Mars 2020.
Det var inte så här vi hade tänkt oss början på våren va?
Jag lider med alla som kämpar nu.
För sin inkomst, för levebrödet, för alla de som oroar sig för närstående i riskgrupper och som kämpar inom vården med knappa resurser.
Det är som att livet satts på paus och snabbspolning på en och samma gång.
Livet och omständigheterna blivit sköra. Så som de är. Egentligen. Bakom bös, vardag, jäkt och stress-smog.
Det är som att vi människor på riktigt ser varandra på något vis.
Inte jäktar förbi varandra.
Mars 2020 är kanske när hårda skal blir mjuka? När kantiga människor får rundade hörn och när oljerockar byts ut mot absorberande hud. Där saker inte rinner av, utan tas in och begrundas.
Imorgon når vi dag 19 i hemma-varandet och vabberiet.
Min kalender gapar helt plötsligt tom, alla mina föreläsningar har ställts in, större delen av min inkomst är väck och jag pendlar mellan hopp och förtvivlan i vabb-härjet. Skrattar lite panikartat åt valet att betala av mitt resterade CSN-lån i januari och säga upp alla mina fasta skrivuppdrag (eftersom jag hade så många åtaganden). Drar en sorts suck över den kraschade hårdisken som jag nästan glömt eftersom det kom så mycket skit i vägen att jag inte hann skotta undan och polerar längtan efter att åka hem till mina föräldrar. Funderingar över våren. Allt som inte blev. Och hur det nu blir istället.
Om framtiden som hade en så tydlig horisont. En horisont som jag liksom inte riktigt ser just nu.
Som jag tror fler kämpar för att se. Hur kommer det bli?
På dagarna försöker jag få vardagen att lira. Kikar på mobilen ibland (ofta) för att försöka jonglera mejlen, avbokade arrangemang, styra upp jobb, rädda det som räddas kan och finlira det ideella jobbet i Klimatklubben. Jag tar allt vabb nu, medan Golden boy (som jag kallar John) får stå för inkomsten. För tre veckor sedan var det han som tog allt vabb, medan jag skrev böcker och rälsade runt. För jag var den som jobbade 100% och stod för den största inkomsten.
Poff, så förändrades allt.
Bokar av och bokar om alla tågresor. Det är så många att det är ett myller.
Lär mig sjukt mycket. Av mina misstag.
Men vem hade kunnat ana detta?
På kvällar och nätter försöker jag svara på mejl, strukturera upp och göra planer. Vi får se hur det går.
Glittret i skiten? Förutom att jag putsat alla fönster tillsammans med barnen och att vi alla börjar bli friska?
Tacksamhet över fina vänner som kommer med omtanke och vabb-avbrott. Att jag har Maria och Johanna att bolla med. Och att jag i går natt lyckades styra upp en grej som jag länge tänkt göra.
Imorgon ska jag visa vad.
Jag hoppas innerligt att ni är okej, trots den knepiga situationen.
Ta hand om er <3
Ps. Skriv under detta – bra grej!
Loading Likes...
nä, som du säger – vem hade kunnat föreställa sig detta? svårt att hålla kvar alla sina jobb med tanken “Jag kanske är överbelastad nu, men tänk om det kommer en pandemi som hindrar alla människor från att ses så alla föreläsningar blir inställda! Då kommer jag vilja ha det jag har!”
Själv är jag vårdpersonal, så inte ekonomiskt drabbad, men ständigt vabbande eller själv hemma med milda symptom. i allt detta vabb är dina vackra inlägg (både här och i arkviet) en ljusglimt <3
Kan inte många av dina uppdragsgivare köra digitalt med dig istället? Tänker vi är många som gärna skulle höra dig digitalt Kanske naivt men hoppas de också kan tänka ställ inte in ställ om
Ja det är verkligen en annorlunda situation just nu. MEN även om det finns många som kommer få en jobbig ekonomisk situation så får vi inte glömma att det finns de som behåller sin inkomst (vissa med några kronor mindre pga permittering), men som har mindre att lägga pengarna på – inga resor, bio, kaffe på språng till jobbet etc.
Och folk pratar om att det är viktigt att hålla igång ekonomin och konsumera (går ju att göra detta på ett bra sätt). Så jag tänker kan du inte få igång digitala föreläsningar? Som man betalar inträde till.
Ledsen om jag är den där som kommer och tipsar om vad du ska färsörja dig på… Jag vill egentligen bara att säga att vi som har inkomst i behåll måste fortsätta att hålla andra flytande genom att stötta och köpa content men kanske på ett annat sätt än vad vi är vana med. Men det är ni som måste introducera det för oss. Precis som med dina nya hemsida – så bra idé!
På lång sikt tror jag att vi kan lära oss mycket av detta och komma på många nya arbetssätt. Men det kommer bli kämpigt!
Ta hand om dig!
Så fint skrivet. Tänker på dig. Tänker på oss alla. Kram!
Åh, detsamma <3 Tusan så fint att du kikar in här. Känns fint.