerväggen blev den till elcentralen i hallen för nu ska elektrikern göra sitt i huset. Så allt måste vara på plats så att säga.
Den här väggen är jag kanske mest taggad på att bygga (och det ska bli fokus i veckan). Väggen ska dela av rummet i ett vardagsrum (som jag står och plåtar i) och ett badrum.
Nu bygger vi innerväggar så det ryker, för i helgen får vi lerklinings-taggat besök som ska hjälpa till att lerklina. Då går det undan!
Vår porslinskanna tappade handtaget för ett tag sedan och har lagts till högen “att laga”. Det ska limmas och grejas. Men så ramlade jag över den här kannan på Myrornas avdelning på MQ Marqet. En kanna från Höganäs – för en spottstyver!
Lika fin som vattenkanna som vas för sommarens blommor (när de kommer – längtet är enormt).
God morgon på er!
Började den här dagen alldeles för tidigt. Vaknade 05:00 av tårar och att hjärtat dunkade i hundrafyrtio. Allt som hänt den senaste tiden sköljde över mig som en våg. Sorgen över att ha förlorat mycket och snabbt. En pappa, en trygg famn, en vän, ett sammanhang, en självklarhet på många sätt och allt som inte blev.
Gissar att det är upptakten till att fylla 40. Som att livet ska sumeras i halvlek på något vis. Ifrågasättas, utvärderas och så kommer en ut på andra sidan sen med ömsat skinn. Starkare och mer självklar på något vis.
På lördag fyller jag 40.
Jag ska inte fira det, utan det ska jag göra i sommar istället. Då firar jag 40,5 med stort baluns. Då ska det skålas i bubbel, dansas till gryningen och jag tänker att ömsningen är klar då. Den är redan på gång och jag mår tusen gånger bättre än i höstas, men ibland kan en bara inte stoppa tårarna. Den väller över mig med all kraft. Det är som att reservoaren är full och måste tömmas en aning.
Särskilt nu. I halvlek.
Dessutom väntar ännu en begravning.
Min mormor gick bort för ett par veckor sedan. Hon skulle ha fyllt 100 år nästa helg, men hann inte få något brev från kungen. Istället för kalas – begravning. Det är fint och sorgligt på samma gång, för hon var så stolt på något vis. Sa ofta glatt “jag är piggelin” och var så nöjd med livet som levts.
När pappa begravdes höll jag tal och sjöng “Underbart är kort”. Den här gången blir det inget tal, men ska försöka mig på “Ack Värmland du sköna”. Hoppas att rösten håller. Gör den inte det, så är det okej.
Nä, detta blev ingen munter start på den här veckan. Men nu har jag tömt huvudet och jag tänker att jag sköljt bort gruset i maskineriet. Redo för att glida in i mål och transformeras från 39 till 40.
Vissa veckor händer det så mycket skoj att jag glömmer hur ledsen jag varit. Det är orimligt skönt att ta tillbaka sitt liv, starta projekt och polera drömmar. Som att en promenerar 5 centimeter ovanför marken. Allt känns lätt.
Sen sköljer allt över en, fötterna geggas ner sisådär en fem centimeter ner i marken. och så ska en traggla sig upp till marknivå igen. Och jag gissar att jag vaknade där, fem centimeter ner. Processen fyller väl en viktig funktion.
Planen är att vara vid marknivå innan lunch. Åtminståne en centimeter upp i luften vid middagtid. På den här sidan av året kommer sorgen mildare, kortare. Och jag är snabbare upp.
Planen för veckan är att fylla den med gött.
Fokus ska vara på ett roligt projekt som jag håller tummarna för, och sen ska jag bygga innerväggar i huset och leklina järnet.
Ta en byggöl och må väl.
Kofta på. Ullstrumpor och långkallingar likaså (önskade – och fick – absolut begagnade tajts i kashmir i julklapp = dröm!).
Sänka inomhustemperaturen, släcka lampor och buga inför diskmaskinen and the holy energisparande middagen med grannarna är samtidens nya giv.
De senaste månaderna har inte bara satt energipriserna under lupp, utan har gett energieffektivisering en helt ny air of freshess. Eller ja, nödvändigt ont för att få pengarna att räcka till.
Vi, som tidigare varit vana vid att elpriserna är låga och hasr byggt ett liv utifrån det, har fått en kalldusch. Och kanske även tagit en, eftersom kostnaderna för ta en varmdusch har varit rekordhögt … har vi insett.
Höga elpriser toppar ingens önskelista, men vi har helt klart fått upp ögonen för att spara på resurserna (bra grej), effektivisera (har du hört ordet samdiskning?) och använda oss av energisparande teknik.
Sånt som ansågs lökigt/muppigt – som att ta på sig en extra tröja eller ha koll på när det är smartaste för plånboken att duscha eller dammsuga (hej dammsugaruppror) – har blivit norm. Vettigt. Smart. Klokt.
Att spara på el är ju en ren nödvändighet för att inte rispa hål i plånboken. Men det hjälper oss också att minska utsläppen. Och genom att släcka utomhusbelysning (eller använda tekniska lösningar, som exempelvis rörelsedetektorer), så gynnar vi också den biologiska mångfalden.
Om just detta – el, utmaningar, möjligheter och smarta hacks för att spara el (och money) – snackar jag och Maria Soxbo om i ett laddat avsnitt av Plan B-podden.
Vi har snackat el tidigare (Bostad, brunkol & beteende), men det var ju lååååångt innan ord som elkris var en grej (vi vet, vi är så före). Men denna gång snackar vi loss kring läget, eleffektivisering och tar oss även en svängom kring elbesparande teknik!
Sedan länge använder jag mig av smart laddning för elbilen (som går igång när priset är som lägst och elen är som renast), och har även koll på elpriset via mitt elbolags app. Men nu har jag uppat mitt spargame med ny teknik – där jag kan styra, tidsinställa, mäta och hålla koll på mitt hem för att undvika pyspunka och el-läckage så att säga.
Ni som följt mig länge och är troga lyssnare av podden har säkert koll på min stora dröm: En spak som stänger av allt i mitt hem (minus kyl och frys). Rubbet!
Ahhhh.
Nu har jag typ det.
Smarta LEDVANCEhar en arsenal av energibesparande lösningar. Förutom att de säljer energibesparande traditionella ljuskällor under varumärket OSRAM har de även produkter för det uppkopplade hemmet (spana in LEDVANCE SMART+ WiFi) som kan ställas in, anpassas eller dimras efter behov. Missa inte smartpluggarna.
Och just smartpluggar har jag fått testa!
Pluggarna är busenkla. Det är kontakter och grenkontakter som du kan plugga in för att styra eller tidsinställa allt från lampor, TV, högtalare till härvan av laddsladdar. Allt via en app!
Min bästa grej är att tidsinställa nattlampan i barnens rum. I takt med att det bli ljusare ute så kan den bara stå på när det är tokmörkt, men slå av när dagsljuset hjälper till att lysa upp var sömndrukna ben ska springa för att komma in till vårt sovrum i fall mardrömmar gör besök.
Eller varför inte koppla i en smart plugg till kaffebryggaren, slå på den – MEDAN DU FORTFARANDE LIGGER KVAR I SÄNGEN.
Okej, det senare var ju inget energieffektiviserings-hack, men att sprinkla lite chips, strössel och färdigbryggt kaffe på vardagen gör ju inte direkt ont.
Eller använda den som jag gör: Att stänga av flera prylar samtidigt. Som en spak!
Förutom att snacka smart teknik i det här poddavsnitt, så tar vi en extra titt på hemmets uppvärmning. Jag och Maria har ju lite olika förutsättningar och lösningar, och just uppvärmning står ofta för halva energiförbrukning i ett hus. Det finns mycket att jobba med så att säga.
Maria har haft en energikonsult på besök i sitt 1930-talshus (och hon berättar allt hon fått lära sig = smarta saker!). Själv bygger jag ju nytt från grunden och jag och John har försökt tänka energieffektivitet i varje steg i husbygget. I podden berättar jag mer om alla lösningar.
När vi bygger hus vill vi använda återbruk så långt det går, men några saker vill jag – av energibesparande skäl – köpa nytt. Dels smart teknik som gör det enklare att sänka förbrukningen, men också vitvaror.
En kombinerad kyl och frys drar ungefär 200 kWh per år. För tio år sedan drog en sån dubbelt så mycket. För 15 år sen drog den tre gånger så mycket.
Återbruk i all ära, men ibland trumfar teknikens utveckling gamla trotjänare.
Dessutom snackar vi SÅ KLART om framtiden i poddavsnittet. Hur ser framtiden ut? Vilka smarta lösningar bär samhällets omställning med sig? Och vilken teknik vill vi se? Och hur ser våra energieffektiva framtids-samhällen ut? Kommer vi se fler bagerier med växthus på taken – som tar hand om all spillvärme och använder den för att förlänga odlingssäsongen?
Det snackas ofta om att byta till LED-lampor, ta korta duschar och skippa torktumlaren. Men vilka insatserna gör skillnad? Och exakt vilken typ av skillnad?
Vet ni vad? Jag har fått världens finaste present! Alltså VÄRLDENS finaste.
I höstas, när livet var tufft så ville min vän Amanda sticka mig en rustning.
När allt kändes så kallt, tomt, förvirrat och genomvidrigt så serverade hon varm kram och ord som bomull.
I helgen när jag och familjen var i Stockholm sågs vi, och hon överlämnade ett paket – en tidig födelsedagspresent sa hon. Och däri låg den. Rustningen.
Världens finaste kofta som hon stickat, där hon “stoppat in kärlek i varje maska”.
Koftan är designad av värmländska Maja Karlsson, och Amanda passade på att sticka ett par matchade vantar också.
Drömmer du om landet, frisk luft, äppelblom och odlingar? Att börja dagen med frukost under äppelträdet och spendera lata sommardagar med att cykla längs med fälten ner till sjön? Eller åka längdskidor och skridskor precis utanför huset? Njuta av alla dagar – året om?
Efter några korttidsuthyrningar hyr min kusin ut sin gård (som ligger ett stenkast från vårt husbygge) igen, och lika redo som huset är för nya hyresgäster – lika taggade är vi på fler grannar.
Gården – med anor från 1700-talet – ligger längs en lugn grusväg och med utsikt över ängar, sjöar och är omgiven av bärfylld skog och porlande bäckar.
Uppvärmningen av huset är effektiv (bergvärme) och senaste energideklarationen hamnade på ett A, så trots många kvadratmeter (450 m2) är detta ett resurseffektivt boende. Förutom effektiv uppvärmning, modernt elsystem, renoverade fönster (som håller värmen), så finns kamin och kakelugnar.
Boningshuset är varsamt renoverat med byggnadsvårdstekniker och inrymmer kök, middagssal, flera sovrum, badrum, bastu och ett bibliotek.
Intill huset finns en trädgård med äppelträd och goda möjligheter till odling och självförsörjning. Vattenförsörjningen är egen brunn samt via den stora dammen och en jordkällare erbjuder lagring av mat. Det finns även plats för en hage på tomten, om man skulle vilja det.
Till gården hör också ett magasin (som mest har använts för förvaring och fest de senaste åren) och även en lada och ett före detta stall.
Gården ligger ca två mil från Karlstad (15 minuter med bil), fem kilometer (20 minuter med cykel) från förskola, skola och mataffär och tre kilometer från närmsta busshållplats (10 minuter med cykel). Ett stenkast bort finns gårdsbutik och café, en sjö som bjuder på svalkande dopp och i den vackra ån som sligrar sig geom bygden kan man paddla kanot.
På gården finns plats för både drömmar, barnspring, fest, vardag, odlingar, självförsörjning, sommarsurr i solnedgången och gott om plats att ha vänner på besök. Här finns plats för alla.
Om du är intresserad av att veta mer, skriv gärna ett mejl till min kusin malinlanzer@gmail.com och berätta om vilka ni är och hur länge ni vill hyra, så skickar hon mer detaljerad information tillbaka.
När vi flyttade hit – under pandemin – packade vi med oss några få kläder. Resten är magasinerat. Förutom att denna lilla capsule-garderob är – förutom lätt stänkt av lera – även trasig.
Nog för att jag tycker att det är vettigt att gå runt i trasiga kläder (för att förskjuta normen kring just trasigt), men kanske har det nått en gräns?
Denna lilla luftiga lucka har gjort entré i min älskade byggoverall. Så nu måste jag banne mig ställa till med lagnings-AW!
Körde ju hårt på det när jag bodde i Stockholm, men sedan flytten har fokus varit något annat – bygga. Men nu måste jag skaka liv i detta!
God morgon på er!
Hoppas allt är bra med dig och att du haft en fin helg! Själv har jag varit i Stockholm på kombinerad jobb-träffa-kompisar-styrelsemötes-helg, och är aningen trött nu på måndag morgon. I fredags hade vi planerings- och spåndag för Klimatklubben (med Maria och Sofia som är projektledare för vårt Postkods-projekt) och så hade jag ett HÖGST spännande möte som jag hoppas kan utmynna i någon fantastiskt (som ni har efterfrågat).
I lördags var jag med familjen på museum, träffade ett gäng kompisar, lunchade på orangeriet i Bergianska och var på middag på kvällen. Och i söndags var det spånmöte med Klimatklubbens styrelse. Har på riktigt tömt hela huvudet på idéer. Allt för lite sömn och full rulle.
Men ändå taggad på en ny vecka.
Den här veckan består av denna kompott: klippa podd, langa ut ett nytt avsnitt av Plan B-podden (missa för bövelen inte) och snacka loss på Torsdagsfôlket. Torsdagsfôlket är företagsträffar som jag driver tillsammans med Karlstads kommun, med syfte att få företag i Karlstad att bli taggade på omställning och cirkulära affärer, och samtidigt ge både verktyg, sammanhang och främja samarbeten. Så himla fint, kreativt och roligt sammanhang att få vara en del av detta – ett av de roligaste uppdrag jag haft!
Mellan allt det ska jag bygga hus, ha en massa möten och så ska jag visa opp den finaste jag presenter som jag fått. Alltså DEN finaste!
Titta vad jag hittade på Marketplace! En badkarsblandare till vårt framtida badrum. Den behöver ett nytt duschmunstycke (för den här passar inte i hållaren), men det går ju att köpa till.
En kran behöver bytas, men troooor att jag har en i mina gömmor. Och så behöver den rengöras – SÅ KLART.
Nu har vi: – gammalt badkar i gjutjärn (som vi fått av en snäll granne)
– badkarsblandare (köpt via Marketplace).
– handfat (köpt via Innovare Brocante & återbruk)
– belysning till vårt bardum (dels taklampa fyndad på Blocket, men också begagnad belysning som ska sitta ovanför handfatet).
– Spegel – jag tänker denna som vi hade på torpet förut (eller någon annan fin som finns i gömmorna):
Det enda som är nytt är rören och golvbrunnarna i vårt badrum och vår urinseparerande toalett.
Det som också ska in i badrummet är ett skåp (kanske det gamla läkarskåpet som stod i vårt vardagsrum i Midsommarkransen?) eller så bygger jag ett skåp!
Och rund duschstång saknas. Det tänker jag – aktiebolaget Storhetsvansinne – att jag kan DIY:a ihop själv. Är det nu jag måste lära mig att svetsa?
Tänker mig något sånt här:
Och badrummet är i stort sett klart va? Eh, nej.
Så här ser det ut just nu:
Denna vy kommer en inte kunna ha sen, för här ska det byggas upp en vägg. Men här ser du badrummet. Just nu lite mörkt eftersom det saknas ett fönster (till höger). John måttar in golvbrunn medan jag dokumenterar.
Jag hade inte varit någonstans om det inte vore för andra.
De som plöjt upp vägar, vågade innan mig och visade att det gick, de som stod med öppna famnar när vinden blåste en vinglig. De puttade på en och sa “det går, du kan, kör”. Och de som fick en att skratta när allt gick åt helvete, en tabbade sig och det kändes som livet var slut nu.
Min första stora förebild är inte ens verklig. Men viktig! Anne på Grönkulla. Hon inspirerade mig att våga vara mig själv (med alla konstiga egenskaper), känna att det var okej att prata massor (trots att läraren kallade mig problembarn när käften gick i ett) och stå upp för mig själv och andra. Ha ett jävla anamma. Sträva efter rättvisa, inte prata skit, stå rakryggad och att stega upp egna vägar, även om de blev krokiga.
Sedan följde en hel radda viktiga personer, jämte ett gäng viktiga vänskaper (men det är ett annat inlägg). Monica som var min fritidspedagog på mellanstadiet och liksom förstod och såg mig (var skulle jag gjort utan henne?). När det var stökigt hemma var det som att hon läste mina tankar och hon sa att allt skulle bli bra. Hon gav mig en kram när jag mest av allt behövde det. Isabelle McAllister som jag såg på TV, tyckte var asball och som visade att det gick att jobba med att bygga och återbruka (and look at me now). Monica Zetterlund som beskrevs som ett lingonris i ett cocktailglas. Hon var skev, riving värmlänning with style. Copy paste, tack. Även om jag kanske mer känt mig som en hörnsoffa i en jädrig stark grogg.
Och sen alla som inspirerade att flytta till landet. Anna Kubel, UnderbaraClara, Brita Zackari Wahlströmoch hundra andra som gjorde landsbygden oemotståndlig.
Sen var det de där personerna som jag har att tacka för var jag är i dag rent yrkesmässigt, mina mentorer och bollplank som jag haft genom åren.
Personer som jag rådfrågat, som funnits där och knuffat mig framåt. BirgittaWesterberg som tog in mig på Bonnier tidskrifter (som det så fint hette då) som praktikant och efter ett halvår blev jag fast anställd. Birgitta hör av sig med jämna mellanrum med hejarop! Sån pang-person! Anna Olsson var en skev, vettig jävel med gott hjärta (som var min mentor när jag jobbade som journalist på Bonnier) och var ovärderlig när en försökte kryssa rätt i ett nytt yrke. Tillsammans med KerstinAlm blev kompotten högt jobbtempo, övertid och ständig press en lätt match. Rebecka Edgren Aldén var min chef på Damernas värld, och peppade mig att våga skriva böcker (och nu är hon själv framgångsrik författare!).
Fantatsiska Kristin Lundellblev min mentor när jag startade eget och delade med sig av all sin kunskap (och lugn) när jag satt skitskraj med ett vitt ark och darrande händer.
Och sen, så klart, Maria Soxbo som är mitt ständiga bollplank för att hitta rätt i snåriga livet, klimatfrågan och alla projekt. Vi ses inte så ofta längre, men chattar varje dag. Tillsammans med ett pangigt klimatgäng – Maria, Isabelle, Yrsa, Johanna och Frida – är det inte svårt att navigera. Inte ens i de snårigaste av världar.
Jag hade inte så många vuxna runt mig när var tonåring (flyttade hemifrån när jag var 16 bast och ville klarade mig själv), så jag skapade ett lapptäcke av förebilder som jag tog till i livets krisiga situationer. Vad skulle Anne ha gjort? Monica?
Och när jag blev äldre broderade jag ut lapptäcket av viktiga personer, vänskaper och olika sammanhang. Det blev ett jädrigt stabilt fundament.
När mina barn växer upp vill jag att de ska ha så många trygga vuxna runt omkring sig och flera olika sammanhang att känna sig given i. Själv försöker jag ägna lika mycket tid åt mina kompisar som deras barn, för jag vill bli deras trygga vuxna. Vara telefonnumret de alltid kan ringa till när tonåren orkan:ar runt tillvaron.
Det är så viktigt att ha en trygg bas, någon att prata med, någon som försöker förstå, som lyssnar och är något annat när relationerna kriser eller det är tufft hemma. Ytterligare ett sammanhang. Det är ingen garant för ett smärtfritt liv, men det är helt klart en möjliggörare för ett bättre mående och en tryggare tillvaro.
Min kompis Linda har precis börjat jobba på Mentor Sverige som är en ideell (och viktig) organisation som jobbar med just detta. Ge ungdomar trygghet, bollplank eller ytterligare ett sammanhang.
Jag hade ingen koll på Mentor Sverige innan, men nu vill jag bara skrika ut detta viktiga: Bli mentor!
