Augusti, bortajobb och klimatsmart semester?
Den här jobbsäsongen har rivstartats rejält med olika spännande projekt. Från hängmatta till mötesmaraton på några futtiga dagar. Så vad behöver en då?
Jo, åka på kickoff med en vän. Ut på landet för att inspireras, babbla och må gott.
Så i torsdags tog jag min kompis Fatima och min laptop under armen och kuskade till Dalsland.
Istället för att spendera dagen på kontor och hemmakontor så rev vi av en jobbförmiddag på bussen och landade sedan i …
Marie och David, som står bakom Swedish Country Living, flyttade hit – till en gård plats omgiven av gamla ekar och uthus – från Göteborg för sisådär en 10 år sedan. Och nu lever de min dröm!
De bor i ett gammalt sommarnöje intill vattnet, har 100 får, jobbar med att öka den biologiska mångfalden, odlar och har också byggt upp tre hus av återbruk som de hyr ut. Och just de, de har vallhund och ankor.
Det första vi möttes av när vi kom fram var David som hade plockat ihop ingredienser till dagens lunch direkt från trädgården. Men innan det blev dags för lunch skulle vi få se var vi skulle bo.
Här, off grid, skulle vi spendera natten. Detta hus är byggt av återbrukade fönster och dörrar och fasaden är klädd i gammal skiffer. Som ett pepparkakshus!
När vi installerat oss i vår stuga, så var det dags för lunch som serverades i orangeriet. Även det byggt av återbruk.
Och det är inte bara ett orangeri, utan ett kretsloppshus. Hej dröm!
På baksidan av orangeriet finns nämligen toaletter och dusch (med sjövatten), och allt gråvatten härifrån renas i bäddar och går ut i till odlinagarna.
I orangeriet hade David och Marie dukat upp till lunch. Det serverades svamppaj!
Och sen kaffe på maten.
Älskar platser och koncept som är genomtänkta, vackra och det är ju inte direkt en nackdel att det kändes som att vi satt i Provence.
Nere vid stranden låg ett gäng kanoter, så efter lunchen gav vi oss ut för att paddla!
När vi kom tillbaka hjälpte vi till att slussa in fåren i en ny hage.
Runt om på ägorna finns hus byggda av återbruk.
Som det här A-frame-huset.
Det här huset – med grönt tak – var min favorit.
Nybyggt, men med begagnade fönster och en dörr från 1700-talet.
Och utsikt över ekar och får.
Det finns också ett familjehus, om en vill ta med sig barnen. Det är jag taggad på – ta med hela familjen för att testa drömlivet.
Och så fanns ju skifferhuset så klart.
Där dessa två bodde!
Vid middagstid gick vi ner till orangeriet, la mobilerna på laddning (off grid light – vi behövde ett eluttag ibland) och begav oss mot uteköket där vi skulle få laga …
Pizza!
Så himla gott och roligt att göra.
Marie och David hade dukat upp middag with a view.
Och skikken middag sen!
Efter att ha babblat oss igenom en hel dag avslutade vi med kvällsdopp. Och sen babblade vi tills ögonlocket föll ihop. Så mysigt!
För ett par veckor sedan skrev jag det stora inlägget om vårt halmbalshus, och i samma veva dundrade det in ett par frågor om vårt orangeri. Klart att vårt orangeri ska få ett alldeles eget inlägg! Med massa bilder från bygget!
Varför byggde ni ett orangeri det första ni gjorde? – Ja, en kan verkligen ifrågasätta smartheten att bygga två hus samtidigt, men eftersom vi ville få till en gårdplan med köksträdgård högst upp på vår kuperade tomt så var vi tvungna att tänka till för att komma åt att arbeta och skeppa upp materil. Vi har nämligen inte världens enklaste tomt. För att förenkla bygget så byggde vi längst in först. Planen var (och är) att rama in köksträdgården mellan bostadshus, orangeri och (kommande) växthus. Skapa en gynnsam odlingsyta (kanske vinna en zon?).
Det mest optimala skulle ha varit att bygga växthuset först, eftersom det är planerat lääääängst in på tomten. Men någonstans var vi tvugna att dra i handbromsen. Så vi började med orangeriet som ligger innanför bostadshuset på tomten. Växthuset blir en plan för framtiden så att säga.
Vi må ha storslagna planer för vårt orangeri – här ska det rymmas odlingar, middagar och tvätt på tork – men livet skriker ju inte direkt ut ett behov ett orangeri. Men i takt med att bygget med vårt halmbalshus framskridit har vi insett att orangeriet fyllt en otroligt viktig funktion. Här har vi kunnat värma oss, äta lunch och bjuda på fika genom byggets gång. Så tack orangeri för det! Och dessutom har jag kunnat tjuvstarta ett par odlingsdrömmar. Inte fy skam när bygget är kaos och tomten ser ut som en tipp.
Hur mycket hade ni byggt innan ni byggde vårt orangeri? – Bara ett hönshus på hjul. Men vi hade förstklassig hjälp (annars hade där stått ett sjul kan jag lova). Nu däremot skulle jag nog kunna bygga ett orangeri själv, hälsar Aktiebolaget storhetsvansinne.
Vilket material använde ni för att bygga ert orangeri? – Grunden till vårt orangeri är byggd av sten, delvis från tomten. En hel del stenar klyvdes för att passa.
Stommen till orangeriet byggdes i trä, av plockhugget virke. Inget impregnerat skoj, utan rent trä.
Väggarna byggde vi av träflislera – en blandning som liknar typ chokladbollsmet och som en pressar ner i en form (typ två plywood-skivor som en sätter på varsin sida om reglarna).
När massan torkar blir den stenhård, och på den lerklinar en sen. Både på insidan och utsidan. Tre lager lerklining blev det på insidan och två lager på utsidan. Ytterligare ett lager ska läggas på utsidan i sinomtid. Fönstren på framsidan av orangeriet, plus fönstret på södersidan, är begagnade. Just dessa flaggfönster köpte vi från det kommunala byggåterbruket, Sola byggåterbruk. Fönstrena har tidigare suttit på en skola några kilometer bort. Pardörren (begagnad om inte det framgår, hahaha) hittade jag på Marketplace, så den hör inte alls ihop med fönstrena även om det ser ut så. Lyckan när vi insåg att spröjsen gick i liv med varandra. Hurra! Fönstren på baksidan köpte vi från VLT i Arvika. De är så klart också pre-älskade.
Vad är det i massan ni lerklinar med? – Jo, serrdu. Vi har lite olika blandningar. En lite tjockare med mycket fibrer i, och en lite slätare finputs. I den tjockare grovputsen är det lera, sand (eller stenmjöl), hästskit och halm i, medan det i finputsen är lera, mer sand (eller stenmjöl) och lite hästskit. Blandningen blandar vi i en tvångsblandare och häller upp i hinkar.
Luktar blandingen?
– Nope. Om hästskiten är tagen ur hagen eller mockad för ett tag sedan så luktar det ingenting (det är fibrerna i skiten en vill åt). Vi har lyxen att ha ett stall som granne och får hästbajs som de mockar ut med jämna mellanrum.
Är det inte äckligt att blanda i bajs? – Nä, tycker det är sju resor fräschare att använda naturliga material än exempelvis kemikaliebelagda material.
Vad har ni målat med i ert orangeri? – Egentligen tycker jag att den torkade leran i sig är vacker, men för att skapa ännu mer ljus i vårt orangeri så valde vi att måla det. Vi hade lite kalk kvar från målandet av hönshuset, så jag borstade på det. Tycker att det passade bra därinne.
Så småningom ska jag måla taket också. Det blir i någon järnvitriol tror jag.
Hur byggde ni ert gröna tak?
– Åh, så glad över vårt gröna tak! Först la vi råspont på taket och på råsponten la vi …
Näver! Vi la näver omlott på taket och avslutade med en offerbräda längst ner, som hölls uppe av enekrokar.
När nävern var på plats så slängde vi upp grästuvor på taket. Vi la dem upp-och-ner och strödde ut mängder med fröer. Min mamma har också planterat ett och annat däroppe. Smultron exempelvis.
Det växer så det knakar däroppe! Det står dessutom en lönn bakom orangeriet som lockar till sin humlor när trädet blommar, så det känns verkligen som en levande och surrande del av vår trädgård.
Vilket moment var roligast respektive svårast? – Lerklina är alltid roligt (tycker jag två lerklinade hus senare), men få saker får upp mot att passa in fönster och dörrar och se en ställning med brädor förvandlas till ett hus. Svårast? Hmm. Att hålla taket torrt innan vi fick på nävern? Det kom nämligen en storm och drog tag i presenningen … Lätt stressad situation.
Vad har du för växter i orangeriet? – Massor av olika! Fikonträd, olivträd, granatäpple, pelargoner. På bilden ovan har jag ett blåregn i den stora krukan. Den ska jag plantera i år är det tänkt. Kanske på hörnet till vårt orangeri?
Ska orangeriet funngera för övervintring av växter? – Tanken var att låta växterna övervintra här och just nu har vi en frostvakt som ser till att det inte blir för kallt inne i orangeriet. Men planen är ju att vi ska bygga en punschveranda på vårt hus och då är det bättre att vinterförvara växterna där – i spillvärmen från huset. Här ser en ju en hel del fördelar med att ha ett orangeri sammankopplat med huset (vilket vi var inne på i början av byggplans-processen) …
Hur tänker du kring odling, arbetsyta vs mys/häng i orangeriet? – Just för tillfället är det en mischmasch av allt inne i vårt orangeri, men det beror ju på allmänt byggkaos. Jag har tänkt att allt – odling, arbetsyta och mys/häng – ska få plats (optimistiskt nog), men så småningom planeras smartare. Just nu rymms en lång bänk, ett gigantiskt bord och en lika gigantisk säng därinne. Sängen ska inte stå där, men funkade som myshörna för kidsen förra året (perfekt när en hade middagar och barnen fick ha myskväll precis bredvid med film och snacks). Odlingar kommer alltid få plats eftersom jag byggt väl tilltagna fönsterbrädor runt hela oranageriet.
Tanken är att inredningen i orangeriet får följa säsongen. Just nu renoveras fönster inne i orangeriet och det är allmän förvaring. I vår, när odlingen kommer igång, så får allt annat maka på sig och i sommar när försådden flyttar ut och krukorna ställs på trappan får det bli plats för middag, mys och tvätt.
Kanske även inkvartera ett bad när det vankas höstrusk?
Här sitter jag även och jobbar ibland. Inte fy skam.
Vad har ni för ventialtion och uppvärmning i orangeriet? – Självdrag och frostvakt än så länge. Funkar helt okej, men några fönsterrutor är försatta med plywood. Ser fram emot att laga dem!
Vad blir nästa steg för orangeriet? – Jag vill bygga en stentrappa till orangeriet, lägga lergolv inomhus, lerklina ytterligare ett lager på utsidan, kitta om alla fönster, plantera klätterväxter utomhus (på stöd som tar dem upp på taket). Det finns att göra så att säga.
Hej på er!
Dagarna försvinner i bygg, workshop-planering, foto-rens, föreläsningar, möten och offkamera-jobb. Men nu tänkte jag visa vad jag hade för mig förra veckan.
Hittade mig själv – iklädd egensydd kimono – på Blomsterlandets egen tidning. Är jag först i världen med att fronta en trädgårdstidning innan jag har en trädgård måntro?
Så här ser det ut prick överallt i vårt lilla kyffe. Vi odlar som bara den, trots att vi egentligen inte har några ytor att ställa sådderna på. Fönsterbrädorna är obefintliga i den gamla verkstan, så nu står det tråg och krukor överallt – som här i barnens rum.
Hade tydligen beställt några dahlior som kom på posten, så jag satte ner dem i krukor. Hoppas de tar sig!
Jag ska ju skapa en bivänlig trädgård, och här kvalar ju egentligen inte de mest avancerade dahliorna in. Så detta blir bara rent ögongodis och gå-bort-present-matreial.
Fula är de ju inte.
Undrar ni varför jag alltid tar närbilder på hörn – och sällan med vidare perspektiv? Ja, här har ni svaret.
Som sagt. Här står fläktarna som torkar väggarna och långbordet är knökat med stearinljus, verktyg, städgrejer, vaser, ja, allt mellan bygg och piff skulle en kunna säga.
Jag gav mig dän på att få orangeriets innerväggar klara i förra veckan, så jag slet med lera, fixade klart fönsterbrädan mot väster och grejade.
Söderväggen klar, men pja, det finns lite att jobba med så att säga.
Väggen mot väster får sitt första lager lerblandning.
Spatel i högsta hugg och i färd med att smeta på sista lagret finputs på västerväggen.
Ett avbrott i byggandet och besök på Värmlands Museum!
En favorit i Karlstad – helt klart. Här finns utställningar, skaparverkstad för barn, ett Inger och Lasse Sandberg-inspirerat lekrum (med Lilla Spöket Laban, Tummen, Lilla Anna och Långa farbrorn och gänget). Och så ett fantastiskt café och en makalöst fin restaurang.
Men jag skulle inte dit för att vältra mig i Värmlands Museum, utan höll ett panelsamtal med det här gänget om framtidens konsumtion. Hur vi helt enkelt ska konsumera i framtiden, hur det ska bli enklare att handla begagnat och återbrukat i våra städer och hur vi får till en återbruksgalleria i stan.
Det blev fredag och jag tog morgontåget till Stockholm, mötte upp Maria på kontoret och jobbade järnet.
Ena dagen i arbetsbralla på den värmländska landsbygden, nästa i pennkjol på Södermalm. Bästa kombinationen om du frågar mig.
Vi käkade lunch på favorit-stället som serverar den genialiska kombinationen soppa + pizza!
Det blev bubbel till lunch, för vi var ju tvungna att fira Marias bokoch att vi är nominerade till Årets secondhand profiler 2022.
Fuck vetemjöl.
Hej då!
Vid 17-snåret lämnade jag stan och pep hem till Värmland. Träffade en person som gick på min skola i högstadiet på tåget, så det blev inte mycket gjort på jobbfronten. Så himla kul att återse människor från förr!
Kom hem till bygge och det där ni ser på övervåningen. Jojo, det ligger halmbalar däruppe. SNART ska jag och John börja bygga övervåningen för att komma på hur vi bäst löser olika utmaningar. När vi ska bygga undervåningen så bjuder vi in till workshop och ska lära ut allt vi lärt oss!
Orangeriet hade torkat väl medan jag varit i Stockholm!
Första lagret – med lerlim – blir alltid väldigt sprickigt eftersom det är en stor dos lera i. Sista lagret blir finare så att säga.
Och innan veckan var slut hade jag inte ALLS byggt klart alla väggar, men hade i alla fall beställt munblåst glas till parörren från Fiskeruds byggnadsvård. Ett steg närmare klart i alla fall.
Välkommen in i orangeriet!
I dag ska vi snacka vatten! What, vad?!
Vad finns det att säga om … vatten? Eh, ganska mycket.
Som att klimatkrisen is all about vatten. Hur då? Och hur påverkas egentligen platsen jag bor på – Värmland – av ett annat klimat? Och hur förberedd är jag?
Vatten är vårt absolut viktigaste livsmedel. Trots det behandlar vi vårt vatten som skit. Nästan som om vatten vore en engångsprodukt trots att vatten är det mest begagnade vi har.
Vi använder ju samma vatten som dinosaurierna gjorde. Och vårt vatten ska vara i tjänst även för nästa generation, och nästa och nästa. Och nästa. Problemet är att vi pumpar ut kemikalier, plastpartiklar och skit (med betoning på skit) i vårt vatten. Strösslar det med oskönt och tänker att allt löser sig?
Outsourcar problemet till nästa generation?
Normen i Sverige är att vi spolar ner bajs med dricksvatten, duschar för jämnan, tvättar våra kläder så fort de fått en liten fläck (istället för att vädra och ta bort själva fläcken), samtidigt som 844 miljoner människor på jorden lever utan tillgång till rent vatten varje dag.
Vi borde kanske behandla vatten som det dyrbaraste vi har?
Vatten har också huvudrollen i vår tids största utmaning: Klimatkrisen. Allt handlar om vatten!
Högre temperaturer (som är en effekt av våra utsläpp av växthusgaser) ger nyckfullare väder. Nyckfullt väder innebär att torra områden blir torrare (brist på vatten, utbredd torka och risk för skogsbränder) och blöta områden blir blötare (höjda havsnivår, skyfall, översvämningar). Oavsett läge – för torrt eller för blött – så blir det svårt att odla mat och få tag i dricksvatten.
I ett porlande nya avsnitt av Plan B-podden – som släpps på självaste Världsvattendagen – så ska jag och min klimatkompanjon Maria Soxbo dyka ner i vattenproblematiken.
Avsnittet har fått namnet “Bad, blötare klimat & brist på vatten” där vrider vi och vänder på vattenkonsumtion, det knepiga i att vi i rika länder köper vattenkrävande varor från andra länder vilket bidrar till att lokalbefolkningen får brist på dricksvatten. “Avokadomackan måste dö” kan någon ha sagt i avsnittet.
Vi snackar rätten till bad i ett varmare klimat (hello strandskydd), fossilfria sjöar och så ringer jag upp Karin Lexén, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen, för att ta reda på hur vår hav och vattendrag mår. Och hur vi kan bidra.
Är det inte galet att vi får spola ut vad skit som helst i vasken? Absolut, vi rekommenderas att inte göra det. Men gissningsvis tänker många “vad spelar det för roll om lilla jag?”. (Så har i alla fall jag tänkt innan jag visste bättre). Ordspråket “många bäckar små” finns ju av en anledning.
Men hallå! Stopp, stopp, stopp, vår planet kallas ju den Blå planeten – det finns ju hur mycket vatten som helst?
Eller?
Nope.
Av allt vatten på vår planet är 97,5 procent saltvatten som inte går att dricka, och 2,5 procent sötvatten. Av de där 2,5 procenten är stora delen fryst i glaciärer. En pytteliten del är alltså det vi kan dricka och använda för odlingar. Och ja, det ska ju vara till gagn för andra arter än människan så klart.
Hur vi behandlar vårt vatten och vad vi spolar ner i vasken är av största betydelse.
Vår vattenkonsumtion 25 fulla badkar. Varje dag.
De 25 badkaren innehåller vad vi förbrukar (dricker, duschar, tvättar), men också vad maten vi äter och kläderna vi bär kostat i vattenresurser.
Så vad är lösningen? Mota klimatkrisen för att säkra vår och andras tillgång till dricksvatten. Och vi behöver se vatten som en livsnödvändig resurs (because it is), och värna om det vatten vi har.
Till allt det dagliga – tvätt, disk och rengöring – ska vi försöka att minimera användningen (hej vädra och använda samma dricksglas flera gånger om. Men också välja produkter med omsorg.
Vill du testa?
Med koden planb25 så får man nämligen 25% på alla produkter på Fiveoceanshome.se. Koden gäller en gång per kund till och med 30 april 2022, och kan inte kombineras med andra rabatter.
Jag vaknade upp frisk (lite hosta kvar) och är så taggad på en ny vecka. Började morgonen med att duka upp lussefika i orangeriet (till Jocke, Kolbjörn och Karl som bygger vårt hus), packa upp julmarknadsfynden (se ovan!) som blivit liggande i sjukstugan, släppa ut hönsen och skriva listor över veckans att-göra.
Därefter har jag jobbat med Klimatklubben ett par timmar. Styrt upp intervjuer för instagram, planerat debattartiklar och börjat fila på en grym grej på tema media (media, medias roll i klimatkrisen och omställningen) som Klimatklubben planerar att langa ut i januari. Dagens ideella, viktiga arbete!
Vad ska jag annars göra i veckan då? Jo, detta!
– Bygga väggar i vårt orangeri (never ending story)!
– Julfixa i orangeriet – kanske är ställa in en gran och klä den med halmdekorationerna?
– Hänga upp julpyssel i orangeriet, plåta och visa er.
– Lägga upp recept på vegetariska, veganska och säsongsanpassade julrecept (efter att det kommit in massor av mejl som efterfrågat dessa inlägg som jag tydligen raderat)
– Spela in podd med Maria. Det blir två lite kortare bonusavsnitt som vi kommer langa ut under julledigheten. Och ja, sen ska jag klippa ett av poddavsnitten också. Det blir ett spännande avsnitt och ett djupt efterlängtat!
– På onsdag kväll ska jag stöpa ljus på Skafferiet – HUR MYSIGT! Orimligt taggad på detta.
– Hälsa på min pappa. Har vabbat och varit sjuk en massa så jag har inte kunnat/vågat hälsa på min lilla pappa. Men så fort hostan släppt ska jag kasta mig dit. Min älskade lilla, sjuka pappa <3
– Blogga loss om Stockholm!
– Filma på tomten till alla gulliga guld-Patrons, så ni får se senaste nytt.
… och så är det styrelsemöte med Klimatklubben, det ska skrivas instagram-inlägg till Klimatklubben och tänkte jag mangla fram ett erbjudande kring mina böcker också. Om någon vill ge bort en dos klimatkunskap i jul <3.
Det är ju inte långt kvar till jul, och vår plan är att fira julafton i vårt alldeles egna orangeri.
Ska bara bygga klart det först, hahaha. Den lilla detaljen.
Anledningen till att vi ska fira där är dels för ATT VI HAR ETT ORANGERI, men sedan är också planen att ha det 100% pälsdjurfritt därinne så alla allergiker ska ha en given plats för middagar.
Till jul tänker långbord (det får bli bord av ett par dörrar – det har vi gott om så att säga!) mitt i orangeriet, plädar på stolarna, stallyktor lite varstans och så en julgran i ena hörnet. Och så klart, en ljuskrona mitt över långbordet, dekorerad med granris.
Och just en sån hittade jag häromdagen. Begagnad så klart. Och lagom plain för min smak.
Just nu är det fullt ös på bygget, så jag får vänta med att testa den, men så fort den är uppe ska ni få se.
Unlock with Patreon
