Egentligen hade jag tänkt att lägga upp den här bilden på den här luckan, för det finns ingen som jag saknar så mycket som min Åberg. Vi bor på varsin kust, hon lever mitt imaginära Göteborgs-liv och det är som att hon alltid fattas mig. Jag längtar ständigt efter henne. Men hon behövde vara i den här luckan, så är det bara.

Det är ingen som får mig att skratta så mycket som min vän Åberg. Hon har det härligaste och mest smittsamma fnitter och det är som våra hjärnor har en extra – skev – tråd emellan. Som kopplar hejvilt.  Alltid med ett väloljat samspel. Vi avslutar varandras meningar, vi behöver bara göra en gest för att förstå den andras tanke och behöver liksom knappt säga ett ord för att fastna i ett skrattanfall.
Åberg har varit en av mins närmaste vänner i över 15 år, vi har bott ihop i kollektivet Y-front i Stockholm och härjat, gråtit och utforskat varenda vrå av varandra.
I hennes sällskap kan jag vara jag. Med svärta och imaginära smilgropar (är så fasligt avundsjuk på hennes), och där – mitt emellan – så finns det en rå dos svart humor.

Detta är lucka 15 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!