Om sju dagar går flyttlasset och om åtta dagar lämnar vi Gotland. Det är ett enormt vemod, men som jag har processat denna sommar. Varje dag har jag malt detta beslut. Tvivlat, drömt om framtiden, gråtit, tvivlat igen och gått loss på tusen olika projekt applicerbara på Värmland. Och sagt till John ungefär tusen gånger: “visst kan vi flytta tillbaka Gotland på heltid i framtiden”.
Mest för att detta beslut inte ska kännas så stort, så beständigt, igenspikat och låst. Vill helst att det ska vara lite skönt avslappnat.
John vill inte svara ja på min fråga. Jag ser ju det. Han är så taggad på att rota sig i Värmland, men han svarar ja för att han vet att ett nej kommer skava i mig.
Jag vill hålla alla dörrar öppna, även om jag innerst inne vet att det förmodligen aldrig kommer att ske. Men det känns skönt på något vis. Mata fladdret inom mig.
Planen nu?
Packa ihop, rensa ut, ha loppis på fredag och lördag och sedan lämna torpet.
Därefter åker vi tillbaka till Stockholm, lämpar av saker som ska dit, och sedan är planen att elbila oss till Värmland.
Jag vill så klart gärna träffa mina föräldrar – det närmsta jag kommit dem på nära åtta månader är att ha vinkat åt dem på håll – men de är dubbelt riskgrupp så något kramkalas eller övernattning i huset blir det inte. Vet inte riktigt hur jag ska göra. De har ett gästhus, men det optimala vore ju att försöka testa mig innan jag kan träffa dem.
Planen är nu att åka till Värmland, se till att flyttlasset från torpet kommit fram, stuva in grejer i mamma och pappas förråd och kanske kunna “ses” lite på distans utomhus. Bo någonstans. Hålla avståndet. Oklart var.
Väl i Värmland ska vi kika runt lite i trakten, eventuellt titta på en tomt (!?), torrdrömma lite om skolan som inte är till salu och hålla tummarna för att det dykt upp något spännande på Hemnet som vi kan kolla på (som kan överskugga stor-drömmen).
Jag är dessutom sjukt taggad på att kuska runt i Värmland, se alla bekanta platser med nya ögon. Vill åka till Arvika (har inte varit där på tusen år, och är lite nyfiken på att se var min mormor växte upp)!
Och så vill jag besöka alla spännande grejer som poppat upp överallt.
Det blir bra. Det kommer bli bra.
Loading Likes...
Det blir bra. Du befinner dig ändå i lyx-bekymmer. Var tacksam för tak över ditt huvud. Kom till ro där du är. Ha inte så många materialistiska begär om vad du vill äga (vissa hus etc). Ingen människa får större ro i livet för att hon äger “drömhuset”. Ofta ger detta en slags tillfredställelse en tid, sedan börjar man drömma om ett annat “drömhus”…Inse att du har tillräckligt (mycket mer än tillräckligt…) Du vet att dina drömmar är lyx-drömmar. Låt dem vila. Jag fattar inte att så många jagar dessa lyx-drömmar hela livet på ett eller annat sätt. Drömmar om vissa sorters hus, drömmar om mer och nya och speciella kläder, drömmar om allt möjligt. Alltid något nytt/annat (och ofta materialistiskt) att drömma om för egen del. När en sådan dröm gått i uppfyllelse och man får huset, resan, kläderna etc så kommer snart en ny sk “dröm”= begär att ansätta en. Så fortsätter det. Hjälp dem som inget hem har att få ett hem. HJälp dem som inga kläder har att få kläder. Hjälp dem som ingen mat har att få mat. Låt drömmarna om en bättre värld- om att överleva – bli verklighet för så många som möjligt. Ingen av oss kan förändra hela världen men vi kan alla göra verklig skillnad för en eller annan medmänniska vars dröm är mat för dagen, tak överhuvudet, tillgång till läkare vid behov, skola för barnen, en slant som räcker för att avmaska Lillan. När vi uppfyller dessa drömmar, detta hopp om överlevndad och en bättre framtid för männiksor med akuta behov så kommer våra egna (stor)drömmar att få en annan form, de kommer till ro, de kommer att slå in på ett sätt som är helt och sunt och livgivande på djupet.
Kan säga att goda vänner i tidigt i våras ärvde farfars och farmors 1960-tas hus. Fult som stryk men med en underbar uppvuxen trädgård, frukter, bär och allt härligt. De flyttade in eftersom huset var svårsålt och baby nummer fyra skulle födas så mer utrymme var i sig en gåva. Och nu efter några månader håller denna styggelse i nånslags gult tegel på att verkligen bli en dröm. Inte genom att de rivit det och låtit bygga ett “drömhus”. Utan genom att få frid där de är. Genom att vara tacksamma över vad de fick. Över levande livet med barn som myllrar överallt. Bär som mognar och blir sylt och pajer. (eller hamnar i barnamunnar och på barnakläder…) Genom att upptäcka att Huset har en mycket praktiskt planlösning och alla faktiskt är mer än nöjda. Detta en familj som hade tusen krav på det “perfekta boendet”/”drömboendet”. De säger nu att de aldrig vill flytta och att de lärt sig en avgörande läxa om vad som är viktigt i livet. Så visst blir det bra.
Jo, jag vet ju det. Och ett drömhus kan ju vara en bra känsla, inte nödvändigtvis ett ”drömhus” i den bemärkelsen som inredningstidningarna säger. Och jag gör allt jag kan för att fler ska ha det bättre.
Anna, jag utgår från att du vill väl med din kommentar, men jag upplever att det du skriver är så långt från hur Emma är och hur hon förhåller sig till materialism. Vi läsare bjuds in till att ta del av hennes liv, tankar och känslor – respektera det.
Emma, tack för väldigt fin blogg som jag har följt i säkert tio år. Jag håller tummarna för att det här leder till att ni hittar en ny tillvaro i Värmland. <3
Det kommer bli bra <3
Att ta sig en tur till Arvika låter som en bra idé. Ät glass på Sågudden, besök Klässbols Linneväveri eller Rackstadsmuseét för inspiration, luncha på Elins bakgård. Ladda elbilen så att det räcker för att ta ett varv runt Racken. Skogen, sjöarna och en levande bygd med driv, kultur och livsnjut kommer förhoppningsvis ge pepp 🙂
/Lina
Det kommer bli bra <3
Att ta sig en tur till Arvika låter som en bra idé. Ät glass på Sågudden, besök Klässbols Linneväveri eller Rackstadsmuseét för inspiration och luncha på Elins bakgård. Ladda elbilen lite extra för att ta ett varv runt Racken. Skogarna, sjöarna och den levande bygden med driv, kultur och livsnjut kommer ge pepp 🙂
/Lina
Emma! Det kommer gå bra och lösa sig. På ett eller annat sätt! Jag kan helt förstå oron, tvivlet och kaoset, det är ju mänskligt att känna så. Ni vet exakt vad ni lämnar – något ni älskar men har ännu ingen aning om vad som ligger framför. Okänt är alltid läskigt även om grundkänslan av att det blir bra ändå finns där bakom i magen och huvudet.
Jag tillexempel har ett torp, ett som är i rätt bra skick men det hindrar en ju inte från att vara orolig över möss, el och mögel. Så försöker piffa mysiga uteplatser, måla med linoljefärg och plantera blommor samtidigt.
Heja er som ändå följer drömmen trots att det är läskigt! <3
Det ÄR hemskt att lämna Gotland. Minns att jag kommenterade för tre år sedan när vi flyttade från öjn och du svarade just det, att man kanske kan flytta tillbaka någon gång. Vet inte om vi kommer att kunna göra det, men det är en liten tröst att möjligheten kan finnas någon gång. (Och nu har vi det superbra i en vitputsad 50-talsvilla vid vattnet som blev vår för två år sedan.) Det kommer att kännas bättre någon gång. Kram!
Att lämna Gotland… jag förstår precis….du har tagit fantastiska bilder av Gotland- snälla res hit ibland o fotografera åt oss!!!
Det ska jag! Och till andra ställen!
Gotland finns kvar. Man kan ju hyra med å särskilt of season på våren när ön är som bäst egentligen. Vi har lite samma vemod. Fast vi har bott på ön permanent ett år. Men vi har familjen kvar här så kommer tillbaka. Fast troligt inte för att bo heltid. Har btw producerat och skrivit låt med budskapet att vi behöver ändra vårt mindset och pusha makthavarna för gemensam global problemlösning NU. Låten börjar i moll men slutar i dur. Har hopp för det kollektiva. Mitt sätt att bidra utifrån de medel jag kan. <3
https://open.spotify.com/track/6zzjOGMyGkDjO2yxWyEMr5?si=eIJwZmDeS3C_sEnT8pJvQg
Åh min mormor är också från Arvika! De kanske var polare 🙂
Men åhhh!
Hette hon också Neidestam?
Åh! Älskade Arvika! Bodde där i två år. (Studerade på musikhögskolan.) Heta tips är Elins bakgård, Nordells, Rackstadmuséet, köpa lite Arvika te och det finns flera bra loppisar! Promenera kring Mikaelikyrkan och bada vid Ingestrand!
Tusen tack för tips!