Förra fredagen cyklade jag och John in till Gamla stan för att käka lunch. Vi skulle på ett gemensamt möte på eftermiddagen och passade på att se varandra i dagsljus utanför hemmet. En lyxvara i pandemi-tider.
Jag trodde att Gamla stan skulle vara lika lugn som den var i våras. Tji fick jag. Det var ganska många turister i klungor som fotograferade Stortorget och gick efter guider. Trodde inte att folk vågade sig hit ärligt talat.
Vi hittade en lugn plats, åt lunch och tog en svängom i de lugnaste gränderna.
Kikade snabbt in på Stadsmissionen i Gamla stan och hittade så mycket fint.
Jackor, tröjor och annat flott.
Men innan jag hunnit fundera på vad jag behövde var det dags att traska mot möte.
Gick förbi Provence.
Och hamnade själv på bild, med nygamla väskan!
Tadaa!
Så många trotjänare på en och samma bild. Min rosa halsduk som jag älskar, ullkappa, rosa kasmirtröja som jag använt så mycket att det knappt finns något kvar av den (men tänker använda den tills det bara är en nätbrynja kvar), blå brallor med pressveck som jag köpte på Beyond retro för säkert tio år sedan, vinröda strumpbyxor som jag ar fått av min kompis Lollo och mina senapsgula skor som blev renoverade i våras.
Efter en snabbvisit i Gamla stan slängde vi oss på cyklarna och rullade ner över kullerstenen. Det var som att röra runt på varenda DNA-sträng i kroppen.
Och vidare på spännande möte! Mer om det en annan gång!
Loading Likes...