I lördags begravdes min pappa. Det blev en borglig begravning som hölls i en gammal skola i bygden – lärare som pappa var ut i fingerspetsarna.

Flaggan sattes på halv stång på den stora gården som ligger längs vår bullerby-väg och den här regntunga septemberlördagen satte tonen. Det var både sorgligt och vackert.
Innan begravningen kördes kistan tillbaka till vår lilla grusväg, till vårt barnsomshem. Min mamma, jag och min syster tyckte att det kändes fint att han skulle få återkomma hit en sista gång.
Barnen skickade med teckningar som skulle följa med i kistan och sedan körde bilen i väg. Eftersom ett av barnen hade haft som största önskan att morfar skulle få se bygget, en önskan som aldrig gick i uppfyllelse, så kördes kistan förbi husbygget medan vi vinkande hej då.

Två dagar innan begravningen hade hela familjen plockat blommor och växter i trädgården som vi lämnat in till bygdens handelsträdgård som skapat denna vackra kistdekoration.

Pappa.
Det blev ett känslofyllt adjö. Så många tårar.

Efter begravningen åkte vi hit. Till min kusins vackra gård där det bjöds på snittar, bubbel och annat gott. Vi hade anlitat matmästare från bygden som gjort så mycket gott – efter pappas favoriter.

Hela trappan till huset fylldes av alla blommor.

Så vackert och värdigt.

Efter snittar och bubbel bjöds det på fika – närmare bestämt en obeskrivligt god tårta som min moster Katarina gjort. Och på kvällen bjöd vi på middag. Det blev en hel dag av minnen.
Precis vad vi behövde.

Sorgligt, vackert och framför allt så fint när alla går samman. Tack alla!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!