Gotland, Värmland, en ö utanför Valdermarsvik och vattensprids-springande i ett föräldarhem utanför Stockholm i all ära. Men denna midsommar var det dags att testa något som jag aldrig prövat förut. Inte fly stan, inte plocka blommor på en äng, inte dansa knätofsdans runt en stång. Nope.
Fira urban midsommar.
I stan.
Jag och John bjöd in några vänner till midsommarfirande i Midsommarkransen. Närmare bestämt på vår innergård. Trots stans brummande pulserade en bit midsommar på en innergård – mitt bland alla husen. Sillen flödade och kransarna likaså.
Vad än Dagens Nyheter skrev dagen till ära, så fanns de midsommarkransar i Kransen.

Beviset. Själv hade jag nämligen bundit en krans av klöver. Dessa livskraftiga blommor hittade jag ett stenkast från E4:an. Det tog ett tag att hitta vilda blommor (det finns liksom inte så många grönområden med vildvuxna blommor här i Stockholm), men till slut stod de där, mitt i asfalten. Virket till min urbana midsommarkrans. Säkert damaged av alla avgaser, men ändock en krans.

Jag och John dukade upp ett långbord på innergården, under träden. Rotade fram gamla linnedukar, porslin, kristallglas, stallyktor och gröna flaskor.

Emelie anlände med blommor hon hittat på vägen och började tillverka kransar. Inga vanliga bond-lantis-blommor kanske, men vad gör man inte när staden krymper och grönområdena blir färre: tager vad man haver.

John.

Volang-Linda.

När jag och John bjöd in till vår urbana midsommar trodde vi att halva vänskapskretsen hade lantis-planer (som så många har när det vankas midsommar) och det kanske skulle komma fyra personer. Men över tjugo vänner kom för att fira på vår innergård.
Här ser ni några av dem. Här dricker vi rosévin och väntar på lunch.

Carro var en av dem som kom. Henne känner från Värmland. En av de där vännerna som jag har hängt med i femton år och som jag hoppas får ha i mitt liv … livet ut.
Carro och jag lärde känna varandra i ettan på gymnasiet. Vi fann varandra på direkten (jag är ett stort fan av Carros hjärna) och har hittat på en massa tok genom åren. Nu har hon dessutom flyttat till Stockholm. Lyckan!

Lilla Isolde kom också med sin familj. Här leker hon med klossar med sin favorit, Linda.

E4:an-kransen. Lite trött, men vem skulle inte vara det efter att ha växt upp i ett avgasmoln.

Sedan – långt senare än vi tänkt – dukades lunchen fram. Knytis när det är som bäst. På bordet stos senapssill, vegetarisk sill, västerbottenostpaj, lax, bröd, gräslös och färskpotatis.

Tusen ostar och ett par baguetter.

Ta-för-sig-bordet.

Med mat på tallrikarna åt vi midsommarlunch, battlande snapsvisor, skrålade och babblade.  Och det var bara början … på en mycket lång midsommarafton.
Men mer om det i morgon!

Skepp å hoj, midsommar-skoj!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!