Kärlek kan se ut hur som helst. En familj likaså. Kärlek är kärlek oavsett kön och läggning. Familjer likaså. Tyvärr tycker vissa att kärlek kan ogiltigförklaras. Det är för mig helt obegripligt hur någon kan tycka till om någon annans känslor. Någon annans kärlek. Någon annans familj. Och säga rätt eller fel … eller vad som är normalt. Säga att du är pojke eller flicka eller vadfasensomhelst. Att du har en mamma eller hundra. In i fack ska alla. In i hetronormativa fack som är så är fyrkantiga och trånga som fasen.
Man kan ju bli trött för mindre.
I dag målas Stockholm i regnbågens alla färger. Övergångsställen i gult, rött och lila. Flaggor på busstaken. Tårtor i knalliga färger som serveras på silverfat på Instagram. Pride-veckan startar i dag och det tycker jag att alla ska fira minsann.
Fira och stödja. Inte bara nu. Alltid. Och det ska börjas i tid. Så att det där normala facket blir så brett och öppet att det inte finns någon norm längre.
Om jag någon gång blir mamma, så hoppas jag att det där barnet ska känna sig som ett barn i första hand. Alla mina vänner kan få vara mamma och pappa. Någon att känna tilltro till. En massa farbrorsmostrar som finns där och är som ett hav av bomull. Inte tjejbacillerskvinnor och skäggismän. Nä, ett hav av kärlek bara.
Jag ska älska det där barnet, ge det så mycket kärlek att hen en dag kan ge den kärleken till någon annan som gör hen lycklig. Vem det är spelar ju ingen roll. Bara det där barnet får känna det där kärleksgöttiga som en känner när en är kär.
Passar på att slå ett slag för min fina vän Malin Bekkebråten som har tagit fram en regnbågskofta för barn. Till alla våra regnbågsbarn därute som är lekfulla, tokfransiga, älskade barn i första hand. Och något annat lökigt epitet i andra hand.
Så det så.
Loading Likes...
Hear ye!
word!
Bra skrivet!
Var kan man hitta mönstret till regnbågströjan?
Hälsn Lisa