Efter 4 veckor 100%-igt Majken-häng börjar jag jobba lite smått i morgon. Jag och John kommer dela 50/50 på föräldrarledigheten från och med nu. Varannan dag frilansar jag. Varannan dag pussar jag bebiskinder, går långpromenader, tittar in i Majken-ögon, sjunger Pippi-sånger och ger mig fullkomligt hän åt min älskade lilla filur. Och samma visa för John då så klart.
Eftersom bloggen har varit ljum på inläggsfronten sedan Majken kom till världen, så tänkte jag att vi kunde festa till den första, darriga (och säkert känslomässiga) jobbdagen med sprakande frågestund.
Fråga vad du vill (i kommentarsfältet nedan eller via mejl: emma@emmasundh.com), så ska jag försöka svara så gott jag kan.
Skepp å hoj!
I morgon eftermiddag väljer jag ut en vinnare ur högen av bidrag. Och precis just nu fick jag feeling och bestämde mig för att det går bra att tagga outfits med #våruppror, skicka in länkar till våruppror-inlägg eller mejla in bilder in i sista stund (korar vinnaren klockan 15.00). Mest av allt för att jag tycker att det är så in i bomben roligt att se alla era härliga outfits, men också för att ni ska ha en ytterligare en chans att delta i tävlingen. Så låt denna kommande måndag bli en vitaminkick i klädform!?
Karolina i ett stycke vårvitamin från Beyond retro.
Gör som dessa sköna bönor nedan (och under hashtaggen #våruppror): Måla världen i färg med ett våruppror (hej då deppiga, svarta vinteruniform) och tävla samtidigt om ett par underbara skor från Maguba.
Tävlingen avgörs i morgon, så på med vårstassen (och skänk dina avlagda vinterkläder till bättre behövande), plåta av en bild på din outfit och mejla mig (emma@emmasundh.com) eller tagga den med #våruppror på Instagram.
Hejaheja!
Tillsammans gör vi den här våren lite gladare, peppigare, knalligare och varmare.
Jag är en dagdrömmare. Dagdrömmer bort varenda skrymsle av tidsluckor i hjärnan så fort jag får chansen. Till parallella liv, dimmiga framtidsscenarier, stenputsade hus, vildvuxna torp, kryddordlingar på trappan och … enorma trisslottsvinster. Medan jag sitter och amningstränar (pöh) skrollar jag bostadssajterna fram. På jakt efter dagdrömsmaterial. Funderar på hur mitt liv skulle se ut om jag bodde på Gotland, hade ett torp eller återvände till landet. Det är svindlade. Som att nästan hoppa från 10:ans trampolin i badhuset. Just i dag fantiserar jag om hur mitt liv skulle se ut om jag … … var godsägare till den här maffiga och drömska herrgården. Kanske hade jag sadlat om från journalist, och istället bakade ekologisk bröd varje morgon och bedrev ett sött pensionat. Eller så bodde jag här med alla mina vänner. Bara för att komma närmare varandra, lugnet och tiden. Kanske sålde vi alla våra lägenheten i Stockholm, flyttade hit, for in med tåget till huvudstan med jämna mellanrum och all tid däremellan spenderade vi här. Frilansade från någon liten flygel, stylade dukningsjobb i trädgården medan John forskade på sitt eget labb. Åt frukost i trädgården, tog ett dopp i sjön och såg årstiderna förändras bortom betongen. Satt här då och då. Rodde ett par varv här. Längst med mina EGNA Ö (hallå, hallå, hallå!?) … Eller så hade jag ett sött litet torp, med utedass och snickerboa i Östergötand. Dit jag åkte om helgerna, plockade vitsippor, nässlor och svamp, beroende på säsong. Tog ett kvällstopp, morgondopp och mittemellan-dopp i sjön som låg på icke-ånger-avstånd för spontana bad. Kanske skulle jag plantera ett par hundra äppelträd på baksidan av torpet … Och här skulle radion skvala. Med sjörapporten, “Sommar i P1” och golvknarr mot bara sommarfötter. Skulle dricka 11-kaffe (sådant man gör på landet), svalka strupen med hemmagjord hallonsaft och käka kakor från en GIGANTISK kakburk (must have på sommarstället). … Eller om jag bodde i ett Emil i Lönnebergahus från 1909 med glasveranda och flaggstång. Precis vid vattnet och på pendlaravstånd från Stockholm. Kanske att jag skulle tapetsera alla rummen i Morris-tapeter och inreda med loppisfynden som står uppe på vinden (och inte får plats på två rum och kök i Kransen). Äta frukost under äppelträden och blogga på distans från någon liten berså. Då det här skulle vara vardag. Stora vajande träd, böljande, vilda kullar som inte var “anlagda för stadsbilden” och äppelträd runt knuten. … Eller så köpte jag det här torpet. Bara för att just precis så här ser mitt drömtorp ut. Guldockramålad dörr, liten veranda med trappa och väldoftande kaprifol, spröjsade fönster, pälspont i köket osv, osv, osv …
Här kommer en rapport från nattskjortan.
Det har gått snart en månad sedan Majken kom till världen och den vildaste berg-och-dalbanan börjar plana ut. Jag börjar sakta förstå att detta älskade lilla kalufsbarn inte är till låns. Och att det inte finns en barnkonstapel som Big brother-bevakar mig när jag inte lyckas torka miljardmilsdjupa vecken i perfektion, hon bara är halvklädd i konstig kläd fyra dagar i rad, jag inte förstår varför hon gråter eller glömmer bort att rapa henne efter flaskmatningen (de två senare sakerna hänger ofta samman, men jag kopplar inte så snabbt).
På darriga ben och med tårfyllda, processande ögon blir jag lite coolare. Varje dag.
Bryter ny mark.
Tillsammans gör vi allt för första gången. Drar i väg på middag, åker tunnelbana, tar oss på bussen och går nya (läs gamla) promenadstråk. Allt är helt nytt. Och lite läskigt.
Kroppen blir rörligare för varje dag, degmysmagen blir starkare, stegen snabbare och varmkänslorna större.
Det här är den absolut roligaste, coolaste, läskigaste, sjukaste, häftigaste och mest känslostormande berg-och-dalbana jag varit med om.
Det bästa?
Jag vill åka den tusen gånger om.
Jomen visst!
Klart att jag ska vårupprora mig också (på söndag avgörs vårupproret (läs mer om vårupproret och de fina Maguba-skorna du kan vinna om du deltar i vårupproret här)).
Detta, mina damer, herrar och hennar, är några av få kläder jag kan bära för tillfället. Och konstigt vore det ju annars, så här tre veckor efter förlossningen.
Festar till med en rosa, secondhand-fyndad topp, rutig kjol som jag köpte på Beyond retro i höstas (men aldrig hann inviga på grund av växande gravidmage), blå strumpbyxor och ballerinaskor.
Jag ska väl erkänna det här med att bära kläder över huvudtaget är lite av en fest. Jag rullar mest av allt runt här hemma i behå, trosor och valfritt tygstycke. Eller who am I fooling? Inget tygstycke, öppen amningsbehå (peekabooo!) och gigantiska preggotrosor.
Med denna ömma bild på näthinnan tycker jag att ni ska ta en extra titt på bilderna ovan. Och njuta.
Det gör nämligen jag.
Så. Nu kan varma veckan ta vid, för jag har nämligen nya, finfina vårskor från Magubasom jag inte är nådigt sugen på att inviga utanför köksgolvets snäva rutor.
Ungefär de finaste skor jag haft i min ägo (och skogalning som jag är, så har jag många skor kan jag lova).
Dessa puderrosa saker (som jag just nu klapprar runt med inomhus) är tillverkade i Sverige, så de har inte skeppats fyra varv runt jorden. Det gillar en ju.
Och apropå Maguba, så kan du vinna exakt sådana här skor (eller valfria favoriter) genom att delta i mitt våruppror: Vinn skor från Maguba
Fint värre!
Inte nog med att vi har fått ett stycke världens sötaste lilla Majken, så blir vi dessutom fullkomligt kärleksbombad av er.
Jag blir så otroligt rörd av er bubblande omtänksamhet, fina ord till Majken, varmskriftade vykort och givmilda presenter som dimper ner i postlådan.
Min hjärna sprängs. Lite så känns det.
Att ni tar er tid … för mig. För oss. För lille Majken. Det är så fint att det pyser ånga ur öronen på mig.
Den som menar att världen är egoistisk och kall, den har inte varit i min brevlåda alltså.
Gulle er!
Tack för … allt.
… Och att ni målar världen i färg.
Det här underbara paketet kommer från urgulliga Maya. En finfin låda med tvål, ursöt fiskbody och ett kort med snällord.
Denna torsdag vaknade jag upp till ett ovanligt krispigt vinterljus. Mycket riktigt.
Jag tittade ut genom fönstret och på takåsarna på husen mittemot låg det snö, samtidigt som sällsamma flingor singlade ner från himlen.
Just sådana här dagar, när vintern gör comeback i en aprilvädersvind, barnvagnspromenadplanerna går i stöpet och händerna rotar bland tjockkoftorna, ja, då behövs ett stycke våruppror.
Eller hur?
Så här kommer en fantastisk bild som Amanda tog häromdagen (när det var liiite varmare än i dag). Det har kommit in mängder av bidrag till min mejlbox och även under hashtaggen #våruppror (spana in vettja), men det finns fortfarande tid att delta. Och självklart får du skicka in HUR många bidrag du vill.
Vill du vara med i vårupproret (och samtidigt ha chans att vinna stört fina skor från Maguba?). Läs mer om vårupproret här.
Vroom, vroom!
Efter två veckors återhämtning har jag nu tagit de första stapplande stegen ut i vårsolen.
Lilla Majken ligger i sitt vrålåk och fullkomligt stormtrivs (läs: somnar på sekunden).
Det är lite av dagens happening att ta sig utanför den trygga, varma lägenheten, promenera på darriga ben och sakta men säkert ta tillbaka stigar som jag älskade att lämna fotavtryck i förut.
Just precis det här har jag drömt om så länge. Att kunna gå igen, utan trasslig foglossning, med ett vrålåk framför mig och en upp-över-öronen-älskad bebis i.
