Hej på er!
Dagarna försvinner i bygg, workshop-planering, foto-rens, föreläsningar, möten och offkamera-jobb. Men nu tänkte jag visa vad jag hade för mig förra veckan.

Hittade mig själv – iklädd egensydd kimono – på Blomsterlandets egen tidning. Är jag först i världen med att fronta en trädgårdstidning innan jag har en trädgård måntro?

Så här ser det ut prick överallt i vårt lilla kyffe. Vi odlar som bara den, trots att vi egentligen inte har några ytor att ställa sådderna på. Fönsterbrädorna är obefintliga i den gamla verkstan, så nu står det tråg och krukor överallt – som här i barnens rum.

Hade tydligen beställt några dahlior som kom på posten, så jag satte ner dem i krukor. Hoppas de tar sig!
Jag ska ju skapa en bivänlig trädgård, och här kvalar ju egentligen inte de mest avancerade dahliorna in. Så detta blir bara rent ögongodis och gå-bort-present-matreial.

Fula är de ju inte.

Undrar ni varför jag alltid tar närbilder på hörn – och sällan med vidare perspektiv? Ja, här har ni svaret.

Som sagt. Här står fläktarna som torkar väggarna och långbordet är knökat med stearinljus, verktyg, städgrejer, vaser, ja, allt mellan bygg och piff skulle en kunna säga.

Jag gav mig dän på att få orangeriets innerväggar klara i förra veckan, så jag slet med lera, fixade klart fönsterbrädan mot väster och grejade.

Söderväggen klar, men pja, det finns lite att jobba med så att säga.

Väggen mot väster får sitt första lager lerblandning.

Spatel i högsta hugg och i färd med att smeta på sista lagret finputs på västerväggen.

Ett avbrott i byggandet och besök på Värmlands Museum!

En favorit i Karlstad – helt klart. Här finns utställningar, skaparverkstad för barn, ett Inger och Lasse Sandberg-inspirerat lekrum (med Lilla Spöket Laban, Tummen, Lilla Anna och Långa farbrorn och gänget). Och så ett fantastiskt café och en makalöst fin restaurang.

Men jag skulle inte dit för att vältra mig i Värmlands Museum, utan höll ett panelsamtal med det här gänget om framtidens konsumtion. Hur vi helt enkelt ska konsumera i framtiden, hur det ska bli enklare att handla begagnat och återbrukat i våra städer och hur vi får till en återbruksgalleria i stan.

Det blev fredag och jag tog morgontåget till Stockholm, mötte upp Maria på kontoret och jobbade järnet.

Ena dagen i arbetsbralla på den värmländska landsbygden, nästa i pennkjol på Södermalm. Bästa kombinationen om du frågar mig.

Vi käkade lunch på favorit-stället som serverar den genialiska kombinationen soppa + pizza!
Det blev bubbel till lunch, för vi var ju tvungna att fira Marias bok och att vi är nominerade till Årets secondhand profiler 2022.

Fuck vetemjöl.

Hej då!
Vid 17-snåret lämnade jag stan och pep hem till Värmland. Träffade en person som gick på min skola i högstadiet på tåget, så det blev inte mycket gjort på jobbfronten. Så himla kul att återse människor från förr!

Kom hem till bygge och det där ni ser på övervåningen. Jojo, det ligger halmbalar däruppe. SNART ska jag och John börja bygga övervåningen för att komma på hur vi bäst löser olika utmaningar. När vi ska bygga undervåningen så bjuder vi in till workshop och ska lära ut allt vi lärt oss!

Orangeriet hade torkat väl medan jag varit i Stockholm!

Första lagret – med lerlim – blir alltid väldigt sprickigt eftersom det är en stor dos lera i. Sista lagret blir finare så att säga.

Och innan veckan var slut hade jag inte ALLS byggt klart alla väggar, men hade i alla fall beställt munblåst glas till parörren från Fiskeruds byggnadsvård. Ett steg närmare klart i alla fall.

Det var min vecka!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!