Det snackas ofta om att vi ska ställa om.
Och allt vi ska försaka.
Kött, flyg, mode, inredning, ombytlighet, living la vida loca. Bucketlists och drömmar.

Det är inte direkt någon munter Pripps-reklamslinga som basuneras ut och ska få oss – med frivillighet – att ställa om.
Tro på tusan att det går segt.

Vi ska ge upp en massa göttiga saker, samtidigt som det viftas med en stor göttepåse framför oss när Tui-reklam manglas ut, H&M släpper en ny kollektion och vi kan byta in våra matpoäng från Coop till flygresor. Allt det vi ska ge upp är lättillgängligt, billigt, enkelt, subventionerat!

Vi vet att vi måste ställa om. Men det finns inga lagar, inga ramar och inga restriktioner eller skattelättnader som hjälper oss i rätt riktning.  Vi ska bara bli abrupt astaggade. Alternativt: förstå allvaret.

Det snackas innovationer, teknik, nya bränslen och storsatsningar för att knöla ner  storbolagen i grönare kostym. Ofta för att kunna fortsätta exakt som förut, men bara lite annorlunda.

Men hur vore det om vi faktiskt snackade vinningar? Förutom de uppenbara: Vettig framtid, framtidsoptimism och att miljoner människor liv kan räddas?
Tänk om vi började fila på manuset på den där prippsiga reklamslingan som faktiskt lirar med hur vi borde leva?

Och vi kanske inte behöver tänka HELT nytt?
Vi glömmer så lätt att många lösningar – och vinningar – redan finns där. I den finstilta balansgången mellan historia och framtid.

Jag kom över ett vykort över Karlstad från 1940-talet. Det föreställer Klara-bron som leder från Residenset över Klarälven till stadsdelen Klara (där jag bodde under gymnasietiden).

Det finns en bil med på kortet. EN! Resten går och cyklar.
Gissningsvis är det en stad full av ljud. Men inte av motorer, utan av liv. Sorl, skratt, fågelkvitter, samtal och cykelplingor. Och ibland en buss.

Intill Klaräven finns små kiosker. De finns inte kvar.
Gissningsvis försvann de med bilismen, när det blev omöjligt för bilarna att stanna till. Parkera. Men där och då, kunde en med lätthet rulla förbi.
Och är det inte just detta vi vill åt?

Städer som är gjorda för människor. Inte bilar?

I Karlstad har en historiskt gjort så många bra saker. Stora torget som en gång var marknadsplats, gick till att bli parkering och sedan bli en mötesplats för människor. Stora delar av stadskärnan är helt bilfri sedan många år tillbaka, och bussar från länets alla hörn strömmar till centrala platser intill den bilfria zonen.

Det har fattats många beslut historiskt sett, som vi njuter av i dag. Beslut som varit långt från populära.

Den spanska staden Pontevedra, med sina 80 000 invånare, gick från att vara ett trafikkaos till att bli helt bilfri. Där kan en andas frisk luft, höra fågelkvitter och människor vallfärdar dit. Befolkningen har ökat med tusentals människor. Borgmästaren Miguel Anxo Fernandoz Lores som fattade de obekväma besluten har blivit omvald fem gånger.

Vi behöver modiga beslutsfattare, en opinion som höjer rösten och allt fler som klurar på manuset till det göttiga livet.
Jag och Maria har ju vår Plan B-podd (där vi pratar om just reklamslingan), men vilken framtid drömmer du om?

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!